Trodde väl aldrig jag skulle baka makroner. För det första så bakar jag nästan aldrig kakor. För det andra så trodde jag de var väldigt svåra att göra. För det tredje så har den allmänna hajpen fått mig att förhålla mig kallsinnig (fast jag tackar aldrig nej för de är himla läckra).

Anledningen till att jag till slut  blev den siste matbloggaren att göra makroner var att jag plockade på mig en påse mandelmjöl när jag var och handlade. När jag sedan googlade på användningen så var det i princip bara makronrecept som dök upp. Det verkade heller inte så knepigt så det var bara att kapitulera.

Mycket riktigt var det en baggis att svänga ihop och resultatet blev faktiskt helt perfekt men den härliga kombinationen av segt, fluffigt och krämigt. Utseendet blev också bra men dock inte helt traditionellt då jag inte hade en slät tyll att spritsa med.

Blanda samman 125 g mandelmjöl (du kan mala skållad mandel själv om du inte hittar mjöl i butiken) med 225 g siktat florsocker. Vispa 125 g rumstempererade äggvitor (4 st) tills de blir styva och du kan vända bunken upp och ner och smeten stannar. Vispa ner 25 g strösocker i äggvitan i omgångar. Rör droppa i eventuell karamellfärg. Blanda ner äggsmeten i mandelmjölblandningen och fyll en sprits med smeten. Spritsa ut 2-3 cm stora rundlar på bakplåtspapper. Låt nu torka i minst en timme, detta för att makronerna ska bli släta och inte spricka. Grädda på 150° i ungefär en kvart. Låt svalna och lossa försiktigt från pappret.

Blanda samman 100 g smör, 100 g florsocker, 1 tsk vaniljsocker och en äggula till en smörkräm. Passera 2-3 msk hallonsylt genom en trådsil och blanda ner i krämen. Spritsa eller klicka krämen på en avsvalnad makronhalva och kläm ihop med ytterligare en som en hamburgare. Ställ svalt.

För dem som inte är intresserade av langos, nudlar på papptallrik och ogillar trängsel finns ett kulinariskt alternativ på festivalen: matmarknad på Hamngatan. Alldeles i utkanten (början eller slutet vilket du vill) av festivalen mellan Centralen och Strotorget ligger Hamngatan. Här har man samlat matmarknadsknallar och lite större serveringsstånd.

Bland fynden var bland annat en vagn där holländsk ost såldes. Trevligt att få prova ”oude gouda” (gammal gouda) som tydligt visar varför varför holländsk ost har världsrykte. En krämig, smakrik och komplex ost långt ifrån den industriellt producerade lågprisosten vi oftast ser. Holländarnas förtjusning i att smaksätta sina ostar tar sig ibland märkliga uttryck. Edamern smaksatt med pesto hade en grön kulör som både var osmaklig och svårbeskriven. Desto vackrare är de traditionella ostarna, stora som bildäck och vaxade i klara färger och vackra tryck.

Som älskare av saucisson sec (torra franska korvar) och andra charkuterier hittade jag mitt favoritstånd med drivor av skinkor och korvar. De franska försäljarna bjöd på smakprover och jag fyllde en liten påse med korvar av anka, rådjur och vildsvin bland annat. Fick nästan känslan av att stå på en fransk marknad, men detta var snudd på bättre för priset var faktiskt lägre här.

Bland stånden kunde man hitta smaksatta oliver, kringelbagare i aktion, paella, polsk bigos, holländska pannkakor som tillagades på plats, och australiensare som tillagade surf n’ turfmat till tonerna av Abba på högsta volym (mamma mia!) och en hel vagn med engelsk marmelad och lemon curd.

Bland de mer iögonfallande inslagen var vagnen med brittisk konfekt. Fudge, skum och marmeladgodis i otroliga färger och former. En tung doft av vanillin stod runt ståndet och kulörerna lockade knappast till att smaka. Kul att se. Riktigt ögongodis.

Mer lockande var vagnen med nougattårtor och korgar fyllda med italienska bakverk. Fikasugna som vi var plockad vi på oss en påse blandade kakor. Det blev ganska många eftersom dagen igår var vikt till kolhydrat- och maltosfrossande. Ska man nu frossa i kolhydrater kan det lika gärna vara värsta sorten; de snabba. Tillbaka på kontoret bryggdes en kanna gott kaffe och godsakerna delads upp för provsmakning. VARNING! Köp inte dessa bedrägliga kakor. Trots sitt florsockerskira yttre var de inte i närheten av frasighet utan var iställtet hårda och smuliga. Allt var ettersött och de förväntat fluffiga fyllningarna smakade syntetiskt och fastnade i gommen. Industrikakor av den trista sorten.

Edit: Noterade idag att festivlalledningen kallar marknaden på Hamngatan för ”European Food Village”. Låt mig bli den förste att få välkomna Australien in i den europeiska gemenskapen. Reservationslös kärlek till svensk popmusik måste belönas. 😉

”Festivalmat 1” om svenne-banan-favoriten Texasburgaren hittar du här.