Här hittar du champagnetips uppdaterade 2015.

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan när vi närmar oss jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på. Till skillnad från många vinskribenter som hissar trista och beska Chapel Hill så skulle jag aldrig få för mig att rekommendera något jag själv inte skulle köpa eller dricka. Urvalet är gjort med tanke på att vinerna ska finnas tillgängliga i många butiker.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort som alltid levererar. Mest allround och åt det fruktigare hålet är Pannier Brut Tradition som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. Kostar under tvåhundra kronor men smakar mycket mer. Mycket stram, ung, frisk och elegant med mycket tydlig mineralkaraktär är Launois  Blanc de Blancs Brut. Servera gärna med salta eller syrliga tilltugg som tar udden av syran i vinet. I den kraftfulla, smakrika och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. Står du på Systembolaget utan att hitta ovanstående så undvik ändå till varje pris Moët & Chandon. Vilken annan champagne du väljer kommer förmodligen att vara bättre.

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Louis Bouillot Brut är en av de bästa för tillfället och är väldigt lik en fruktig, lite mognare champagne i stilen. Finns även som magnum. Lachèze Brut från Jura är mer lik en frisk, elegant blanc de blanc i stilen och har en mycket fin mineralkaraktär. Langlois Crémant de Loire Brut är dominerad av chenin blanc vilket märks på den friska syran och den päron- och äppelfruktiga karaktären med inslag av honung.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne och crémant men på andra druvor och i annan stil. Tyvärr finns det (som vanligt!) inte så mycket att välja på i Systembolagets ordinarie sortiment. 2008 L’Hereu de Raventós i Blanc Brut Nature är dock en utmärkt cava i den modernare, knastertorra och elegantare skolan. Även italienska Ferrari Brut och sydafrikanska Graham Beck Brut Pinot Noir Chardonnay är framställda på den klassiska metoden och även samma typ av druvor som champagne och leverar bra kvalitet och karaktär för pengen.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 69 kronor eller 269? Men är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne runt 40 kronor. Det kanske det kan vara värt ändå?
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +6°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Champagnekylare med is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll istället kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur.
• Sabrera. Om du nödvändigtvis måste briljera så kan du alltid sabrera. Kolla min lilla instruktionfilm på YouTube.
• Glas. De höga smala ”flöjtglasen” rekommenderas då de bäst bevarar bubblorna. Coupeglasen har nyligen fått en obegriplig renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Pröva då hellre ett vanligt vitvinsglas, det låter dig uppleva aromen i vinet bättre än både flöjt och coupe. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan serverar skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Champagne smakar faktiskt ofta bättre när en del av bubblorna försvunnit. Enklare moussernde viner håller inte lika bra och blir snabbt avslagna. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

Julbordet

• Griljera skinkan utan söl
• Köttbullar
• Senapssill med vuxen smak
• Brantevikssill
• Kryddsill och senapssill med calvados
• Janssons frestelse
• Rödbetssallad med sting
• Potkäs eller krukost
• Ernsts julgryta till mellandagarna
• Ris à la Mandelmassa

2011 Carnegie Special 175th Anniversary Porter är en öl som tagits fram för att fira 175-årsjubileet av grundandet av Carnegiebryggeriet i Göteborg. Detta är en specialvariant av den vanliga årgångsportern som tagits fram i ett samarbete med Brooklyn Brewry. Precis som den vanliga sorten är den fantastiskt bra att lagra i många år då den utveklar mer komplexitet och elegans och till och med lite toner av tawnyport. Jubileumsversionen är lite elegantare, något ljusare och väger in på höga 8,8%.

Mörk, brun färg med kopparton i kanten och ett fint tätt skum. Stor rostad doft av bränd karamell, kaffe, soja, svarta oliver, sirapslimpa och mörk choklad. Fyllig smak med någon sötma och fin friskhet samt en ganska tydlig eldighet. Brända och rostade toner av kaffe och mörkt bröd kommer tillbaka liksom torkad frukt och knäckiga toner. Lång, rik och balanserad smak med en liten syrlighet och behärskad beska. 

99 kr är ett bra pris för denna öl som kommer i en snygg helbutelj med champagnekork. Jag ska njuta några i jul och spara undan några till nästa. Till mumman använder jag dock den vanliga varianten. Passa på att köpa några medan de ännu finns kvar. Det har jag gjort.

…så även denne bloggare. Jag är verkligen inte översköljd med varuprover och viner som jag förstått att andra i bloggosfären verkar vara. Därför var det extra kul att överraskas av ett litet paket som kom med bud idag med en halvflaska Tio Pepe i sällskap med sardeller från Cantabricum och en sån där servettförpackning man hittar på spanska tapasbarer.

Syftet med detta utskick är att uppmärksamma att Tio Pepe äntligen, äntligen kommer på halvbutelj. Finosherry är nämligen lagringskänsligt och i öppnad flaska tappar den fräschören på någon dag. Därför är halvflaskor den ultimata förpackningen. Perfekt också för den som vill testa fino (inte en karaktär för alla) eller bara behöver lite till matlagningen. Själv kan jag utan problem dra i mig en sån här liten flaska medan jag lagar mat om ingen är där och stoppar mig. En halv deciliter i grytan och resten i kocken. Det kommer att bli ett par buteljer ständigt på lut hemma i kylen framöver.

Mer om sherry kan du läsa här.

I lördags var det sista gången för  Bondens Marknad i Malmö för det här är året, med undantag för julmarknaden den 10/12. Julen var också närvarande i form av julöl från Skånehill Gård.

Lättölen från mikrobryggeriet i Kvidinge har jag lovsjungit tidigare så jag var verkligen nyfiken på denna säsongsöl. Hade jag läst det finstilta på etiketten så hade jag inte blivit så förvånad över den nästan becksvarta brygden som rann ned i glaset. Det här är nämligen ingen julöl i mer traditionell mening utan en klassisk, kraftig porter.

Färgen är på gränsen till svart och helt tät och skummet har en nyans av smörkola. Doften är stor, kraftfull med rostade och brända toner, kaffe, lakrits och soja. Smaken är fyllig men ganska frisk och med en viss sötma. De kraftigt rostade tonerna dominerande med skånerost, mörk choklad, tjära och mörk sirap. Smaken är balanserad och lång med en liten beska och något syrligt avslut.

Fantastiskt mycket smak med tanke på att det är en lättöl. Kommer att försöka få tag på fler flaskor till jul att ha till mumman. Men lite falsk flagg är det att kalla detta en julöl. Jag har svårt att tänka mig något på julbordet som denna kraftfulla brygd skulle passa till. ”Julporter” vore ett mycket bättre namn.

Rösta gärna på min blogg till Matbloggspriset 2011 om du gillar den.

Vid gårdagens sågning av Rust en Vrede kändes det som alla sydafrikanska viner åkte med. Det var inte meningen. Jag fick lite dåligt samvete och för att bättra på mina aktier inför nästa veckas äventyr i London så ger jag därför här lite upprättelse.

Vita viner från Sydafrika gillar jag verkligen generellt sett. De brukar uppvisa en snygg balans mellan en frisk syra, bra frukt och snygg arombild. En orsak tror jag är att man som vinland har längre och större erfarenhet av vitvinsproduktion. Vare sig det handlar om chardonnay, chenin blanc eller sauvignon blanc så brukar man kunna vara säker på att det levereras njutbara, välgjorda viner till anständigt pris. 2009 Tokara Zondernaam Chardonnay är inget undantag.

Mycket ljust gul färg med lätt gröna stick. Ganska stor doft av citrus, lime, apelsinskal, gula päron och mogen frukt samt en liten ton av ek, toast och hasselnötter. Smaken är torr, medelfyllig med mycket frisk och pigg syra och en fruktighet med karaktär som återspeglar doften. Bra kropp och en tydlig men balanserad ekstruktur i den ganska långa eftersmaken.

Ett välgjort, pålitligt vin för knappa hundralappen. Sådär. Nu känns det bättre. 😉

I måndags den 19:e september var det vår 25:e bröllopsdag, det vill säga silverbröllop. För första gången någonsin hade jag lyckats glömma det. Påminnelsen kom direkt på morgonen från Kära Hustrun i form av en flaska whisky. Mycket pinsamt.

Nu var det inte vilken whisky som helst utan en 1986 Highland Park som legat 25 år på bourbonfat och buteljerats i en upplaga av 233 flaskor av The Whisky Agency. En ljus, fin färg skvallrar om att den inte blivit justerad. Doften, intensivt eldig (52,5%) och komplex med honung, vanilj, rök, jod, läder, kryddighet och massor av citrusfruktighet. Smaken likaledes eldig och intensiv och med en simmig fyllighet och där den tydliga tonen av honung och kryddighet kommer tillbaka och avslutas med ett tydligt grepp av ekfat. Lång, balanserad eftersmak. En riktig dröm som jag ska smutta sparsamt på länge.

För att kompensera min fadäs fixade jag en smarrig middag i fredags (jo jag köpte blommor i måndags, skippade den planerade falukorvsmiddagen för skaldjur och champagne) och plockade fram ett passande vin. Det blev den sista flaskan av 1986 Renaissance Cabernet Sauvignon från Renaissance Winery i North Yuba i Kalifornien. Jag besökte denna otroligt vackra vingård i de avlägsna och vilda Sierra Foothills 2001 och hjälpte även till att importera en hel del vin till Grand Hotel när jag arbetade där. Det finns nog en och annan butelj kvar i källaren där om man är sugen på att testa. Just 1986:an har jag provat ett otal gånger de senaste åren och varje gång imponerats av dess kraft och koncentration. Vinet var fortfarande mörkt rött med en antydan till ungdomlig (!) blå nyans. Doften hade lite mognadstoner av multnande löv och läder som dock övermannades av dov och mörk bärighet. Smaken fortfarande ungdomligt spänstig, frisk, koncentrerad med en fruktighet som börjat anta karaktär av körsbärsmarmelad bakom den mörka bären. Den tidigare så monumentala strävheten var nu något mer behärskad men här fanns ännu potential för många års utveckling på flaskan. Synd att det var den sista buteljen. Får väl planera in ett nytt besök och prova deras äldre årgångar på plats.

Med de rätta förutsättningarna kan sprit, vin och äktenskap bli bättre om de får mogna under ett kvartssekel.

Tomflaskan från 86:an hade redan hamnat i glasåtervinningen så en photoshoppad 96:a hittad i en fyndkorg i Köpenhamn för en halvtredser fick agera stand-in.

Idag provades det öl på sommelierutbildningen. Jag hade valt ut ett par nya ales för att variera mig och blev mycket positiv överraskad.

Först ut var Brew Dog Punk IPA som jag lite lömskt plockat ut för att visa på trenden med överhumlade öl. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i deras öl och hade deras ruskiga alkoholfria öl i färskt minne. Redan vid doften blev jag dock vänligare sinnad. En stor, blommig och fint humlearomatisk doft med tydligt inslag av torkade aprikoser. I smaken fanns den förväntade höga och markerade beskan men den var inlindad i en mycket fin och nästan koncentrerad maltfruktighet. Strålande bra IPA som elegant klarade en svindlande balansakt på en till bristningsgränsen spänd lina.

Innis & Gunn Rum Cask Oak Aged Beer kommer från ett skotskt bryggeri som specialiserat sig på att fatlagra sin öl på olika typer av fat, i det här fallet gamla romfat. Doften var komplex med intressanta inslag av bränt socker, grönmögelost, torkad frukt, choklad och julkryddor. Smaken var typiskt alefruktig med en liten uttorkande fatstruktur och någon sötma samt drag av knäck, coca-cola och syltade apelsinskal. Lång och rik eftersmak. Ett öl att stilla sniffa och smutta på.

Sist ut är var en ale från Nils Oscar var absolut briljanta pilsner God lager är en gammal favorit. Nils Oscar Jubileum 15 är framtaget till bryggeriets 15-årsjubileum i en begränsad upplaga av 4900 helbuteljer. Det är en ale bryggd på kornmalt och vete och smaksatt med kaffebär, citrongräs, thaibasilika och limeblad förutom den obligatoriska humlen. En verkligt udda kombination som gjorde mig lite skeptisk. Doften var förvånansvärt liten med en vag sädeskaraktär och något aromatisk ton. Smaken var däremot betydligt mer uttrycksfull med en liten sötma, bra fyllighet och fruktighet och fint balanserad beska. Jag hittade en vag ton av kaffe och en riktigt fin och komplex kryddighet som gav en rik karaktär och en mycket lång och angenäm eftersmak. Mycket välbalanserat där ingen av de tillsatta örterna stack ut.

Igår var det dags för kräftpremiär för mig och Kära Hustrun. Helt improviserat i en hast på tu man hand på altanen i det plötsligt vackra vädret.

