Av en tillfällighet fick jag syn på en ny alkoholfri produkt på Systembolaget; San Miguel 0,0% Manzana. Det är en öl smaksatt med gröna äpplen. Först tyckte jag det lät mycket märkligt för att sedan börja inse att det kanske inte var en så dum idé.
Eftersom jag hade både pilsner och äppelmust hemma så var det den enklast sak i världen att testa. Jag bottnade glaset med en del grumlig äppelmust och toppade med tre delar ljus pilsner. Resultatet blev en matig, svalkande måltidsdryck med syrlig ton balanserad av sötma och en liten beska från ölen. Maltigheten och äppelfruktigheten samspelade mycket bra.
Det smakade varken must eller öl. Ett plus ett blev tre. Något nytt och mycket trevligt. Testa själv!
De här receptet är helt klart inspirerat av ryska recept. Däremot är det väl lite oortodoxt att använda pajdeg när man ska göra piroger, vilket också Carl Butler medger. Men det är något skumt med Calles ryska recept. Båda två (här är det andra) han har med i boken innehåller nämligen fiskpinnar! Mycket märkligt.
Börja med att göra en sats pajdeg och vispa upp ett ägg. Kavla ut degen tunt och skär ut rundlar med hjälp av ett kaffefat. Degen bör räcka till 9-10 piroger. Lägg fyllningen på ena halva, pensla lite ägg utmed kanten, vik över andra halvan och tryck till ordentligt så degen håller ihop. Pensla pirogerna med ägg och grädda i ugnen i 200° cirka 30 minuter.
Pirog på fiskpinnar
Ett paket fiskpinnar
4 kokta potatisar
4 inlagda rödbetor
1 dryg msk kapris
i burk raka sardeller
2 dl gräddfil
salt och peppar
Stek fiskpinnarna och skär potatis och rödbetor i små tärningar. Blanda potatis, rödbetor och kapris med gräddfil och smaksätt med salt och peppar. Fyll varje pirog med ett par matskedar av röran, en fiskpinne och en sardell.
Kålpirog med ägg och dill
1/2 litet kålhuvud
4 hårdkokta ägg
1 knippa dill smör
salt och peppar
Avlägsna de yttersta kålbladen, skär bort stocken och strimla kålen fint. Fräs kålen lätt i lite smör i en tjockbottnad kastrull, sänk värmen, lägg på locket och sjud sakta tills kålen mjuknar. Hacka dill och ägg, blanda med kålen och salta och peppra.
Jag gjorde båda fyllningarna, en halv sats av varje, till en sats pajdeg. Fyllningarna var mycket smakliga bägge två. Fiskfyllningen var ganska pikant med sardellen, men kålfyllningen blev min favorit. Tyvärr tycker jag inte att pajdegen funkade till pirog. Det blev både smuligt och stabbigt på en och samma gång.
Att döma av kommentarer i bloggosfären så var jag inte den ende som frestades av rätterna och rycktes med av Jamie Olivers entusiasm över svensk gastronomi och råvaror i programmet Jamie Does Stockholm. Särskilt goda såg de extremt kladdiga kardemummabullarna fyllda med blåbär ut. Edit: Kolla videoklippet längst ned hur Jamie sölar och improviserar (tack för tipset Receptomaten).
Som tur är fanns receptet publicerat på Jamie Olivers hemsida. Jag har översatt det mer eller mindre rakt av med några smärre justeringar. Enda anmärkningen på receptet är att jag tyckte det var svårt att få med alla blåbär. Jag serverade ungefär en tredjedel vid sidan av.
Håll tillgodo.
• 1 paket jäst (färsk eller torr)
• 375 ml varm mjölk
• 1 rågad tesked mald kardemumma eller 2 tsk hela kardemummakärnor
• 2 stora ägg
• en nypa salt
• 200 g strösocker
• 50 g smält smör
• 800 g vetemjöl, plus extra för utbakningen
• 15 g smör till plåten
• 75 g råsocker eller demerarasocker
Till fyllningen
• 400 g blåbär, färska eller frysta
• 75 g strösocker
• 1 apelsin
Rör ner jästen i den varma mjölken och ställ åt sidan. Krossa kardemummakärnorna ordentligt i en mortel. Vispa ägg och salt i en stor skål och tillsätt sedan efter hand socker, kardemumma, smält smör, jästblandningen och sist cirka 500 g av mjölet. Vispa hela tiden när du adderar ingredienserna klibbig konsistens. Blanda i resten av mjölet med mjölade händer tills du har en deg som håller ihop. Sikta över lite mjöl, täck med en handduk och låt jäsa i minst en timme.
