Ibland kommer recept på märkliga vägar. Som detta.

Grannen ovanpå kom med en påse underbara kakor igår kväll. Recept avkrävdes idag och det visade sig att grannens föräldrar varit i Sydafrika och fått receptet av vänner där. Receptet levererades av dem via telefon och nedskrevs hastigt på en bit papper med en blandning av engelska och svenska mått samt pilar för att illustrera tillagningen. Denna lapp skickades sedan genom balkongräcket ner till vår altan. Jag har sedan tolkat kråkfötterna, omvandlat mått och gissat mig till ett och annat.

Kakan tror jag inte är sydafrikansk på något sätt. Den finns säkert också i massor av varianter och har nog också ett svenskt namn. Någon som känner igen receptet?

Blanda samman 2,5 dl havregryn, 2,5 dl vetemjöl, 2,5 dl strösocker och knappt 2 dl kokosflingor (du kan också blanda i någon dl nötter, mandel eller russin efter smak). Smält 2 msk (40 g) sirap och 125 g smör i en kastrull. Häll ungefär 1 tsk kokande vatten över o,5 tsk bakpulver i en kopp (det fräser ordentligt) och blanda detta med smöret och sirapen och rör sedan samman med de torra ingredienserna. Bred ut smeten (använd gärna kavel) ganska tunt på ett bakplåtspapper och grädda på plåt i ugnen på 150° i 25-30 minuter eller tills den tar lite färg. Låt svalna något och skär i små portionsbitar.

Det här blir små sega, halvknapriga kakor eller godisbitar. Är säkert jättegoda att hacka ner över lite glass eller blanda med färska bär och turkisk yoghurt. Är dock lite frågande inför bakpulvret. Borde inte det kunna uteslutas?

Idag fick det bli en improviserad snabblunch. En väldigt lyckad sådan baserad på resterna av och med inspiration från Carl Butlers piroger. Superenkelt att laga, billigt och himla krispigt, fräscht och nyttigt. Kanon som tillbehör för den som håller på med LCHF eller liknande diet. Jag serverade den dilldoftande kålen till stekt falukorv men tror att den skulle vara en dröm till fisk av olika slag.

Tll 2 personer: Strimla ett halvt litet vitkålshuvud fint (så här års är den mjäll och fin) och fräs i smör i en tjockbottnad gryta några minuter. Lägg på locket, sänk temperaturen så att vitkålen bara mjuknar. Det tar cirka 10 minuter. Rör om då och då. Häll över 0,5 dl vispgrädde, 0,5 tsk salt, rejält med nymalen svartpeppar och 1 msk dijonsenap. Rör om och låt puttra någon minut. Sist blandar du ner 2 msk finhackad dill.

De här receptet är helt klart inspirerat av ryska recept. Däremot är det väl lite oortodoxt att använda pajdeg när man ska göra piroger, vilket också Carl Butler medger. Men det är något skumt med Calles ryska recept. Båda två (här är det andra) han har med i boken innehåller nämligen fiskpinnar! Mycket märkligt.

Börja med att göra en sats pajdeg och vispa upp ett ägg. Kavla ut degen tunt och skär ut rundlar med hjälp av ett kaffefat. Degen bör räcka till 9-10 piroger. Lägg fyllningen på ena halva, pensla lite ägg utmed kanten, vik över andra halvan och tryck till ordentligt så degen håller ihop. Pensla pirogerna med ägg och grädda i ugnen i 200° cirka 30 minuter.

Pirog på fiskpinnar
Ett paket fiskpinnar
4 kokta potatisar
4 inlagda rödbetor
1 dryg msk kapris
i burk raka sardeller
2 dl gräddfil
salt och peppar

Stek fiskpinnarna och skär potatis och rödbetor i små tärningar. Blanda potatis, rödbetor och kapris med gräddfil och smaksätt med salt och peppar. Fyll varje pirog med ett par matskedar av röran, en fiskpinne och en sardell.

Kålpirog med ägg och dill
1/2 litet kålhuvud
4 hårdkokta ägg
1 knippa dill
smör
salt och peppar

Avlägsna de yttersta kålbladen, skär bort stocken och strimla kålen fint. Fräs kålen lätt i lite smör i en tjockbottnad kastrull, sänk värmen, lägg på locket och sjud sakta tills kålen mjuknar. Hacka dill och ägg, blanda med kålen och salta och peppra.

Jag gjorde båda fyllningarna, en halv sats av varje, till en sats pajdeg. Fyllningarna var mycket smakliga bägge två. Fiskfyllningen var ganska pikant med sardellen, men kålfyllningen blev min favorit. Tyvärr tycker jag inte att pajdegen funkade till pirog. Det blev både smuligt och stabbigt på en och samma gång.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Nu när tomaterna är solmogna, smakstinna och billiga får man passa på och äta spansk frukost.

