Efter att ha lagat mat i snart ett halvsekel och producerat över 2300 bloggposter här har jag kommit till en ny punkt. Jag använder den här bloggen som min egen referens för recept och har börjat utveckla och förfina mina favoritrecept. Därför tänkte jag att jag kör lite favoriter i repris med uppdateringar och tillägg. Vi börjar med Tore Wretmans klassiska löksås från ett inlägg från 2011 och jag kompletterar med ”vattenstekt” fläsk.

Tore Wretmans klassiska kokbok Husmanskost är ett fantastiskt referensverk när man vill laga husmanskost. Den kräver dock att man har lite vana i köket för han var inte alltid så generös med instruktioner och måttangivelser. Ett ”bra” exempel på detta är det kortfattade receptet på löksås:

Fräs finhackad lök i smör tills den börjar brynas, pudra över mjöl, bryn lätt ett ögonblick och fyll på med gräddmjölk och buljong. Koka 5-10 minuter. Avsmaka med peppar och mycket lite salt. Avsluta med en smörklick eller om såsen ska vara till stekt fläsk med litet av stekflottet.

Inte en antydan till mått så långt ögat når. Men jag gick efter hans instruktioner och måttade väl vilket resulterade i en helt magnifik löksås.

Hacka 500 g gul lök ganska fint. Fräs i 2-3 msk smör och lika mycket stekflott från fläsket tills löken är vackert gyllenbrun. Pudra över 3 msk vetemjöl. Slå på oxbuljong som du tillrett av 2,5 dl vatten och en pod, tärning eller motsvarande fond. när det kokat ihop lite grand slår du på 2,5 dl gräddmjölk (50/50 grädde och mjölk). Låt sjuda 5-10 minuter och smaka av med nymald svartpeppar och eventuellt lite salt (beroende på hur salt fläsket var).

Nu är det kokta fläsket stekt!

Lärde mig för ett tag sedan att det bästa sättet att få perfekt stekt och knaprigt bacon är att börja med att koka det i stekpannan. Att ”vattensteka” fläsk är inget nytt alls. I Kina och många andra asiatiska länder är det mycket vanligt att på olika sätt koka/ånga fläsk innan det bakas/steks/friteras. Inte sällan används samtliga metoder på samma bit fläsk. 

Jag tänkte att funkar det på bacon så går det såklart även med ett tjockare stekfläsk. Metoden är busenkel. I en stekpanna häller du cirka 1,5 dl vatten, lägger i stekfläsket (eller baconet) och kör på värmen strax över medel.sedan får fläsket puttra i vattnet så att mycket fett smälter ut och vattnet tills slut avdunstat helt och fläsket fortsätter att stekas i sitt eget fett. När vattnet är borta kan man sänka värmen något till fläsket fått önskad färg och knaprighet. Efter varje omgång av vattenstekning kan du hälla av och spara stekfettet. Jättegott att steka andra grejer i.

Jag stekte i min nya traktörpanna Eminence från Dorre som finns i min nätbutik. Helt suverän med sin stekyta som kombinerar rotfritt stål och keramisk beläggning. Ger jättefin stekyta. Har även två stekpannor. Använder inget annat. (slut på reklamen).

Jag gjorde löksåsen lite ”dirty” den här gången genom att göra buljongen på vatten jag använt för att vispa ut stekresterna i pannan mellan omgångarna. Blev mycket bra!

Kokt, mjölig potatis, stekt rimmat fläsk i tjocka skivor med sin sälta som möter den rika, krämiga och lite söta löksåsen är nog något av det finaste man kan äta från det svenska köket. Vill du krångla till det lite grand kan du prova med ”falska kotletter”.

(Reklam för egen verksamhet.)
Vi har separerat Vinet&Glaset från Precis en sån och lagt butiken på Shopify! Den är LIVE nu! Problemet är att den är långt ifrån klar. Mycket smått och stort som måste fixas. Ömsom pysslar jag och ömsom får jag psykbryt. Jag behöver testpiloter och vill du ge dig ut i det okända så får du 25% på allt du handlar om du använder kod testpilot de närmaste dagarna. Lämna gärna rapport här i kommentarerna eller till info@vinetoglaset.se. Kolla in den nya kategorin med köksprylar – massor av riktigt bra grejer som är testade och utvalda av mig!

Fick en varuprov på ett vin häromdagen. Hör inte till vanligheterna numera. ”Man ska väl vara tiktokare för att vara intressant” tänker er bloggare lite bittert.