Det var ingen tid för eget kräftkok med andra ord utan jag bar helt sonika hem en hink med svenska signalkräftor från Smålandskräftan. Under det genomskinliga locket låg ett par bjässar med hummergener men under dem så gömde sig kräftor av storleksklassen ”nutte då”. När det inte är någon idé att attackera klorna och stjärten levererar kött i viktklass av en räka så är storleken i underkant. I övrigt var de snygga med ganska mjukt skal. Spadet var väldigt salt men hade en mycket fin smak med dillen fint integrerad. Jag har lite svårt för den parfymerade dilltonen men här smakade både spad och kräfta mustigt, rikt och nästan intensivt. Riktigt bra i lilleputtarnas rike med andra ord.

Som tillbehör svängde jag ihop en kantarellpaj men ville vara lite innovativ och plockade upp smaksättningen med rosmarin och apelsin från den jättegoda pastarätten. Det skulle jag inte gjort. Ibland ska man helt enkelt inte kladda med klassikerna. Det blev inte misslyckat, bara lite för mycket helt enkelt.

Efter resan till Danmark och mitt lilla dopp i dansk ölkultur hade jag två flaskor sparade från Aarhus Bryghus och nu var det dags att prova. Vi började med den ekologiska veteölen smaksatt med apelsin och koriander. Detta är en klar veteöl utan jästfällning och också i avsaknad av de typiska jästaromerna. Helt ärligt var den i avsaknad av det mesta som gör en veteöl till just en veteöl. Helt ok till kräftorna men den smakade och doftade mer som en fyllig ljus lager med låg beska. Över till klosterbrygden. Namnet fick mig att associera till belgiska klosteröl men detta skulle enligt det finstilta vara en ale i den engelska traditionen och visade sig dessvärre vara ett riktigt magplask. Ganska platt och utan tillräcklig styrsel i humlebeskan kantrade ölet direkt över åt det söta och lite kvalmiga hållet. Påminde faktiskt en hel del om Falcon Bayerskt i lättölsversion men utan den friska kolsyran.

Jag hittade några intressanta alkoholfria öl när jag botaniserade på Lucu Food igår. Nu var det dags att testa.

Först ut var spanska Estrella Damm N. A. som även finns på Systembolaget men för ett par kronor mer. Skummet var mer än lovligt klent och doften liten men med en märkligt parfymerad ton som påminde om syrén. Den blommigt tvåliga tonen kom igen i smaken som var platt, blek, tunn och riktigt trist. Avstå!

Öl nummer två kom från Bosnien-Hercegovina och bryggeriet Sarajevska Pivara. Här var skummet förvånansvärt kraftigt och stabilt men i den humlearomatiska doften återkom en doft som påminde oroväckande om syrénen i det spanska ölet. Vid första sippen försvann dock betänkligheterna. Här var smaken fyllig, smakrik och maltig med en fint balanserad beska. Det här är ett öl som man skulle kunna servera mig blint och lura mig att det åtminstone vore en mellanöl. Riktigt bra! Blir klart sugen på att testa bryggeriets alkoholstarkare brygder.

Det öl jag var mest förväntansfull inför var Karmi ”Poema di Caffé” från Carlsbergs polska division. Här hade vi en alkoholfri mörk öl med smak av kaffe. Lite som en kraftigt rostad kaffeporter kanske? Färgen låg någonstans mellan en mörk lager och en porter men med ett oroväckande vekt skum. Jag studsade nästan bakåt av doften; stor påträngande karaktär av vanillin, smörkola och en viss förnimmelse av espresso. Inte helt olikt min gamla favorit Pocket Coffee. Smaken var rent ut sagt vidrig! Kväljande söt och vaniljstinn med en eftersmak som kletade sig fast med en syntetisk ihärdighet. Som en blandning av avslagen mörk lager och Vanilla Coke. Vad tusan ska man ha en sån här…dryck…till? Varken uppfriskande eller törstsläckande. Fungerar inte till något ätligt…jo möjligtvis Pocket Coffe om man gillar kaka på kaka. Om man åtminstone kunde bli full på eländet så vore det förlåtligt. Just nu är jag bara glad att varianten med hallonsmak var tillfälligt slut på hyllan.

Riktigt bra lågalkoholöl hittar du här samt en grymt bitter öl från ett kultbryggeri här.