När jag nyligen var i Andalusien fick jag smak för tostado, det vita rostade brödet som bland annat njuts med olivolja och färska, hackade tomater. Jag hittade ett stort, fint och fluffigt olivbröd som blev härligt frasigt när jag rostade några skivor i ugnen. Skållade en stor köttig tomat och hackade grovt. Ringlade rikligt med olivolja över det varma brödet, slevade ut tomaten och avslutade med några saltflingor.

Bästa frukosten i morgonsolen med en kopp starkt kaffe. Prova!

För att bli lite gladare efter gårdagens deprimerande tråkiga mat svängde jag ihop en variant på Eton mess. Inslaget med turkisk yoghurt gav en lätt och frisk karaktär till desserten.

Rosta o,5 dl mandelspån i en torr stekpanna. Grovhacka det mesta av en ask hallon (cirka 170 g) men spara några för dekoration. Vispa 2 dl vispgrädde med 1 tsk mald vaniljstång eller vaniljsocker. Rör ut 2 msk cane syrup eller sirap i 2 dl turkisk yoghurt och blanda sedan ner hallonen, det mesta av mandeln samt riv ned lite mörk choklad. Vänd slutligen samman vispgrädde, youghurtröra och 1 dl minimaränger eller krossad maräng. Toppa med hallon och mandel.

Det här receptet har jag dröjt med av tre anledningar. För det första kräver det en veckas framförhållning. För det andra är bilden i boken inte särskilt lockande. Slutligen så finns det något med ”falsk” i namnet som inte känns särskilt övertygande. Inte ens Carl Butlers löfte om att marineringen skulle ge en ”lite vild smak” fick mig att tro att fläsksteken skulle smaka vildsvin.

(6-7 personer)
1 1/2 – 2 kg fläskstek
smör
mjöl
Till marinaden:
1/2 flaska rött vin
5 msk vinäger
1 morot
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 lagerblad
1 tsk mejram
5 svertpepparkorn
10 enbär

Morot och lök skalas och skärs grovt, vitlöken pressas och läggs tillsammans med alla ingredienser till marinaden i en gryta. Låt koka upp och sjuda i 6 minuter och låt sedan kallan. Skär bort eventuell svål på fläsksteken. Lägg köttet i dubbla plastpåsar och slå marinaden över, knyt ihop och låt vila i kylen i 5-7 dagar. Vänd då och då. När steken ska tillagas sätter du ugnen på 175°. Ta upp köttet och torka av kryddor och gönsaker med hushållspapper och klappa in salt runt om. Spara marinaden. Lägg köttet i en form, stick in en termometer i den tjockaste delen och ställ in i ugnen. När köttet blivit lite brynt öser du över marinaden. Låt stå i ugnen tills innertemperaturen visar 85°. Ta ut köttet och håll varmt. Sila ner marinaden i en gryta, koka upp och vispa ned en blandning av 1 msk smör och 1 msk vetemjöl och låt sjuda stilla några minuter.

Jag hade verkligen inga förväntningar på denna rätt men från ugnen kom underbara dofter. Så besviken jag blev när detta visade sig vara en av de absolut tristaste maträtterna på mycket länge. Ett bottennapp i kokboken. Mesigt, lite syrligt och mycket, mycket långt ifrån någon ”vild” smak. Undrar hur många som genom åren tagit sig besväret att planera en trevlig söndagsmiddag en vecka i förväg och ödslat en halvbutelj vin på detta recept. Oavsett hur många så lär ingen av dem ha upprepat misstaget.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

När jag skrev om croque monsieur häromdagen var jag så övermäkta stolt över att lyckas peta in ett citat av Marcel Proust på originalspråk och att göra en litterär referens. Inte likt mig alls.

Som av en händelse hittade jag idag en form för madeleinekakor på Lidl (av alla ställen) vilket jag tog som ett tecken på att receptet med litterär anknytning inte var en engångsföreteelse.

Smaken av madeleinekakan som smulas sönder när den doppas i lindblomsteet väcker ett smak och doftminne hos Marcel Proust och förflyttar honom i tid och rum. Den torra kakan uppblött i örtte blir på så sätt skyldig till ett av de mest kända, och minst lästa, mastodontverken i litteraturhistorien; På spaning efter den tid som flytt.

