Inte nog med att jag numera är ”ambassadör”, jag är dessutom ”kommendör” i ett illustert bordeauxsällskap som på outgrundliga grunder accepterade mig som medlem. En av fördelarna med medlemskapet är att sällskapet förfogar över en vinkällare med intressanta viner. På vårmiddagen brukar det tas upp lite extra roliga saker. Så det var bara att dra på smokingen och bege sig ut i den vackra vårkvällen.

Som välkomstdrink och till en liten löjromstoast bjöds 1997 Launois Blanc de Blancs Grand Cru. En trevlig champagne med tydliga mognadstoner i näsan som nougat, brioche och hasselnötter. Smaken var fyllig, frisk och med en tydlig ton av lite omogen persika. Förvånansvärt lite mousse och bubblor men väldigt njutbar.

Till en fint örtstekt pilgrimsmussla med blomkålspuré bjöds två vita bordeauxer från Pessac-Lèognan; 2002 Château Cantelys och 2000 Château Haut-Bergey. Cantelys är en liten favorit med sin rika frukt och tydliga rostade fatkaraktär som i detta fall nästan gick över i en ton av krutrök. Mycket tropiska frukt, rostat bröd, smörighet och bra spänstighet i syran. Överträffade Haut-Bergey som med sin ton av vax, gula äpplen och dov tobak kändes lite dämpad och med lite platt eftersmak. Den hämtade sig dock något efter en stund i glaset.

De två först röda vinerna kom även de från Graves; 1975 Château Fieuzal och 1985 Château la Louvière. Fieuzal med närmare 35 år på nacke och från en notoriskt nyckfull årgång hade en fantastiskt mogen, något eldig näsa med toner av kryddpeppar, läder, jordgubbsmarmelad och eucalyptus. Smaken ganska fyllig, mycket mjuk och nyanserad med marmelad och läder ekandes från doften. En av de bättre 75:or jag provat. La Louvière hamnade här lite i skymundan även om den också bjöd på fina mognadstoner, bra kropp, fyllighet och smakrikedom. Tyvärr togs intrycket ned av en lite störande beska i eftersmaken. Vinerna serverades till en bit halstrad gös på perfekt tillagad vit sparris. Ingen lyckad combo om ni frågar mig.

Middagens vinösa höjdpunkt var årgångarna 1989 och 1991 av Château Pichon-Longueville-Comtesse de Lalande som serverades till lamm med en spenattimbal med ramslök och rosmarinsky. 89:an hade en skoltexttypisk näsa med ceder, cigarrlåda, svartvinbär, jordgubbe, stallbacke och —- (fill in the blanks). Smaken fyllig, balanserad, koncentrerad med mörk frukt, avrundade tanniner men med en stramhet typisk för kommunen Pauillac. Mycket bra och snudd på stort. Helt annorlunda var 91:an som först lockade med en trevlig näsa men sedan avslöjade den mediokra årgången med stjälkighet, spretig karaktär och glesa tanniner. En besvikelse.

Till de tre svenska ostarna kom de söta vinerna fram; 1986 Château Simon från Barsac och 1999 Château Fontebride från Sauternes. Det förstnämnda vinet var blekt, lätt och friskt med en måttlig sötma och med diskreta toner av apelsin och en lite kärv eftersmak. Ganska ointressant för att vara snäll. Fontebride hade en djup gyllene färg och en stor doft som direkt angav aprikoskräm samt honung och saffran. Fyllig, simmig och koncentrerad smak med bra syra mot den höga sötman. Ganska imponerande mot bakgrund av att utmärkta årgång 2004 av vinet säljs på Systembolaget idag för 249 kronor för en helbutelj. Spring å köp, njut nu och lägg undan!

Jösses! Det har gått över en vecka utan ett enda butlerrecept! Hoppas ni inte misströstat och trott att jag gett upp. Jag gör som alla andra och skyller på efterverkningar av askmolnet.

Dagens recept ur kokboken är lite ovanligt. Nästan alla rätter presenterar nämligen Calle med en liten anekdot eller bakgrundshistoria. Men inte kycklingfrikassén. Undras vad den har gjort för ont.

