Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår hade södra sektionen av Svenska Sommelierföreningen en heldag i samband med sitt årsmöte. Jag hade knåpat ihop programmet som fick ett litet skånskt tema som traditionsenligt skulle avslutas med gåsagille.

Dagen startade vid lunchtid med buffé och bubbelmingel med champagner samt 2000 Tirage och flaskjäst, långlagrad cider för den skånska touchen. Därefter blev det avfärd till den novembergrå Vingården i Klagshamn där Murat ”Murre” Sofrakis tog emot oss och guidade bland de avlövade vinstockarna. I växthuset värmde vi oss med smaksatta äppelvinet Varm & Kall och ägnade oss åt frågesport kring dagens ämnen.

Avfärd till Restaurang Aroma i Västra Hamnen där Murre höll i en en provning av skånskt vin som verkligen var intressant och unik. Med ett undantag var vinerna från Klagshamn och årgångarna sträckte sig från 2003 till 2011. I princip täcktes svensk vinhistoria in.

2006 Silex (magnum). Det första av Murres viner som släpptes på Sytembolaget. Lagrat på kaukasisk ek och med 15,1% naturlig alkoholhalt och mycket sparsamt svavlat. Ganska djupt gul färg. Tydlig oxidation, toner av sågspån och passionsfrukt. Torr, rik, ganska eldig och mycket fruktig smak med en för svenska viner avrundad syra. Något obalanserad och kort.

2007 Silex (fatprov 100% ny ek). Det lanserade vinet av denna årgång var en blend av 50% ny ek och resten ofatad. I denna version slår faten tydligt igenom i doften med stor kryddighet men här finns också massor av exotisk frukt och brynt smör. Smaken är fyllig, mycket frisk med rik och mogen frukt men med en dominant kryddig ekstruktur. Eldig och lång eftersmak. Häftigt.

2010 Interkardinal Solaris. Mycket ljust gul färg. Stor aromtatisk doft av kamomill, passinsfrukt och med ett litet inslag av ek. Mycket torr och frisk med fokuserad frukt, stramhet och elegans. Mycket bra!

2006 Kullabygdens Vingård Rosé. En svensk rosé med sex år på nacken! Stor doft av torkade körsbär, hallonbåtar och torkade örter. Torr, mycket frisk smak av torkade röda bär, svamp, syrliga lingon. Intressant. Någon kommenterade att det inte var något inställsamt vin. Murre replikerade ”Gör vi inställsamma viner så har vi misslyckats”.

2011 Wannborga Solaris / Wannborga Bränneri & Vingård. Detta vin fick bronsmedalj i årets bedömning av svenska viner. Framstod nu inte alls som senast jag provade den. Ljus färg, stor doft av hjortron och gula plommon, ananas och med någon stälkigt, grön karaktär. Torr, mycket frisk och tunn frukt och obalanserad och kort eftersmak. Doften lovar mer än smaken levererar.

2006 Kung Bore. Ett experimentvin. Must av solarisdruvor fylldes på dunkar som lades i en frysbox och vattnet som frös avskildes innan jäsning. Ett slags eiswein med andra ord. Lite oklar, mellangul färg. Stor doft av honung och apelsin. Halvsött, mycket hög frisk syra, mycket ctirus och apelsin men med en markerad beska som av apelsinskal. Ganska kort smak. Här var jag oenig med de flesta som till skillnad från mig verkligen gillade detta vin.

2003 Rondo. Djup, blåröd färg som inte på något vis avslöjar vinets ålder. Rökig, lite unken, stjälkig doft med mörka bär, bitter choklad och tång. Medelfyllig, mycket frisk doft och snipig frukt som hukar bakom vassa syror och tanniner. ”Inget vin för mesar” som Murre sa.

2005 Regent. Provningen sämsta vin avslutade. Lite bränd, knuten och instängd doft av grön paprika. Surt, kärvt och stumt. Bye! Bye!

Efter provningen vidtog årsmötet och en ny stark, energisk styrelse för södra sektionen valdes. Därefter blev det klassiskt gåsagille. En fantastiskt fräsch och kryddaromatisk svartsoppa med krås och en magisk gåskorv kokt i gåshalsen. Själva gåsen serverades på klassiskt manér från fat och med frasiga småpotatis, rödkål, brysselkål, äppelmos och rik sås. Massor med vin till det och sedan rullade vi hem efter att ha tvingat i oss äbblakagan på aromaäpplen.

Tack för en härlig dag alla!

I det stora rosévinsutbudet finns det ett och annat som sticker ut. 2011 Interkardinal Rosé från Vingården i Klagshamn är ett sådant.

De vita vinerna av solaris från denna lilla pionjärproducent hör till de allra bästa och kanske mest omtalade av de svenska vinerna och jag har skrivit om dem ett par gånger här på bloggen. Deras rosé har jag bara provat på försöksstadiet men nu finns det tillgänglig lokalt på Systembolaget.

