Passade på att idag inventera sortimentet av fino och manzanilla på Systembolaget. Tack vare (eller snarare på grund av) det urusla utbudet går det ganska fort och är en hyfsat billig sysselsättning.

Fino och manzanilla är i princip samma vin. Det som skiljer åt är lagringsorten. Manzanilla utvecklar sin karaktär i hamnstaden Sanlúcar de Barrameda. Där utvecklas andra jäststammar i det täcke (flor) som skyddar vinerna från oxidation. I Staden Jerez är klimatet något annorlunda och främjar andra typer av jäst som ger en lite kraftfullare stil. Fino och manzanilla är mycket känsliga och ska drickas snart efter buteljering. Detta blev tydligt i ett av vinerna.

San León Manzanilla Clásica (Bodegas Argüeso)
Ljust halmgul. Medelstor, tydlig ton av jäst, grädde och färska champinjoner samt en liten blommig ton. Mycket torr, lätt och stram karaktär med jästtoner och arom av gult äpple och mandel.

Doña Alicia Manzanilla Pasada (Bodegas Barbadillo)
Ljust gul. Medelstor doft av jäst, ostron och skaldjur samt ton av gummi och mandel. Mycket lätt, elegant och lång med en mineralton och nötiga, jästiga aromer. ”Pasada” innebär en längre lagring i solerasystemet, ofta upp till sju år.

Inocente Single Vineyard Fino (Valdespino)
Gyllengul (oxiderad?). Ganska stor, jästig, torkad frukt och ton av hasselnötter. Tecken på oxidation. Smaken har också en lite kärv karaktär som kan komma vid oxidering. Detta är andra fino på kort tid som varit oxiderad vid köp. Ett argument för att Systembolaget borde ha dessa sköra viner i kylar. Kanske hade hjälpt omsättningen också. Men det finns säkert alkoholpolitiska skäl att låta vinerna oxidera.

Tio Pepe (Gonzalez Byass)
Mycket ljust gul med litet grönt stick. Medelstor till stor, lätt jästig ton, gröna oliver och litet drag av grönt äpple. Fylligare än de övriga men fortfarande lätt i kroppen. Ren, distinkt jästig, mandel, lång eftersmak och ett lätt metalliskt avslut. Varför finns inte denna på halvflaska!?

Doña Alicia och Tio Pepe är verkligen två utmärkta exempel på respektive stil. Den förstnämnda för den nästan fjäderlätta, friska manzanillan och Tio Pepe som urtypen för den lite fylligare och rustikare finon.

Edit: Noterade att detta blev inlägg nr 200!!!

Idag blev det ovanligt inspirerat, oplanerat och lyckat till middag.

Drygt ett kilo fläskkarré i bit skars ner i stora grytbitar och lades i en emaljgryta tillsammans med en halv liter rött vin, två krossade vitlöksklyftor, ett par gula lökar, två torkade shiitakesvampar* och en stor morot i bitar. En rejäl nypa salt tillsattes och allt fick koka upp och sedan sjuda under lock i knappt två timmar tills köttet var övernaturligt mört. Köttet togs upp med hålslev och morötter och lök slängdes. Den kvarvarande vätskan kokades ihop något tillsammans med några matskedar koncentrerad tomatpuré. Pudrade över lite maizenaredning för en simmig konsistens och smakade av med salt och svartpeppar. Något saknades. På kryddhyllan stod en burk med tamarindkoncentrat som jag köpte vid mitt besök i Banglatown nyligen. ”Du vågar inte prova mig” verkade den säga. Men det gjorde jag. En matsked av det sirapslika koncentratet åkte ned i såsen. Smaken blev med ens mustigare, syrligare och väldigt fruktig. Doftade över lite cayennepeppar och lät fläsket åka ner i grytan igen. Medan köttet puttrade vidare några minuter mosade jag mjölig, kokt potatis och rörde ned tinad bladspenat och massor med rumsvarmt smör.

Resultatet blev en klassisk vingryta med mycket mört kött och en frisk, fruktig citruslik brytning. Mycket, mycket smakligt och passade fantastiskt bra till en skvätt överbliven röd bourgogne.

*Svamparna tillsattes för att förstärka smaken i grytan. I brist på shiitake kan du använda lite flytande fond eller fisksås/ostronsås.