Nåväl. Fick en flaska av 2024 Reverdy Sauvignon Blanc från familjefirman Jean-Marie Reverdy & Fils. De har också Sancerre Domaine de la Villaudière av samma årgång. Den är en riktigt trotjänare som funnits 16 år i Systembolagets sortiment. Då vi pratar samma druva, samma årgång, samma region (Loire) och samma producent tänkte jag att det kunde vara intressant att testa dem sida vid sida. Sagt och gjort gick och köpte mig en flaska Sancerre.

2024 Reverdy Sauvignon Blanc är mycket ljus och i doften hittar vi alla markörer hos sauvignon blanc; citrusfrukter, gröna äpplen, buxbom, nässslor och krusbär. Känner du till sauvignon blanc från Nya Zealand så är denna betydligt mer nyanserad och med mindre av tropiska frukter. Smaken är helt torr med fint balanserad syra och riktigt bra kropp och fyllighet. Bra längd och riktigt snygg. Hällde upp ett glas till Kära Hustrun. Hon doftade och frågade ”är det ett finvin”* och jag svarade ”inte särskilt”. Efter några klunkar utbrast hon ”det här var ett riktigt bra vin – bästa på ett tag”! För en gångs skull låter jag henne stå för det slutliga omdömet.

Hur var då 2024 Sancerre Domaine de la Villaudière jämförelsevis? Något gulare i färgen och i doften lite mer dämpad men med samma doftmarkörer som ovan. Här finns också de typiska lite rökiga mineraltonerna som är typiska från området. Smaken upplevs som torrare på grund av den mer distinkta syran och den slankare kroppen och svalare frukten. Elegant och lång eftersmak och här dyker mineraliteten upp igen med sin kalkiga, åtstramande känsla.

Kul att jämföra. Tittar man på Systembolagets smakcirklar så är de identiska för de två vinerna. Men i karaktär så skiljer de sig åt genom att Sancerren talar mer om sitt ursprung medan Sauvignon Blancen har mer fokus på druvans karaktär. Två riktigt bra viner. Sancerre för 239 kronor har ett pris och kvalitet man förväntar sig med det ursprunget. Reverdy Sauvignon Blanc för en bra bit under halva priset är ett fynd och ett riktigt bra budgetalternativ. Finns inte i så många butiker så du kanske måste beställa.

DISCLAIMER: Jag har fått den ena flaska som som varuprov. Jag har ingen vinning av eventuell försäljning och har heller inte fått någon anna ersättning. Jag skriver alltid ärligt om vinerna jag provar. Är det viner jag kan tänka mig att köpa själv så skriver jag upp dem. Är de bara ointressanta skriver jag ingenting. Ibland varnar jag för riktigt dåliga viner.

*Kära Hustrun kan ingenting om vin, men hon vet när något är bra och har druckit ett och annat ”finvin”.

Men hur gott blev det här!? Hur gott som helst.

Min köksinspiration kommer numera mest från spinsrade inlägg på Facebook. De är många så man får scrolla mycket och sortera bort. Men detta recept som jag modifierat en del kände jag att jag måste prova.

Älskar när tillagningen kan ske i en form eller gryta. I det här fallet blev det riktigt bra med tryck i smaken och bra hetta (lite för hett tyckte Kära Hustrun). Brukar ha svårt att få till de där thailändska smakerna, men här satt de som en smäck, kycklingen blev mör, grönsakerna spänstiga och dumplingsarna samtidigt både mjuka och krispiga. I sanningens namn kändes de lite överflödiga i sammanhanget…men goda.

I en ugnsfast form blandar du ihop 2-3 msk grön chilipasta, 2 msk fisksås, 2 rivna/pressade vitlöksklyftor, riven ingefära från en tumstor bit och blandar väl med en burk (440 ml) kokosmjölk och koncentrerad hönsbuljong gjord på en buljongtärning och 2 dl vatten. Skiva ner en zucchini och ett stånd pak choi. Skiva cirka 300 g kycklingbröst eller kycklinglår ganska fint och blanda med övriga ingredienser. Toppa med ett paket frysta dumplings (kan uteslutas). In i ugnen i 30 minuter å 180°. Innan servering kan man strö över hackad koriander och/eller vårlök om man vill. Servera med ris.

Stötte nyligen för första gången på desserten posset. En lljuvligt len, krämig, frisk och fräsch dessert. Påminner mycket om pannacotta. Inte anade jag att detta förmodligen är den absolut enklaste desserten att laga till. På bara tre ingredienser dessutom.

För sex portioner kokar du upp 1,5 dl socker med 5 dl vispgrädde. När det kokat i en minut drar du kastrulle från plattasn och vispar i 0,75 dl citronsaft samt eventuellt lite zest från skalen. Häll i portionsformar, låt svalna och ställ i kylen i 3-4 timmar. Klart.

