Jag var nyligen i Piemonte och besökte producenten San Silvestro och deras olika egendomar för att förbereda mig för en räcka med provningar för munskänkssektioner runt om i landet. Vi provade massor av härliga viner. Plötsligt fastnade jag för…en etikett.

På bordet ställdes en flaska Barolo med en etikett i svart och guld. Modern men samtidigt stramt klassisk. Jag utbrast spontant ”den här skulle kunna stå på middagsbordet i en Gudfader-film”. Det händer inte ofta att jag blir kär i en vinetikett, en nu föll jag. Jag slängde ur mig till importörens produktchef på andra sidn bordet att etiketten skulle bli snorsnygg på en svart t-shirt. Sen pratade vi inte mer om det. Ett par veckor senare kom ett paket de snyggaste t-shirts jag sett. De ska lottas ut till lyckliga deltagare på provningarna.

Snygg etikett i alla ära men det är ju innehållet som räknas. Hur smakar då 2021 San Silvestro Barolo Biologico?

Mycket ljust röd med antydan till tegel i kanten. Stor, kryddig, generös doft med kryddnejlika, kanel, earl grey-te, apelsinskal, mörka körsbär, röda syltiga bär, diskreta fat och en liten mognadston av läder. Nästan lite glöggkryddighet – inga liknelser i övrigt. Fyllig, smakrik, mycket kryddig, fokuserad röd frukt, distinkt syra och ovanligt fint avvägda tanniner. Mycket lång eftersmak där kryddigheten kommer tillbaka tillsammans med ett uns piptobak.

Riktigt bra barolo. Om du brukar uppfatta dessa viner som i överkant sträva så är detta ett bra exempel på hur härliga de är när de är balanserade. Det här vinet vinner på att hälllas upp på karaff några timmar innan servering. Här är några bra tips. Tycker du att 329 kr är för mycket pengar men ändå vill njuta en nebbiolo så är 2023 Monferrato Nebbiolo från samma producent. jukare, lättare men ändå med tydlig nebbiolo-karaktär. För 119 kr är det ett superfynd!

Besök gärna min nya och uppdaterade nätbutik Vinet & Glaset med vintillbehör och köksredskap.

DISCLAIMER: Jag gör provningsuppdrag importören. Vinet har jag köpt själv. Jag har ingen vinning av eventuell försäljning och har heller inte fått någon anna ersättning. Jag skriver alltid ärligt om vinerna jag provar. Är det viner jag kan tänka mig att köpa själv så skriver jag upp dem. Är de bara ointressanta skriver jag ingenting. Ibland varnar jag för riktigt dåliga viner.

Att använda salsicciafärs till pastasåsen är ett fantastisk kökshack! Det är så mycket smak i den så man inte behöver göra så mycket mer med smaksättningen. Om man inte vill förstås. Numera kan man ju köpa färsen i plastkorv, men skulle inte det finnas så köra man bara med ett vanligt paket korv och drar av fjälstret.

Börja med att grovriva eller finhacka en stor gul lök och en stor morot. Krossa och grovhacka vitlöksklyftor efter tycke och smak. Fräs alltihop på medelvärme i olivolja tills morötterna mjuknat och löken blivit genomskinlig. Ner med 500 g salsicciafärs och fördela ganska fint. Här kommer köttfärshacken väl till pass. Bra till vanlig färs men oumbärlig för den fasta salsicciafärsen. Bryn så den får lite färg. Om du vill adderar du nu fänkålsfrön som du mortlat. I med 3-4 matskedar tomatpuré och låt fräsa en stund. Häll i 1,5 dl vitt vin och låt koka in under några minuter. Slå på 400 g passata, 1 msk vardera av oregano och basilika, rejäla drag med pepparkvarnen. Låt puttra minst en halvtimme. Smaka av med mer peppar, eventuellt lite salt och/eller soja. Nu skulle det kunna vara klart…och det är det. Men jag tycker det blir ännu bättre med 0,5 dl grädde…eller mer. Servera med valfri pasta och dräll hyvlad parmesan över härligheten.

Detta är Kära Hustruns nya favoriträtt. Inte utan att jag är med på tåget.

Besök gärna min nätbutik Vinet & Glaset med vintillbehör och köksredskap bland annat.

Efter att ha lagat mat i snart ett halvsekel och producerat över 2300 bloggposter här har jag kommit till en ny punkt. Jag använder den här bloggen som min egen referens för recept och har börjat utveckla och förfina mina favoritrecept. Därför tänkte jag att jag kör lite favoriter i repris med uppdateringar och tillägg. Vi börjar med Tore Wretmans klassiska löksås från ett inlägg från 2011 och jag kompletterar med ”vattenstekt” fläsk.