Chabliserna från William Fevre har jag inte provat så ofta sedan jag arbetade aktivt som sommelier kring milennieskiftet. Då var de ganska tyngda av ny ek och inte särskilt typiska för området. Idag finns inte ett spår av ek i vinerna. Till de högre kvaliteterna används förvisso ekfat men dessa är minst åtta år gamla och ger ingen karaktär utöver en lite avrundad syra.

2007 Chablis 179 kr
Mycket ljust, briljant gulgrön. Liten till medelstor doft av gula frukter och tydlig mineralton minnande om knallpulver. Lätt, mycket frisk smak med toner av citrus, gula äpplen, len fruktighet och lång, mycket mineralrik eftersmak.
För att vara en vanlig chablis har vinet mycket karaktär och fin mineralton.

2007 Domaine William Fevre Premier Cru ”Les Lys” 299 kr
Mycket ljust gulgrön. Stor doft av gula, tropiska frukter, mogen citrus, lemoncurd, mineralrik och lätt aromatisk. Medelfyllig, stram men med koncentrerad frukt med karaktär av mpgen citrus. Mycket frisk och välstrukturerad med torr mineralkaraktär och lång, elegant eftersmak.
Ett steg upp i kvalitetstrappan från det föregående vinet vilket tydligt märks i uttrycket. Lite dyrare än en premier cru vanligtvis är, men värt den extra slanten.

2007 Domaine William Fevre Grand Cru Bougros ”Côte Bouguerots” 699 kr
Ljust, blekgul färg. Liten, outvecklad, knuten doft med dammig mineralton och toner av citrus och pomerans. Medelfyllig till fyllig, mycket fruktig med stram syra och mycket mineralrik. Lång eftersmak och mycket ung.
Ett oförlöst vin som kräver flera år på flaska för att visa sin storhet och om det är värt det höga priset. Druvorna kommer från den brantaste delen av grand cru-vingården Bougros; ”Côte Bouguerots”.

…blev jag så vansinnigt sugen på stekt, rimmat bogfläsk, brödmaja och smör. Jag känner doften! Hallucinerar jag?

Idag blev det en riktig snabbmiddag (tidsåtgång; koktiden på pastapaketet) inspirerad av Lisas busenkla tonfisksås. Dessutom ett ypperligt tillfälle att använda en av burkarna med ”bonito del norte”. Nu saknade jag de flesta ingredienserna förutom tonfisk och muttitomater men det fick inte vara ett hinder.

Vräk ner pastan i kokande vatten. Fräste på medelhög värme 2 hackade lökar och 2 vitlöksklyftor i olivolja. När löken mjuknat häller du på burken med de små körbärstomaterna. Låt puttra, salta och peppra, pudra över lite paprikapulver samt blanda ner en bit hackad fetaost. Precis innan servering blandar du ned den finaste tonfisk på burk du kan hitta. Smakade fantastiskt för att vara ihopsvängt på en kvart. Säkert är Lisas variant mycket bättre.

Av en lycklig tillfällighet hade vi tre (3) flaskor champagne som var öppnade. Upplagt för en avspänd onsdagskvällsprovning i hemmamiljö till vardagsmat.

Först ut var Colin Blanche de Castille Premier Cru Brut (pdf) som hade en mycket fin fruktighet med en vagt drag av tuttifrutti. Smaken medelfyllig, frisk och välbalanserad med en väldigt fin, lite kritig, mineralton. Därefter provades Colin Brut Rosé Premier Cru (pdf) vars karaktär i mycket liknade den föregående men med något större fyllighet och med aromer av körsbär och hallon. Sist provades 2002 Chartogne-Taillet som absolut var det bästa vinet med lite svampton, tydlig mineral och en mycket elegant karaktär med fin syra. Intressant producent som bland annat gör en 100% pinot meunier från oympade stockar (vieilles vignes Francaises) samt börjat jäsa och lagra sina viner på samma typ av fat som Krug och Bollinger.

Bästa vinet till maten var den rosa champagnen som inte bara matchade i färgnyans utan också var en riktig fullträff mot den distinkta, rena tomatsmaken i såsen.

Provade igår ett antal röda och vita bourgogner från anrika firman Bouchard Père & Fils. Som väntat bjöds på både högt och lågt. Mest högt faktiskt. Och då tänker jag inte på priserna.

