Senaste nytt

06 november 2011 | 0 kommentarer

Traktorbredd och engelskt bubbel

Idag avslutades masterclassen om vitikultur med Stephen Skelton MW på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Mycket intressanta fördjupningar blev det. Ibland lite väl detaljerat. Nu vet åtminstone jag att en viktig detalj innan man anlägger sin vingård är att ha koll på hur bred traktorn är. Kan vara bra att veta om man skulle få för sig att ändra yrkesbana.

I vingården skapas vinets kvalitet och därför blev det mycket prat om druvans mognad. När mognad diskuteras är det ofta sockernivåer det talas om. Skelton anser dock att syranivåerna säger mer om den verkliga mognaden än mängden socker. En intressant synpunkt men det kanske framför allt gäller i svalare klimat. I och med att flera svenska vinodlare deltog var det också naturligt att det pratades om marginella och svala klimat och det provades också en del svenska viner. Dagens största skrattsalva kom när vi provade 2009 Interkardinal Solaris från Klagshamn. När Stephen fick reda på att den naturliga alkoholhalten var svindlande 15,8% frågade han ”how did you manage that?”. Murat som odlar vinet svarade sanningsenligt ”we harvested early”. Alla skrattade högt då de trodde han skämtade. Trots den tidigare skörden fick vinet ändå en alkoholhalt man brukar se i Kalifornien och då har vinet dessutom en liten restsötma! Interkardinal av årgång 2010 finns på Systembolaget men då på mer moderata 13,5%.

Dagens höjdpunkt var dock att få prova ett antal engelska mousserande viner. Det har varit mycket surr kring dessa de senaste åren men möjligheten att testa dem i Sverige har varit starkt begränsat. Jag provade ett par stycken i London för några veckor sedan och de lovade gott. Nu var det dags att se om det inte bara vara två lyckoskott.

2006 Cuvée John Inglis Hall (Breaky Bottom Vineyard) av 100% seyval blanc hade en ganska stor, lätt brödig doft med tydliga citrustoner som apelsin och clementin men även lite lakrits. Smaken var torr, mycket frisk med fina bubblor,toner av clementin, citrus, anis och med en lång smakrik avslutning. (£21.99)

NV Vintage Reserve (Chapel Down) bestod av en blandning av pinot noir, müller-thurgau och reichensteiner. Här fanns en liten brödighet, inslag av vanilj, gul frukt och en lite godisartad ton av luktsuddigummi. Smaken var mycket torr med bra fyllighet och fruktighet och aromer av citrus och lime. Ren eftersmak med viss längd. (£17.95)

2009 Fitzrovia Rosé (Ridgeview Wine Estate) var en blandning av de klassiska champagnedruvorna chardonnay 50%, pinot noir 28% och pinot meunier 22%. Blekt, vackert rosa färg. En lite instängd märklig doft av kål och sparris och lite ton av röda bär och en liten jästighet. Mycket fyllig och fruktig, helt torr och tydligt mineralig med en stram mycket frisk eftersmak. (£22.99)

2006 Classic Cuvée (Nyetimber Vineyard) är kanske en av de mest kända och största av de engelska mousserande vinerna. Även här var det den klassiska sättningen chardonnay 62%, pinot noir 19% och pinot meunier 19%. Stor och ganska intensiv doft av brioche, liten rökighet, vanilj och fin fruktighet. Fyllig, mycket frisk och torr, komplex karaktär av med rostade toner och mogen frukt, stram, elegant, lång och smakrik eftersmak med tydlig mineralitet. (£29.99)

Genomgående mycket bra kvalitet på vinerna. Speciellt det sista vinet kan absolut tävla med champagner i samma prisklass. Engelska mousserande viner lever absolut upp till sitt rykte.

 

05 november 2011 | 0 kommentarer

En Master of Wine med kontroversiella åsikter

Helgen ägnas åt en masterclass i ämnet vitikultur med Stephen Skelton MW på Gustibus Wine & Spirit Academy. Djupdykning i kloner, rotstockar, ympningar och klimatzoner är kanske högintressant för vinnörden men ganska irrelevant för den genomsnittlige vinkonsumenten. Men Stephen levererade en hel del tankar och information som hade mer allmänintresse.

Skrämmande siffror för den medvetne vinkonsumenten är att den europeiska vinodlingen upptar 7% av jordbruksarealen men förbrukar 80% av bekämpningsmedlen! Stämmer till eftertanke. Att välja ekologiskt känns minst sagt angeläget men i långa loppet kanske man inte ska avvisa tanken på genmodifierade och därmed mer resistenta vinstockar menade Skelton.

Stephens påstående att ”sambandet mellan avkastning och kvalitet i Champagne är nästintill noll” väckte förvåning. Enligt honom är det tillåtna skördeuttaget i Champagne är bland det högsta i Europa men detta påverkar knappast den slutliga kvaliteten då det är i den långa och komplicerade processen med alla dess val och möjligheter som i allt väsentligt styr slutresultatet.

