Det är skillnad på sill och strömming. Stor skillnad. Har aldrig lärt mig fördra den feta, lätt traniga skånska sillen.

Därför sitter jag nu nöjd på Kajsas Fisk i Hötorgshallen efter en tidig lunch av mager, smakrik stekt strömming, potatismos och senapssås. Stockholm har sina fördelar trots sitt ogynnsamma geografiska läge.

Lektion 1 i bloggarskolan: ”Skriv en kul rubrik som fångar intresset”.

Man kan ju undra hur de tänkte när det här vinet fick sitt namn. Som tur är är människorna bakom vinet bättre vinodlare och vinmakare än marknadsförare. För detta är en mycket bra pinot noir från Central Otago på Nya Zeeland. Tyvärr finns vinet bara i vinkällarbutikerna. Antar att Systembolagets inköpare tror att 200 spänn är för mycket för lantisarna.

2007 Beetle Juice Pinot Noir
Ganska djupt röd färg som slår lite i blått. Stor, generös doft med tydliga toner av ceder (blyertspenna), kryddiga fattoner, örtthé och röda bär. Medelfyllig, mycket frisk markerad syra, nästan avsaknad av frukttanniner men med en bra struktur av fat. Koncentrerad, bärig frukt som påminner om lingon, tranbär och jordgubb. Liten eldighet och mycket kryddighet i den långa eftersmaken. Välbalanserat och snyggt!

Något av det roligaste och mest lärorika som finns är när man träffar likasinnade över en bit god mat och en massa spännande, hemliga flaskor. Igår kväll slog vi oss ned nio stycken vinentusiaster som var och en tagit med minst en flaska vin som serverades blint. Diskussionerna, gissningarna och argumentationen kring innehållet i glasen är fantastiskt spännande.

Gårdagens provning fick en viss slagsida åt mogna viner och pinot noir. Det sistnämnda kan ha att göra med att kvällens huvudrätt var utannonserad som ”Julia Childs boeuf bourgignon”. Efter lite tapas, köttgryta med rotfruktsmos, gotländska ostar och sjutton (17) viner var alla ganska nöjda.

1996 Bollinger Grand Année / Champagne
Ganska djup, nästan gyllene färg och många fina bubblor. Stor, utvecklad doft av gul, mogen frukt hasselnötter, mariekex(!), lite vanilj och fat. Fyllig, torr, smakrik med bra syra. Toner av grapefrukt och nötter samt en tydlig fatkaraktär och en tydlig beska i eftersmaken. Kändes lite brådmogen. Prickade in denna blint. Fin start på kvällen. 🙂

NV Barbadillo Saca de Otoño 2009 / Manzanilla en Rama.
En lite kraftfullare, mörkare manzanilla som jag beskrivit utförligare här.

NV Bodegas Tradicion Palo Cortado VORS 30 yo / Jerez
Ljust bärnstensfärgad. Stor, komplex, kraftfull, flyktig och eldig doft av torkade aprikoser, valnötter, honung och läder. Fyllig, torr, eldig, mycket smakrik och elegant med inslag av nötter, russin, salmiak och ett metalliskt, rent avslut. Lång och intensiv. Åldersangiven sherry med en snittålder på minst 30 år. Inköpt på Bodegas Tadicion som inte släpper någont vin yngre än 20 år! Mycket smak och ett stort vin. Fungerade fantastiskt bra till grytan och som digestif till kaffet!

1997 Ca’ del Bosco Zero Dosage / DOCG Franciacorta
Ganska djupt gul färg påminnande om bollingern tidigare, lite bubblor. Stor, utvecklad doft med tydligt inslag av bokna äpplen. Fyllig, nästan fet smak med avrundad syra och låg kolsyra. Hade sett sina bästa dagar. Hade en liten antydan till korksmak, inte korkdefekt, men smak av korken.

1999 Chambolle-Musigny 1er Cru ”Les Hauts-Doix” Robert Groffier Pére & Fils / Bourgogne
Medeldjup, klarröd färg. Stor, utvecklad och komplex doft av röda, mogna bär, syltade jordgubbar, mycket sekundära toner. Markant ”kroppslig” och sensuell doft som jag brukar kalla ”skitiga lakan” (Tack för den liknelsen Hanna!) och som är typisk för mång mogna bourgogner. Medelfyllif, mycket frisk, silkigt mjuk, mycket fruktig, utvecklad och nyanserad med en liten välgörande bitterhet i eftersmaken. Ett av kvällens bästa viner!

