Vissa rätter är sådär perfekta i sin enkelhet att de är omöjliga att förbättra. Caprese är en sådan klassiker. Kombinationen av den aromatiska basilikan, den sötfriska tomaten, den milda och krämiga mozzarellan och olivoljan som med sig gräsiga pepprighet och fetma binder ihop det hela. Fyra ingredienser som kompletterar och lyfter varandra.
Att något är perfekt betyder ju inte att man inte kan variera sig. Finrivet citronskal kompletterade faktiskt salladen så väl att det kändes som om den parfymerade citrusaromen faktiskt hörde dit. Snyggt blev det också.
Vad allt gör man inte för sitt barnbarn? Man stiger till exempel upp 07.30 och steker bananpannkakor.
Receptet är återigen från Lotta Lundgrens kokbok och återfinns i en något annorlunda ursprungsversion på bloggen. Smakar inte särskilt mycket kokos trots en hel burk kokosmjölk. Servera med lönnsirap och turkisk yoghurt. Fantastiskt gott och så enkelt att man vispar ihop det med bara ena ögat öppet och halvsovande!
Vispa ihop en burk kokosmjölk och 1,5 dl vetemjöl, 1/4 tsk salt, 2 msk socker och 1 ägg. Skiva ner 2 bananer i smeten. Klicka ner smeten i en stekpanna på lite mer än medelvärme och stek i smör.
Igår hamnade jag av misstag mitt i Jamie’s 30-minutes Meals när jag zappade mellan kanalerna. Som vanligt var han inspirerande och entusiastisk när han lagade ”Pregnant Jools’ Pasta” uppkallad efter fruns favoriträtt under graviditeten. Inte nog med att jag fängslades, Kära Hustrun satt och gapade med öppen mun och följde med i alla momenten. ”Han förklarar ju varför man ska göra si och så”. Jag fick lova att laga pastan till middag idag. Enkel, fantastiskt god med rik smak men den fixades inte på 30 minuter.*
Hacka en selleristjälk, en morot och en gul lök mycket fint. Tillsätt 1 tsk oregano och 1 tsk grovt hackade fänkålsfrön. Fräs allt i olivolja på ganska hög värme tills grönsakshacket får en lätt gyllene ton. Under tiden skär du upp 300 g rå salsiccia (eller annan fin, köttrik och smakrik korv) och tar ur köttmassan. Hacka grovt och blanda ner i grönsaksfräset. Fortsätt bryna tills allt fått en fin färg. Slå på 3-4 msk balsamvinäger och låt koka in helt. Tillsätt 1 burk krossade tomater och pressa i 3 vitlöksklyftor. Slå på en halv burk vatten och 1 tsk salt. Låt sjuda sakta medan du kokar upp väl saltat pastavatten och kokar penne enligt anvisningar. Spara undan en mugg pastavatten innan du häller av det från pastan. Vänd ner pastan i såsen och späd eventuellt med lite av pastavattnet. Riv över lite parmesan eller pecorino och servera med sallad.
*Jag kollade upp receptet på nätet men det motsvarade inte det som visades på tv så jag anpassade det lite. Bland annat hoppade jag att mixa grönsakerna och korven.
Det var meningen att jag skulle träffa en kompis på en nyöppnad skotsk pub, dricka öl, whisky och äta haggis. Det blev inte så. Det var förmodligen i besvikelsen över detta som jag förföll till längtan efter en rätt jag ofta lagade under min ungkarlstid för över ett kvartssekel sedan: fylld långfranska.
Fast hemmavid kallades långfranska för barkis och var alltid lockvara på snabbköpen. Med ett pris på 98 öre var den ett självklart inslag i mathållningen. Idag är den nästan utrotningshotad och för en tynande tillvaro mellan lingongrova och surdegsbröd. Rätten smakade mycket bättre än jag mindes vilket förmodligen kan skyllas på några decenniers ackumulerad kökskunskap. Faktiskt lite av fattigmans-biff-wellington.