(4-5 personer)

1 hel kyckling
1 gul lök
1 morot
2 stjälkar selleri
2 lagerblad
5 vitpepparkorn
2 hg champinjoner
12 smålökar
1/2 tsk timjan
2 1/2 dl vitt vin
2 dl kaffe- eller matlagningsgrädde
smör
vetemjöl
saften av 1/2 citron
cayennepeppar

Lägg kycklingen i en gryta med vatten som just nätt och jämnt täcker, koka upp och skumma av. Lägg i skalad morot, lök, selleri, vitpeppar och ett lagerblad. Sjud under lock tills kycklingen är klar (cirka 45-50 minuter). Ta upp kycklingen, sila bort kryddor och grönsaker och stormkoka spadet tills bara 3 dl återstår.

Under tiden skalar du lökarna och sjuder dem under lock med 1 dl vitt vin, timjan, 1 tsk salt och ett lagerlad tills den är mjuk rakt igenom. Fräs de små, hela champinjonerna i en rejäl klick smör under lock.

När buljongen är nedkokt fräser du ihop 2 msk smör och msk vetemjöl och späder med buljongen lite i taget. Späd ytterligare med 1,5 dl vitt vin och grädden. Låt sjuda ungefär 10 minuter. Smaka av med salt, citronsaft och lite cayennepeppar.

Skär upp kycklingen som du hållit varm invippad i folie och lägg bitarna i en form tillsammans med lök och svamp. Slå såsen över och servera med ris.

Snäll, men mycket smakrik och god rätt med en fin syra i såsen. Mycket bra fyllighet tack vare den kraftigt koncentrerade buljongen. Tyvärr blev kycklingen lite torr så en ekologisk bosarpskyckling var kanske bortkastad på denna rätt.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Finalen Sommelier-SM gick av stapeln idag på Vinordic i Stockholm och vanns av Arvid Rosengren (i mitten).

Arvid bor i Malmö och arbetar på MASH i Köpenhamn som sommelier. Redan i höstas gick han och tog hem en skrällseger i Nordiska Mästerskapen och var väl därmed ganska säker på en finalplats.

De övriga finalisterna var tidigare innehavaren av SM-titeln Fredrik Horn (till vänster) från PM & Vänner i Växjö och Totte Steneby från Restaurang Gondolen i Stockholm. Totte placerade sig som 2:a och Fredrik som 3:a.

Grattis till alla de duktiga finalisterna och särskilt till vår nye Svenske Mästare Arvid Rosengren!

Bilden har jag fått låna av Martin Jörgensen, Scand-Choco.

Idag var det tänkt att jag skulle haft min sista dag på utbildningsveckan i Bourgogne. Tentamen på förmiddagen, en fri eftermiddag i Beaune med lunch på en uteservering (20° och sol idag) och en grand cru-middag ikväll. Ett askmoln ville annorlunda.

Veckan har istället levts i ett slags limbo. Ingenting riktigt planerat och svårt att komma till skott och få någonting vettigt gjort. Idag kunde jag ändå delta i bostadsrättsföreningens trädgårdsdag. Det är trevliga tillställningar. De brukar mest handla om att rensa lite ogräs, ställa fram trädgårdsmöblerna (eller plocka in beroende på årstid) och sedan fördriva tiden och snacka skit tills grillen tänds. Idag sken solen från en klarblå himmel och extra många medlemmar samlades på gården. Det blev grillad kotlett och en riktigt god potatissallad som grannen ovanpå svängt ihop. Halverade färskpotatis, kapris, knaperstekt bacon, avocado som vänts ner i en vinägrett och toppats med klyftade, hårdkokta ägg. Enkelt och mycket gott. Dessutom fick jag sol på näsan och en sval Nils Oscar God Lager.

Ikväll kan jag dessutom gå på den traditionella vårmiddagen med bordeauxsällskapet jag tillhör. Smoking, trevligt sällskap och stora viner.

Det är inte bara elände med isländska vulkaner trots allt.

Har du en matblogg, vill lära dig uppskatta sake och avrunda med en japansk buffé? Är du i malmötrakten den 3:e juni? Då ska du anmäla dig till en trevlig kväll i kommentarsfältet nedan.