2005 Dugat-Py ”Cuvée Halinard” / Bourgogne Rouge
Medelhög intensitet med blåröd ton. Medelstor, fruktig och bärig doft av mynta, örter och kryddor. Medelfyllig med hög syra, markerad fatakaraktär och toner av röda bär. Outvecklad och ganska kort smak. Flera placerade detta vin i Rhône, själv var jag kvar i Bourgogne. Vinet är en ”enkel” bourgogne men druvorna kommer från premier cru-lägen. En förvånande hög prislapp på 500 kronor!

2000 Paul Bara Bouzy Rouge Grand Cru / Coteaux Champenois
Mycket ljus färg med dragning åt tegel. Stor, utvecklad, aromatisk doft av jordgubb, hallon och läder. Första intrycket är att vinet är trött, saknar frukt, har låg syra och markerad beska. Efter en halvtimma i glaset har vinet växt och återhämtat sig och är elegant, friskt och fruktigt. Intressant utveckling. Ingen placerade detta röda, stilla vin från Champagne rätt. Prislapp från Reims satt kvar: 22€. Ett fynd!

2001 Hermitage ”Marquise de lla Tourette” Delas / Hermitage
Djup, röd färg med brun kant, fin sandig fällning. Mycket stor, uttrycksfull, mogen doft av sylatde bär läder och björnbär men framförallt en dominerande eucalyptus ton. Medelfyllig, mogen, utvecklad och mjuk. Frisk syra och toner av sötlakrits, örter och tomatpuré(!). Här var jag direkt inne på att det var en mogen australiensisk shiraz av hög kvalitet. Fel. Men rätt druva i alla fall. Mycket trevligt vin.

2007 Schwarz Zweigelt / Neusiedlersee
Mycket djup färg med blåröd ton. Stor, saftig och aromatisk doft med kryddiga inslag som nejlika, kryddpeppar och pepparkaka. Medelfyllig till fyllig, mjuk, eldig och syltig, mogen frukt och aromatiska inslag. Kvällen överraskning! Trodde detta var en modern spanjor av druvan grenache. Hade aldrig kommit på tanken att det skulle kunna vara en österrikare. Bra vin, men 579 kronor!?

2004 Condado de Haza Reserva ”Selección Roble Francés” / Ribera del Duero
Mycket mörk, tät blåröd färg. Stor, mycket fruktig, lätt kryddig doft med tydlig fatton. Mycket fyllig, fruktig och koncentrerad. Smakrik, lång och balanserad strävhet och syra. Fin fatkaraktär och tydlig mineralton i eftersmaken. Även om jag själv hade med mig detta vin (fick flaskan vid mitt besök på bodegan i somras) måste jag hålla med de andra om att detta var ett av de bättre vinerna. Mycket modernt men med bra struktur. Prislapp runt 350 kronor.

1989 Château Beauséjour Premier Grand Cru Classé / Saint-Émilion
Djup röd färg med tegelfärgad kant. Stor, utvecklad, nyanserad med klassisk doft av stallbacke röda bär och svagdricka(?). Medelfyllig, mogen och mjuk med lite eldig med ton av russin, läder, röda bär och en metallisk karaktär. Mycket njutbar, mogen bordeaux dominerad av merlot i smaken. Finns på beställningssortimentet för 699 kronor. Faktiskt ett bra pris för denna typ av vin.

1996 Vigne de l’Enfant Jésus, Bouchard / Beaune Grèves 1er Cru
Djup färg med brun/tegelfärgad kant och lite grumlig av fällning. Medelstor, mycket mogen, eldig med örtigt inslag (basilika?) och läderton. Återigen kommer ”skitiga lakan”. Medelfyllig, mjuk och smakrik med mycket kryddighet, mogna röda bär och en silkigt, elegant struktur. Klassiskt beaunevin!

1996 Pierre Sparr Tokay Pinot Gris SGN / Alsace Grand Cru
Medeldjup bärnstensfärgad. Medelstor doft av bränst socker, kavring, russin, fikon och honung. Mycket oxiderade toner. Medelfyllig, söt med fin syra och lite bränd karaktär med inslag av tobak och torkad frukt. Här var jag inne på en tokajer. Vinet verkade lite överoxiderat.

