Första dagen i ett dimmigt Rust inleddes med en föreläsning om hur man analyserar och argumenterar kring ett vin som en Master of Wine. Många ”do’s and don’ts”, bland annat den kloka uppmaningen från Liftarens Guide till Galaxen ”Don’t Panic!” samt ”trust your first instinct”. Två mycket goda råd som som givetvis var glömda i samma ögonblick som sex viner ställdes framför näsan och en uppsjö av komplexa frågeställningar presenterades.
De sex vinerna* var indelade i två grupper och de första fyra skulle analyseras för sig. Jag var precis blank inledningsvis och trodde jag förlorat all förmåga att dofta och smaka. Plötsligt såg jag ljuset och kunde börja nysta i problemet. Druvsorten var identifierad och jag började arbeta mig igenom frågeställningarna. Mitt i alltihop drabbades jag av tvivel. ”Det här stämmer inte! Fel druva!”. PANIK! Jag gick tillbaka, strök över, ändrade och befann mig plötsligt i en labyrint byggd på ett gungfly. Jag sjönk snabbt och såg ingen väg ut. Mardröm! Det var bara att kallsvettig ge upp, lämna den havererade frågan och med ett öga på klockan ge sig i kast med de två sista vinerna. Kände mig ganska förvirrad men lyckades ändå prestera någorlunda logiskt underbyggda svar. När de tilldelade 108 minuterna var över ville jag bara hem!
Vid genomgången av svaren visade det sig att jag hade varit helt rätt ute med bedömning av druva, vinifikation, kvalitet och ursprung på de fyra inledande vinerna. Hade jag bara litat på det första intrycket (som jag tjatar på mina elever att göra) så hade det gått som en dans. På de två sista var jag förstås helt ute och seglade.
Dagen fortsatte med föreläsning om logaritmer, joner, fritt och bundet svavel, vätskor i ekvilibrium samt 150 minuter non-stop om vitikultur med Oliver Humbrecht MW. Utan att ens få andas matades vi sedan med information om vinerna från Styrien och Alto-Adige som vi skulle få tillfälle att prova 50 olika viner av senare på kvällen.
Det är en märklig känsla att befinna sig bland vinmakare, journalister, konsulter, utbildare och andra inom branschen som på sin hemmaplan har en position som ”någon” men här i Rust plötsligt befinner sig på skolgården första dagen och är ”ingen”. Det är en skrämmande, men samtidigt fascinerande, känsla av absolut nystart.
Det svindlar, jag lär mig och är lite rädd. Och imorgon bitti tio nya viner och ännu fler frågor. ”Jag kan flyga. Jag är inte rädd. Jag kan flyga..”
*Provningarnas upplägg och innehåll är konfidentiellt då de används vid fler än ett tillfälle.
Öhmans Mat & Vin 
Du är så bra!!!
Du klarar det Anders! Chris och jag har läst din blogg nu och det är så kul att höra hur det är!
Du kommer lösa ut det här galant och alla kommer minnas att det var Anders från Malmö som rockade rumpa!
Nyfiken fråga, går du i pojkklass? Kan ju vara bra för att förhindra distraktionen.
Idel män på bilden, vad jag ser 🙂
Jag tror det är ungefär en tredjedel tjejer.
Som sagt lita på din magkänsla, den brukar leda dig rätt.
Hu vilken jobbig sal ni sitter i, ser ut som i ett flygplan. Lita på ditt omdöme, du brukar inte ha fel!
Det är faktiskt en väldigt ljus och luftig sal även om det inte framgår av bilden.