Idag avslutades masterclassen om vitikultur med Stephen Skelton MW på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Mycket intressanta fördjupningar blev det. Ibland lite väl detaljerat. Nu vet åtminstone jag att en viktig detalj innan man anlägger sin vingård är att ha koll på hur bred traktorn är. Kan vara bra att veta om man skulle få för sig att ändra yrkesbana.

I vingården skapas vinets kvalitet och därför blev det mycket prat om druvans mognad. När mognad diskuteras är det ofta sockernivåer det talas om. Skelton anser dock att syranivåerna säger mer om den verkliga mognaden än mängden socker. En intressant synpunkt men det kanske framför allt gäller i svalare klimat. I och med att flera svenska vinodlare deltog var det också naturligt att det pratades om marginella och svala klimat och det provades också en del svenska viner. Dagens största skrattsalva kom när vi provade 2009 Interkardinal Solaris från Klagshamn. När Stephen fick reda på att den naturliga alkoholhalten var svindlande 15,8% frågade han ”how did you manage that?”. Murat som odlar vinet svarade sanningsenligt ”we harvested early”. Alla skrattade högt då de trodde han skämtade. Trots den tidigare skörden fick vinet ändå en alkoholhalt man brukar se i Kalifornien och då har vinet dessutom en liten restsötma! Interkardinal av årgång 2010 finns på Systembolaget men då på mer moderata 13,5%.

Dagens höjdpunkt var dock att få prova ett antal engelska mousserande viner. Det har varit mycket surr kring dessa de senaste åren men möjligheten att testa dem i Sverige har varit starkt begränsat. Jag provade ett par stycken i London för några veckor sedan och de lovade gott. Nu var det dags att se om det inte bara vara två lyckoskott.

2006 Cuvée John Inglis Hall (Breaky Bottom Vineyard) av 100% seyval blanc hade en ganska stor, lätt brödig doft med tydliga citrustoner som apelsin och clementin men även lite lakrits. Smaken var torr, mycket frisk med fina bubblor,toner av clementin, citrus, anis och med en lång smakrik avslutning. (£21.99)

NV Vintage Reserve (Chapel Down) bestod av en blandning av pinot noir, müller-thurgau och reichensteiner. Här fanns en liten brödighet, inslag av vanilj, gul frukt och en lite godisartad ton av luktsuddigummi. Smaken var mycket torr med bra fyllighet och fruktighet och aromer av citrus och lime. Ren eftersmak med viss längd. (£17.95)

2009 Fitzrovia Rosé (Ridgeview Wine Estate) var en blandning av de klassiska champagnedruvorna chardonnay 50%, pinot noir 28% och pinot meunier 22%. Blekt, vackert rosa färg. En lite instängd märklig doft av kål och sparris och lite ton av röda bär och en liten jästighet. Mycket fyllig och fruktig, helt torr och tydligt mineralig med en stram mycket frisk eftersmak. (£22.99)

2006 Classic Cuvée (Nyetimber Vineyard) är kanske en av de mest kända och största av de engelska mousserande vinerna. Även här var det den klassiska sättningen chardonnay 62%, pinot noir 19% och pinot meunier 19%. Stor och ganska intensiv doft av brioche, liten rökighet, vanilj och fin fruktighet. Fyllig, mycket frisk och torr, komplex karaktär av med rostade toner och mogen frukt, stram, elegant, lång och smakrik eftersmak med tydlig mineralitet. (£29.99)

Genomgående mycket bra kvalitet på vinerna. Speciellt det sista vinet kan absolut tävla med champagner i samma prisklass. Engelska mousserande viner lever absolut upp till sitt rykte.

I debatten om ekologiskt, biodynamiskt och ”naturligt” vin pratas det ofta om att vingården ska ”finna sin naturliga balans”, att vinet ska vara ”i harmoni” eller att odlingen ska ske på ”naturens villkor” och att vinet ska ge uttryck för ”den naturliga terroirien” och liknande beskrivningar. Det kan vara på sin plats att påpeka att det inte är mycket som är naturligt med vinodling.

Det vin vi odlar är för det första långt ifrån sitt naturliga ursprung. I naturen är vinet tvåkönat men genom domesticering är det nu en självpollinerande hermafrodit. Nästan alla druvsorter är korsningar som uppstått genom årtusenden av intensivt odlande och gröna druvor är dessutom mutationer då vindruvor i det vilda alltid är blå.

Bara genom att röja marken för att anlägga en vingård har vi gjort ett ingrepp i naturen. När vi sedan planterar en vinplanta har den först ympats på en rotstock av amerikanskt ursprung som troligtvis också är en hybrid. När vi sticker ner vinet i jorden inför vi en ny typ av växt i biotopen. Vi har förändrat naturen. Det stannar inte där. Om vi skulle låta vinet växa fritt så skulle det sprida sig som ett ogräs över marken för att leta efter ett träd som det skulle kunna klänga sig fast vid för att sedan sprida sig upp genom lövverket och vidare genom och förbi lövkronan. Men människan beskär, omformar, binder upp och tuktar plantan.

Dessutom planterar vi ofta vinet där det egentligen inte trivs, det vill säga i karg mark med lite vatten och näring. Detta gör vi för att tvinga vinets rötter långt ner genom jordlagren där den hittar ett jämnt tillskott av vatten. Försöker plantan skicka ut rötter vid ytan så plogar ofta  vinbonden av dem. Allt detta gör vi för att stressa plantan och få den ur balans. Vinet vill liksom allt annat levande sprida sina gener genom att föröka sig. Det gör plantan enklast och mest ekonomiskt genom att sprida sina grenar och bladverk och slå rot en bit längre bort. Det är huvudstrategin.

Vi gör alltså tillvaron till ett litet helvete för vinplantan som då tvingas ta till plan B: nu-drar-jag-strategin. Under ideala förhållande lägger vinet det mesta av sin kraft på att producera bladverk, klängen och skott. Men för den händelse att levnadsförhållanden skulle bli svåra finns en reservväg: druvorna. Eftersom plantan är djupt rotad och inte för egen kraft kan flytta till en trevligare omgivning måste den ta hjälp. Energin fokuseras nu på produktion och mognad av frukten. När druvorna ändrar färg och blir söta lockar de till sig fåglar som äter dem och flyger iväg till en annan, och förhoppningsvis bättre, plats där kärnorna (vinets DNA) skits ut – ursäkta uttrycket.

Under ideala, harmoniska och naturliga växtförhållanden blir alltså vinet en stor och frodig växt med små och ganska sura druvor. För att vi ska kunna njuta fruktiga, smakrika viner med en hög alkoholhalt så måste vi tukta, begränsa, betvinga och plåga vinet. Så naturligt var det med det.

Tyckte du detta var intressant? Läs även denna artikel om vad druvan innehåller.