1985 Le Mont Moelleux, Huet / Vouvray
Härligt citrusgul, briljant färg. Medelstor doft av ostron, champinjoner, vått ylle och ovädrad sommarstuga. Medelfyllig, halvsöt, låg syra, låg frukt (bitter grapefrukt), kort smak. Det här vinet kändes inledningsvis helt förlorat. Men viner från Loire på chenin blanc kan bete sig märkligt. Efter en stund började vinet släppa till lite och syran kändes fräschare och frukten något bättre. Däremot idag, när flaskan stått öppen hela natten med bara en tredjedel kvar, hände det grejer. Stor doft där yllet fanns kvar men nu med mer frisk citrusfuktighet och mineralton. Smaken var sötare, friskare och definitivt fruktigare med karaktär av citronkaramell. Mycket läckert! Nästan ett kvartssekel i flaskan men behöver mer än 12 timmars luftning!

NV Raisignac, Jean-Luc Pasquet
Ljust bärnstensfärgad och lite dimmigt, slöjig. Medelstor doft av gula, lite bokna äpplen och aprikosmarmelad. Medelfyllig, mycket frisk och söt, eldig och kryddig med karaktär av pomerans och oxiderade äpplen. Lätt mousserande. En udda dryck av ojäst druvmust med tillsatts av konjak. Oklart hur kolsyran kommit till. Märkligt med den markant eldigheten när alkoholen stannat strax över 11%.

NV APOSTOLES Palo Cortado Muy Viejo VORS 30 years, Gonzalez-Byass / Jerez
Mörkt bärnstensfärgad med grönt inslag. Stor doft av krutrök, torkad frukt, fikon, läder, möbelpolish och eucalyptus. Fyllig, halvtorr, mycket frisk, eldig och mycket intensiv med smaker som direkt speglar doften. Mycket, mycket lång eftersmak. Återigen en mer än trettioårig palo cortado, men denna gång ovanligt nog en liten sötma. Finns på beställningssortimentet.

NV Asuncion Oloroso, Alvear / Montilla Moriles
Medeldjup bärnstensfärgad. Stor, nyanserad, lätt eldig doft av smörkola, sockerkaka, dadlar och hasselnötter. Fyllig, torr, rik, lätt eldig, silkig och elegant med smak av smörkola, läder, russin, knäck och kavring. Lång, elegant och smakrik med ett rent avslut. En oloroso från Montilla är det inte så ofta man får prova. Denna var fantastiskt elegant och nyanserad. Inte alls som de mycket kraftfullare varianterna från Jerez. Detta vin reas ut nu och det finns några flaskor kvar.

Så blev det äntligen dags att avnjuta Julia Childs boeuf bourgignon. Skulle arbetet med grytan ha gett resultat? Kunde det smaka bättre eller annorlunda mot de enklare recepten? Svaret blev ett tveklöst och rungande ”JA”.

Grytan var otroligt mustig, rik på ”djupa” smaker och samtidigt mild. Köttet fullständigt ramlade sönder. Jag serverade med ett kraftigt, smörmättat potatismos smaksatt med selleri och palsternacka. ”Smakpanelen” på nio personer gav full pott och tummen upp för grytan.

Några funderingar kring detta recept

• Man kan helt hoppa över att sjuda fläsket innan det steks om man använder rimmat eller färskt fläsk. Syftet med att sjuda bacon är att man inte vill ha röksmak i grytan. Vill man ha den rökiga karaktären kör man med rökt fläsk.
• Receptet är inte så krångligt som det ser ut.
• Förbered genom att skiva och tärna alla ingredienser innan du sätter igång så går tillagningen ganska snabbt.
• Hemligheten med grytan är att alla ingredienser bryns och steks separat. På detta sätt mångdubblas maillardreaktionen som ger den djupa och fina smaken. Därför ska inga steg hoppas över.
• Grytan är mycket vinvänlig, det vill säga att den fungerar fantastisk bra ihop med många olika typer av vin.
• Alla borde prova att göra den!

(Jag har lagt upp ett lättöverskådligt sammandrag  här. Om du ändå tycker receptet verkar omständligt så tycker jag du ska prova Carl Butlers recept som är mycket enkelt och blir nästan lika bra.)

Dagen har ägnats åt inköp och matlagning. Projektet var att enligt alla konstens regler tillaga en boeuf bourguignon enligt Julia Childs legendariska recept. Detta har stått på agendan sen jag såg filmen Julie & Julia och för första gången öppnade hennes kokbok.