Bland under tiden blåbär och strösocker i en skål. Finriv apelsinskalet och blanda med bären (spara lite av skalen) tillsammans med en rejäl slatt av apelsinsaften. Mosa samman. Täck en stor plåt med bakplåtspapper som du smörar ordenligt och strör över med råsocker eller demerarasocker.
Mjöla händerna och en ren arbetsyta med mjöl och tänja och dra i degen tills den är lite större än ett A4-papper. Nästa moment är ganska söligt, så ha en skål med mjöl till hands bli inte orolig om det blir ganska blött. Sleva upp ungefär hälften av de mosade bären på degen men undvik att ta med för mycket saft. Sprid ut röran på degen och dra sedan sidorna av degen upp och in mot mitten som ett kuvert, och fortsätt att trycka samman degen.
Skär degen i åtta lika stora delar, dra och sträck sedan varje bit till en lång smal korv, och sno runt dem så du får ett slags grov knut. Sprid ut dem på plåten och tryck till en liten grop i varje bulle där du kan sleva i resten av de mosade bären och tryck försiktigt ner dem. Strö över ytterligare lite råsocker och resten av apelsinskalet. Täck med ett bakplåtspapper och sedan en handduk och låt jäsa cirka 20 minuter.
Grädda på 180º i 25 minuter eller tills gyllene och krispiga. Servera dem varma som de är eller tillsammans med varm vaniljsås.
Edit: Tyckte själv bullarna blev lite torra. Men förstod varför då jag alldeles nyss hittade det smälta smöret i mikrovågsugnen.
Vi är vana vid att ha mycket spindlar där vi bor. Tydligen är det något med närheten till havet och vi har fått vänja oss.
Men idag rann tålamodet! Jag kom knappt ut på altanen på grund av en veritabel vägg av spindelnät. Slog mig fram och rev ned det mesta så att jag kunde ta mit morgonkaffe i solen. Sedan började jag se mig omkring och upptäckte för första gången hur mycket spindlar det handlade om. De satt överallt; i taken, inträngda i skrymslen på tegelvägen, gömda i springor och hukande i hörnorna. Vi pratar hundratals, ja tusentals! Vanligtvis tittar jag inte så noga efter dem, ser mest det jämnt svartprickiga mönstret av spindelbajs på utemöblerna. Men nu var det nog!
Jag hämtade damsugaren, fortfarande i morgonrocken, och ägnade minst en halvtimme att jaga spindlar av alla storlekar. Vissa av dem mycket små (men de växer) medan andra var så groteskt stora att man kunde höra dem väsa åt mig över dammsugarens oväsen. Oavsett hur många som drogs in i dammsugarröret så dök det upp nya spindlar där jag just varit. Stora feta spindelbon sprängfyllda med ägg åkte också med. Inomhus var det inte fullt lika illa, men ett femtiotal rackare strök med även här.
Tro mig. Jag överdriver inte.
Å andra sidan har vi inte särskilt mycket flugor och andra insekter. Man får ta det goda med det onda.
Nu när tomaterna är solmogna, smakstinna och billiga får man passa på och äta spansk frukost.
När jag nyligen var i Andalusien fick jag smak för tostado, det vita rostade brödet som bland annat njuts med olivolja och färska, hackade tomater. Jag hittade ett stort, fint och fluffigt olivbröd som blev härligt frasigt när jag rostade några skivor i ugnen. Skållade en stor köttig tomat och hackade grovt. Ringlade rikligt med olivolja över det varma brödet, slevade ut tomaten och avslutade med några saltflingor.
Bästa frukosten i morgonsolen med en kopp starkt kaffe. Prova!
Missa inte Jamie Oliver på Kanal 5 klockan 19.55 ikväll.
I detta avsnitt av ”Jamie upptäcker…” besöker han Sverige och gräver i vår kulinariska skattkista. Enligt uppgift blev han eld och lågor över det svenska köket och våra råvaror. Kolla bara in klippet ovan där han går igång på ”puttipanna”.
Ovanstående är en mening man har möjlighet att använda endast ett par gånger per sekel så det gäller att passa på. Sedan 2008, då portvinshuset Croft introducerade sin framgångsrika Pink Port, har marknaden sett fler och fler rosa portviner. Från början gjordes de som en ljus variant av ruby port men redan förra året introducerades en egen kategori av portvinsinstitutet som såg sin chans att bättra på exportsiffrorna och locka ny konsumenter.
Systembolaget har inför rosésäsongen lanserat Quevedo Rosé Port som kommer från en ganska nystartad och liten producent. Utseendemässigt ser vinet ut som vilken rosé som helst men i doften avslöjas ursprunget obönhörligt. Här finns den typiska. ganska enkla, eldiga näsan av en ruby port med en släng brandy och röda bär. Smaken är också den ganska enkel, söt och eldig och domineras av körsbär och lingon. Söt, eldig, bärig och enkel kan man kort sammanfatta det.