Fräs 500 g grovt hackade champinjoner i torr panna tills ordentligt brynta. Tillsätt en hackad stor gul lök och 100 g strimlad bacon och fortsätt fräsa på hög värme med en klick smör tills allt är kraftigt gyllenbrynt. Tillsätt mer smör och 400 g nötfärs och fräs väl. Tillsätt en burk krossade tomater, 3 msk stark ajvar relish, 2 msk worchestershiresås, 1 tsk salt, 15-20 skivade svarta oliver, några stänk tabasco och 1 msk spiskummin. Låt sjuda ihop 5 minuter. Skär av ett tunt lock av en långfranska och gröp ur det mesta av inkråmet. Sleva i färsen och prega eventuellt i lite av brödet om det behövs fyllas ut. Täck med rejält med riven ost och grädda på 225° i cirka 20 minuter. Skär i tjocka skivor och servera med sallad.
Tore Wretmans klassiska kokbok Husmanskost (Nu på rea. Köpköpköp!) är ett fantastiskt referensverk när man vill laga husmanskost. Den kräver dock att man har lite vana i köket för han var inte alltid så generös med instruktioner och måttangivelser. Ett ”bra” exempel på detta är receptet på löksås:
Fräs finhackad lök i smör tills den börjar brynas, pudra över mjöl, bryn lätt ett ögonblick och fyll på med gräddmjölk och buljong. Koka 5-10 minuter. Avsmaka med peppar och mycket lite salt. Avsluta med en smörklick eller om såsen ska vara till stekt fläsk med litet av stekflottet.
Inte en antydan till mått så långt ögat når. Men jag gick efter hans instruktioner och måttade väl vilket resulterade i en helt magnifik löksås.
Hacka 500 g gul lök ganska fint. Fräs i 2-3 msk smör och lika mycket stekflott från fläsket tills löken är vackert gyllenbrun. Pudra över 3 msk vetemjöl. Slå på oxbuljong som du tillrett av 2,5 dl vatten och en pod, tärning eller motsvarande fond. när det kokat ihop lite grand slår du på 2,5 dl gräddmjölk (50/50 grädde och mjölk). Låt sjuda 5-10 minuter och smaka av med nymald svartpeppar och eventuellt lite salt (beroende på hur salt fläsket var).
Kokt, mjölig potatis, stekt rimmat fläsk i tjocka skivor med sin sälta som möter den rika och lite söta löksåsen är nog något av det finaste man kan äta från det svenska köket. Vill du krångla till det lite grand kan du prova med ”falska kotletter”.
Bästa svärdottern var här och bakade muffins. Med benäget tillstånd återger jag receptet på läckerheterna.
Blanda samman 10 dl vetemjöl, 3 tsk bakpulver, 4 msk mörkt kakaopulver och 4 tsk vaniljsocker. Vispa 6 ägg och 6 dl socker pösigt och vitt. Vispa ner 3,5 dl turkisk yoghurt och 100 g smält smör. Blanda försiktigt ner det torra i äggblandningen. Klicka blandningen i muffinsformar knappt till hälften. Grädda på 225° i 20 minuter. Låt svalna. Blanda 300 g Nutella, 150 g philadelphiaost och 4 msk florsocker och spritsa muffinsarna.
Som trogna läsare har märkt så lyser finessen med sin frånvaro bland recepten sedan en tid tillbaka. Mycket långkok har det blivit och orsaken är att det är så bekvämt när man har fullt upp med annat. Det handlar i princip om att slänga alla ingredienser i en gryta och sen glömma bort den i ugnen på låg värme. Den här spanskinspirerade varianten på pulled pork är inget undantag. Räcker till minst sex hungriga personer och serveras med en sallad och ett lantbröd att suga upp det gottiga med.
I en tjockbottnad gryta slänger du ned 1,5 kg fläskkarré/grishals, 2 burkar krossade tomater, 100 g inlagda och urkärnade oliver som du delat, 2 gula lökar skalade och klyftade, 2 krossade vitlöksklyftor, 1 msk harissa (chilipasta), 1 msk rökt paprikapulver, 2 tsk salt, 2 lagerblad och 1,5 dl finosherry eller manzanilla. Koka upp på spisen, på med locket och in i ugnen på 125° i 4 timmar. Ta ut grytan och dra isär köttet med två gafflar. Skölj 3 burkar kikärtor. Hälften av kikärtorna mixar du till en slät massa med lite av grytspadet. Ner med allt i grytan och låt sjuda tills genomvarmt. Smaka eventuellt av med salt och peppar.