Jag dubblade receptet eftersom jag har tio gäster imorgon och grytan ska njutas i samband med en vinprovning. I övrigt följde jag receptet till punkt och pricka. Jag gör en hofbergare och återger nedan Julia Childs originalrecept ordagrant ur boken ”Det Goda Franska Köket”. I blått finns mina kommentarer.  EDIT: Resultatet och synpunkter på receptet hittar du här.

Boeuf Bourguignon

Boeuf à la Bourguinonne

(Oxkött i rödvin med bacon, lök och champinjoner)

Som ofta är fallet med berömda maträtter, finns det mer än ett sätt att laga en god boeuf bourguignon. Noggrant tillagad och väl smaksatt är den en av de godaste kötträtter människan skapa och passar utmärkt som huvudrätt vid en middag med gående bord. Lyckligtvis kan den lagas helt färdig i förväg, t o m dagen innan, och den vinner bara i smak på att åter värmas upp.

Kokt potatis är det som traditionellt hör ihop med denna rätt, men potatisen kan bytas ut mot smörslungade nudlar eller kokt ris. Om man vill servera någon grönsak till, är ärter i smör bästa valet. Servera grytan med ett ganska fylligt, ungt vin, exempelvis en Beaujolais, Côtes du Rhône, St. Emilion eller bourgogne. (I Bourgogne har jag alltid fått rätten serverad med tagliatelle. Inte i min smak)

För 6 personer

• En bit bacon på 2 hg

Skär bort svålen och skär baconbiten till lardons(strimlor som är 1/2 cm tjocka och 4 cm långa). Sjud svål och baconstrimlor i 10 minuter i 1 1/2 liter vatten. Sila upp och torka. Om du använder rimmat eller färskt sidfläsk kan du hoppa över detta steg)

Förvärm ugnen till 225°

• En eldfast gryta, ca 8 cm djup och 25 cm vid.
• 1 msk olivolja eller matolja
• En hålslev

Stek baconstrimlorna i oljan över måttlig värme så att de blir lätt brynta. Lägg upp dem på ett fat med hålsleven. Sätt grytan åt sida. Hetta upp fettet så att det nästan ryker när det blir dags att bryna köttet.

• 1 1/2 kg magert grytkött, skuret i 5-centimeterstärningar.

Torka köttet noga på hushållspapper. Det bryner inte om köttet är fuktigt. Stek några få bitar i taget i den heta oljan och baconfettet, tills köttbitarna är vackert brynta på alla sidor. Lägg köttbitarna på fatet med baconstrimlorna. (Att torka köttet innan stekning är Julias budskap till världen, stekytan blir bättre. Använd bra huhållspapper eller en ren kökshanduk)

• 1 skivad morot
• 1 skivad lök

Bryn de skivade grönsakerna i samma fett. Häll sedan bort fettet.

• 1 tsk salt
• 1/4 tsk peppar
• 30 g mjöl

Lägg tillbaka bacon och kött i grytan, salta och peppra och skaka om bitarna. Pudra över mjölet och skaka omkring bitarna igen så att köttet täcks med ett tunt lager mjöl. Sätt in grytan utan lock i ugnen och låt den stå i 4 minuter. Skaka om bitarna och låt den stå 4 minuter till. (Under tiden bryns mjölet och köttbitarna får en tunn stekskorpa.) Ta ut grytan och sänk värmen till knappt 175°.

• 7 dl fylligt, ungt rödvin, helst samma sort som man serverar till maten, eller en Chianti
• 4 1/2-7 dl mörk oxbuljong
• 1 msk tomatpuré
• 2 krossade vitlöksklyftor
• 1/2 tsk timjan
• 1 sönderbrutet lagerblad
• Den blancherade baconsvålen

Rör i vinet och så mycket buljong, att köttet nätt och jämt täcks. Sätt till tomatpurén, vitlöken, örtkryddorna och svålen. Sjud upp alltsammans uppe på spisen. Lägg lock på grytan och sätt in den i den undre tredjedelen av den förvärmda ugnen. Reglera värmen, så att grytan sjuder mycket sakta och låt den stå i 3-4 timmar. Köttet är färdigt, när det känns mört när man provar med en gaffel. (Jag använde mig av Knorrs nya Fond ”Du Chef” som alla berömmer. Hällde i den koncentrerad då vinet täckte mer än väl.)

• 18-24 smålökar, mörkbräserade i buljong*
  
• 450 g champinjoner, delade i 4 delar och brynta i smör*

Medan köttet bräserar gör man i ordning lök och champinjoner. Sätt dem åt sidan tills de behövs.

