Den som känner mig vet att sydafrikansk pinotage inte är mitt förstahandsval bland världens viner. Jag har helt enkelt haft svårt att hitta en pinotage som tilltalar mig även om jag vet att det finns många bra exempel därute. På gårdagens middag blev jag dock presenterad för 2008 Steytler Pinotage från Kaapsicht Estate. Dyr förstås men den var så härlig att jag idag sökte upp producenten på mässan.

Kaapsicht ligger i Stellenbosch på granitjordar och i ett svalare läge med influens från havet. Man har några av Sydafrikas äldsta planteringar av pinotage och man anses allmänt vara specialister på druvan. Riktigt trevliga viner sammantaget och flera finns på beställningssortimentet.

2010 Estate Red (60% shiraz, 40% cabernet sauvignon). Djupt blåröd. Stor och generös doft av mörka bär, liten syltighet, aromatiskt örtig och kryddig med ton av sötlakrits. Fyllig och ganska intensiv smak med frisk syra, rik mogen frukt, lakrits, kryddighet och ganska eldig. Smakrik men inte särskilt lång eftersmak.

2010 Pinotage. Djupt blåröd. Stor och djup doft med mörk fruktighet, julkryddor, ceder, nyanserade ektoner, mineralitet. Fyllig, mycket frisk, mjuka tanniner, liten bränd ton som går över i salmiak, örter och kryddor. Bra längd och fint balanserad.

2008 Steytler Pinotage. Djupt körsbärsröd. Stor och mycket fruktig doft med generösa och inbjudande toner av blåbär, svarta vinbär, pajskal, grädde och vanilje (minner mig om cabernet från Napa på 90-talet.

2008 Steylter Vision (cabernet, pinotage, merlot). Djupt körsbärsröd. Stor, utvecklad, nyanserad och kryddig doft med röda mogna bär, ceder, liten rostad rökighet. Fyllig, mycket smakrik, välstrukturerad med rika fina tanniner, liten beska och eldighet. Lång eftersmak dominerad av mörk frukt och lakrits.

2008 Hanepoot Jerepigo. Ljust gyllene. Stor, rik doft av honung, lemoncurd, citronzest och apelsinblom, nytt läder. Mycket söt med intensivt fisk syra och eldighet. Enklare smak än doft men bra längd och kanska läckert.

Provning nummer 7 under 2-dagars masterclass om Sydafrika med Lynne Sherriff MW på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Pinotage är en profildruva för Sydafrika och odlas nästan ingen annanstans och upptar faktiskt bara 6,5% av landets odlingar. Korsningen pinotage (pinot noir + cincault) skapades redan 1925 men det var förs 1961 som det första vinet av druvan marknadsfördes. Dess speciella karaktär delar upp vinvärlden i två läger: de som älskar den och de som inte har lika lätt att ta den till sitt hjärta. Till den sistnämnda hör undertecknad och symptomatiskt nog föredrog jag det sista viner som var en blandning där bara hälften utgjordes av pinotage.

2003 Grangehurst Pinotage / Stellenbosch (Grangehurst) 189 kr. Djupt rubinröd med orange kant. Ganska stor doft med mognad, syltiga jordgubbar, tobak, läder och en liten rökighet och grönt inslag. Medelfyllig, mycket friska syror, avrundade tanniner, tobak,läder, torkad frukt och en bränd smak som lämnar en beska efter sig. Bra längd med lite uttorkat avslut med påtaglig beska och naken ekstruktur.

2007 Spice Route Pinotage / Swartland (Spice Route) 174 kr. Djupt rubinröd med blått anslag. Stor, generös doft av mogna röda bär som jordgubbar och hallon, vanilj, tobak, rök samt örtiga och kryddiga nyanser. Medelfyllig, mycket frisk smak med slank röd frukt med dominans av hallon, jordgubbar och röda vinbär, fatkryddig och tydlig rökighet. Bra längd med påtaglig ekstruktur och beska i avslutet.

2008 Steytler Pinotage / Stellenbosch (Kaapsicht Estate) 279 kr. Djup körsbärsröd färg. Medelstor, utvecklad doft av röda mogna bär, svarta vinbär, läder , aromatisk ekkryddighet och kaffe. Fyllig, mycket frisk, eldig, påtagliga men fingradiga tanniner, svarta vinbär, röda friska bär, tydlig ekstruktur, salmiak, rökighet. Ganska kort eftersmak som slutar i en tydlig rökig beska.

2005 L’Avenir Grand Vin Pinotage  / Stellenbosch (Laroche) 269 kr. Djupt röd med tydlig orange kant. Stor, utvecklad doft med tydlig mognad, jordgubbsmarmelad, läder, svamp, hallon, tobak och viss kryddighet. Fyllig, mycket frisk, tydlig och något uttorkad fatstruktur, röd fruktighet, läder, tobak, rökighet och beska. Mycket smak men lite obalanserad och eftersmaken är lite kort och uttorkad med mycket lakrits i avslutet.

2006 Stellenzicht Rapsody / Stellenbosch (Stellenzicht) 269 kr. Djupt rubinröd. Stor doft av mogna mörka bär, grädde, vanilj, viss eldighet och mörk choklad. Fyllig, smakintensiv, frisk med välstrukturerade fat- och frukttanniner, läder, choklad, kaffe, mörk koncentrerad frukt och russin. Lång eftersmak i balans och avsaknad av bitterhet.

Min milda aversion mot sydafrikanska röda viner är ingen hemlighet. Lägger man till detta druvan pinotage så går mina känslor snarare mot starkt ogillande. Men man ska utmana sina fobier och förutfattade meningar. Det är liksom halva grejen med att jag är på plats i London för två dagar av sydafrikanskt vin.

