Idag kämpade vi oss upp för de lika svindlande branta som vackra höjderna upp till klostret Strahov för att besöka Tjeckiens minsta bryggeri. På vägen behövdes en och annan paus för att smälta intrycken, hämta andan och undvika mjölksyra i benen. En vätskekontroll blev det också. Som traditionen bjuder i Prag så gäller varmt vin på hösten och vintern. Inget annat än en variant på glüwein men mycket friskt, aningen mindre sött och med en tydlig kanelton. Mycket gott och uppfriskande och väldigt långt borta från glögg.

Snudd på att vi gav upp innan vi nådde fram till det lilla, lilla bryggeriet Klášterní Pivovar Strahov inne på klostergården. Tur att vi höll ut för här möttes vi av bryggarvärme, glänsande pannor, gemyt, rustik mat och makalös öl. Vi fick omgående tre glas med de sorter som för tillfället fanns i kranarna; india pale ale (IPA) i ett elegant spetsglas samt amber lager och dark lager i små knubbiga sejdlar.

IPA:n var osedvanligt välbalanserad med en behärskad arom av humle och en riktigt bra och maltig kropp och en avslutande bitterhet helt i proportion till frukten. Jag njöt bara av att titta på de små, små bubblorna som lojt tog sig till ytan och bildade ett tätt skum. Den mörka lagern var nästan kompakt svart men hade en lätthet och friskhet som tydligt visade pilsnerns kvaliteter. Trots den hårt rostade malten fanns här inga överdrivna kaffe- eller chokladtoner som ibland kan bli lite tröttande. Favoriten blev dock den djupt gyllene amber pilsner som ständigt finns i kranarna. Mycket fruktig, fyllig och med en bra friskhet och humletoner som spelade understödjande andrafiol. Snyggt! Alla öl opastöriserade såklart.

Vi tog in varsin rätt från menyn och beställde in mer öl. Jag tog en gulaschsoppa serverad på traditionellt sätt i bröd. Fantastiskt fin, mustig och pepprig smak och otroligt mört kött. Skolexempel på bra långkok. För tre små öl, en varmrätt och en kopp espresso fick jag punga ut med dryga hundralappen. Livet är rättvist ibland.

Mycket trevligt besök som avslutades med en rundtur och guidning (inte många steg) av bryggmästaren. Tur att vi tog oss upp för branterna. ”Worth waiting for” som det sägs i reklamen för en mindre karaktärsfull öl.

Igår firades stora systerns födelsedag på hotellbåten Admiral i Prag. Ett ställe som faktiskt överträffade förväntningarna. Hysteriskt konsekvent marin stil med betoning på mörkt, högblankt trä, polerad mässing och servisen i sjöuniformer. Matsedeln var av det internationella stuket med maträtter som var heta i början av 1990-talet.

Låter kanske inte som de ideala förutsättningarna men maten var mycket kompetent tillagad, snyggt presenterad, välsmakande och servisen var på absolut topp. Provade de första tjeckiska vinerna och inledde med Bohemia Regia Prestige Brut, ett mousserande vin gjort enligt traditionell metod och av druvorna rhine riesling och welschriesling.

Ganska djupt gul färg och små fina bubblor. Stor, generös och fruktig näsa dominerad av gul frukt. Frisk, fyllig och nästan fet, fruktig smak med tätt, mjukt skum. Ett matvänligt vin med tyngdpunkt på fyllighet snarare än syra. Passade fantastiskt till den krämiga svampsoppan.

Många minns kanske den enklare varianten som för många år sedan såldes på Systembolaget. Det här var någonting annat. Väl värt att prova när ni besöker Tjeckien.

Sitter trött, urlakad och lätt pilsnersimmig i ett höstljummet Prag och har lyckats hitta en hyfsat pålitlig nätuppkoppling.

Hoppas snart kunna rapportera om trevlig öl, knapriga kringlor, tjeckiskt vin och rökiga ölhallar. Men just nu är jag nöjd att jag befinner mig levande på hotellet och kan njuta en liten, sval Pilsner Urquell från fat och gå igenom post och uppdateringar på webben.

Noterar att de tre finalisterna till Matbloggspriset 2010 nu är klara efter att läsarna fått säga sitt. Nu tar juryn över. Men i Alternativa Matbloggspriset 2010 kan du fortfarande påverka några dagar till. Dessutom är det bara bloggläsarna och ingen annan som bestämmer vem som får det jättefina priset. Du kan påverka!

Röstningen stänger vid midnatt 5/11.

Destilleriet Bruichladdich på Islay i Skottland har mer eller mindre nischat in sig på specialbuteljeringar av sin whisky. Här en sjuttonårig whisky som efter sedvanlig lagring på bourbonfat fått spendera en tid innan buteljering på fat som innehållit den lätta, ljusa finosherryn. Den har också ett ”syskon” baserat på samma whisky men som fått en avslutande cask finnish på fat som härbärgerat den intensivt sirapsaktiga PX-sherryn. Två motsatser med andra ord.

Tack vare min gode kollega som nyligen spenderade en vecka som praktikant på destilleriet har jag nu fino-varianten i min ägo.

Ganska ljus bärnstensfärg. Nyanserad, rökig doft med inslag av jod, hav, honung och apelsinskal. Rökigheten är något mer framträdande i smaken men det är en elegant, fruktig, nyanserad och ganska lätt whisky som inte avslöjar sin sanna ålder. Honungs- och apelsintonerna kommer tillbaka och ligger kvar ganska länge tillsammans med en liten förnimmelse av jod. Inte mycket skvallrar om att här är finofat inblandade, möjligtvis den stramt, kritiga och torra eftersmaken. Men det är förmodligen inbillning.

Det sista forellreceptet i kokboken lockade verkligen inte. Bilden i boken såg lätt oaptitlig ut och resultatet jag presterade var inte mycket bättre. Det här är ett recept som platsar bland bottennappen böcklingmousse och krabbsufflé. Idag är jag med andra ord ganska glad att det bara är tre (3!) recept kvar att avverka innan mitt projekt är komplett!

4 laxforeller
3/4 dl olja
1/4 dl vinäger
1/2 gul lök
lite dill
1 vitlöksklyfta
salt och peppar
1 äggula

Stek fisken enligt detta recept men hoppa över mandeln. Finhacka löken och dillen och rör ihop alla ingredienser till en dressing. Lägg fiskarna i en form, slå över dressingen och ställ i kylen i 2 dygn. Vänd efter halva tiden.

Inge kul. Verkligen inte roligt. Smakade torr, fadd, ugnskokt lax och hade inte tagit smak av såsen alls. Fullständigt slöseri med tid och fisk. Jag åt inte upp.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.