Tore Wretmans klassiska kokbok Husmanskost är ett fantastiskt referensverk när man vill laga husmanskost. Den kräver dock att man har lite vana i köket för han var inte alltid så generös med instruktioner och måttangivelser. Ett ”bra” exempel på detta är det kortfattade receptet på löksås:

Fräs finhackad lök i smör tills den börjar brynas, pudra över mjöl, bryn lätt ett ögonblick och fyll på med gräddmjölk och buljong. Koka 5-10 minuter. Avsmaka med peppar och mycket lite salt. Avsluta med en smörklick eller om såsen ska vara till stekt fläsk med litet av stekflottet.

Inte en antydan till mått så långt ögat når. Men jag gick efter hans instruktioner och måttade väl vilket resulterade i en helt magnifik löksås.

Hacka 500 g gul lök ganska fint. Fräs i 2-3 msk smör och lika mycket stekflott från fläsket tills löken är vackert gyllenbrun. Pudra över 3 msk vetemjöl. Slå på oxbuljong som du tillrett av 2,5 dl vatten och en pod, tärning eller motsvarande fond. när det kokat ihop lite grand slår du på 2,5 dl gräddmjölk (50/50 grädde och mjölk). Låt sjuda 5-10 minuter och smaka av med nymald svartpeppar och eventuellt lite salt (beroende på hur salt fläsket var).

Nu är det kokta fläsket stekt!

Lärde mig för ett tag sedan att det bästa sättet att få perfekt stekt och knaprigt bacon är att börja med att koka det i stekpannan. Att ”vattensteka” fläsk är inget nytt alls. I Kina och många andra asiatiska länder är det mycket vanligt att på olika sätt koka/ånga fläsk innan det bakas/steks/friteras. Inte sällan används samtliga metoder på samma bit fläsk. 

Jag tänkte att funkar det på bacon så går det såklart även med ett tjockare stekfläsk. Metoden är busenkel. I en stekpanna häller du cirka 1,5 dl vatten, lägger i stekfläsket (eller baconet) och kör på värmen strax över medel.sedan får fläsket puttra i vattnet så att mycket fett smälter ut och vattnet tills slut avdunstat helt och fläsket fortsätter att stekas i sitt eget fett. När vattnet är borta kan man sänka värmen något till fläsket fått önskad färg och knaprighet. Efter varje omgång av vattenstekning kan du hälla av och spara stekfettet. Jättegott att steka andra grejer i.

Jag stekte i min nya traktörpanna Eminence från Dorre som finns i min nätbutik. Helt suverän med sin stekyta som kombinerar rotfritt stål och keramisk beläggning. Ger jättefin stekyta. Har även två stekpannor. Använder inget annat. (slut på reklamen).

Jag gjorde löksåsen lite ”dirty” den här gången genom att göra buljongen på vatten jag använt för att vispa ut stekresterna i pannan mellan omgångarna. Blev mycket bra!

Kokt, mjölig potatis, stekt rimmat fläsk i tjocka skivor med sin sälta som möter den rika, krämiga och lite söta löksåsen är nog något av det finaste man kan äta från det svenska köket. Vill du krångla till det lite grand kan du prova med ”falska kotletter”.

Fick en varuprov på ett vin häromdagen. Hör inte till vanligheterna numera. ”Man ska väl vara tiktokare för att vara intressant” tänker er bloggare lite bittert.

Nåväl. Fick en flaska av 2024 Reverdy Sauvignon Blanc från familjefirman Jean-Marie Reverdy & Fils. De har också Sancerre Domaine de la Villaudière av samma årgång. Den är en riktigt trotjänare som funnits 16 år i Systembolagets sortiment. Då vi pratar samma druva, samma årgång, samma region (Loire) och samma producent tänkte jag att det kunde vara intressant att testa dem sida vid sida. Sagt och gjort gick och köpte mig en flaska Sancerre.

2024 Reverdy Sauvignon Blanc är mycket ljus och i doften hittar vi alla markörer hos sauvignon blanc; citrusfrukter, gröna äpplen, buxbom, nässslor och krusbär. Känner du till sauvignon blanc från Nya Zealand så är denna betydligt mer nyanserad och med mindre av tropiska frukter. Smaken är helt torr med fint balanserad syra och riktigt bra kropp och fyllighet. Bra längd och riktigt snygg. Hällde upp ett glas till Kära Hustrun. Hon doftade och frågade ”är det ett finvin”* och jag svarade ”inte särskilt”. Efter några klunkar utbrast hon ”det här var ett riktigt bra vin – bästa på ett tag”! För en gångs skull låter jag henne stå för det slutliga omdömet.

