En elev kom till mig och berättade att hon hade ett gammalt vin hemma och frågade om jag kunde ta en titt på det för att ”se om det är någonting att ha”. Sådant kan man ju inte motstå.
Det visade sig vara en Pichon Longueville Comtesse de Lalande från 1955. Ett av de stora bordeauxvinerna men från en något medioker årgång. Inga problem. Rätt lagrade och hanterade kan dessa viner bjuda på fina upplevelser.
Nu är decennier högst upp på ett köksskåp i fullt dagsljus långt ifrån goda lagringsförhållanden. Det är i själva verket rena döden. Etiketten var dock i gott skick tack vare ett skyddande lager av fossilerat stekos. Däremot var vinet långt nere på axlarna. Korken kunde skönjas i flaskhalsen som ett knotigt, svart finger som förmodligen endast hölls kvar tack vare lite intorkat vin under blykapseln. Troligtvis var det endast blyförslutningen som hindrat vinet från att helt avdunsta.
Jag grät nästan en lite skvätt där jag ömt höll flaskan som en liten sarkofag där man vet att det vilar en sorgesamt avliden mumie.
Öhmans Mat & Vin 
fint skrivet! du öppnade inte flaskan?
Hade den varit min hade jag öppnat och kollat.
Nästan? Jag skulle ha. Ett dött vin av min egen årgång! :((((
Hei, flott blogg! Hege
Poesi!
Har du sett att Trio Restaurant har fått en ny sommelier som heter Linda från som kommer närmast från Mugaritz? Jag är helt hänförd att hon vill jobba i Malmö. Antar att Trio lockar med sin mat. 🙂