Toppa med färska bär eller riv lite över lite vit choklad. En moscato d’asti passar fint till.

Det är något speciellt med chablis. Något lite ogripbart som skiljer vinerna från Chablis från andra viner av druvan chardonnay. Kanske kombinationen av den eleganta syran, den tillbakahållna men samtidigt fokuserade frukten, det lite strama avslutet och den nästan rökiga mineraltonen. Allt det där kan man hitta hos andra torra chardonnayviner från olika delar av världen. Men vinerna från Chablis har något…je ne sais quoi.

Att det inte bara är jag som känner så har jag fått erfara när jag under våren rest runt i landet och hållit femton vinprovningar med viner från Chablis och producenten La Chablisienne för munskänkar. Kärleken till Chablis är verkligen stor hos vinälskarna.

Kooperativet La Chablisienne är minst sagt en storspelare i området. Man samlar runt 300 odlare och producerar var tredje flaska chablis! Tack vare alla sina odlare har man ett stort urval av druvor från alla typer av lägen och kvaliteter att jonglera med. MAn är inte bara stor, man är kvalitetsledande också.

Vinet jag tipsar om denna gång är en chablis på tetraförpackning. Jag är personligen inget fan av denna förpackning, men jag inser att den har sin plats och funktion och dessutom bra ur miljösynpunkt. Men jag kan inte komma undan att det känns fel med ett klassist vin på pappkartong. Men det är jag. Det viktiga är trots allt vad som är i förpackningen och det är det inget fel på. Tvärtom.

2023 La Chablisenne Chablis är i varje stycke en klassisk chablis, ett skolboksexempel helt enkelt. Som en diskret, grå, lätt dimma ligger den rökiga mineraliteten över den friskt fruktiga doften, Torrt, klingande friskt, gröna äpplen, mogen citrus, drag av aprikos och med fint koncentrerad frukt och bra kropp. Bra längd på eftersmaken där mineraliteten kommer tillbaka och stramar till. Stil och kvalitetsmässigt är vinet helt jämförbart med Chablis Le Finage som kostar 189 kr. Vinet på kartong lanserades i höstas till 179 kr och är nu prissänkt med 30 kronor till 149 kr. Det är med andra ord 20 kr billigare än La Chablisiennes Petit Chablis. Faktiskt så är detta den billigaste chablisen på Systembolaget idag. Ett klockrent fynd med andra ord. Finns i ganska stora volymer i många butiker.

Har du som jag lite aversioner mot förpackningen så finns det en enkel lösning – häll upp vinet på karaff.

Ja. Bilden är såklart AI-genererad.

Disclaimer: Jag gör provningsuppdrag för importören men jag tjänar ingenting på försäljningen av detta vin. Får heller inte betalt för att skriva om vinet. Har i detta fall inte ens fått ett prov.

Plötsligt är han tillbaka efter nästan ett halvår! Comeback med en alkoholfri dryck?

Av anledningar har jag för tillfället en vit period. Saknaden efter något med vuxen smak att smutta på gör sig påmind och efter ett tag vill man kanske ha något annat än indian tonic.

Lazy Estate Sparkling Tea Lemongrass & Mint från Spendrups verkade spännande när jag botaniserade på Systembolaget. Detta är ingen dealkoholiserad dryck utan baserad på vatten, citron- och vindruvsjuice koncentrat av te och äppple, naturliga aromer samt socker förstås.

Detta var riktigt bra! Fin fruktig, frisk och lite blommig – snudd på lätt parfymerad – doft. Frisk smak med lätt ciderkaraktär men med en bra struktur med lite strävhet och någon bitterhet som balanserar fruktigheten och den knappt märkbara sötman (trots 40 g/l). Friska citrustoner, en hint av rosor och en fräsch touch av mynta. Detta är en dryck som inte försöker vara något annat men samtidigt känns det som ett fullgott alkoholfritt alternativ till exempelvis en cava. Perfekt att smutta på men funkar säkert med många olika maträtter. Kan tänka mig att prova till sushi eller sommarsallader exempelvis.

Det här kommer jag köpa hem mer av!

Nu finns åter chansen att under en heldag lära dig grunderna inom vin med mig Anders Öhman den 24:e maj.

När våren övergår till försommar och Österlen kanske är som vackrast då beger du dig till Skepparps Vingård strax norr om Kivik. Mellan äppelundar, vingård och betande får finns den perfekta miljön för att fördjupa sig i vinets värld.

Detta är en riktigt rolig kurs som ger dig kunskap att ta med i dina fortsatta vinupplevelser i framtiden.

