Jag brukar få frågan om det finns bra alternativ till champagne från andra delar av världen. Jag brukar då nämna cap classique från Sydafrika. Mousserande viner med denna benämning är gjorda med samma metod som champagne (andra jäsning på flaskan) och oftast på samma druvor. Pinot noir och chardonnay är de vanligaste följt av Sydafrikas älskling chenin blanc och förvånande nog pinot meunier som annars i princip bara återfinns i Champagne. Ytterligare krav är att vinet ska vila minst 12 månader på sin jästfällning i flaskan, det är längre än för både cava och crémant.

Efter att ha testat runt 15 olika cap classique kunde jag urskilja några gemensamma drag. Jämfört med champagne har de en något lägre syra, fetare frukt samt mycket fina bubblor som ger en nästan krämig mousse. Kvaliteten är också mycket jämn och stilen kan väl sägas vara mer publik och insmickrande än den klassiska förebilden.

Här är två viner som av Platter’s Wine Guide utsetts till de bästa.

2009 Topiary Blanc de Blancs Méthode Cap Classique är enbart framställd av chardonnay och har haft 15 månader på jästfällningen. Ljus färg och mycket tät, fin, krämig mousse. Frisk, fruktig, citrusdominerad doft med inslag av bröd och jäst. Fyllig, mycket fruktig, torr med tydliga inslag av citrus, äpple, toast och en lång, rik eftersmak med umamikänsla.

NV Colmant Brut Chardonnay Méthode Cap Classique är framställt av grundvin som delvis jäst på ny ek samt av reservviner från tidigre år och har haft 45 månader (!) på jästfällningen. Ljus färg och tät mousse. Stor doft av grädde, broche, citrus och vita vinbär. Fyllig men mycket krämig mousse, stram och frisk med antydan till ekstruktur, fyllig och bra fruktighet och en lång, ren nästan stålartad eftersmak. Snyggt!

Här är vad som finns tillgängligt på Systembolaget av bubblande sydafrikaner.

Sydafrika har en gammal tradition av att göra starkviner och man är väldigt duktiga på det. Igår provade jag mig igenom närmare 20 olika sorter som avslutning på dagen. Mycket intressant! Här nedan några av de bästa.

Det finns några exempel på den här typen av viner på Systembolaget. Väl värda att prova.

NV Boplaas Cape Tawny Port från Western Cape är som namnet så diskret antyder ett vin av portvinstyp med mogen tawnykaraktär. Stor mogen, nötig doft med tydlig ton av läder och torkad frukt. Söt, eldig och ganska stram med mycket fatkaraktär och lång, nötig eftersmak med lite torrt avslut.

1969 KWV Hanepoot Jerepigo från Boberg är framställd av muscat d’alexandrie (hanepoot) och i en för Sydafrika vanlig stil som kallas jerepigo. Man tillsätter helt enkelt druvsprit till den söta druvmusten och lagrar den sedan på fat. Det är alltså ingen jäsning inblandad och det kan jämföras med exempelvis pineau des charentes. Klart brun färg från över fyra decenniers lagring och en stor, intensiv och utvecklad doft av läder, tobak, kanel och liten rökighet. Behärskad sötma, mogen smak av läder, kola, torkad frukt och en tydlig karaktär av brandy.

2001 Monis Red Muscadel från Western Cape är framställd av en röd muscatklon som är vanlig för denna typ av vin i Sydafrika. Stor, mogen, eldig och tydligt ekig doft med karaktär av gammal brandy, läder, svamp och en distinkt ton av rosenvatten. Intensivt söt, frisk och eldig med drag av knäck, kryddor, ingefära och en lång komplex eftersmak.

2005 Nuy Muskadel ”Volsoet” från Klein Karoo har en ljus bärnstensfärg och en stor aromatisk, kryddig doft av honung, pomerans, läder och viss eldighet. Elegant, intensiv och eldig smak med kryddigt aromatiska inslag samt citrus och apelsinmarmelad i den långa, smakrika eftersmaken.