Mest munterhet hos åhörarna var när han i princip avfärdade ”terroir” på knappa fem minuter. Han förnekade inte betydelsen av platsen och vingården men hävdade att ”most terroir is a man-made effect. If you have the same soil, the same clone but plant the rows in two different directions you’ll have two different wines. So what is terroir?”. Han gick så långt som att hävda att ”the concept of terroir was invented for the benefit of those people who got terroir.”

Ser fram emot morgondagen med denne mycket kunnige och intressante föreläsare.

04 november 2011 | 3 kommentarer

Världens bästa Pernilla!

Fick häromdagen en kokbok av Kära Hustrun; ”Pernillas Kokbok” av Pernilla Tunberger. Utgiven mitt födelseår (1962) och i perfekt nyskick. En riktig pärla!

Pernillas betydelse för matsverige kan inte överdrivas. Hon föregick Carl Butler i att göra matlagningen okomplicerad och vardaglig och i tidens anda. Som matskribent på Dagens Nyheter spred hon inte bara recept och matglädje omkring sig. Hon tog även upp konsumentfrågor och kampanjade om matens kvalitet. Varje gång vi kollar datumstämpeln på maten ska vi skicka en tacksamhetens tanke till Pernilla.

Kokboken är full av praktiska tips och en del lockande recept. Provade idag att göra ”Köttfärs á la DN” som är en köttfärslimpa där den dominerande smaksättningen är svampsoppa på burk. Smakmässigt var det riktigt bra men det blev mer en köttfärsröra än limpa av det hela. Jag lovar dock att återkomma med andra tidstypiska recept ur boken framöver.

03 november 2011 | 3 kommentarer

Street Food i Malmö och Sveriges dyraste kaffe

Jag har tidigare berättat om Centralhallen och alla matställen som öppnat där. Idag var jag tillbaka för att testa något nytt. Det blev Street Food som utvecklats av Scandinavian Service Partners i samarbete med Marcus Samuelsson. Denna snabbmatskedja serverar inte bara Sveriges dyraste kaffe (se bild ovan) utan också ”gatumat” med inspiration från olika delar av världen.

Jag beställde deras burger meal (utan kaffe 89 kronor) och fick en rejäl burgare i bröd, pommes frites, cole slaw, valfri sallad (extra kålsallad, kikärts- eller grönsallad) samt valfri dricka. Pommesen var rejäla, matiga och lagom frasiga och burgaren tjock, smakrik och saftig trots att den var well done. Salladen var föredömligt finstrimlad och smakade som den skulle. Att majonäsen som skulle vara smaksatt med wasabi märktes inte mycket däremot gav chilikryddan som strötts över det hela en fin liten hetta. Allt smakade bra, mättade rejält och lämnade mig helt burgartillfredsställd. Dyrare än de stora hamburgerkedjorna men det var det absolut värt. Enda minuset var den klyddiga kartongen som maten serverades ur.

02 november 2011 | 4 kommentarer

Kyckling i låda

På matmässan i helgen fick jag en hel bunt med mat- och vintidningar. Innan jag somnade igår kväll bläddrade jag lite förstrött i Elle Mat & Vin och hittade ett recept som såg förföriskt ut och verkade löjligt enkelt. Dagens middag var därmed bestämd. Givetvis skrev jag inte ned ingredienserna så jag fick lita på mitt bristfälliga minne och egna infall när jag gjorde inköpen. Absolut lättlagat, kanske inte lika snyggt som i det glassiga magasinet och tillagningsanvisningarna stämde inte alls. Med lite justeringar blev det mycket gott, smakrikt med tuggiga grönsaker och krispigt kycklingskinn.

Tvätta och halvera 10 små, fina potatisar. Skala 3 morötter, 2 sötpotatisar och en palsternacka och dela i bitar. Skala och klyfta 3 små gula lökar. Skär en liten zucchini och två spetspaprikor i tjocka skivor. Skala och halvera 4 vitlöksklyftor på längden. Lägg allt tillsammans med några timjanskvistar och 800-1000 g kyckling i bitar (kycklinglår är billigt och smakrikt) i en stor form eller braspanna. Ringla över rikligt med olivolja, häll på 2,5 dl vitt vin, salta och peppra och blanda samman allt. Placera kycklingbitarna överst med skinnsidan upp. Skjutsa in ganska högt upp i ugnen på 200° övervärme och ös och rör om lite då och då. Efter en timme tar du ut formen, dräller över svarta oliver och lägger ut ett par kvistar körsbärstomater. In i ugnen i en halvtimme till och fortsätt ösa.

01 november 2011 | 2 kommentarer

Total grundstötning trots fyrar och noll promille

Det här måste vara årets mest väntade totalhaveri. Att överhuvudtaget komma på idén att lansera en alkoholfri snaps är så absurd att den bara kan uppstå hos ett monopol. Begreppet ”alkoholfri snaps” är inte nytt, det har alltid varit ett stående skämt när man pratar alkoholfria drycker.