2005 Gevrey-Chambertin 299 kr
Ganska ljus, briljant klarröd färg. Ren doft av röda bär, hallonmarmelad, lingon och ett grön lite omoget inslag. Kryddiga toner och ett itet inslag av läder. Medelfyllig, mycket frisk smak med låga frukttanniner, diskret inslag av fat, röda bär, hallon och medellång, något kärv eftersmak. Ett typexempel på alldeles för dyr, röd bourgogne som bara är snipig och trist.
Edit: Efter tre dagar provades vinet igen. Aromerna var nu mera utvecklad. Den omogna tonen borta, tanninerna avrundade och fruktigheten mer framträdande. Vinet behöver mer tid i flaskan helt enkelt.

2005 Volnay Caillerets Premier Cru ”Ancienne Cuvée Carnot” 599 kr
Medelhög intensitet, granatröd med något blått drag. Medelstor doft av mogna röda och mörka bär, jordgubb och svarta vinbär. Aromatisk och kryddig med karaktär av kanel och kardemumma. Fyllig, mjuk, mycket fruktig, lite eldig, hög fin syra och väl balanserad fatkaraktär. Lång, smakrik och mycket elegant. Elegant och mjuk och raka motsatsen till det föregående vinet. Så här ska det smaka.

2002 Pommard Rugiens 379 kr
Medelhög intensitet, röd med lite brun kant. Medelstor, utvecklad och något aromatisk och kryddig ton, läder och jordgubbsmarmelad. Fyllig, mycket sträv, höga frukttanniner, mycket fruktig med inslag av mörka bär, tydlig fatstruktur och fin syra. Ung och smakrik med lång eftersmak. En riktig ”käftsmäll” som en pommard ska vara. Behöver ytterligare år på flaska utöver de sju den redan har.

2007 ”La Vignée” Bourgogne Chardonnay 129 kr
Ljust gul, briljant. Ren, frisk doft av söt citrus, liten smörighet, ton av grädde och gula frukter. Torr, medelfyllig, mycket fin syra, bra fruktighet med karaktär av gula äpplen och citrus. Fin struktur, viss längd och bra ”munfyllnad”. Inget upphetsande men välgjort, njutbart och väl värt pengen.

2006 Beaune du Château Premier Cru 249 kr
Klar, ljust gul. Medelstor, nötig doft med inslag av citrus och omogen ananas samt toner av honung och smör. Torr, medelfyllig med avrundad syra och silkeslen frukt. Diskret fatkaraktär och liten kryddighet. Lång, elegant och delikat eftersmak med en liten metallisk ton.

2005 Meursault-Genevrieres Premier Cru 599 kr
Ljust gul med liten grön ton. Stor, mineralrik, smörig, nötig ton av brioche och brynt smör generös fruktighet av lime och honungsmelon.Torr, fyllig, intensiv och mycket frisk med extremt välavvägda fat. Liten eldighet, fet/oljig munkänsla, lång och kraftfull men samtidigt mycket elegant.

Det är synd om människor som inte uppskattar surkål. På riktigt alltså.

De kan aldrig njuta av mötet mellan den rökta sältan i fläsket, den diskreta sötman i potatisen, den milda syran i kålen och stinget i dijonsenapen. Aldrig kommer de att förstå sensationen i att njuta det sönderfallande fläsket med sin knapriga svål och en mustig korv på en bädd av mjuk, vinkokt choucroute. Dessa stackare kommer heller aldrig att finna njutningen i hur en halvtorr riesling med sin höga syra möter upp de rika smakerna från denna klassiska, smakrika anrättning.

Jag tänker på dessa stackars bröder och systrar som vandrar i smakförtvivlans fadda dalgång medan jag förnöjt smälter min tisdagslunch.

För de stackars surkålsintoleranta har jag knåpat ihop en nybörjarvariant av surkålen.

Jag har fått en ny kökskompis; Hackman Matador. På Älska Mat såldes denna stekpanna i andrasortering för 250 kronor. Ett riktigt fynd! Jag har aldrig fixat teflonbeläggningar men närt en obesvarad kärlek till gjutjärn som jag aldrig riktigt lyckas hålla i perfekt skick. Matador har en ny typ av keramisk beläggning som jag kände ropade på mig.

Jag satte den genast på ett hårt prov. Rå potatis skivades och stektes i en liten klick smör. Potatisskivorna visade inte minsta tendens att häfta fast utan glattade bekymmerslöst runt. Samma sak med löken. En omelettsmet med rikligt med parmesanost hällde därefter i pannan. Varken osten eller ägget som bukar vara notoriska vidhäftare hängde sig kvar. Potatis- och lökomeletten sladdade runt som ett påtänt UFO. Fantastiskt!

