I helgen arrangerade föreningen Sveriges Småbryggerier för första gången en ölfestival/mässa enbart för just svenska småbryggerier.

Initiativet och konceptet är fantastiskt bra! Varje bryggeri (18 närvarande) var tilldelad en liten mobil bar där de fick presentera fyra olika öl som mest. Bra och överskådligt. Tyvärr är nattklubbslokalen (?) på tredje våningen på Malmö Brygghus inte särskilt lämplig. Besökte festivalen på lördageftermiddagen och redan efter 20 minuter var den mörka lokalen varm och helt överfull med glada ölprovare. Vågar inte tänka på hur det blev senare. Ljusare och luftigare lokal till nästa gång tack. Det var heller inte lätt att spotta om man var där för att enbart prova. Inga spottkoppar utan lokalens två glassköljningsstationer fick utnyttjas när de kunde nås och det inte var kö. Fick konstiga blickar då jag tömde halvfulla glas. Dyrt blev det också. Entrépriset var 150 kr och då var man tvungen att köpa till 10 provningsbiljetter för 200 kronor. De tio öl jag provade kostade mig alltså 35o kronor. 20 kronor (eller 35) för 10 cl är groteskt mycket för även om man vill dricka ölen, vill man bara ha ett smakprov så svider det ordentligt.

Med begränsad tid så fokuserade jag på lager/pilsner av två anledningar. Dels utgjorde denna världens absolut vanligaste öltyp inte ens 10% av utbudet och det är dessutom den svåraste att lyckas med. Brygger man smakrika, kraftiga öl som porter, ale, IPA och så vidare så kan brister i teknik och kunnande döljas bakom rostning och kraftig humlekaraktär. En ljus, lätt lager avslöjar obönhörligen alla skavanker. Bland bryggerierna fanns mästarna Nils Oscar vars ”God Lager ”är arketypen för en riktigt bra svensk pilsner enligt min åsikt. Provade den dock inte denna gång då åtskilliga liter redan runnit ned min strupe.

Lager

Ängö Kvartersbryggeri Alla Tiders Prima Lager. Mkt ljus med fin skumkrona. Stor aromatisk och nästan parfymerad doft med inslag av citrus. Tunn kropp, obalanserad och överhumlad med efterhängsen beska i den parfymerade eftersmaken.

Ahlafors Bryggerier Ahlafors Ljusa. Fin tät skumkrona. Ganska lite doft av säd och citrus. Frisk, ren, bra fyllig maltighet, citruston. Balanserad humlebeska och bra längd.  Snygg och klassisk.

Nynäshamns Ångbryggerier Landsort Lager. Mycket ljust gul med mycket tätt och stadigt skum. Fint humlearomatisk doft med ton av apelsin.Ganska lätt med mild beska och maltsötma. Ren eftersmak med lite torrt avslut. Snäll lager.

Jämtlands Bryggeri Hell. Mycket ljust bärnstensfärgad med fin skumkrona. Medlstor och nyanserat humleaomatisk doft. Fyllig, maltig med markerad men balanserad beska och ett rent, fruktigt och aromatiskt avslut. 

Stockeboda Gårdsbryggeri Pils. Ljus med bra skumkrona. Ganska liten doft med någon maltighet, apelsin och rökighet. Initialt fyllig munkänsla men med tunt och lite syrligt avslut. Obalanserad. Gillade verkligen bryggeriets folköls-ale och deras ale bryggd för Green. Pilsen får de dock bakläxa på.

Helsingborgs Bryggeri Lager. Tätt, fint skum. Medelstor doft med tydlig sädeskaraktär och lätt pomeranston. Frisk smak med bra fyllighet. Något kort eftersmak men fint balanserad beska.

Övriga typer

Jämtlands Bryggeri Steamer. Ljust bärnstensfärgad. Medelstor, fruktig doft av russin, aprikos och någon brödighet. Fyllig, fruktig med balanserad humlebeska. Ganska kort eftersmak med liten syrlighet. Trevlig steambeer.

Lundabryggeriet Pale Ale. Bärnstensfärgad med mycket tät och hög skumkrona. Medelstor, fruktig och lite brödig doft. Fyllig, rund och nästan krämig kropp med bra maltfruktighet, behärskad humlearomatik och fint balanserad beska. Provade bryggeriets ”Bästa Lagern” dagen innan och bägge ölen var snygga och välbalanserade.