Vad ska man då ha vinet till? Inte mycket att hurra för rakt upp och ner men funkar som en läskande aperitif med krossad is och en citronskiva. Jag provade att ovanpå isen och citronen toppa med Schweppes Russchian. Oj vad gott! Det blev den typen av vindrink man skulle kunna svepa ur stora ölsejdlar. Farligt lättdrucket! Servera på sommarens grillfester om du vill få igång stämningen snabbt.
För att bli lite gladare efter gårdagens deprimerande tråkiga mat svängde jag ihop en variant på Eton mess. Inslaget med turkisk yoghurt gav en lätt och frisk karaktär till desserten.
Rosta o,5 dl mandelspån i en torr stekpanna. Grovhacka det mesta av en ask hallon (cirka 170 g) men spara några för dekoration. Vispa 2 dl vispgrädde med 1 tsk mald vaniljstång eller vaniljsocker. Rör ut 2 msk cane syrup eller sirap i 2 dl turkisk yoghurt och blanda sedan ner hallonen, det mesta av mandeln samt riv ned lite mörk choklad. Vänd slutligen samman vispgrädde, youghurtröra och 1 dl minimaränger eller krossad maräng. Toppa med hallon och mandel.
Det här receptet har jag dröjt med av tre anledningar. För det första kräver det en veckas framförhållning. För det andra är bilden i boken inte särskilt lockande. Slutligen så finns det något med ”falsk” i namnet som inte känns särskilt övertygande. Inte ens Carl Butlers löfte om att marineringen skulle ge en ”lite vild smak” fick mig att tro att fläsksteken skulle smaka vildsvin.
Morot och lök skalas och skärs grovt, vitlöken pressas och läggs tillsammans med alla ingredienser till marinaden i en gryta. Låt koka upp och sjuda i 6 minuter och låt sedan kallan. Skär bort eventuell svål på fläsksteken. Lägg köttet i dubbla plastpåsar och slå marinaden över, knyt ihop och låt vila i kylen i 5-7 dagar. Vänd då och då. När steken ska tillagas sätter du ugnen på 175°. Ta upp köttet och torka av kryddor och gönsaker med hushållspapper och klappa in salt runt om. Spara marinaden. Lägg köttet i en form, stick in en termometer i den tjockaste delen och ställ in i ugnen. När köttet blivit lite brynt öser du över marinaden. Låt stå i ugnen tills innertemperaturen visar 85°. Ta ut köttet och håll varmt. Sila ner marinaden i en gryta, koka upp och vispa ned en blandning av 1 msk smör och 1 msk vetemjöl och låt sjuda stilla några minuter.
Jag hade verkligen inga förväntningar på denna rätt men från ugnen kom underbara dofter. Så besviken jag blev när detta visade sig vara en av de absolut tristaste maträtterna på mycket länge. Ett bottennapp i kokboken. Mesigt, lite syrligt och mycket, mycket långt ifrån någon ”vild” smak. Undrar hur många som genom åren tagit sig besväret att planera en trevlig söndagsmiddag en vecka i förväg och ödslat en halvbutelj vin på detta recept. Oavsett hur många så lär ingen av dem ha upprepat misstaget.
Jag har en snäll kollega! Han kom just hem från en vinstudieresa i Piemonte (som jag egentligen skulle varit med på) och hade med sig lite godsaker till mig.
En burk med fina, inlagda sardeller har man alltid användning för och salame felino är en alldeles ljuvlig, smakrik och mild korv som är hantverksmässigt framställd av utvalda delar av grisen. Men mest intressant var faktiskt det söta vinet.
Loazzolo är Italiens minsta DOC med endast nio odlare som delar på ynka 4 ha! Reglerna är mycket restriktiva. Bland annat måste vingårdarna ha en lutning på minst 30° i söderläge, vinstockar som är minst åtta år gamla och en avkastning på maximalt 20 hl/ha. Man framställer endast söta viner dominerade av sent skördad muscat som sedan delvis torkas. Vinet jäses långsamt på ekfat och lagras minst två år innan buteljering och lagras ytterligare sex månader innan försäljning. Min butelj kommer från producentetn Forteto della Luja och är märkligt nog årgångslös.
Ser fram emot ett lämpligt tillfälle att prova detta speciella vin från ett område jag aldrig hört talas om. Återkommer med rapport.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Vinet & Glaset – Verktyg för livets goda
Perfekt present -”Ring för champagne”
KLassiska kartor över Bourgogne!
Wine Tower – när dekantering blir en show!
AROMASTER – största samlingen av vin- & spritaromer
Öhmans Mat & Vin 
Senaste kommentarer