Hur var då 2024 Sancerre Domaine de la Villaudière jämförelsevis? Något gulare i färgen och i doften lite mer dämpad men med samma doftmarkörer som ovan. Här finns också de typiska lite rökiga mineraltonerna som är typiska från området. Smaken upplevs som torrare på grund av den mer distinkta syran och den slankare kroppen och svalare frukten. Elegant och lång eftersmak och här dyker mineraliteten upp igen med sin kalkiga, åtstramande känsla.

Kul att jämföra. Tittar man på Systembolagets smakcirklar så är de identiska för de två vinerna. Men i karaktär så skiljer de sig åt genom att Sancerren talar mer om sitt ursprung medan Sauvignon Blancen har mer fokus på druvans karaktär. Två riktigt bra viner. Sancerre för 239 kronor har ett pris och kvalitet man förväntar sig med det ursprunget. Reverdy Sauvignon Blanc för en bra bit under halva priset är ett fynd och ett riktigt bra budgetalternativ. Finns inte i så många butiker så du kanske måste beställa.

DISCLAIMER: Jag har fått den ena flaska som som varuprov. Jag har ingen vinning av eventuell försäljning och har heller inte fått någon anna ersättning. Jag skriver alltid ärligt om vinerna jag provar. Är det viner jag kan tänka mig att köpa själv så skriver jag upp dem. Är de bara ointressanta skriver jag ingenting. Ibland varnar jag för riktigt dåliga viner.

*Kära Hustrun kan ingenting om vin, men hon vet när något är bra och har druckit ett och annat ”finvin”.

Stötte nyligen för första gången på desserten posset. En lljuvligt len, krämig, frisk och fräsch dessert. Påminner mycket om pannacotta. Inte anade jag att detta förmodligen är den absolut enklaste desserten att laga till. På bara tre ingredienser dessutom.

För sex portioner kokar du upp 1,5 dl socker med 5 dl vispgrädde. När det kokat i en minut drar du kastrulle från plattasn och vispar i 0,75 dl citronsaft samt eventuellt lite zest från skalen. Häll i portionsformar, låt svalna och ställ i kylen i 3-4 timmar. Klart.

Toppa med färska bär eller riv lite över lite vit choklad. En moscato d’asti passar fint till.

Plötsligt är han tillbaka efter nästan ett halvår! Comeback med en alkoholfri dryck?

Av anledningar har jag för tillfället en vit period. Saknaden efter något med vuxen smak att smutta på gör sig påmind och efter ett tag vill man kanske ha något annat än indian tonic.

Lazy Estate Sparkling Tea Lemongrass & Mint från Spendrups verkade spännande när jag botaniserade på Systembolaget. Detta är ingen dealkoholiserad dryck utan baserad på vatten, citron- och vindruvsjuice koncentrat av te och äppple, naturliga aromer samt socker förstås.

Detta var riktigt bra! Fin fruktig, frisk och lite blommig – snudd på lätt parfymerad – doft. Frisk smak med lätt ciderkaraktär men med en bra struktur med lite strävhet och någon bitterhet som balanserar fruktigheten och den knappt märkbara sötman (trots 40 g/l). Friska citrustoner, en hint av rosor och en fräsch touch av mynta. Detta är en dryck som inte försöker vara något annat men samtidigt känns det som ett fullgott alkoholfritt alternativ till exempelvis en cava. Perfekt att smutta på men funkar säkert med många olika maträtter. Kan tänka mig att prova till sushi eller sommarsallader exempelvis.

Det här kommer jag köpa hem mer av!

Nu finns åter chansen att under en heldag lära dig grunderna inom vin med mig Anders Öhman den 24:e maj.

När våren övergår till försommar och Österlen kanske är som vackrast då beger du dig till Skepparps Vingård strax norr om Kivik. Mellan äppelundar, vingård och betande får finns den perfekta miljön för att fördjupa sig i vinets värld.

Detta är en riktigt rolig kurs som ger dig kunskap att ta med i dina fortsatta vinupplevelser i framtiden.

Du får lära dig om
• sensorik
• hur man beskriver vin
• de viktigaste druvsorterna
• grunderna i vintillverkning, olika vintyper
• hantering och servering
• kombinerar mat och vin

I priset ingår
• Frukost
• Lunch
• Eftermiddagsfika
• Provning av 15-18 viner
• Vingårdsbesök
• Kursintyg

Anmäl dig nedan.

Nästan på dagen för fjorton år sedan publicerade jag mitt recept på ugnspannkaka/fläskpannkaka. När jag igår lagade denna favoriträtt igen så testade jag ett nytt grepp som visade sig vara en klar förbättring, snudd på revolutionerande faktiskt. Idén kommer från hur man gör yorkshirepudding. Pannkakan blev fluffigare och fastnade inte i formen. Det gick faktiskt att bara lyfta den rakt upp ur formen.