Anlände igår till London för två dagar på temat ”Sydafrika” inbjuden till WOSA Megatasting. Först på programmet var dock ett besök på restaurangen Bibendum.

Här kan vi verkligen snacka om en michelinkrog. Restaurangen är inrymd i en 100 år gammal michelinverkstad med fantastiska originalutsmyckningar i form av blyinfattade reklamfönster med mera. I bottenplanet finns en blomsterbutik, ostronbar samt en Terence Conran-butik. På andra våningen i de pampiga gamla direktionslokalerna låg själva restaurangen. Klassiskt fransk såklart. Vad annars i dessa lokaler. Det franska märktes inte bara i menyn som var omfattande och svårläst och den sobra miljön där däcktemat gick igen men kanske ännu mer i den strikta hackordning som rådde bland serveringspersonalen. Var och en med sin uppgift klart inpinkad. Fantastiskt att uppleva när det flyter som det ska. Det gjorde det inte riktigt på Bibendum.

Det var inte lätt att välja från menyn där allt lät lika gott. Jag valde till slut en spenatmousse med pocherat ankägg och parmesankräm till förrätt och kanin fylld med boudin noir (blodpudding), lindad med pancetta och med dijonsås. Båda rätterna mycket väl tillagade, rika i smaken och mäktiga. Mycket mäktiga. Klassisk, fransk, vällagad restaurangmat som kanske saknade den  där extra finessen och elegansen.

Det franska temat bröts av med vinerna som var sydafrikanska. Först ut var 2006 Sprinfield Estate Wild Yeast Chardonnay (årgång 2008 på Systembolaget) från Robertson.Stor, utvecklad doft av toast, rök, mineral och mogen, gul frukt. Bra fyllighet i smaken med fin, silkig munkänsla och ganska hög viskositet samt fortfarande en fin syra. Dock hade frukten börjat svikta något och lämnat en tydlig fatstruktur kvar som gav vinet lite slagsida och ett lite bittert avslut. Trots det ett njutbart vin till maten.

Till huvudrätten serverades 2003 Sequillo från Swartland (årgång 2008 tillgänglig på Systembolaget) , en rhôneblandning av syrah, grenache och mourvedre. Stor, något eldig doft av mörka bär, russin, rostade kaffetoner och det där rökiga, brända inslaget man ofta hittar i sydafrikanska röda viner. Smaken var en stor besvikelse då vinet placerade sig längst fram i munnen med frukten och lämnade en torr ekstruktur i bakre halvan. Ingen längd, ingen balans, ingen fräschör. Ett otillfredsställande vin helt enkelt. Vinet hade uppenbarligen inte klarat åren i flaskan men jag ska prova det i yngre årgångar när tillfälle ges eftersom de enligt uppgift blivit varsammare med ekhanteringen och inte skördar så sent längre.

Då var 2009 Crystallum ”Cuvée Cinéma” Pinot Noir från svala Walker Bay en trevligare bekantskap. Stor, något kryddig doft av mogna skogsbär och en intressant ton av coca-cola(!). Smaken var ganska fyllig och med en hög, frisk syra som lyfte den mogna frukten och gav ett intryck av små bubblor på tungan. Fokuserad, lång och balanserad smak med bra fathantering. Mycket bra och intressant vin som bara producerats i strax över 2000 buteljer.

Trevlig kväll på intressant restaurang i gott sällskap och ett riktigt bra rött sydafrikanskt vin. Bra start!

Kuriosa: Michelingubben kallas Bibendum efter devisen ”Nunc est Bibendum” som betyder ”Nu ska det drickas”. Lite märklig slogan för ett däckföretag kan tyckas. Historien är lite komplicerad men i slutändan handlade det i alla fall om att alla hinder på vägen dricks upp av den korpulente gubben och däcken. Att gubben dessutom är vit beror på att däcken från början var mer eller mindre vita innan man började tillsätta oljeprodukter, kol och tjära i dem.