Det här är ett grekiskt recept som kan sägas vara en kryddig och aromatisk variant av coq au vin. Mycket gott blev det serverat med risoni i vilket jag rört ut lite olivolja och labneh.

Till 6 personer: Skala 750 g steklökar och fräs i olivolja i en stor gjutjärnsgryta tills de får fin färg. Sänk värmen och lägg ner 4 skivade vitlökslyftor och en skivad gul lök och fräs sakta tills mjukt. Ta upp löken och lägg åt sidan. Bryn i omgångar 1 kg kycklinglår som vänts i vetemjöl tills gyllene. Lägg tillbaka all kyckling och lök i grytan och slå på 1 burk krossade tomater, 3 msk tomatpuré, 0,5 msk krossad kryddpeppar, 1 msk oregano, 1,5 krm malen kryddnejlika, 2 kanelstänger, 2-3 lagerblad, 2 tsk salt och 1 tsk harissa. Vänd runt och låt puttra cirka 10 minuter. Slå på 5 dl rött vin och 1 msk rödvinsvinäger, lägg på locket och låt sjuda 1 timme.  Riv ner skalet av 1 citron strax innan servering.

Idag har jag föreläst om Kalifornien på diplomkursen och vi har provat oss igenom 26 viner av olika stil. Bland annat blev det en riktigt bra rad med zinfandel från Ravenswood som verkligen överraskade. Storsäljaren 2010 Ravenswood Vintner’s Blend Zinfandel levererar förvånansvärt bra för 99 kronor och gör säkert ingen besviken på sommaren grillfester.

När vi kom till provningen av cabernet sauvignon så lyfte kvaliteten och nivån. I Kalifornien excellererar verkligen denna druva som får en rik frukt och mjuka tanniner i värmen och solljuset men ändå har struktur nog att bära upp generositeten. Men det är först i bordeauxblandningarna – meritage – som de verkliga höjderna nås. Genom att använda sig av de klassiska bordeauxdruvorna kompletteras den rika fruktigheten med en komplexitet som lyfter helheten. Vi stoppade in 2005 Rollan de By i provningen och det var inte lätt att att plocka ut hermelinen bland katterna.

2008 Genuine Risk Red Blend  (40% cabernet sauvignon, 18% merlot, 16% cabernet franc, 26% petit verdot ) från Santa Ynez hittade jag hos Vinopia på Vinordic. Rik, fruktig doft av mogna mörka bär, liten rökighet och ett drag av lagerblad. Smaken generöst fruktig och saftig med tydlig cassis och rökighet, fint polerade tanniner, frisk syra och med grön, lite bitter örtighet och ett stramt avslut med fint integrerad fatkaraktär. Inte så bordeauxlik men charmig och karaktärsfull.

2005 Marcien  (cabernet franc,  cabernet sauvignon, merlot ) från Robert Sinskey Vineyards i Los Carneros var det vin som fick flest bordeauxröster. Lättförståeligt med tanke på den komplexa och diskret mogna doften doften av blod, rök, örter charkuterier, sot och senare också viol och mörk choklad. Smaken slank, läcker, fokuserad, frisk och med fina tanniner, diskreta fat. Mycket elegant och lång med ett lite sotigt avslut. Mycket, mycket snygg.

2007 Brandlin Cabernet Sauvignon (82% cabernet sauvignon, 14% malbec, 3% petit verdot, 1% cabernet franc) från Mount Veeder var dagens absoluta höjdpunkt! Stor, rik, generös doft med rostade fattoner, sot, mynta, sandelträ, ceder, peppar och svarta vinbär. Ett nästan perfekt vin utan sömmar mellan, frukt, fat, syror och tanniner. Fylligt, rikt och samtidigt välstrukturerat och med en lång, balanserad eftersmak med ett lite stramt mineralavslut. Fick nästan en liten tår i ögat. Vilket vin!

Vissa viner är obegripligt billiga. När vi provade grekiska viner med eleverna på skolan så föll de flesta i farstun för detta söta starkvin från ön Samos och trodde att det kostade 150 kronor och uppåt. När prislappen avslöjades att bara vara 75 kronor för en helflaska tappades en del hakor.

2010 Samos Vin Doux bjuder verkligen på massor med karaktär!  I den eldiga, aromatiska doften trängs vita russin, aprikoser honung, pomerans- och apelsinskal med en nypa eukalyptus och vitpeppar. Smaken är likaledes eldig, intensivt söt och packad med apelsin- och citrustoner, torkade aprikoser och honung. Lång, balanserad och pepprig eftersmak.

