…med min fläskrillette!
Det var ju hur enkelt som helst. Grytan med alla ingredienser stod och puttrade i ugnen i nästan 4 timmar. Köttet ramlade sönder och ben och svål kunde lätt plockas bort. När köttet och spadet avskilts skulle fläsket sönderdelas med en elvisp. Mycket märklig känsla att vispa kött. Men det blev bra! Riktigt fin, trådig rillettekonsistens.
Så här i efterhand skulle jag nog dragit på lite extra med salt och peppar för att få lite mer suds i smaken.

Nu planerar jag redan nästa omgång. Anka kanske? Höna? Lamm?

Det ska sägas först som sist; jag fullkomligt älskar rillette. Befinner jag mig i Frankrike och stavar mig igenom en obegriplig meny och där finner ”rillette” så är beställningen given. Spelar ingen roll om det är en gris, anka eller gås som fått släppa till.

Vad är då en rillette? Fransk slarvsylta är väl det enkla svaret. Slarvbitar som fått koka sönder i sitt eget fett med lite kryddor och som sedan konserverats under ett fettlager. Traditionell fransk fattigmanskost och ett riktigt långkok.
Har länge letat efter ett enkelt och lättbegripligt recept och hittade det igår på bloggen Gittos Mat.

Med receptet i huvudet (trodde jag) begav jag mig iväg till slaktaren och torget. Hemkommen inser jag att fläsklägget jag köpt skulle vara fläskbog och att jag saknade kryddnejlika.
Eftersom jag inte brukar följa recept slaviskt så gick jag till verket ändå och ersatte nejlikan med kryddpeppar för lite skånsk touch.
En fråga dök upp i huvudet; skulle svålen med? Kan inte skada i alla fall. Sidfläsket befriades från sin svål som åkte ned separat och fläsket tärnades enligt receptet. Läggen däremot var lite knepigare så den fick åka ner i stora bitar med svålen kvar. Får hoppas att det blir lättare och dela när den fått puttra några timmar.

Nu står alltihop och gottar sig i ugnen. Fortsättning följer.

Edit: Suveräne Daniel Müllern presenterar ett fint recept på rillette i Sydsvenskan + några andra fläsktips.

Nu finns det bondbönor på torget!
Bondbönor är sorgligt bortglömda läckerheter. Stora, matiga, mjälla, nötiga och nästan lite feta. Ibland säljs de i sina stora skidor om de inte kommer spritade i plastpåsar. Min grönsakshandlare hade den senare varianten vilket jag tackar för då det nämligen blir mycket spill för lite bönor. Även spritade bondbönor minskar med närmare 50 procent i volym då de till skillnad från andra bönor dessutom måste skalas.
Den råa, oskalade bönan är blekgrön i färgen.

För att kunna skala bönorna måste de kokas. Därefter är det en lätt match att avlägsna skalet. Det brukar gå bra att bara trycka ut klargröna bönan, anars underlättar ett litet snitt med en skalkniv.
Bondbönan, och andra bönor, ska aldrig ätas råa då de innehåller lektiner, ämnen som kan orsaka illamående.

Busenkelt att servera. Ringla lite olivolja över och smaksätt med flingsalt och några drag med pepparkvarnen.
Jag valde att fräsa kallrökt sidfläsk(bacon) och sedan svänga runt bönorna med fläsket på eftervärmen och serverade med grönsallad och tomater. Enkeltenkelt! Gottgott!