Malmö Brygghus Beerson X.P.A. Ljus bärnstensfärgad och ganska gles skumkrona. Överdrivet humeparfymerad doft av hö, torkade örter, ceder (pennvässare), granbarr men ingen fruktighet. Tunn, torr överhumlad smak utan kropp och kort, parfymerad eftersmak med efterhängsen beska. 

Qvänum Mat & Malt Jonsson Råg Ale. Medelstor doft med markant sädeskaraktär och rostade toner. Mycket bra maltfyllighet, frukt och lite krämig munkänsla, nedtonad men fin humlebeska. Bra längd på eftersmaken med liten syrlighet och stramt avslut. Det märks tydligt att ölet är framtaget för att fungera i bryggeriets restaurang. Trevligt matorienterat öl.

Man ska absolut applådera de de stora bryggerierna när de gör ansträngningar att lämna”internationellagerträsket” och försöker sig på något nytt. Därför tyckte jag det var kul och spännande att hitta Falcon Raw, en ofiltrerad ljus lager med jästfällning där man dessutom jobbat med humlen för att ge en annorlunda aromatisk profil. Givetvis är det ett sätt att möta alla de nya, innovativa och duktiga mikrobryggerierna som dykt upp. Fantastiskt att se den direkta effekten av konkurrens.

Medelljust gul färg. Medelstor humlearomatisk och örtig och lätt parfymerad och j ästig doft.Spretig och gles kolsyra och skum, självklart jästig ton av fällningen men avsaknad av kopp, fyllighet och frukt. Ingen direkt beska men en humlearomatisk profil som inte vet vad eller vart den den vill. Gissar att namnet ”Raw” ska associera till en oputsad, tuff och karaktärsfull öl. Dessvärre stämmer namnet in på en öl som känns just rå och obalanserad.

Tyvärr en riktigt trist öl utan ambition, mål eller mening. Tio poäng för ambitionen men tyvärr underkänt för resultatet. Gör om, gör rätt.

Kunde inte motstå grytköttet av älg som var på kampanj idag. Med lite inspiration från Jamie Oliver blev det en riktigt mustig och smakintensiv älggryta som lika väl kan lagas på nöt. Visst kan man servera den med kokt potatis eller stomp, men det blev väldigt bra med potatisen tillagad ovanpå grytan.

Skär ned 2-3 selleristälkar, 2 morötter och 2 gula lökar ganska grovt. Klyfta 400 g champinjoner och lägg en näve torkade kantareller i blött. Skär 500-600 g grytkött av älg (eller nöt) i grytbitar och torka torrt med hushållspapper. Sätt ugnen på 150°.

I en gjutjärnsgryta steker du champinjonerna utan fett på ganska hög värme tills de tappat de mesta av vätskan och fått en gyllene färg. I med en stor klick smör och bryn lite till innan du vänder ner alla grönsaker samt kantarellerna. Fräs till de börjar mjukna och det mesta av vätskan kokat in. Ta upp allt ur grytan och lägg åt sidan. I med mer smör och släng i köttet i omgångar och stek tills det blivit fint brynt. Vänd ner grönsakerna och pudra över 1,5 msk vetemjöl, blanda ordentligt och låt fräsa någon minut. Slå i en burk krossade tomater, 5 dl porter (jag använde denna men vilken annan kraftig porter går bra), 1 tärning/pod oxbuljong, 2 msk worcestershiresås, 2 lagerblad och rejält med nymalen svartpeppar.  Låt få ett uppkok, på med locket och in i ugnen i 3-4 timmar. Ta ut grytan och sjud på spisen utan lock så att grytan tjocknar och smaka eventuellt av med lite salt.

Skala 6-8 fasta potatisar och koka hela i 10 minuter. Låt svalna så du kan hantera dem och skär i tjocka skivor på längden. Täck älggrytan med potatisskivorna (antingen i gjutjärnsgrytan eller i en annan form), pensla med smör, smula över lite timjan och flingsalt och sätt in i ugnen på 200° tills potatisen är klar efter cirka 40 minuter.

2011 Carnegie Special 175th Anniversary Porter är en öl som tagits fram för att fira 175-årsjubileet av grundandet av Carnegiebryggeriet i Göteborg. Detta är en specialvariant av den vanliga årgångsportern som tagits fram i ett samarbete med Brooklyn Brewry. Precis som den vanliga sorten är den fantastiskt bra att lagra i många år då den utveklar mer komplexitet och elegans och till och med lite toner av tawnyport. Jubileumsversionen är lite elegantare, något ljusare och väger in på höga 8,8%.

