Detta började som ett cennelonirecept signerat Jamie Oliver, men efter mina anpassningar, ändringar och justeringar blev det något annat. Vansinnigt gott blev det i alla fall med milda, rika smaker av grönsakerna, lite chilihetta och härligt lyft av citronskalen.

Börja med att skiva två mindre auberginer i halvcentimetertjocka skivor, salta dem och lägg i en form eller skål. Saltet ska dra ut vatten. Dela 500 g broccoli och 500 g blomkål i mindre bitar (eller använd frysta) och koka tills de är mjuka i saltat vatten. Under tiden skalar du och skivar 6 vitlöksklyftor fint och finhackar en röd pepparfrukt. Hacka också 10-12 små, fina sardeller. När grönsakerna kokat färdigt låter du dem rinna av i ett durkslag (spara lite av kokvattnet). Hetta upp rejält med olivolja i en vid kastrull och fräs vitlöken några sekunder och därefter chilin och sardellerna som också får ett snabbt uppfräs. På med blomkålen, broccolin, 3 msk olivtapenad samt en knapp deciliter av kokspadet. Låt koka sakta på svag värme under lock i cirka 20 minuter, rör om dåd och då. Ta därefter av locket och fortsätt koka till det mesta av vätskan avdunstat. Mosa med en potatisstöt och smaka av med salt, 2 tsk harissa eller annan chilipasta samt det finrivna skalet av en citron. Bottna en ugnsform med passerade tomater, salta och droppa över lite vinäger samt täck med hälften av aubergineskivorna som du kramat ur det mesta av vattnet. Bred ut grönsaksröran och täck med resten av auberginerna. Rör ihop 2 dl créme fraiche med 100 g finriven parmesan eller pecorino och smeta ut överst. Toppa med färska basilikablad och strö över ytterligare med riven parmesan samt avsluta med ett lager mozzarella. Gratinera i ugn på 175° i cirka 35-40 minuter och servera med en ruccolasallad.

Dagens sallad i den efterlängtade värmen är nästan en fusion mellan svenskt och grekiskt.  Söta jordgubbar i kontrast mot syrlig och salt fetaost balanserade av rödlök och gräslök. Mycket uppfriskande och lagom matigt med fina konsistenser. Perfekt en het högsommardag. Var på väg att blanda en matsked pastis i det hela men motstod frestelsen och drack ett väl utspätt glas till istället.

För två hungriga: Täck varje tallrik med blandad grönsallad (exempelvis maché, ruccola, babyspenat, ekblad och frisé) i vilken du arbetat in en vinägrett av 1 tsk dijonsenap, 0,5 msk vinäger och 1,5 msk olivolja. Skala, halvera och kärna ur en halv gurka som du sedan skär i småbitar. Halvera och skiva tunt en sommarrödlök och tärna 150 g fetaost. Klyfta knappt en liter jordgubbar. Vänd samman gurka, lök, ost och bär med några matskedar olivolja och rejält med nymald svartpeppar. Toppa grönsalladen med röran och strö sist över ordentligt med grovhackad gräslök.

När sommarens värme nu äntligen rullas ut över landet är det dags för sallads-bonanza. För en gångs skull känns en nyttig diet inte längre påtvingad. Jag älskar att göra varianter på franska lantsallader och tar mig friheten att citera mig själv från ett tidigare inlägg:

Fransmännen (detta stolta, vackra och kloka folk) vet att en sallad är en måltid i sig. ”En sallad” är inte något litet fettsnålt och ”fräscht” man pliktskyldigast petar i sig innan spinningpasset. ”En sallad” är inget man köande tvingas montera själv på ett tefat. ”En sallad” är inte strimlad vitkål på pizzerian.

I Frankrike upplever man en sallad bäst genom ”salade de campagne”, det vill säga lantsallad eller en sallad på traktens produkter. En fransk sallad utgår alltid från en bas av riktig sallad som täcker hela tallriken av fullstorlek. Salladen är också ordenligt klädd och inmasserad i sin dressing. Dressing ringlar man inte ängsligt över, den ska arbetas in med nävarna. Sedan lägger man ofta till löskokta eller förlorade ägg som mättar. Sedan kommer ingredienserna som är smakrika, ger struktur och speglar ursprunget. I Provence blir det tonfisk eller sardeller. Besöker man sydvästra Frankrike blir det ”à la Perigord” det vill säga med alla möjliga och omöjliga delar av den goda ankan. På bistron i Lyon får man fläsk(lardons) och krutonger och i Alsace munstergratinerad potatis. En sallad mättar och innehåller livets goda tillbehör. Till en sallad dricker man med behållning en halv flaska vin. Per person.

Idag blev det en salade lyonnaise, den klassiska salladen från Lyon.