Vispa ihop 4 dl vetemjöl och 0,5 tsk salt, 1,5 tsk bakpulver (kan uteslutas) med 4 dl mjölk tills du får en riktigt slät smet. Knäck i 4-5 ägg och blanda väl. Rör nu ned ytterligare 4 dl mjölk. Skär 2 hg rökt sidfläsk i stavar/strimlor och stek i torr panna tills de är riktigt knaperstekta. Ställ in den tomma formen i ugn på 225° tills den är riktigt het. Bäst med en form i keramik/porslin eller emalj som håller värmen bäst. Ta ut och släng i en rejäl klick med smör och en slatt med matolja. och pensla hela formen. In med formen i ugnen igen ett par minuter så formen åter blir riktigt het. Tag ut formen och slå snabbt i smeten och strö över fläsket. In i ugnen i cirka 30 minuter.

Njut med lingonsylt eller bred på ett tunt lager dijonsenap som vi alltid gör. Vi serverar alltid råriven morot med en skvätt olivolja, salt och lite apelsinjuice. Eftersom vi hade clementiner hemma så använde jag istället saften från en och det blev ännu bättre.

*Använd inte stekfettet, då fastnar pannkakan i formen.

För den som inte vet vem Stanley Tucci är så kan man bekanta sig med skådespelaren i matrelaterade filmer som ”Julie & Julia” och ”Big Night”. Den sistnämnda inspirerade mig till Timpano-projektet. Han har på senare tid blivit en matinfluencer med ett Instagramkonto med fem miljoner följare.

Ett av hans recept som dykt upp i mitt flöde är ”Stanley Tuccis Lefover Pasta Casserole” som i bland går under namnet ”Stanley Tuccis 6 ingredients pasta casserole”. Ibland sägs det bara vara fem ingredienser, men räknar man efter så är det upp till elva ingredienser om man räknar med att man måste göra en egen béchamelsås…och det måste man ju. Den skulle enligt honom själv och andra vara så god att den kan ätas både till frukost lunch och middag. Hittade faktiskt det korta klippet som är ursprunget till det väl spridda receptet.

Man blir ju nyfiken på detta underverk. Egentligen är det bara en basic pastagratäng. Kortfattat så fräser man gul lök och vitlök i olja eller smör plus lite pancetta. Ner med frysta ärtor. Detta blandar du sedan med överbliven béchamelsås (eller annan krämig sås) och kalla kokta farfalle, toppar med riven parmesan och sen in i ugnen 3o minuter på 175°. Låter inte som något särskilt. Jag fastande dock för det där med rester som man ju har mycket av efter jul. En ”leftover casserole” bör ju kunna svälja en del. Så jag tog Stanleys gratängrecept och sprang med det.

Eftersom jag inte hade överbliven béchamel så började jag där. Såsen gjorde jag genom att smälta rejält med smör, vispa ner 3-4 msk vetemjöl och lät fräs i några minuter samt vispade ned mjölk och en skvätt vispgrädde och lät sjuda ihop till krämig konsistens. En bortglömd bit gorgonzola fick slinka ner i såsen tillsammans med lite riven västerbottenost. Massor med svartpeppar till det. Inga rester av farfalle fanns så det blev till att koka 400 g penne rigate nästan färdigt. Ersatte pancettan med en bit guanciale som gömde sig i ett hörn i kylen. Svettade ut fettet och slängde i den finskurna löken löken och tre skivade vitlöksklyftor och lät den gosa sig mjuk och genomskinlig innan de frysta ärtorna åkte i. Strimlade några hekto av julskinkan och blandade sedan ihop allt till en röra som hamnade i en smord ugnsform. Rev parmesan över härligheten och sen skjuts in i ugnen i en halvtimme i 175° tills gyllene.

Ruggigt gott blev det! Stanleys recept är definitivt ett bra grundrecept för att gömma julskinka och andra rester.

Som dessert bjuder jag på denna imitatör som gör en perfekt Tucci.

Är inte någon stor glöggkonsument. Ärligt talat kan jag helt klara mig utan det glödgade kryddvinet under jul. Men nu hade vi ett litet julmingel och det kändes som om tillfället krävde lite glögg.

Jag tog och värmde lite Spritverkets Ekologiska Starkvinsglögg på 1-liters tetra. Den glöggen tilltalar mig faktiskt eftersom det är en bra vinbas och ordentlig stöt i kryddningen som domineras av kryddnejlika. Eftersom jag av någon outgrundlig anledning har ohemula mängder Cointreau så skvätte jag i lite av apelsinlikören mot slutet. Du kan använda annan triple sec-likör, exempelvis Grand Marnier.

Det blev en lyxig julkänsla med kombinationen av den rika nejlikekryddigheten och aromatisk apelsin med inslag av romerska bågar. Riktigt härligt och en av gästerna dubbade skapelsen helt riktigt till ”överklassglögg”.