Mörk, brun färg med kopparton i kanten och ett fint tätt skum. Stor rostad doft av bränd karamell, kaffe, soja, svarta oliver, sirapslimpa och mörk choklad. Fyllig smak med någon sötma och fin friskhet samt en ganska tydlig eldighet. Brända och rostade toner av kaffe och mörkt bröd kommer tillbaka liksom torkad frukt och knäckiga toner. Lång, rik och balanserad smak med en liten syrlighet och behärskad beska. 

99 kr är ett bra pris för denna öl som kommer i en snygg helbutelj med champagnekork. Jag ska njuta några i jul och spara undan några till nästa. Till mumman använder jag dock den vanliga varianten. Passa på att köpa några medan de ännu finns kvar. Det har jag gjort.

Shepherds pie, direkt översatt fåraherdens paj, är en av det engelska kökets verkliga klassiker. Som så många andra gamla traditionella rätter så har den sitt ursprung ur sparsamhet och növändighet. Det var helt enkelt ett sätt att ta vara på köttrester genom att baka över dem med potatis. I denna form har rätten knappt 200 år på nacken då potatisen kom till de brittiska öarna ungefär samtidigt som till Sverige. Denna rätt och cottage pie (som jag gjort en svensk variant på) är egentligen samma rätt men man brukar säga att shepeherds pie ska innehåla lammfärs.

Om man kokar potatisen med skal samtidigt som man fräser färsen så tar det inte mer än en timme att tillaga rätten. Jag har ändrat lite i ursprungsrecepten som jag utgått ifrån och bytt ut det röda vinet, som var lite väl fancy pancy för en fåraherde, och ersatte därför med mörk porteröl. Mycket lyckat.

Koka 800 g mjölig potatis (har potatisen fint tunt skal tvättar du bara av den och skivar dem, skalet gör bara rätten mer rustik) och stampa till mos med 50 g smör. Blanda ner 100 g fint riven präst- eller wästerbottenost, 2 äggulor och smaka av med salt och peppar. Moset ska vara ganska fast. Ställ åt sidan.

Fräs 500-600 g lammfärs (eller annan färs om du hellre vill) tills torrt. Blanda ner 250 g (2 medelstora) grovt riven gul lök, lika mycket (2 stora) grovriven morot och en riven vitlöksklyfta och fortsätt fräsa med färsen tills grönsakerna blir lite mjuka. Blanda nu ner 2 msk tomatpuré, 1 pod/tärning hönsbuljong, 2 msk worcestershiresås, 3 dl porteröl, 1 msk vinäger, 1 tsk timjan och 1 tsk rosmarin. Lått puttra ihop under cirka 20 minuter och smaka av med salt och peppar. Färsröran ska vara fast men inte torr så du kan skvätta i öl eller vatten efter behov. Bred ut röran i en form, bred ut potatismoset, randa med en gaffel och riv lite ost över moset. Gratinera i ugn i 200° tills moset får en fin gyllenbrun färg. Servera med gröna ärtor.

Idag provades det öl på sommelierutbildningen. Jag hade valt ut ett par nya ales för att variera mig och blev mycket positiv överraskad.

Först ut var Brew Dog Punk IPA som jag lite lömskt plockat ut för att visa på trenden med överhumlade öl. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i deras öl och hade deras ruskiga alkoholfria öl i färskt minne. Redan vid doften blev jag dock vänligare sinnad. En stor, blommig och fint humlearomatisk doft med tydligt inslag av torkade aprikoser. I smaken fanns den förväntade höga och markerade beskan men den var inlindad i en mycket fin och nästan koncentrerad maltfruktighet. Strålande bra IPA som elegant klarade en svindlande balansakt på en till bristningsgränsen spänd lina.

Innis & Gunn Rum Cask Oak Aged Beer kommer från ett skotskt bryggeri som specialiserat sig på att fatlagra sin öl på olika typer av fat, i det här fallet gamla romfat. Doften var komplex med intressanta inslag av bränt socker, grönmögelost, torkad frukt, choklad och julkryddor. Smaken var typiskt alefruktig med en liten uttorkande fatstruktur och någon sötma samt drag av knäck, coca-cola och syltade apelsinskal. Lång och rik eftersmak. Ett öl att stilla sniffa och smutta på.