Stek strimlor av fläsk, rökt eller rimmat efter smak, knaprigt och lägg åt sidan. Skär tärningar av vitt bröd, gärna surdeg eller lantbröd, och lägg i en plastpåse. Riv eller pressa en vitlöksklyfta och blanda med några matskedar olivolja och häll samman med brödet. Blanda runt vä i påsenl, häll i en stekpanna och stek gyllene och lägg åt sidan. Blanda en dressing på 2 tsk dijonsenap, 1 msk vinäger, 3 msk olivolja, salt och peppar. Dela upp, skölj och torka/slunga åtminstone tre olika sorters sallad och blanda med ett knippe grovt hackad gräslök. Arbeta in dressingen i salladen med händerna och fördela portionsvis på tallrikar. Pochera ett ägg till varje portion; koka upp 1,5 liter vatten med ett par teskedar salt och en tesked ättika 24% i en vid kastull eller traktörpanna. Knäck ett ägg i en kopp och låt det sedan glida ned i det stilla, sjudande vattnet och låt det stanna i 3-4 minuter. Ta upp ägget med en hålslev och lägg det på salladen. Garnera med fläsk och krutonger.

Som framgår av bilden adderade jag tomater till det klassiska receptet. Bara för att det är så snyggt och gott.

Att grilla är fånigt, onödigt, opraktiskt och inte särskilt gott. Grillning är en lömsk form av civilisationskritik. Grillsäsongen är en enda lång plåga av vadande i tändvätska, snubblande över grillbriketter, famlande i grillos och tuggande på kremerat kött.

Som framgår av ovanstående är jag inte särskilt road av den svårkontrollerade och nyckfulla form av matlagning som ibland går under benämningen ”barbeque”. Det kan bero på att jag inte är särskilt bra på att grilla. Tvingad av omständigheter (läs ”sommar”) och min omgivning (läs ”kära hustrun”) blir det ändå att par sessioner i grillröken varje sommar. Men nu har jag faktiskt improviserat ihop ett lätt recept som faktiskt kan locka mig till fler bataljer vid brikettglöden.

Lägg 1 kg kycklinglårfiléer (funkar med dyra, smaklösa och torra kycklingbröst också) i en bunke. Strö över 3 msk rökt paprikapulver, 2 tsk salt och rejält med svartpeppar från kvarn. Stänk över ganska rikligt med Tabasco, gärna chipotlevarianten. Arbeta in kryddorna runt om köttet med händerna. Häll till sist över några matskedar rapsolja och vänd runt. Låt vila någon timme. Grilla på hög värme för fin grillyta och lägg sedan över på ugnsfolie vid sidan för att få kycklingen genomstekt.

Mycket enkelt och mycket gott även om det är grillat.

Rubriken blev oavsiktligen två tv-program men syftar på att jag är lyckligen hemkommen från Bourgogne och stod hungrig och stirrade in i ett tomt kylskåp. Receptet nedan blev det mycket smakliga resultatet av vad jag fann i förråden.

Koka en påse (250 g) torra ostfyllda tortellini (eller ta färska om du nödvändigtvis måste). Fräs snabbt en tunt skivad vitlöksklyfta i rejält med olivolja. Häll i en burk konserverade körsbärstomater utan juicen, en matsked créme av soltorkade tomater och värm försiktigt. Tillsätt knappt en deciliter vispgrädde och sjud sakta cirka 5 minuter utan att tomaterna går sönder. Innan servering rör du ner massor med riven pecorinoost, nymald svartpeppar och smakar av med salt. Sist vänder du ner tortellinin och finskuren färsk basilika. Goffa!

Matjesilltårta räknas väl idag som en sommarklassiker men receptet publicerades först på 1980-talet. Det skapades av matjournalisten Berit Paulsson med inspiration från cheesecake och en färskosträtt hon serverats i Marocko (!).

Eftersom ingredienserna nästan helt sammanfattar midsommar så kunde jag inte låta bli att göra bilden komplett genom att addera akvavit till originalreceptet. Matjesilltårtan är god att servera med färskpotatis och perfekt introduktion för sillskeptikerna.

Smula, hacka, mixa eller mosa 200 g kavring och blanda med 75 g smält smör. Tryck ut brödblandningen till en botten i en springform (24 cm). Spänn fast ett smörpapper över botten så kan du lätt lägga över tårtan på ett fat. Finhacka en rödlök och avrunnen (spara lite spad) matjesill från en 200 gramsburk. Blanda lök och sill med 3 dl kesella 10%, 3 dl gräddfil, 1 msk sillspad och lite svartpeppar. Lös upp 1,5 tsk gelatinpulver (motsvarar 3 ark) med 2 msk akvavit eller vatten och blanda ner i röran som du sedan häller över kavringbottnen. Ställ kallt minst 3 timmar. Precis innan servering strör du över finskuren gräslök.