När köttet är mört häller man innehållet i grytan i en sil, som man placerat över en kastrull. Skölj ut grytan och lägg tillbaka kött och bacon i den. Fördela löken och champinjonerna över köttet.

Skumma fettet av såsen. Sjud såsen i en minut eller två och skumma bort det ytterligare fett som stiger till ytan. Man bör ha ungefär 6 dl sås, som är så tjock att den täcker en sked tunt. Om såsen är för tunn, kokar man snabbt ihop den. Om den är för tjock kan man späda med några skedar buljong. Häll såsen över kött och grönsaker.

(+) Hit kan rätten förberedas.

• Persiljekvistar

Om gryta skall serveras genast: Lägg på lock, sjud upp det hela och låt det sjuda några minuter. Rör försiktigt då och då från botten. Servera ur grytan eller lägg upp köttet på ett fat omgivet av potatis, nudlar eller ris. Dekorera med persiljekvistar

Om rätten skall serveras senare: Lägg på locket när grytan kallnat och ställ den i kylen. Sjud upp den igen ungefär 15-20 minuter innan maten skall serveras och låt den sjuda skata i ca 10 minuter. Ös sås över köttet då och då.

* Lökarna bryns hela i smör tills de får fin färg. Tillsätt mörk buljong och/eller vin (rött, vitt eller sherry), persiljekvistar, ett lagerblad, timjan, salt och peppar och låt sjuda under lock till lökarna är mjuka.

* Stek svampen på medelhög till hög värme i torr panna tills de börjar kvida och knäppa. Tillsätt sedan smör och stek tills gyllenbruna.

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.

Medan jag försöker hålla influensan/förkylningen stången och samtidigt ladda inför Julia Childs bouef bourgignon och lördagens vinextravaganza passar jag på att plocka upp lite godsaker från de gångna månaderna.

• Ett löjligt gott, enkelt och användbart ”täcke” att breda ut över frukter och bär. Kommer att användas flitigt framöver.

• Det behöver inte ställas till med fredagsmys för att göra dessa goda ”muffinspajer”. Funkar som en liten förrätt också.

• Den här äppelkakan blev ovanligt saftig och god. God som den är eller med vaniljsås eller lite vispgrädde.

• Testa denna jättegoda fegisvariant på dem som tror de inte gillar surkål. Det bästa som finns, surkål och potatismos, förenade i en rätt!

• Om du inte gjort potkäs någon gång så är det verkligen dags. Återbruk ligger i tiden.

• Mitt första försök med tamarind blev riktigt lyckat. Dessutom ett långkok på billigt kött.

• Man kan inte ha för många varianter på falukorv. Denna pigga korvlåda med inspiration från medelhavet vandrade vidare till flera andra matbloggar.

• Idiotsäker (jag fixade den) risotto på risoni. Attans smarrig blev den också.

Vad bilden föreställer? En räkplätt. Höll på att föräta mig på dessa läckerheter när jag var i Jerez.

Köttbullar får man variera och laga hur man vill, även om mammas är de bästa. Men sen finns det rätter där receptpolisen rycker ut och talar om ”att så där gör man faktiskt inte”. Oftast gäller det klassiska rätter från andra kök än det svenska. En sidosysselsättning för receptpolisen är också att hålla ordning på vårt kontinentala kaffedrickande; ”cappucino dricker man verkligen inte efter lunch”.

Håhåjaja och nåväl. Nedan är i alla fall mitt recept på spansk tortilla. I Spanien är denna potatisomelett som köttbullar. Var och en har sin variant och metod. Jag har lagt till piementooliver för lite smakbrytning samt vitlök. Jag ber redan nu om ursäkt för detta.

Dela och skiva 3-4 medelstora potatisar, 2 gula lökar och skiva tunt en vitlöksklyfta. Värm rejält med olja, eller 50/50 olivolja och ister, i en stekpanna. Det ska vara så mycket fett att potatisen och löken simmar omkring och värmen bara medelhög så att de mjuknar utan att ta färg. Medan potatisen och löken puttrar i oljan vispar du ihop 5-6 ägg med några rejäla nypor salt och ordentligt med svartpeppar från kvarnen. Hacka också 10-15 piementooliver (kan uteslutas av puritaner). När potatisen och löken mjuknat häller du över dem i ett durkslag så att fettet, som du samlar upp, rinner av. Blanda sedan ihop med äggröran, häll lite av olja i stekpannan som nu har låg till medelhög värme och häll i smeten. Strössla över oliverna och låt hela härligheten stå och stelna till. När äggsmeten bara är krämig på ytan lägger du en stor tallrik som lock över stekpannan och stjälper över tortillan. Häll mer olja i pannan och låt potatisomeletten glida tillbaka och gräddas helt färdig. Ät varm eller låt kallna, skär i tårtbitar och servera som tapas med chorizo, serranoskinka och annat gott.