Idag fräste jag ihop en pastasås av färsk tomat, purjolök, piementooliver, parmesanost, toamtpuré, smör och en skvätt grädde. Knappt färdigkokt spagetti fick puttra med ett par minuter. Pastaanrättningen snodde obesvärat omkring och lämnade inte ett spår när pannan sköljdes ur med vatten.

Min nya bästis heter Matador!

Från mässan Älska Mat fick jag med mig många godsaker. Bland annat små tarteletter konstnärligt förfärdigade av David Fernandes.

I vanliga fall hittar man David på Patisserie St Gertrud där man kan frossa i riktigt klassiska franska bakverk och bröd. Om du bor i närheten eller har vägarna förbi så är ett besök ett måste. Den stora faran är att man förköper sig. Allt är så fantastiskt vackert. Men det smakar otroligt nog ännu bättre än det ser ut.

Den ”spanska veckan” avslutades i går i stor stil med en ”Iconic Tasting”. Ett uppsamlingsheat med några av Spaniens absolut bästa viner. En ovanligt spännande, givande och intressant provning med härliga diskussioner och stora vinupplevelser.

Provningens bästa röda vin röstades fram och överlägsen vinnare blev lite otippat 2006 Aquilon Garnacha från Campo de Borja. Största vinet totalt sett var alla rörande eniga om var sherryn 1979 Añada. Ett makalöst vin.

Mina personliga favoriter var Ossian som nästan skapade sig en egen liga för vita viner. Bästa röda med knapp marginal över Val Llach blev Vega-Sicilia. 1979 Añada låg helt utanför alla skalor.

2000 Celler Batlle Gran Reserva Brut / DO Cava (Gramona)        cirka 500 kr
En cava dominerad av druvan xarel-lo. Vinet är fatjäst och har legat i sju år på jästfällningen i flaskan.
Stor, utvecklad och komplex doft av svamp, bröd, smör, fudge och sockerkaka. Tydlig ton av naturgummi och petroleum. Fyllig, smakrik och mycket frisk med fin mousse. Stram och kraftfull med mycket bra frukt och bra fatstruktur. Mycket lång eftersmak som speglar doften.

2007 Ossian Viñas Viejas Verdejo / VdlT de Castilla y Léon (Ossian)    cirka 350 kr
Ett vitt vin av druvor från 200 år (!) gamla, oympade stockar. Fatjäst och fatlagrat.
Djupt limegul färg. Mycket stor doft av rostat kaffe, choklad, färska champinjoner, saffran, rök och tydlig ton av mogen persika. Mycket fyllig med hög syra som döljs av koncentrerad, nästan fet, frukt. Fin fatstruktur, rostade toner, nötig. Mycket, mycket lång eftersmak med mineralton och liten bitterhet.

2006 Magaña Calchetas / DO Navarra (Bodegas Viña Magaña)        cirka 350 kr
Ett merlotdominerat vin av extremt selekterade druvor som avstjälkats för hand!
Mycket mörkt blåröd, nästan opak. Stor, mycket fruktig doft av hösthallon, plommon, lakrits, eucalyptus, russin och en distinkt karaktär av créme de cassis (svartvinbärslikör). Mycket fyllig med koncentrerad mörk fruktighet av bland annat hösthallon. Många men mycket mjuka frukttanniner och fint balanserad fatkaraktär.

1999 Vega-Sicilia / DO Ribera del Duero (Bodegas Vega-Sicilia)        cirka 1700 kr
En riktig klassiker! 90% tempranillo och 10 % cabernet sauvignon. Fatlagrad 6,5 år på omväxlande nya och tidigare använda fat.
Djupt blodröd med litet brunt stick. Stor, ung, mörkt fruktig doft av svarta vinbär med karaktär av portvin, eucalyptus, blod, järn och kött. Medelfyllig, stram, elegant med en mjuk, nästan köttig, fruktighet. Kompakta men mycket mjuka tanniner. Lång finessrik eftersmak med mycket mineral, järn och en mycket fin fatkaraktär.