Sist ut är var en ale från Nils Oscar var absolut briljanta pilsner God lager är en gammal favorit. Nils Oscar Jubileum 15 är framtaget till bryggeriets 15-årsjubileum i en begränsad upplaga av 4900 helbuteljer. Det är en ale bryggd på kornmalt och vete och smaksatt med kaffebär, citrongräs, thaibasilika och limeblad förutom den obligatoriska humlen. En verkligt udda kombination som gjorde mig lite skeptisk. Doften var förvånansvärt liten med en vag sädeskaraktär och något aromatisk ton. Smaken var däremot betydligt mer uttrycksfull med en liten sötma, bra fyllighet och fruktighet och fint balanserad beska. Jag hittade en vag ton av kaffe och en riktigt fin och komplex kryddighet som gav en rik karaktär och en mycket lång och angenäm eftersmak. Mycket välbalanserat där ingen av de tillsatta örterna stack ut.

Jag hittade några intressanta alkoholfria öl när jag botaniserade på Lucu Food igår. Nu var det dags att testa.

Först ut var spanska Estrella Damm N. A. som även finns på Systembolaget men för ett par kronor mer. Skummet var mer än lovligt klent och doften liten men med en märkligt parfymerad ton som påminde om syrén. Den blommigt tvåliga tonen kom igen i smaken som var platt, blek, tunn och riktigt trist. Avstå!

Öl nummer två kom från Bosnien-Hercegovina och bryggeriet Sarajevska Pivara. Här var skummet förvånansvärt kraftigt och stabilt men i den humlearomatiska doften återkom en doft som påminde oroväckande om syrénen i det spanska ölet. Vid första sippen försvann dock betänkligheterna. Här var smaken fyllig, smakrik och maltig med en fint balanserad beska. Det här är ett öl som man skulle kunna servera mig blint och lura mig att det åtminstone vore en mellanöl. Riktigt bra! Blir klart sugen på att testa bryggeriets alkoholstarkare brygder.

Det öl jag var mest förväntansfull inför var Karmi ”Poema di Caffé” från Carlsbergs polska division. Här hade vi en alkoholfri mörk öl med smak av kaffe. Lite som en kraftigt rostad kaffeporter kanske? Färgen låg någonstans mellan en mörk lager och en porter men med ett oroväckande vekt skum. Jag studsade nästan bakåt av doften; stor påträngande karaktär av vanillin, smörkola och en viss förnimmelse av espresso. Inte helt olikt min gamla favorit Pocket Coffee. Smaken var rent ut sagt vidrig! Kväljande söt och vaniljstinn med en eftersmak som kletade sig fast med en syntetisk ihärdighet. Som en blandning av avslagen mörk lager och Vanilla Coke. Vad tusan ska man ha en sån här…dryck…till? Varken uppfriskande eller törstsläckande. Fungerar inte till något ätligt…jo möjligtvis Pocket Coffe om man gillar kaka på kaka. Om man åtminstone kunde bli full på eländet så vore det förlåtligt. Just nu är jag bara glad att varianten med hallonsmak var tillfälligt slut på hyllan.

Riktigt bra lågalkoholöl hittar du här samt en grymt bitter öl från ett kultbryggeri här.

Under dagarna i Danmark har jag kunnat notera en del om danska alkoholregler eller snarare frånvaron av dem.

Här ligger de små ölhaken tätt där inget annat än öl, sprit och passiv rökning serveras. Caféer med enbart kakor på menyn har fullständiga rättigheter liksom flottiga kebabsyltor. Vi har varit på pubar utan matservering som gärna ser att man dricker hos dem men rekommenderar att man hämtar maten på pizzerian bredvid. Jag har köpt vin på en loppis där jag också serverades öl från fat kl 10.30 på förmiddagen. Rena rama vilda västern alltså.

Därför blev jag mycket förvånad när jag igår besökte den lilla restaurangen OliNico. Här serverar man vällagad mat och hela menyer och säljer dessutom egenimporterade viner samt öl att ta med hem. Men de får inte servera dessa drycker på restaurangen! Du kan alltså komma rakt in från gatan och köpa med dig lådvis med vin och ta hem och kolka i dig ensam på kammaren. Men du får inte beställa ett glas att njuta till din 200 g ribeye steak. Var är logiken i det!?