Perfekt att ha på lut till sommarens bär- och fruktdesserter. Förslag kom på att servera till skivade jordgubbar med chevre och ringlad honung eller en kokosglass.

Justin Knock MW sa en gång om australiensiska smöriga, överekade och fruktsvulstiga chardonnayer att ”det är som att betrakta en mycket fet kvinna som springer nedför en brant backe – fascinerande till en början men man vet att det kommer att sluta i en katastrof”.

En rolig och träffande liknelse som tack och lov inte stämmer med hur vinerna är idag, vilket jag skrivit om flera gånger tidigare. Med tidigare skörd, begränsad malolaktisk jäsning och försiktig fathantering är vinerna idag friska, eleganta och ofta mycket svåra att skilja från sina klassiska förebilder i Bourgogne. Har du inte provat en australiensisk chardonnay på länge så är det dags nu!

Prova exempelvis 2011 Penfolds Thomas Hyland Chardonnay som har en fint nyanserad doft av citrus, lime, apelsin och en diskret rostad och lite nötig ton. Smaken är torr, mycket frisk med en tillbakahållen slank fruktighet med lime, gröna äpplen, omogen persika och en nyanserad fatstruktur som omärkligt glider ihop med ett mineralstramt avslut. Lång och elegant eftersmak med fint polerade syror som dröjer sig kvar. Ett fynd för 109 kronor.

Nu var det längesedan jag tipsade om champagne. Illa, illa! Men nu blir det bättring.

Jacquesson Cuvée nº 735 är en sådan där härligt rik och välbyggd champagne som tjänar på att drickas lite fisljummen, lätt avslagen och ur stora vitvinskupor. Här är nämligen inte bubblorna huvudsaken utan bara en liten fin effekt och kyla bara döljer vinets komplexitet. Bakom den mogna fruktigheten i doften hukar en fin rökighet, toner av nötter och en tydlig mineralitet och smaken är mycket frisk, fyllig, fruktig och fint strukturerad från lagring på jästfällningen på fat. Lång, elegant och mineralstram eftersmak.

Firman Jacquessons numrerade cuvéer är baserade på en årgång och enbart viner från grand cru- och premier cru-byar. Denna cuvée har nummer 735 och består till 72% av årgång 2007.

Jag gjorde ett verkligt loppisfynd igår: Franska kökets Stora Kokbok. Ett riktigt praktverk på nära 800 sidor utgiven 1967 av gamla Allhems Förlag. Nästan obläddrad och ett kap för ynka femti spänn.

Boken är skriven av Raymond Oliver som bland annat ägde och drev den legendariska restaurangen Le Grand Vefour i Paris. På 50-60-talet verkar han ha varit en närmast legendarisk stjärnkock enligt skyddsomslagets text. Han var också av den gamla stammen och föraktade det nya franska köket eller ”nouvelle cuisine” vilket märks med all önskvärd tydlighet i boken. Det är en veritabel skattkista av praktiska råd och rikt illustrerade instruktioner som hur man avlivar och styckar en groda till hur ”händernas och fingrarnas ställning är av största vikt” när man knådar en pajdeg. Men det är också massor av klassiska, enkla recept till en hel del komplicerade rätter som uppenbarligen hör hemma på stjärnkrogar i en svunnen tid. Otroligt roligt och intressant.

Jag kommer konsultera denna kokbok mycket framöver. Ett recept jag inte kommer att laga men som jag inte kan undanhålla er är det på den glacerade skinkan på bilden nedan. Jag återger det i sin helhet om någon skulle känna sig sugen att återskapa vidundret till någon påskmiddag.

Jambon glacé Doulce France

INGREDIENSER. Till 12 à 15 personer: 1 skinka på 3,5 kg.

Till kokning av skinkan: 3 buteljer Meursaultvin, buljong och vatten i tillräcklig mängd, 500 g gåslever, 1 l gelé och 1/4 l portvin.

TILLAGNING. Pochera en York-skinka i Meursaultvin. Skär den i tunna skivor då den runnit av och svalnat. Placera skivorna ovanpå varandra igen, så att man får en hel skinka. Lägg ett tunt lager tryfferad gåslever mellan skinkskivorna.

Nappera skinkan med en chaud-froid sås smaksatt med portvin.

Dekorera den med en bukett blommor gjord av det gröna på purjon som tidigare förvällts, strimlade tomater samt gulan och vitan från ett hårdkokt ägg.

Häll över ännu en gång med portvinsgelé. Lägg skinkan på ett avlångt fat, lägg gelétärningar runtom. Låt det hela stå kallt tills det är färdigt att serveras.