Vad händer om man tar bort de 40 procent av snapsen som är alkohol? Jo då får man kvar aromer och vatten och det är precis vad det är i dessa små flaskor. Nu har man ju inte avlägsnat alkohol utan helt enkelt tillsatt aromer* till rent vatten samt även två olika konserveringsmedel, två stycken sötningsmedel samt färgämnen. Man går inte bara miste om alkoholens berusande effekt utan även dess fyllighet, eldighet och smakbärande egenskaper.

Smaksättningen ska efterlikna de klassiska sorterna och till en viss del stämmer dofterna in. Ganska lyckat och nästan lovande. Chocken kommer när man smakar. Här finns ingenting och då menar jag verkligen INGENTING. Det är bara vatten. Aromerna orkar inte ens lyfta och ge någon upplevelse retronasalt. ”Malören” har visserligen en svag men efterhängsen bitterhet och ”Tjärven” dessutom en liten, blek kemisk sötma. Mer är det inte. Tänk att bli serverad ett immande nubbeglas och mötas av en tydlig kummin- och dilldoft och sedan få vatten i munnen. Som att få en stort fint inslaget paket som visar sig vara tomt. Fullständig besvikelse och lång näsa.

Spontana reaktioner (förutom tappade hakor och gapskratt) bland de som fick prova var ”ett hån mot svensk dryckeskultur”, ”det här ska jag köpa på skämt”, ”hade passat på Buttericks” och ”om Systembolaget frågat efter detta så undrar man vem som först frågat Systembolaget”.

Svensk Fyrpack är fyndigt namngiven och snyggt förpackad men man får läsa det finstilta för att hitta producenten vilket är helt begripligt. Om du inte vill, kan eller får dricka alkohol så köp några goda alkoholfria öl. Men köp för guds skull inte den skymf till produkt! Bättre då att dofta på riktigt brännvin och dricka vatten.

*Det står ”kryddad snaps” på förpackningen vilket är lite vilseledande då det handlar om aromer.

31 oktober 2011 | 5 kommentarer

Sherryrullader

Fick ett infall att göra oxrullader och en öppnad flaska sherry fick bestämma smaksättningen. Mört kött och mycket smakrik och smarrig sås blev resultatet.

Bred ut 8-10 lövbiffar (cirka 800g) och bred ut ungefär 1 msk svart olivpasta på varje skiva. Lägg en skiva bacon på varje lövbiff och riv ohemula mängder parmesan grovt över varje skiva. Vik in långsidorna och rulla ihop till täta fina ”dolmar” som du binder ihop eller fäster samman rulladerna med tandpetare. Stek i smör på ganska hög värme så de får en kraftig stekyta, de behöver inte bli genomstekta. Slå på 2,5 dl vatten, 2,5 dl amontilladosherry och oxfond (1 msk/pod/tärning). Lägg på lock och låt sjuda sakta i ungefär en timme. Ta upp rulladerna och håll varma. Koka ihop något, tillsätt 0,5 dl vispgrädde och red av med lite maizena, koka ihop och smaka av med salt och peppar. Servera med potatismos och marinerade, gröna oliver.

Testa också mitt andra recept på oxrullader.

30 oktober 2011 | 0 kommentarer

En halvmiljon!

Tänk om jag hade en krona för varje visning på bloggen! Då hade jag varit halvvägs till min första miljon idag!

Tack alla Ni som läser, följer och tycker att det finns något att hämta i mina bloggposter. Utan Er hade jag inte hållit på så här länge.

29 oktober 2011 | 3 kommentarer

Sherry och lakrits i skön harmoni

Kort rapport från mässan Älska Mat: årets smakkombination är funnen!

Prova en intensivt söt och simmig PX-sherry med sina typiska toner av torkad frukt tillsammans med salt lakrits av hög kvalitet (exempelvis från Lakritsfabriken). Sötman i vinet dämpas och det uppstår närmast en smakexplosion när aromerna möts. Riktigt, riktigt bra!

28 oktober 2011 | 0 kommentarer

The Global Champagne Day

Idag är det tydligen The Global Champagne Day. Champagne kanske inte är det mest behjärtansvärda att uppmärksamma med en egen dag men då jag ändå spenderar veckändan på mässan Älska Mat så passade jag på att prova lite av bubbelutbudet.

En champagne som stod ut bland de övriga var  Jean Milan Brut Grande Reserve 1864  med sin traditionella presentation med korken säkrad med snören och lack. Stilmässigt var denna grand cru blanc de blancs också mycket speciell med ekfatslagring av basvinerna samt hela åtta år på jästfällningen i flaskan. Detta slog givetvis genom doft- och smakmässigt. Rik doft av brioche, rostade hasselnötter och ett uns apelsinmarmelad och mogen citrus och en fyllig, nästan fet smak där de pigga, friska syrornabalanserade och en komplex, lång eftersmak som dominerades av en markant ton av mandelmassa. Vinet utvecklade sig i glaset och i den sista munnen var bubblorna borta och kvar fanns ett stilla vin med mycket karaktär, kraft och balans.

Kostar nästan 700 kronor hos Bites and Bottles…men det är ju snart jul.

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →