Old Tom the Original är en mörk, stark (8,5%), engelsk ale med anor från 1899 då den bryggdes första gången. Enligt uppgift har den vunnit drösvis med priser genom åren och utropar sig själv till ”The World’s Best Ale” på etiketten. Hur det är med den saken ska jag låta vara osagt, men det är i alla fall en rackarns god öl med skön balans mellan kropp, frukt, sötma, alkohol, beska och med elegans. Ett öl att smutta på eller njuta till lagrade hårdostar som en engelsk cheddar.
Djup, tät,mörkt kaffebrun med tätt fint skum. Stor komplex doft med brända och rostade toner av kaffe, lakrits, dadlar, lakrits, pumpernickel och farinsocker. Medelfyllig och förvånansvärt uppfriskande smak med de brända tonerna från doften, svarta oliver, kryddighet, rökt korv, fikon, russin, mörkt bröd, liten sötma och snyggt balanserad beska som håller sig i bakgrunden. Smakrikt, balanserat och med lång rik eftersmak.
Det här ölet drack jag i dag för första gången och blev alldeles förskräckt av den brutala spritighet som effektivt slog ut alla nyanser och kvaliteter som måhända kan ha dolt sig därunder. Det här alltså ett öl som tilltalar en framstående vinskribent? Man upphör aldrig att förvånas. För mig blev i alla fall den första bekantskapen med Old Tom också den sista.
”Framstående vinskribent”. Man tackar.
Kul att få kommentar på en nio år gammal bloggpost.