2006 Aquilon Garnacha / DO Campo de Borja (Bodegas Alto Moncayo)    cirka 700 kr
Garnacha från 60-åriga stockar har resulterat i ett vin med nästan 17% naturlig alkohol!
Djupröd färg. Mycket stor doft med en distinkt karaktär av mörkt kakaopulver. Liten(!) eldighet, mörka körsbär, mint och tydlig mineralton. Efter en stund i glaset slår det plötsligt upp en enorm doft av hallon- och lakritsbåtar. Fyllig, intensiv och smakrik med ton av eucalyptus, hög syra och eldighet balanserad av mogen frukt. Lång eftersmak med mjuka tanniner och fin fatakarktär.

2005 Seleccion de Viñedos de la Familia / DO Ribera del Duero (Felix Callejo)    cirka 350 kr
En favoritbodega i Ribera del Duero. Drivs helt av familjen Callejo som gör eleganta, mjuka viner.
Helt opak och blåröd. Något sluten men mycket fruktig doft av mörk frukt och bär, eucalyptus (igen!). Fyllig, mycket fruktig med mörk, mogen frukt. Välstrukturerad och balanserad med fin balans mellan syror, fat- och frukttanniner. Lång eftersmak med tydlig mineralton. Ungt!

2006 Neo Punta Esencia / DO Ribera del Duero (Bodegas Neo)        cirka 1500 kr
Ett mycket omtalat vin av tempranillo får 80-åriga stockar samt 200% nya ekfat (man drar om vinet till en andra omgång nya fat.
Mycket tät, nästan svart med blå kant. Något sluten doft med ton av fikon och jordgubbsmarmelad. Mycket fylligt med kompakt frukt som tyvärr överträffas av för mycket ek. För mig ett obegripligt vin med mer karaktär av trä än druva. Besk, bitter, fatsträv och torr eftersmak. Vägrar tro att detta kommer att utvecklas väl. Robert Parker håller inte med.

2006 Aalto PS / DO Ribera del Duero (Bodegas Aalto)        cirka 900 kr
Ett av de mer kända ”ikonvinerna” från Ribera del Duero.
Tät, mycket mörk, nästan svart, blåröd. Stor, fruktig doft av mörk frukt, apelsin, julkryddor och tjära. Mycket fyllig med kompakt, mörk fruktighet, höga men mjuka tannier, frisk syra. Otroligt välstrukturerad med lång mineralrik eftersmak.

2006 Vall Llach Porrera / DOCa Priorat (Celler Vall Lllach)        cirka 600 kr
Min absoluta favoritproducent i Priorat från byn Porrera som nyligen fått ”village-status”.
Mycket tät blåröd färg. Stor, ung mycket fruktig doft av mogen mörk frukt. Fyllig, tät, silkeslen frukt. Elegant, lång, silkiga taniner. Extremt välgjort och fint strukturerat vin.

2006 El Nido / DO Jumilla (Bodegas El Nido)            cirka 800 kr
Omtalat ”parker-vin” från området Jumilla i sydöstra Spanien.
Tät, opak blåröd färg. Mycket stor, aromatisk doft med inslag av eucalyptus, rökig (bacon). Medelfyllig, mycket fruktig, mogen frukt och mycket eldig. Ingen balans mellan syror, tanniner, alkohol och frukt.

1979 Añada Palo Cortado / DO Jerez (Gonzalez-Byass)        priceless
Jag är en lycklig jävel som för tredje gången fått prova denna makalösa sherry. Upplevelsen blir faktiskt större för varje gång. Får gåshud bara jag tänker på den.
Briljant, bärnstensfärgad. Stor, oerhört komplex doft av (bland annat) cashewnötter, rostade hasselnötter, choklad, smörkola, saffran, Plopp, honung, mimosa och brynt smör. Bentorr, mycket frisk, koncentrerad, smakrik med dominerande karaktär av honung, nötter, mjölkchoklad. Mycket, mycket lång smak med metallisk karaktär. Ett fantastiskt stort och unikt vin. Provningsdeltagarna pendlade mellan religiös upplevelse, ödmjukhet och rörelse.

NV Apostoles Palo Cortado Muy Viejo VORS / DO Jerez (Gonzalez-Byass)    cirka 400 kr
Djupt bärnstensfärgad. Stor doft av knäck, brandy och sirap. Fyllig, frisk, koncentrerad med viss sötma och en lång nyanserad eftersmak. Mycket bra vin som tyvärr hamnade i den långa skuggan av Añada.

Spanska viner i överkomlig prisklass skriver jag om här.