Sakeproducenten Masumi bjuder in intresserade matbloggare och elever vid Sommelierskolan till en spännande provning och en bit mat som sköljes ned med sake, umeshu och japansk öl.

Hoppas vi ses!

Idag blev det rester till middag. Makaroner, ugnsbakt lök och stekt grishals fick bli en pastagratäng uppgraderad med kryddor, piementooliver, grädde, tomater och ost. Dessutom passade jag på att testa den femte smaken på tub. En dos umami kan inte skada i uppvärmda rester.

Jag klämde ut ganska rejält, gissningsvis två matskedar, blandade ut med grädden och hällde över resterna. Resultatet blev…MUMSIGT! Så där odefinierbart ”smarrigt-på-krogen-gräddsås-steksky-svampsoppa-gott”. Helt enkelt fylligt, läckert och en-andra-portion-tvingande.

Dyr liten tub. Fantastiskt resultat. Nu ska jag framställa min egen smakpasta. Jag återkommer med recept.

Idag fick jag genom en vän i branschen reda på att min blogg användes i en presentation om de sociala mediernas betydelse. Overkligt och förvånande att ett analysföretag uppmärksammat mina aktiviteter.

Det roliga är att i den ganska korta pp-presentationen så används min blogg inte mindre än två gånger som exempel. Första gången gällande ”digitala vinprovningar” och andra gången som ”ambassadör och influential” inom bloggosfären. ”Ambassadör” vet jag vad det är och gissningsvis är ”influential” något riktigt fint och märkvärdigt eftersom det inte finns ett anpassat svenskt ord för det. Troligtvis handlar det om att jag på något sätt påverkar andra. Typ.

Givetvis inte bara roande utan också smickrande. Jag var därför inte sen att följa uppmaningen att öppna en flaska champagne ikväll. Inte för att fira utan för att man ska använda varje ursäkt att dricka champagne.

I kväll knäckte jag därför som nyutnämnd ”ambassadör” en kruka  2004 Launois Vintage Blanc de Blancs Brut. Det är en mycket torr, stram, ung, frisk, elegant champagne med extremt tydlig, kritig mineralkaraktär och pirrande frisk syra.

För familjefridens och försörjningens skull avbryter jag här det ordinarie bloggandet för ett litet reklaminslag.

Kära hustrun har en butik för retrodesign och inredning i Malmö, samt även en webb-butik. där hon även säljer artiklar av det franska märket Laguiole. Det är främst korkskruvar och champagnesablar men även klockor i klassisk stil. Jättefina presenter till den som är vintresserad.

Nu är det väl i ärlighetens namn min profession och intresse som ligger bakom att grejerna finns där, så det är kanske inte mer än rätt att jag slänger in en blänkare här.

Det är alltid spännande att få jämföra samma i vin av två olika årgångar. Extra intressant när det skiljer några år som i detta fall.

Vinerna som provades var årgång 1990 och 2004 Brunello di Montalcino från producenten Col d’Orcia. Vinet framställs i toskanska Montalcino av sangiovese-klonen brunello. Årgångarna anses båda vara exceptionellt bra.

Det som först slog mig var färgen på de båda. Otroligt briljanta och bägge med en granatröd nyans där den äldre skiljde ut sig med en rödorange kant. I doften fanns stora likheter i den blommigt, kryddiga karaktären och körsbärstonen. Båda var mycket öppna och generösa men den yngre hade mer av röda bär, hallon och färska champinjoner. I det snart två decennier gamla vinet hittade jag torkad frukt, kantareller och en flyktig doft av gammalt läder. Det riktigt intressanta var smaken där det yngre vinet kändes ganska lätt, och spensligt med en dominerande syra medan dess fjorton år äldre syskon ägde mer fruktighet, kraft och koncentration. Även om tonerna av torkad svamp, russin och läder var ganska tydliga i eftermaken på det sistnämnda vinet så upplevdes det som det spänstigaste av de två.

Nu ska sägas att det äldre vinet var en riserva som ska vara kraftfullare. Men ändå var det slående hur väl det hade klarat den långa lagringen på flaska.