Det är ett välgjort vin som tilltalar dem som gillar friska, torra och strama viner. Inte alls dumt. Men med ett literpris på 300 kronor (!) är det inget man sitter och sörplar i sig lite obekymrat på en uteservering. Hade det kostat hälften så mycket så hade jag kunnat fundera på etiketten ”privärd”. Men man får ta med i beräkningen att detta är ett i alla bemärkelser unikt och handgjort vin i mycket små kvantiteter. Sådant påverkar priset, inte bara på svenska viner. Som ett gå-bort-vin istället för den eviga flaska med amarone är den perfekt. Alla kommer att vilja prova och det blir en garanterad snackis.

Snygg, ljust jordgubbsrosa ton. Medelstor, ren, frisk och lätt örtighet med tydliga smultron och jordgubbstoner och en kritig mineralkaraktär. Lätt, knastertorr och mycket frisk smak, slank fruktighet med karaktär av omogna jordgubbar, röda vinbär, lime och en mycket stram och kritigt mineralig eftersmak. Bra längd och balans.

Är du nyfiken på skånska viner så håller jag ett par provningar på temat nu i sommar.

Följ bloggen på Facebook!

Förra veckan jurybedömdes svenska viner och idag kan resultatet avslöjas.

Generellt sett var kvaliteten jämnare med färre floppar men ock så mindre toppar. Rent tekniskt så lyste felen och defekterna mer eller mindre med sin frånvaro. Om det beror på självkritik eller bättre erfarenhet är svårt att säga. Även om 2010 var ett svagt år jämfört med nästan perfekta 2009 så höjdes snittbetyget något även om de inlämnade vinerna var något färre (31 stycken mot fjorårets 38).

Efter tidigare års kritik så var de röda vinerna mycket färre, särskilt de ekade, och rosévinerna fler. Tyvärr ser man rosévinet som en nödlösning när man inte får tillräcklig mognad på de blå druvorna. Ska man göra rosé måste man skörda lite tidigare för att uppnå den fräschör som krävs och den missar man om man väntar för länge.

Att Sverige skulle lämpa sig väl för att kunna producera mousserande vin har påtalats flera gånger och att några vinodlare testat möjligheterna har det viskats om. I år lämnades dock bara två viner in från samma vingård. Här finns absolut en potential men i nämnda fall har man försökt sig på att göra ett vin utan dosage (tillsatt sötma). Tyvärr räcker inte frukten till i de syrliga svenska vinerna för detta experiment. Det är inte ens alla förunnat i Champagne att kunna utföra denna svåra balansakt. Överhudtaget är obalanserad syra ett problem i många viner. Det skulle kunna bemästras dels genom lägre skördeuttag eller genom att tillsätta några gram socker för balansens skull.

De svenska vinodlarna går från klarhet till klarhet det är tydligt. Det svåra är att lära sig inse vilka fysiska begränsningar som finns i vårt klimat och anpassa sig efter detta. Kan man sedan bara tillgodogöra sig grunderna i i hantverket så ska vi nog snart se en snabbt stigande kvalitetskurva.

Vilka viner är då bäst enligt juryn? Här kommer de tre medaljvinnarna:

SILVER: 2010 Mäster John Solaris från Åhus Vingård är ett friskt, fräscht torrt vitt vin med gröna aromer. Friskt balanserat matvin med kommersiella förutsättningar.

BRONS: 2009 Interkardinal Solaris från Åhus Vingård/Vingården i Klagshamn är ett kraftigare fatlagrat vitt vin med ren, fin, koncentrerad och imponeranade frukt i ”nya världen-stil”. Balanserad och välintegrerad ek men med något hög alkohol (15%).

BRONS: 2008 Cielo från Brattås Vingård är ett fatlagrat rött vin med flaskmognad som har intressanta aromer av kaffe och lakrits i ett vin med välintegrerad ek. Snyggt bygge.

Åhus Vingård blev därmed ”Best in Show” och tilldelades ett stipendium på en plats på Master Class Vitikultur av Gustibus Wine & Spirit Academy.

Jag tycker att det är fantastiskt intressant med den gryende, svenska vinproduktionen.

Vi har en kraftigt växande hobbyrörelse och vinodlarförening samt flera kommersiella vinproducenter. Att det går att göra viner av mycket god kvalitet är omvittnat och jag kan lova att vi bara set början.

En av vinproducenterna som rycker fram starkt och är mycket aktiv är Vingården Åhus (hemsidan är dock ganska inaktiv). Jag har provat några av deras experimentviner tidigare och de har varit mycket lovande. Idag fick jag testa ett rosévin som de gjort i ganska stor volym på grund av en framtvingad tidig skörd beroende av kraftig kyla i höstas.

Vinet hade en stor, ren, tydlig doft av granny smith-äpplen och hallonbåtar. Smaken var ren men dominerades av en nästan aggressiv, hög syra som tydligt var präglad av den tidiga skörden. Det fanns dock bra frukt i vinet. Framsynt nog har ojäst druvmust sparats och kommer att tillsättas för att höja sötman och balansera ut syran. Ser fram emot att få prova det färdiga vinet som säkert kommer att resultera i en läskande, matorienterad rosé.