Lyckade få plats på det populära seminariet om pinotage ur ett historiskt perspektiv. Denna druva som är en korsning mellan pinot noir och cinsault är också Sydafrikas egen signaturdruva. Trots att den inte har mer än cirka 75 år på nacken så har den blivit oerhört viktig för landets vinindustri. Älskad och hatad som alla starka karaktärer.

Provningen var upplagd så att vi startade med det äldsta vinet som närmade sig ett halvsekel. 1966 Lanzerac Pinotage hade en ganska ljus, tegelröd nyans och en stor, ganska spretig och rökig doft av kaffelikör, tjärpastiller, choklad, lädder och animaliska drag. Smaken var mogen, mjuk och mer nyanserad men kaffelikören, tjäran och den tydligt rökiga tonen kom tillbaka. Läskande syra men mycket beska, grön stjälkighet och rökighet i den långa, allt för långa, eftersmaken. Ett intressant men inte njutbart vin. Samma känsla infann sig inför 1982 Meerendal Pinotage som hade samma mognadsanstrukna färg och en medelstor doft av rostade toner, nypon, läder, rostigt järn, rök, kryddnejlika och peppar. Smaken var mjuk med en sötfruktig karaktär av marmelad, umami (!), tomatjuice och kryddig ton av tjära, rök och tydlig beska i den torra eftersmaken.

Inte ens när vi kommer in på nittiotalet uppvisas några försonande drag i mognadsprocessen. 1993 Kanonkop CWMG Pinotage hade en mer rubinröd färgnyans och en doft  med rostade toner, nyponsoppa och läder. Smaken var medelfyllig, torr och något uttorkad med tydliga fat, något kärv, kort i smaken, träig och med en avslutande beska. På den här sidan millennieskiftet ser det ljusare ut. 2005 Stellenicht Pinotage uppvisade en lite ungdomlig blå nyans i färgen samt mörka, mogna bär, nytt läder, kryddighet, peppar och en liten rökighet i doften. Smaken fyllig med en hel del mogen, mörk frukt, syltighet och mörka bär. Något kort smak och åter igen…beska.

Jag som gillar mogna viner finner mig muttra ”ju yngre desto bättre” till min egen förvåning. 2006 Simonsig Red Hill Pinotage var mörk och ganska tät i färgen och med en ännu outvecklad doft av mörk choklad, mynta och kryddighet. Smaken var fyllig, stram mycket frisk och minerlig med fina tanniner, bra ekstruktur, mörk syltig frukt och fin balans. Med 2007 Rijk’s Pinotage var vi slutligen hemma. En riktigt bra pinotage med tät blåröd färg, eldig doft med mörk, mogen frukt och ett örtigt inslag minnande om tallbarr. Fyllig, mycket frisk och med fina, mogna tanniner, mörk, lätt syltig frukt, någon anstrykning av rökighet, lång eftersmak med balans. Snyggt! Fast för 250 kronor kan jag ha roligare för pengarna.

Här kan du läsa hur Fredik Schelin upplevde samma provning.

Gav mig i kast med risotto idag uppmuntrad av den lilla videofilmen i min nya iphone-app. Nu blev den inte så krämig och ”ooozing” som Jamies, men smaken blev bra och ryggbiffen perfekt. Återkommer med recept när jag lyckats. Hav tålamod. Det kan behövas.

Däremot fick jag en ny kompis; 2008 Kanonkop Kadette från Stellenbosch i Sydafrika.

Anhängare av sydafrikanska viner och golfare har en ovana gemensamt. De ska alltid övertala oss tveksamma att prova ”så kommer du att ändra dig”. Greenen har jag lyckats undvika men otaliga bakelitdoftande, bittra, bläckiga och brända sydafrikanska pinotager har genomlidit. Några få lysande (dyra) undantag har funnits men ofta har jag återigen funnit mig själv helt oförstående. Därför var det ganska uppgivet jag lovade att testa Kadetten.

Klar blåröd färg och en doft av mogna blåbär, vanilj, mandel och en diskret, lätt rökig fatton med drag av tobak och en aning örtighet. Smaken var medelfyllig och mycket frisk med mjuka tanniner och en fint bärig frukt som vägdes upp av en lätt fatstruktur. Tonerna av mandel och tobak kom tillbaka förstärkta av russin och mörk choklad. Mycket välbalanserat och trevligt syradominerat vin med bra längd. Sydfranskt i stilen. En mycket trevlig bekantskap som jag gärna köper igen.

Som läsare av denna blogg vet så är jag ingen vän av boxviner och inte heller ett fan av röda viner från Sydafrika. Trots det har jag testat lådvinet Umbala, en blandning av cabernet sauvignon, shiraz och pinotage för 139 kr. Det motsvarar ett buteljpris om knappt 35 kronor. Billigare än så kan det knappast bli.

Hur smakar det då? Doften är ganska liten med en lite bränd, gummiaktig ton och en svag, saftig karaktär av mörka bär. Smaken är lätt, bärig, mjuk men med en lite kärv, torr karaktär av ek (nejnej, vinet har inte legat på fat). Vinet har en distinkt, nästan aggressiv syra och en lite bränd/rökig ton i den korta eftersmaken. Vinet saknar den lätt kväljande, påklistrade sötma som viner i denna prisklass brukar vara behäftade med. Med prislappen i åtanke är det inte mycket att säga om vinet. Man får precis vad man betalar för. Inget mer. Inget mindre. Ett enkelt vin för en liten peng.

Jag brukar säga att varje vin har ett syfte och ett användningsområde. För mig hade detta vin ett uttalat syfte som det fyllde med den äran; bas till glögg.