För den som vill ha ett eget exemplar av boken så finns det ganska många på Bokbörsen.

Pesquera är en spansk klassiker av rang! Det var med detta vin som Alejandro Fernandez på 1970-talet kan sägas ha startat Ribera del Dueros moderna historia. Jag har haft förmånen att få besöka området ett flertal gånger och Alejandro Fernandez två gånger, senast för tre år sedan, och både mannen och området går från klarhet till klarhet. Det finns enligt min åsikt inget annat område som visar upp en sådan hög och jämn kvalitet och samtidigt en så tydlig ursprungstypicitet.

2007 Pesquera Tinto Reserva som släpptes i en liten volym på Systembolaget nu i maj är ett rent fynd! Med lite tur fylls det på med fler buteljer. Passa på då för här är ett vin som är ren och skär njutning. Snygg balans mellan mogen, mörk och rik frukt, frisk rödfräsch bärighet, mjukt polerade och täta frukttanniner och nyanserad fatkaraktär. Här finns även en antydan till mognad bakom kryddighet och apelsintoner och smaken är lång, komplex, len och fokuserad. Kära hustrun gick totalt i spinn och jag fick ransonera ut vinet i småportioner för att hon inte bara skulle suga i sig allt på en gång. ”Kostar det 249 kronor!? Det är ju billigt!” utbrast hon mellan klunkarna och det är väl en köprekommendation om något.

Den sydafrikanska vinindustrin är verkligen framåt på många sätt. Det är inte mer än ett år sedan som den nyskapande miljö-, ursprungs- och miljömärkningen infördes och redan är det dags för nästa radikala grepp.

WIETA är en ideell frivillig organisation som lyckats utarbeta en etisk certifiering (faktablad i PDF) tillsammans med den sydafrikanska vinindustrin. Det handlar om att garantera arbetsrätt, rimliga löner och säker arbetsmiljö för arbetare i källarna och på vingårdarna. Målet är att det i framtiden ska bli en gemensam märkning för ursprung, miljö och etik utfärdad av WOSA. I den takt utvecklingen gått hittills så dröjer det nog inte länge.

The WIETA code of good practice is premised on the base code of the International Labour Conventions’ Ethical Trading Initiative and also incorporates South African labour legislation. It precludes the use of child labour, asserts that employment should be freely chosen, and that all employees should have the right to a healthy and safe working environment. Among the conditions it sets are that workers should have the right to freedom of association, a living wage and to be protected from unfair discrimination. Worker housing and tenure security rights should also be respected.

Läs mer på Uppkorkat samt Erica Landins utmärkta och mer heltäckande artikel på Vinbanken.

På nyheterna igår så berättades det att årets första potatis hade levererats från Bjärehalvön till ett pris av 300 kronor. På Möllevångstorget var priset för de små knölarna ”endast” 70 kronor. Men det var det väl värt!

Jag kokade försiktigt potatisen, stekte på grön italiensk sparris i en grillpanna och fräste riktigt bacon. Blandade ner en klick smör, hackad persilja och gräslök samt baconet med fettet, tog några tag med pepparkvarnen, stänkte  lite sherryvinäger över potatisen och rörde runt. Lade upp den ljumma potatisen på olivoljedressad sallad och toppade med sparrisen. Galet gott!

Något av det bästa som finns är när man får riktigt kall kulglass med spritsad grädde på och grädden närmast glassen fryser. Jag har ibland funderat på om man inte kunde göra en glass som smakar så rakt igenom. Mänskligheten har nått ett genombrott för här är den nu!

Receptet på denna löjligt enkla glass kommer från Kryddburken. Eftersom jag hade alla tre (3) ingredienserna hemma så var det bara att blanda ihop. Nu visade sig dock att det skulle vara sötad kondenserad mjölk och min var osötad. Det påverkade så klart smaken och konsistensen men det gjorde absolut ingenting. Kära hustrun som undviker kolhydrater och socker tyckte den var magiskt god i sin frusna gräddighet, milda sötma och inslag av sötsyrlig citron.

Vispa 5 dl vispgrädde så den blir ganska fast. Blanda ner en burk (400g) sötad eller osötad kondenserad mjölk, allt efter sötsug. Häll smeten i en form och klicka ut 200g lemoncurd som du rört mjuk. Med en matkniv skär du igenom smeten och lemoncurden några gånger fram och tillbaka så att det blandar sig vackert. Ställ i frysen i 4-5 timmar. Ta fram ungefär en halvtimma innan servering.