Ibland får man omvärdera saker och ting. Vissa saker är lättare än andra. Särskilt när det är njutningsfullt som denna gång.

Vid besöket i Ribera del Duero i somras besökte jag bland annat Bodegas Comenge. En ny bodega med modern och ambitiös inriktning. Besöket låg sist på resan och dessutom efter en lång, fantastisk lunch med vinlegenden Alejandro Fernandez. Jag var väl varken på topp eller särskilt hungrig på upplevelser. Besöket var sådär. Ett fåtal viner provades som jag dissade ganska hårt. Beskrev dem slentrianmässigt som välgjorda, fruktdrivna, moderna men ganska tråkiga och opersonliga. Jag skämdes nästan när de generösa värdarna trugade oss att välja vars två viner att ta med oss hem.

Igår offrades en av flaskorna – 2004 Don Miguel. Till en kryddig lammgryta en söndageftermiddag kunde väl en fådd Ribera del Duero duga. Hur bortskämd får man vara?

Vinet hade en mycket djup purpurfärg. Doften var stor, dov med massor av mogna, mörka bär, eucalyptus, kryddor, ton av kanel och apelsin. Smaken fyllde ut hela munhålan med massor av solvarma, mörka bär som björnbär och skogshallon backade av mängder med fina, mjuka tanniner, fin syra och en nästan hettande känsla av eukalyptus. Kryddigheten låg kvar i den mycket långa eftersmaken där aromatisk citrus gav ett friskt avslut. Vinet kändes komplett, balanserat och helt färdigt att njuta.

Jag ger mig och reviderar. Comenge ska man hålla ögonen på.

…damp ner idag. Jag vet att matbloggare översköljs av smakprover och presentcheckar för att sedan förhoppningsvis skriva lite trevligt om de nya produkterna. Att nu själv ha fått ett varuprov får väl ses som ett erkännande att min blogg finns på riktigt.

Provet kom från en av de stora leverantörerna av kryddor som nu förnyat och ”förbättrat” sina förpackningar. Fyra burkar med nya svårlästa, dåligt genomtänkta och fula etiketter fick jag. Så mycket tankemöda och ingen har tänkt på att ha färgat glas i burkarna för att skydda de ömtåliga kryddorna från ljus?

Nästa tankefel är att skicka citronpeppar till en matbloggare!!! Varför inte Piffi Allkrydda eller något med glutamat? Övriga kryddor var torkad grönpeppar, mynta och sesamfrön. Om jag ändå fått något användbart. Om någon vill ha kryddorna är det bara att höra av sig i kommentarsfältet.

Sådärja! Nu är jag struken från alla utskickslistor.

Häromdagen provade jag en helt ljuvlig dessert som serverades som bonus efter lunchen. Det var skogsbär under ett täcke som var knäckigt, sött, syrligt, salt, segt och alldeles ljuvligt. Jag fick receptet av kocken och för att inte avslöja för mycket håller jag krogen hemlig och har översatt och anpassat det något. Istället för en enda stor form gjorde jag två olika varianter i portionsformar.

Blanda 2,5 dl vetemjöl, 2,5 dl socker, 1 tsk salt och 1 tsk bakpulver. Blanda ner ett ägg och därefter 100 g rumsvarmt smör till en stabbig smet. Sätt ugnen på 175°.

Botten av formen/formarna täcker du med frukter och bär efter egen smak. Jag skivade konserverade persikor och strödde en näve frysta hallon över för en variant av peach melba. Det blev också en äppelkaka. Skivade äpplen pudrades med lite kanel och lite äppelmos klickades över (Euroshoppers äppelmos är riktigt bra med 92% äpple, långt över övriga märken). Sprid ut kluttar av smeten så jämnt du kan. Grädda i cirka 30 minuter eller till täcket får en fin gyllene färg. Servera med vaniljsås eller lättvispad vispgrädde.