Il y avait déjà bien des années que, de Combray, tout ce qui n’était pas le théâtre et la drame de mon coucher, n’existait plus pour moi, quand un jour d’hiver, comme je rentrais à la maison, ma mère, voyant que j’avais froid, me proposa de me faire prendre, contre mon habitude, un peu de thé. Je refusai d’abord et, je ne sais pourquoi, me ravisai. Elle envoya chercher un de ces gâteaux courts et dodus appelés Petites Madeleines qui semblaent avoir été moulés dans la valve rainurée d’une coquille de Saint-Jacques. Et bientôt, machinalement, accablé par la morne journée et la perspective d’un triste lendemain, je portai à mes lèvres une cuillerée du thé où j’avais laissé s’amollir un morceau de madeleine. Mais à l’instant même où la gorgée mêlée des miettes du gâteau toucha mon palais, je tressaillis, attentif à ce qui se passait d’extraordinaire en moi. Un plaisir délicieux m’avait envahi, isolé, sans la notion de sa cause. Il m’avait aussitôt rendu les vicissitudes de la vie indifférentes, ses désastres inoffensifs, sa brièveté illusoire, de la même façon qu’opère l’amour, en me remplissant d’une essence précieuse: ou plutôt cette essence n’était pas en moi, elle était moi. J’avais cessé de me sentire médiocre, contingent, mortel. D’où avait pu me venir cette puissante joie? Je sentais q’elle était liée au goût du thé et du gâteau, mais qu’elle le dépassait infiniment, ne devait pas être de même nature. D’où venait-elle? Que signifiait-elle? Où l’appréhender?

Läs gärna denna intressanta artikel där det utreds huruvida Marcel Proust verkligen visste vad en madeleinaka var när han satt på sin kammare och fabulerade.

Att vispa ihop madeleinekakor visade sig vara en baggis även för en bakningsanalfabet som mig. Det blev små trevliga portionssockerkakor. Enkelt och ett givet diskussionsämne över tekopparna.

Sätt ugnen på 175˚C. Vispa 75 g smör med 3/4 dl socker, 1/2 tsk vaniljsocker eller malen vaniljstång med elvisp tills det blir vitt och poröst. Tillsätt två ägg, ett i taget, under vispning. Sikta ner 1 dl mjöl och tillsätt finrivet skal från en halv citron. Rör ned försiktigt tills allt är blandat. Pensla formarna med lite smält smör och klicka lite av smeten i varje form och grädda mitt i ugnen cirka 15 minuter eller tills kakorna fått fin färg. Ta ut kakorna ur formarna och låt dem svalna på galler.

Det verkar inte bättre än att jag sparat de bästa recepten till sist. Anledningen till att jag dröjt med att göra denna rätt är att bilden i boken inte ser särskilt aptitretande ut. Men det här var faktiskt nästan lika bra som gårdagens fiskrätt. Lite märkligt dock att det inte anges hur många personer receptet är beräknat till. Jag tog en (1) stor majskyckling till receptet och det blev lagom till fyra personer. Jag använde också rökt paprikapulver.

2 kycklingar eller 6 stora kycklingbröst
1 grön paprika
1/2 dl vitt vin
2 dl vispgrädde
1 stor knippa dill
1 rågad tesked paprikapulver
500 g fryst hel spenat
muskot
smör
salt och peppar

Dela kycklingen. Skär paprikan och dillstjälkarna smått. Fräs paprikan och dillen i lite smör i en tjockbottnad gryta utan att det tar färg. Tillsätt paprikapulvret. Lägg ner kycklinghalvorna och bryn runt om. Slå på vinet, lägg på locket och sjud sakta tills kycklingen är helt färdiglagad (endast klar vätska tränger ut när du sticker in en kniv i den). Ta upp kycklingen och håll varm. Sila såsen och koka ihop tills hälften av vätskan återstår. Tillsätt grädden och sjud tills såsen får en tjock och krämig konsistens. Smaka av med salt och peppar och rör ned de finhackade dillvipporna. Servera med spenat som du tinat, kramat ur vätskan ur och värmer upp med lite smör och smaksätter med salt, peppar och muskot.

Såsen blev mycket smakrik och kombinationen av dill och paprika var mycket bra. Spenaten kompletterade smakerna mycket fint och gjorde att rätten verkligen lyfte.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Låt mig först som sist klargöra att detta var, som man säger på fackspråk, riktigt jävla ”knullgott”!

Ursäkta ordvalet men jag hittade inget bättre. Visserligen gick jag ifrån originalreceptet något och ersatte bergtungan med fryst hälleflundra som tillfälligtvis var billig, rev färsk vitlök istället för att ”pudra med vitlökspulver” och ändrade på tillagningsordningen lite grand. Men det är trots allt samma recept och det bästa hittills. Redan när jag tog andra tuggan började jag noja för att det skulle ta slut.

Lova att du provar detta recept. Lova!

