Det ska erkännas att jag har en liten förkärlek till sydafrikanska Tokara. Gillar både deras chardonnay och cabernet sauvignon som leverera mycket karaktär till en moderat peng. Har inte besökt egendomen, men att jag surfat (eller försökt) med vinmakaren gör kanske att jag inte är helt objektiv.

2008 Tokara Director’s Reserve är en riktigt klassisk bordeauxblandning av 73% cabernet sauvignon, 15% petit verdot, 6% merlot, 4% malbec och 2% cabernet franc. Vinet har en del av den komplexitet och karaktär som man hittar i en bra bordeaux men med en mycket rikare fruktighet och mjukare struktur. Inte helt olik Meerlust Rubicon som är ett vin i samma stil. Njutbar nu men med potential att utvecklas under flera år.

Mörk och ganska tät blåröd färg. Stor doft av mörk frukt, plommon, svarta vinbär, muscovadosocker, rostad ek och och diskret vaniljton. Fyllig, mycket frisk, koncentrerad mörk frukt, mjuka tanniner, svarta vinbär, lakrits och en ”sotig” karaktär. Rik, modern stil med lång och balanserad eftermak med ton av mörk, bitter choklad.

Det verkar som om svartkyckling och pärlhöna kommit för att stanna på mitt lokala Ica Maxi. Mycket glädjande att frigående och långsamväxande fjäderfän får plats i kyldiskarna. Svartkycklingen blev ju väldigt lyckad härom veckan så nu var det dags att testa pärlhöna.

Pärlhönan härstammar från Afrika där den ränner omkring under namnet guinea fowl. Den föds upp framför allt i Italien och Frankrike och sägs ha en lite mer vild smak, något som jag inte noterade. Med det här receptet i lergryta blev den däremot mycket saftig och smakrik. Tillagningen var som vanligt en barnlek. Tillbehören krävde lite pyssel men det var det väl värt. Speciellt såsen med sin syrlighet och äppelsötma var underbart fin. Drick gärna ett rött vin av druvan pinot noir till.

Pärlhönan: Lägg en lergryta/romargryta i blöt. Blanda ihop ett par teskedar salt, 1 tsk dragon och massor av nymald svartpeppar. Torka av en pärlhöna på 1200 till 1400 g (kyckling eller tupp går förstås också bra) med hushållspapper och krydda invändigt med hälften av kryddblandningen. Skär ett sött, svenskt äpple i klyftor och en citron i klyftor och tryck in hälften i hönan. Smeta in hela kycklingen med rumsvarmt smör och lägg i lerformen. Strö över resten av kryddorna och lägg ner resten av frukten i formen. På med lock, in i kall ugn och sätt värmen på 200° Där ska den stå i 1 timme och 45 minuter.

Sparrismos: Skala ock koka 1 kilo mjölig potatis. Tina 400 g fryst grön sparris, klipp av knopparna och lägg åt sidan. Skär sparrisstjälkarna smått och koka tills mjuka. Häll av vattnet, klicka i rejält med smör och en skvätt mjölk och mixa väl. Pressa sparrisröran genom en trådsil tills det blir en torr massa kvar. Slå vattnet av potatisen, mosa och blanda ner sparriskrämen lite åt gången så det inte blir för löst. Tillsätt eventuellt mer smör och mjölk och smaka av med salt och vitpeppar. Sparrisknopparna svänger du runt i rikligt med smör och fräser helt lätt och toppar moset med dem precis innan servering.

Såsen: När kycklingen är färdig tar du upp den ur grytan och häller av spadet. Lägg tillbaka hönan så den håller sig varm. Sjud spadet och vispa i 1 tsk vetemjöl utrört i smör. Sjud några minuter och rör i 0,5 dl vispgrädde. Smaka av med salt och peppar och smula i lite torkad dragon.

Som följare av bloggen väl känner till så skriver jag en hel del om sherry. Det är lika bra att säga som det är; jag är en sherrynörd.

När man är så uppe i sitt intresse passion är det lätt att glömma bort att den inte delas av alla. Sherry som fino eller mycket gammal och intensiv knastertorr oloroso kan vara lite för karaktärsfulla för en del. Då kan det vara bra att börja med något som ligger lite mer i mittenfåran. Den som inte provat sherry tidigare kan därför testa en amontillado med lite sötma – karaktär med stötdämpare helt enkelt.

Real Tesoro är en riktig gammal trotjänare på Sytembolagets hyllor. Tidigare var den benämnd som en halvtorr amontillado men nu anger etiketten endas ”Sherry Medium Dry”. Där finns trots allt den rätta karaktären med nötighet och lätt kropp, viss komplexitet och en förlåtande men väl balanserad sötma. En helflaska kostar ynka 82 kronor (finns även i halvbutelj) så det är ingen större förlust att testa vinet till några hårdostar, lite valnötter och någon fin luffttorkad skinka. Skulle det inte falla i smaken så är det bara att skvätta ner i en svampsoppa eller god gryta. Förgyller varje rätt. Nu finns ingen undanflykt för att förbli sherryoskuld. Vill du veta mer om sherry hittar du en faktaspäckad bloggpost i ämnet här.

Medeldjup, kopparfärgad och något matt. Stor doft av torkad frukt, knäck, russin, läder, pomerans och hasselnötter. Lätt till medelfyllig, halvtorr, frisk och eldig smak av nötter, torkad frukt, aprikos, läder och svamp. Bra längd med viss intensitet med brända inslag och ton av salmiak.