”Tira de Carne de Cerdo Jerez” är en simpel googleöversättning av ”pulled sherry pork”. Visst låter det stiligt?
Det är egentligen inte mycket asiatiskt med denna köttgryta mer än några av smaksättarna och att den fick en mycket mustig smak och en lite sötsur, fruktig karaktär. Mycket god och med kött som föll isär när jag rörde runt med en sked.
Skär 1 kilo nötbog/fransyska/högrev i ganska stora grytbitar. Torka bitarna med hushållspapper och stek dem lite i taget i ganska het panna så det blir en fin stekyta runt om och lägg över i en tjockbottnad gryta. Slå 3 dl rött vin i stekpannan och vispa ur den och häll över köttet. Skär 2 gula lökar och 2 selleristjälkar grovt och lägg ner med köttet tillsammans med 1 burk krossade tomater, 2-3 tsk harissa (chilipasta), 3 msk mörk soja, 1 tsk tamarindpasta och 3 msk dadelsirap. Låt koka upp, lägg på locket och sätt in i ugnen på 125° i 3-4 timmar. Smaka av med salt och eventuellt tabasco. Servera med ris
Även om jag arbetat mig fram till ett riktigt grymt chilirecept så hindrar det inte att jag kan pröva något nytt ibland. Det här receptet här kommer ursprungligen från Jamie Oliver och kändes kul då det var lite förenklat med att blanda ner färsen rå. Jag freestylade lite med smaksättningen vilket var tur, originalreceptet hade nog blivit ganska barnvänligt.
Skära 2 gula lökar, 2 selleristjälkar, 2 morötter och 2 vitlöksklyftor ganska fint. Hetta upp några matskedar olivolja i en stor, djup traktörpanna eller i en gryta och fräs alla grönsaker tills de mjuknar något. Slå på 2 burkar krossade tomater, 2 msk balsamvinäger, 2 tsk chilipulver, 2 tsk harissa (chilipasta), 2 tsk spiskummin, 1 tsk malen kanel och 2 tsk salt och låt det hela få ett uppkok. Klicka ner 500 g nötfärs och se till att det inte blir klumpar. Skär 2 grillade, inlagda paprikor (piemento) grovt och hacka fint stjälkarna av ett knippe koriander (spara bladen i kylen till serveringen) och vänd ner i grytan tillsammans med 1 burk kikärtor och 1 burk kidneybönor (avrunna och sköljda). Låt puttra under lock i cirka en timme. Servera med de hackade korianderbladen ströda över grytan, ris eller quinoa och turkisk yoghurt eller guacamole.
Blev sugen på gnocchi idag. Köpte det färdiga av märket Cecchi som hittas bland den torra pastan. Riktigt bra. Såsen blev inspirerad av kära hustruns köttfärssås där hon alltid pudrar i lite kanel. Snabbt och lätt om man planerat in tomaterna som tar ett par timmar.
Börja tidigt med att ugnsbaka 400-500 g körsbärstomater. Halvera och skiva två små gula lökar och fräs i olja tills de mjuknat något. Blanda ner 500 g nötfärs med löken och fräs tills all vätska kokat bort. Slå på 2 dl torrt vitt vin och låt reducera (koka in) något. Slå över en burk krossade tomater, en pod/tärning oxbuljong, 1 msk mörk soja, 2 tsk malen kanel och stänk över tabasco efter smak. Låt puttra utan lock i cirka 20 minuter. Koka gnocchin efter anvisningar, slå av vattnet och blanda ner pastan och tomaterna i såsen.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Vinet & Glaset – Verktyg för livets goda
Perfekt present -”Ring för champagne”
KLassiska kartor över Bourgogne!
Wine Tower – när dekantering blir en show!
AROMASTER – största samlingen av vin- & spritaromer
Senaste kommentarer