Efter succén förra gången var det givet att Alf och jag skulle dra igång en andra twitterprovning. Vill du vara med denna gång så köper du en eller flera av vinerna nedan och sätter ett kryss i kalendern den 30/4.

Gör så här: Gå in på Twitter och registrera dig om du inte redan har ett konto. Du hittar både mig och Alf på Twitter. Testa att skriva lite uppdateringar om hur det går med dina vininköp exempelvis. I varje uppdatering skriver/klistrar du in #twittertn. Om du sedan klickar på denna så kallade hashtag så kommer du in i ett twitterflöde där du kan läsa alla uppdateringar om denna provning. När det är dags på fredag kväll så korkar du upp vinerna, häller upp dem och sätter dig vid datorn och följer flödet samt bidrar med dina egna kommentarer och observationer. Glöm inte att lägga till #twittertn.

Nytt sedan förra gången är att vi börjar med det vita vinet klockan 20.00 och korkar upp det röda 20.30. Prick 21.00 så avslutar vi med det söta, lätt mousserande vinet. Gott om tid att prova och kanske äta en middag kombinerad med vinerna.

1. Tim Adams Riesling 2007 (nr 95935) 139 kr

Det här vinet ser jag fram emot! Jag gillar verkligen riesling i de flesta av dess uppenbarelser. När våren och sommaren kommer finns också rieslingsuget där som ett brev på posten. Riesling är väl en druva vi främst förknippar med Tyskland och kanske med Alsace. Att en av de främsta producenterna av högklassig riesling är Australien kanske är en nyhet för många. Druvan kom till den nya kontinenten med tyska invandrare i mitten av 1800-talet och har sedan dess betytt mycket för vinindustrin. Rieslingen blir i det australiska klimatet något kraftfullare än i norra Europa men får mer av den typiska ”petroleumkaraktären”. Tidigare kopplade man denna till skifferjordarna i Mosel, men aromerna kommer från en grupp ämnen kallade karotenider vars förekomst ökar med solljuset. Hittar du tydlig ton av diesel eller trasselsudd kan du nästan vara säker på att du har att göra med en aussie-riesling.

Mattips: Lite färska räkor eller en skaldjurssallad med en lite syrlig vinägrett. Lätt och friskt med andra ord.

2. Pedroncelli Russian River Pinot Noir 2008 (nr 95915) 120 kr

Som svårflirtad frankofil har jag inte mycket till övers för pinot noir från Kalifornien. Jag väljer hellre en cabernet därifrån om jag får. Men jag är inte sämre än jag kan ändra mig. Pinot noir har sin naturliga hemvist i Bourgogne och anses allmänt vara en svårodlad och besvärlig druva att locka fram det bäst ur. Förutom det klassiska området så brukar man säga att Nya Zeeland och Oregon kan leverera intressanta viner av denna druva på modet. I Kalifornien är den på stark frammarsch men tenderar där att förlora lätthet, elegans och frisk bärighet för alkohol, kraf och plommonfrukt. I svalare delar av Kalifornien, som Russian River där detta vin kommer ifrån, kan man dock hitta viner som närmar sig de burgundiska förebilderna.

Mattips: En coq au vin eller kalv- eller fläskkött med smörstekt svamp och ugnsrostade rotsaker.

3. Moscato d´Asti Viberti 2009 (nr 95707) 92 kr

Jag ska erkänna att jag är väldigt förtjust i de vanliga, enkla, söta och aromatiska asti-vinerna med sina friska bubblor. En varm sommarkväll, ett glas asti och svenska jordgubbar doppade i vit choklad. Himmelriket. Moscato d’Asti är den elegantare och mer nyanserade versionen. Lite mindre alkohol och bubblor men lite sötare och med en friskare syra.  Det är viner för okomplicerad njutning och knappast för djupsiniga analyser. Det är också viner som ska njutas så unga som möjligt och absolut inte glömmas bort i källaren.

Mattips: Färska bär och exotiska frukter kanske kombinerad till en crème brûle. Söta och friska desserter som gärna kan innehålla en kula glass. Vit choklad funkar bra så varför inte en gino.