Den senaste tiden har jag skrivit en hel del om vanliga, generiska röda bourgogner. Först rekommenderade jag en som jag tyckte var bra, Arvid kontrade med två alternativ som testades och häromdagen varnade jag för ett riktigt trist exempel. Men hela tiden låg den bästa och kurade i vinskåpet här hemma.
Jag drog fram en butelj 2005 Camille Giroud Bourgogne Rouge som jag köpte för några år sedan direkt hos producenten. Vill minnas att vinet kostade runt 10€ flaskan och jag ångrar att jag inte köpte massor!
Medeldjup och jämnt rubinröd. Stor, varm och generös doft av röda bär som hallon, lingon och nypon och någon kryddighet med inslag av te och färskt hö. Smaken är medelfyllig, mjuk och med en hög, läskande syra, mjuka tanniner, generös men slank röd frukt och en mycket lätt ekstruktur. Eftersmaken är lång, elegant, balanserad och med en aptitretande liten bitterhet. Ett vin som man bara vill dricka i djupa klunkar men samtidigt sippar försiktigt på för att det inte ska ta slut.
Öhmans Mat & Vin 
Kul. Det är fortfarande kul viner som görs hos Giroud, trots ägarbyte och allt.
Men du Anders, på boöaget just nu finns det ju flera vanliga Bourgogne Rouge från topproducenter, Mortet, Grivot och nåt mer som jag inte minns. Lite annat prisläge men kanske värt en tur.
Anders; vi drog en flaska av det samma i parken i söndags. Några trevliga ostar, lite chark, ett bröd och så VINET! Jag var helt säker på att jag hade en till på hyllan hemma men icke så nicke. Bedrövelse!