Nåväl. Livet blir så mycket intressantare med mysterier och besöket på OliNico var minnesvärt ur andra aspekter också. Här serverar man mat gjord från grunden till fullständigt absurt låga priser. Ovan nämnda köttbit kostar 105 DKK, moules frites 60 och en trerätters 115! Jag bestämde mig direkt för en fisch n’ chips för 50 kronor när jag såg andra gäster som fick in rätten. Vid beställning vid disken tillfrågas man om namn och tilltalas därefter konsekvent med förnamn. Mycket trevligt. Jag fick alltså nöja mig med en mineralvatten men glömde snabbt pilsnersuget när maten kom in. Jättelika, handskurna pommesfrites, en bit sej i kraftig panering och en liten skarp tartarsås i ett glas. Den friterade potatisen var en dröm! Perfekt friterad och med ett litet tuggmotstånd i mitten. Till och med bättre än mitt eget friteringsprojekt. Att fiskbiten var lite liten gjorde ingenting, här var det pommes fritsen som spelade huvudrollen!

Besöker du Århus ska du definitivt besöka OliNico! Dessutom hittar du fler spännande restauranger på Mejlgade och Klostergade som ligger ner mot hamnen bakom domkyrkan.

De flesta känner dansk öl i dess lätta, ljusa form som den kommer under artistnamn som Tuborg och Carlsberg. Absolut rena, snygga och njutbara när de fyller funktionen av att vara svala törstsläckare och snabba leverantörer av alkohol. Ett antal Royal Pilsner i den skolan från lokala storbryggeriet Ceres har det blivit dessa semesterdagar i Århus. Men det är inget man fördjupar sig i under stilla smuttande.

Men dansk öl är så mycket mer. Massor av nya små bryggerier med kvalitetsambitioner dyker upp och även de stora aktörerna brygger spännande öl som sällan når oss i Sverige. Redan för tjugo år sedan startade bryggeripuben Apollo i anslutning till Tivoli i Köpenhamn och har fått avläggare i andra danska städer, bland annat i Århus där vi just nu firar minisemster.

Sct Clemens Bryggeri ligger centralt precis vid domkyrkan och den gamla teatern. Lokalen, som irymmer de vackra jästankarna, ekade tomt vid vårt lunchbesök. Vi beställde in tre små öl till lunchen av de olika sorter de för tillfället erbjöd. Pisnern var vackert gul och doftade som en sädessilo. Smaken var frisk, fylligt maltig och nästan krämig med sin fina kolsyra. Mycket bra och farligt lättdrucken. Veteölen var ljust gul och dimmig av jästfällning som sig bör. Doften var stor och frisk med tydliga inslag av kamomill, apelsin och koriander som ingår i brygden. Frisk, mjuk och fyllig smak med tydliga aromer av apelsin. Mycket, mycket bra. Minst intressant var den mörka lagern som smakade mest ”danskt” med en liten maltsötma och en märklig pilsnersur ton. Bra fyllighet dock och gick bra ihop till den smakrika och matiga frokostallerken.

Öl från Århus Bryghus, som är det lokala specialölsbryggeriet, var desto svårare att hitta. Har varken butik eller bryggeripub. Snubblade dock oväntat över deras pilsner som serverades ur plastmugg på en antikmarknad (!). Blev ju helt enkelt tvungen att ta mig en 11-öl. Trevlig bekantskap som på det stora hela påminde om pilsnern hos Sct Clemens. Hittade också två andra varianter i stora buteljer i museibutiken på friluftsmuséet Den Gamle By. Sparar på dem tills jag kommer hem.

Det är definitivt dags att glömma den gamla uppfattningen om dansk öl som frukostöl – ”bryggd på majs och smakar cornflakes.”

Jag har hittat en ny favoritöl; Grebbestad Lunator! Det är en mörk lager i alkoholstark (7,9%) dubbelbockkostym från lilla Grebbestad Bryggeri i Bohuslän. Namnet lunator kommer av att det bryggs vid årets första fullmåne (luna) och att dubbelbocköl av tradition ges namn som slutar på -ator.

Vacker medeldjup och kopparröd färg. Stor doft som slår emot en redan när ölen skänks i glaset. Här finns kola, choklad, fikon, apelsinmarmelad, tydliga toner av rostad malt och finstämda humlearomer. Smaken är fyllig, fruktig rik och rund med liten sötma och en perfekt balanserad beska. Lång, balanserad eftersmak där aromerna från doften kommer tillbaka tillsammans med en tydligt rostad karaktär.

Det här är ingen öl att släcka sommartörsten med. Den här njuter man ur en kupa i den ljumma skymningen eller tillsammans med en bit grillad ryggbiff med smakrika tillbehör. En fantastisk ”njutöl”.