Jag tackar för förslagen om hur jag skulle hantera mitt smördegsöverskott. Jag följde Sofies tips och gjorde små tilltugg till vinet.

Rulla ut den färdiga smördegen och dela den på tvären. Bred ut ett par matskedar olivtapenade på den ena och créme av soltorkade tomater på den andra. Rulla ihop som en rulltårta, skär knappt centimetertjocka skivor, lägg på smörpapper och gräda 20-30 minuter på 200°.

Frasiga, smakrika och läckra små ”kanelsnurror” som passade utmärkt med det blekrosa sydfranska vinet. Lika lyckat tilltugg som parmesankakorna.

När jag skrev om Oreo häromdagen blev jag tipsad av Amina som har bloggen A piece of  cupcake om att göra tryfflar av de små kexen. Först lät det helt bisarrt men min nyfikenhet tog överhanden. Tur var det för de här barnsligt enkla tryfflarna är beroendeframkallande. Och ja. Det är bara tre ingredienser (om man inte räknar den långa listan på kakpaketet).

Krossa/mosa/mixa/mortla ett paket Oreo (176 g) och blanda med 100 g cream cheese till en smidig smet. Forma till cirka 16-20 tryfflar med hjälp av två kaffeskedar. Ställ i kylen så de stelnar något. Rulla dem jämna och fina mellan handflatorna. Doppa dem i 150 g vit eller mörk choklad som du smält i vattenbad. Lägg på smörpapper och kyl dem. Klart.

Har förresten galet många sökordsträffar på ”vrid, slicka, doppa” i olika kombinationer. Hur nu det kan komma sig?

Här hemma är det jag som lagar maten och Kära hustrun som bakar. Det brukar bli bäst så.

Idag svängde hon ihop en fantastiskt god rabarberkaka med många bidragsgivare; rabarber fick vi av en god vän, receptet från Leila och namnet från bröllopsdesserten signerad Daniel Roos. Inte för att jag vet vad en ”rabarberinteriör” är men det låter stiligt.

Vispa 3 ägg pösigt och vitt med 2,5 dl strösocker. Blanda ner 50 g smält  smör, 1 dl mjölk och 1 tsk stötta kardemummakärnor.
Blanda 2 tsk bakpulver, 1 nypa salt och 1 tsk vaniljsocker med 3,5 dl vetemjöl och vänd försiktigt ned i smeten. Blanda slutligen ned 100 g riven mandelmassa och häll sedan smeten i en smörad och bröad springform.
Skala och skiva grovt 1 st stor eller 2 späda rabarberstjälkar och stek i 25 g smör, 2 msk strösocker och 1 tsk malen kanel tills de mjuknar något. Sprid ut över smeten och grädda i 175° i cirka 30 minuter eller tills kakan inte längre är kladdig.Servera med vaniljsås eller en kula vaniljglass.

Vad den här rätten har med Korsika att göra har jag ingen aning om. I vilket fall så är det bara en köttgryta som på slutet får puttra med makaroner och sedan helt omotiverat ostgratineras i ugnen.

Jag ska med en gång göra en bekännelse; Även om originalreceptet återges nedan så lämnade jag den enda och sanna carlbutlervägen och uteslöt lammköttet. Dessutom spädde jag inte med vatten utan med mer vin som jag dessutom vispade ur stekpannan med. Jag vet. Jag är en renegat. Förlåt.

(5-6 personer)
2 1/2 hg oxkött, kalopskött
2 1/2 hg fläskkött
2 1/2 hg lammbringa
2 gula lökar
1 burk hela tomater
1 liten knippa persilja
2 vitlöksklyftor
1 lagerblad
1 tsk timjan
2 1/2 dl rött vin
1/2 paket spagetti, makaroner eller annan pasta (250 g)
3-4 skivor schweizerost
smör
salt och peppar

Skär köttet i sockerbitsstora bitar, skala och hacka och skär ner tomaterna grovt, spadet ska också användas. Hacka persiljan och skala vitlöken. Bryn köttet väl i omgångar i en stekpanna på hög värme och lägg det åt sida. Fräs löken några minuter i en tjockbottnad gryta, häll på tomater, tomatjuice, persilja, kryddorna och pressa/riv ner vitlöken. Låt sjuda några minuter och häll därefter i vin och kött och så mycket vatten (eller vin) att det gott och väl täcker köttet. Låt sjuda sakta under lock i 1,5 timme. Lägg i pastan och koka ytterliga 15-20 minuter eller tills pasta är klar. Gratinera med ost i ugn på 225°.

Jaha. Gryta med pasta. Mustig, mycket mört kött men det saknades något. Med lite grön Tabasco stänkt över portionen lyfte det hela. Med chilihetta blir detta en perfekt gryta att ha i kylen som dagen-efter-käk. Kommer jag att göra den igen? Nej.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.