Du får lära dig om
• sensorik
• hur man beskriver vin
• de viktigaste druvsorterna
• grunderna i vintillverkning, olika vintyper
• hantering och servering
• kombinerar mat och vin

I priset ingår
• Frukost
• Lunch
• Eftermiddagsfika
• Provning av 15-18 viner
• Vingårdsbesök
• Kursintyg

Anmäl dig nedan.

Nästan på dagen för fjorton år sedan publicerade jag mitt recept på ugnspannkaka/fläskpannkaka. När jag igår lagade denna favoriträtt igen så testade jag ett nytt grepp som visade sig vara en klar förbättring, snudd på revolutionerande faktiskt. Idén kommer från hur man gör yorkshirepudding. Pannkakan blev fluffigare och fastnade inte i formen. Det gick faktiskt att bara lyfta den rakt upp ur formen.

Vispa ihop 4 dl vetemjöl och 0,5 tsk salt, 1,5 tsk bakpulver (kan uteslutas) med 4 dl mjölk tills du får en riktigt slät smet. Knäck i 4-5 ägg och blanda väl. Rör nu ned ytterligare 4 dl mjölk. Skär 2 hg rökt sidfläsk i stavar/strimlor och stek i torr panna tills de är riktigt knaperstekta. Ställ in den tomma formen i ugn på 225° tills den är riktigt het. Bäst med en form i keramik/porslin eller emalj som håller värmen bäst. Ta ut och släng i en rejäl klick med smör och en slatt med matolja. och pensla hela formen. In med formen i ugnen igen ett par minuter så formen åter blir riktigt het. Tag ut formen och slå snabbt i smeten och strö över fläsket. In i ugnen i cirka 30 minuter.

Njut med lingonsylt eller bred på ett tunt lager dijonsenap som vi alltid gör. Vi serverar alltid råriven morot med en skvätt olivolja, salt och lite apelsinjuice. Eftersom vi hade clementiner hemma så använde jag istället saften från en och det blev ännu bättre.

*Använd inte stekfettet, då fastnar pannkakan i formen.

För den som inte vet vem Stanley Tucci är så kan man bekanta sig med skådespelaren i matrelaterade filmer som ”Julie & Julia” och ”Big Night”. Den sistnämnda inspirerade mig till Timpano-projektet. Han har på senare tid blivit en matinfluencer med ett Instagramkonto med fem miljoner följare.

Ett av hans recept som dykt upp i mitt flöde är ”Stanley Tuccis Lefover Pasta Casserole” som i bland går under namnet ”Stanley Tuccis 6 ingredients pasta casserole”. Ibland sägs det bara vara fem ingredienser, men räknar man efter så är det upp till elva ingredienser om man räknar med att man måste göra en egen béchamelsås…och det måste man ju. Den skulle enligt honom själv och andra vara så god att den kan ätas både till frukost lunch och middag. Hittade faktiskt det korta klippet som är ursprunget till det väl spridda receptet.

Man blir ju nyfiken på detta underverk. Egentligen är det bara en basic pastagratäng. Kortfattat så fräser man gul lök och vitlök i olja eller smör plus lite pancetta. Ner med frysta ärtor. Detta blandar du sedan med överbliven béchamelsås (eller annan krämig sås) och kalla kokta farfalle, toppar med riven parmesan och sen in i ugnen 3o minuter på 175°. Låter inte som något särskilt. Jag fastande dock för det där med rester som man ju har mycket av efter jul. En ”leftover casserole” bör ju kunna svälja en del. Så jag tog Stanleys gratängrecept och sprang med det.

Eftersom jag inte hade överbliven béchamel så började jag där. Såsen gjorde jag genom att smälta rejält med smör, vispa ner 3-4 msk vetemjöl och lät fräs i några minuter samt vispade ned mjölk och en skvätt vispgrädde och lät sjuda ihop till krämig konsistens. En bortglömd bit gorgonzola fick slinka ner i såsen tillsammans med lite riven västerbottenost. Massor med svartpeppar till det. Inga rester av farfalle fanns så det blev till att koka 400 g penne rigate nästan färdigt. Ersatte pancettan med en bit guanciale som gömde sig i ett hörn i kylen. Svettade ut fettet och slängde i den finskurna löken löken och tre skivade vitlöksklyftor och lät den gosa sig mjuk och genomskinlig innan de frysta ärtorna åkte i. Strimlade några hekto av julskinkan och blandade sedan ihop allt till en röra som hamnade i en smord ugnsform. Rev parmesan över härligheten och sen skjuts in i ugnen i en halvtimme i 175° tills gyllene.

Ruggigt gott blev det! Stanleys recept är definitivt ett bra grundrecept för att gömma julskinka och andra rester.

Som dessert bjuder jag på denna imitatör som gör en perfekt Tucci.