Min milda aversion mot sydafrikanska röda viner är ingen hemlighet. Lägger man till detta druvan pinotage så går mina känslor snarare mot starkt ogillande. Men man ska utmana sina fobier och förutfattade meningar. Det är liksom halva grejen med att jag är på plats i London för två dagar av sydafrikanskt vin.
Lyckade få plats på det populära seminariet om pinotage ur ett historiskt perspektiv. Denna druva som är en korsning mellan pinot noir och cinsault är också Sydafrikas egen signaturdruva. Trots att den inte har mer än cirka 75 år på nacken så har den blivit oerhört viktig för landets vinindustri. Älskad och hatad som alla starka karaktärer.
Provningen var upplagd så att vi startade med det äldsta vinet som närmade sig ett halvsekel. 1966 Lanzerac Pinotage hade en ganska ljus, tegelröd nyans och en stor, ganska spretig och rökig doft av kaffelikör, tjärpastiller, choklad, lädder och animaliska drag. Smaken var mogen, mjuk och mer nyanserad men kaffelikören, tjäran och den tydligt rökiga tonen kom tillbaka. Läskande syra men mycket beska, grön stjälkighet och rökighet i den långa, allt för långa, eftersmaken. Ett intressant men inte njutbart vin. Samma känsla infann sig inför 1982 Meerendal Pinotage som hade samma mognadsanstrukna färg och en medelstor doft av rostade toner, nypon, läder, rostigt järn, rök, kryddnejlika och peppar. Smaken var mjuk med en sötfruktig karaktär av marmelad, umami (!), tomatjuice och kryddig ton av tjära, rök och tydlig beska i den torra eftersmaken.
Inte ens när vi kommer in på nittiotalet uppvisas några försonande drag i mognadsprocessen. 1993 Kanonkop CWMG Pinotage hade en mer rubinröd färgnyans och en doft med rostade toner, nyponsoppa och läder. Smaken var medelfyllig, torr och något uttorkad med tydliga fat, något kärv, kort i smaken, träig och med en avslutande beska. På den här sidan millennieskiftet ser det ljusare ut. 2005 Stellenicht Pinotage uppvisade en lite ungdomlig blå nyans i färgen samt mörka, mogna bär, nytt läder, kryddighet, peppar och en liten rökighet i doften. Smaken fyllig med en hel del mogen, mörk frukt, syltighet och mörka bär. Något kort smak och åter igen…beska.
Jag som gillar mogna viner finner mig muttra ”ju yngre desto bättre” till min egen förvåning. 2006 Simonsig Red Hill Pinotage var mörk och ganska tät i färgen och med en ännu outvecklad doft av mörk choklad, mynta och kryddighet. Smaken var fyllig, stram mycket frisk och minerlig med fina tanniner, bra ekstruktur, mörk syltig frukt och fin balans. Med 2007 Rijk’s Pinotage var vi slutligen hemma. En riktigt bra pinotage med tät blåröd färg, eldig doft med mörk, mogen frukt och ett örtigt inslag minnande om tallbarr. Fyllig, mycket frisk och med fina, mogna tanniner, mörk, lätt syltig frukt, någon anstrykning av rökighet, lång eftersmak med balans. Snyggt! Fast för 250 kronor kan jag ha roligare för pengarna.
Här kan du läsa hur Fredik Schelin upplevde samma provning.
Öhmans Mat & Vin 
Kommentera