(1 person)
100 g bergtunga eller annan plattfisk
1/3 hg champinjoner
1/2 citron
1 knippa persilja (1/2 msk hackad)
vitlökspulver (eller 0,5 vitlöksklyfta min anm)
salt, peppar
vetemjöl
smör

Skär fisken i lillfingerstora bitar, lägg i en skål, pressa över citronen och låt stå i 1 1/2 timme. Skiva champinjonerna, hacka persilja och riv eller pressa vitlöken. Förbered smaksättningen genom att i en kopp hälla 1/4 tsk salt, nymalen svartpeppar samt persilja och vitlöken. Torka fisken lätt med hushållspapper och lägg över i en plastpåse med vetemjöl. Skaka om så att fisken är helt täckt. Torrstek champinjonerna på ganska hög värme tills de börjar ta lite färg. Häll fisken i en trådsil och skaka runt så överflödigt mjöl avlägsnas. Höj temperaturen på pannan och släng i en rejäl klick med smör, fräs en stund och lägg sedan i fisken, bryn snabbt på alla sidor och häll sedan över kryddblandningen och vänd runt försiktigt. Tillagningen av fisken ska bara ta några minuter.

Som redan konstaterats var detta makalöst gott! Jag serverade med kokt nypotatis men jag kan tänka mig att en smörstinn potatispuré skulle sitta helt perfekt. Tänk på att inte tillaga för mycket åt gången. Två portioner fungerade bra i en stor stekpanna.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Missa inte att kika in i min nya uppdaterade nätbutik med vintillbehör och kökstillbehör som jag gärna använder själv. Med kod VÄLKOMMEN får du 10% rabatt på hela ordern.

När jag häromsistens hyllade livräddaren, bistroklassikern och alla varma mackors ur-fader croque monsieur så lovade jag att återkomma med ett bra recept. Nu är det dags.

Croque monsieur översätts helt obegripligt till ”knaprig herre” eller ”stekt herre”, fast som svensk med en repertoar som innehåller ”gubbröra” så ska man kanske inte raljera. Första gången man kan belägga rättens existens är i Paris 1910 och redan åtta år senare omnämns den i andra bandet av Marcel Prousts mångordiga klassiker ”På spaning efter den tid som flytt”. Av detta kan vi sluta oss till att missbruk av lindblomste och madeleinekakor kan leda till tyngre grejer som gratinerade smörgåsar;

”Or, en sortant du concert, comme, en reprenant le chemin qui va vers l’hôtel, nous nous étions arrêtés un instant sur la digue, ma grand’mère et moi, pour échanger quelques mots avec Mme de Villeparisis qui nous annonçait qu’elle avait commandé pour nous à l’hôtel des «Croque Monsieur» et des oeufs à la crème, je vis de loin venir dans notre direction la princesse de Luxembourg…”

Det finns massor av recept och varianter på hur en ”riktig” croque monsieur ska tillagas. Ursprungligen var den bara en stekt ost- och skinksmörgås men utvecklades så småningom till att bli gratinerad med ost och béchamelsås. Huruvida den ska tillagas med dijonsenap är omtvistat men man ska definitivt smeta ett tjockt lager ovanpå. Ett litet stick i näsan hör till. Följer du mitt recept så blir ”krocken” både frasig och krämig. Serverad med en blandad sallad över vilken man ringlar en vinägrett så blir det en hel måltid.

Börja med att göra en béchamel genom att fräsa 1,5 msk vetemjöl i en rejäl klick smör. Vispa ner cirka 2 dl mjölk. Det ska bli en tjock kräm och inte en sås. Salta försiktigt men riv ner rejält med muskot och svartpeppar vitpeppar. Ställ åt sidan och låt svalna. Sätt ugnen på 225° på övervärme. Riv 150 g gruyère eller emmenthalerost (lagrad grève funkar också). Bred rumsvarmt smör på 8 skivor formfranska* och lägg med smörsidan nedåt på ett bakplåtspapper. Bred dijonsenap på alla brödskivorna och strö lite ost på häften av dem och lägg fin kallrökt skinka (schwarzwald eller jambon mignon tillexempel) över. Ytterligare ett lager riven ost och lägg slutligen över de resterande brödskivorna med smörsidan uppåt. Sätt in i nedre delen av ugnen tills det smörade brödet fått fin färg, då tar du ut dem och vänder på dem och gör likadant med andra sidan. Sist tar du ut dem och brer på ett tjockt lager béchamel so ska täcka helt och strör över rejält med ost. Grilla högt upp under grillelementen tills det bubblar friskt och osten får fin färg.

*Jag använder skivat toastbröd med stora skivor. Kolla innehållsförteckningen, det finns några märken som delvis använder surdeg och är jättebra. Givetvis kan du använda fransk lantbröd eller liknande men då blir det inte lika härligt sunkmysigt och gott som på en äkta, fransk bistro eller café.