Ja jäklar! 50 000 träffar på bloggen sedan jag flyttade den hit i juli. Inte illa! De senaste veckorna har träffarna snittat på 4000 i veckan och statistiken ser ut som den ökända ”hockey stick graph”.
Det är fantastiskt roligt att så många läser bloggen och verkar uppskatta den. Jag bloggar för att det är kul och lärorikt men höga läsarsiffror triggar mig ännu mer. Jag lovar att det kommer massor med poster framöver tack vare ett litet kul projekt jag ska dra igång här.
Stay tuned!
Idag är jag verkligen vintörstig! Efter nästan en vecka av förkylning och diverse krämpor ser jag ljuset i tunneln. Nu kan jag kanske få njuta ett (förmodligen flera) glas vin i kväll. Alkoholintaget har under veckan inskränkt sig till en och annan whiskypinne och en varm toddy. Det hjälper inte mot förkylning men gör den lite mer uthärdlig.
Dags att väcka doft- och smaksinne igen. Imorgon är det nämligen dags för en riktig holmgång med vinprovning. Hoppas kunna återkomma med en fet bloggpost om det.
Öhman is back!
Jag gillar enkel och rustik mat. Men ibland kan det bli så enkelt att man snubblar. Jag blev jättesugen på att göra crash hot potatoes som Gitto bloggade om häromdagen. Det såg fånigt enkelt ut och farligt gott.
Koka potatis, krossa, bemäng med fett, krydda och baka i ugn. Vad kan gå fel? En hel del tydligen. Om du ska testa receptet (och det tycker jag) tänk då framförallt på två saker:
Som säkert framgår av ovan så blev mina potatisar kraschade, torra och knappt färdiga. Men jag ska på dem igen för här finns potential till ett favorittillbehör.
Som tur var kunde jag kompensera den torra potatisen med en burk ”100% Natural Home Made” ajvar som jag köpte på Malmö Kötthandel vid Möllevångstorget. Jag kan tycka att vanlig ajvar (fulajvar?) kan ha en ganska framträdande beska och en lite metallisk smak. Denna variant, som enligt uppgift är rostad över eld, innehåller endast paprika, aubergine, solrosolja, salt och ättika och har en gräddig, mild och fyllig smak. Mycket fin paprikaton och härlig konsistens där man hittar både hela paprikakärnor och små svarta skalflagor. Riktigt, riktigt bra!
En av julklapparna som jag nu börjat bläddra i heter ”Snöå Kost & Kultur”. Det är en minnesskrift i kokboksformat över lanthushållskolan Snöå. Skolan drevs åren 1909-1989 och var en riktigt traditionell hushållsskola med mjölkning och korvstoppning på schemat.
Boken är ett arbete av gamla elever som i studiecirkelform samlat och bearbetat handskrivna recept från åtta decennier. Det låter trist men är faktiskt både roligt, inspirerande och snyggt. Genom recepten, illustrerade med vackra och svala fotografier, beskrivs historien och allt känns väldigt tidstypiskt.
Jag ser fram emot att laga och blogga om ”fredagsfavoriten”, ”gräddkött”, ”stora rispannan” (för 50 personer) och sist men inte minst ”sans revaltårtan”.
Boken är inte lätt att få tag på men ska finnas att köpa på Dalarnas Museum. Väl värt besväret.
Den post som är i särklass mest läst på bloggen är den om Julia Childs originalrecept på boeuf bourgignon. Det verkar snudd på vara en folkrörelse att laga denna smarriga gryta. Eftersom det receptet är väldigt svåröverskådligt och inte så lite omständligt har jag här komprimerat det utan att ha tagit bort något väsentligt steg. Detta är med andra ord Julias recept i sammanfattning:
För 6 personer
Förvärm ugnen till 225°
Skär fläsket i 1/2 cm tjocka och 4 cm långa strimlor. Stek dem i matolja över måttlig värme tills lätt brynta. Ta upp och lägg åt sidan.
Skär skär grytköttet i 5-centimeterstärningar. Torka köttet noga på hushållspapper. Stek några få bitar i taget i den heta oljan och fläskfettet, tills köttbitarna är brynta på alla sidor. Ta upp och lägg åt sidan.
Skiva en morot och en gul lök och bryn i samma fett. Ta upp och lägg åt sidan. Häll därefter bort fettet.
Lägg tillbaka fläsk och kött i grytan, salta (1tsk) och peppra (1/4 tsk) och skaka om bitarna. Pudra över mjöl (30 g) så att köttet täcks med ett tunt lager mjöl. Sätt in grytan utan lock i ugnen och låt stå i 4 minuter. Skaka om och låt stå 4 minuter till. Under tiden bryns mjölet och köttbitarna får en tunn stekskorpa. Ta ut grytan och sänk värmen till knappt 175°.
Lägg i morötter och lök samt rör i rödvinet och så mycket buljong att köttet nätt och jämt täcks. Sätt till tomatpurén, krossade vitlöksklyftor, timjan och 1 sönderbrutet lagerblad. Sjud upp, lägg lock på grytan och sätt in i ugnen. Reglera värmen, så att grytan sjuder sakta och låt den stå i 3-4 timmar.
Smålökarna bryns hela i smör tills de får fin färg. Tillsätt mörk buljong och/eller vin (rött, vitt eller sherry), persiljekvistar, ett lagerblad, timjan, salt och peppar och låt sjuda under lock till lökarna är mjuka.
Champinjonerna klyftas och steks på medelhög till hög värme i torr panna tills de börjar kvida och knäppa. Tillsätt sedan smör och stek tills gyllenbruna.
När köttet är mört skiljer man av såsen med en sil. Skölj ut grytan och lägg tillbaka kött och bacon i den. Fördela löken och champinjonerna över köttet.
Sjud såsen en stund tills det återstår cirka 6 dl som är så tjock att den täcker en sked tunt. Om såsen är för tunn, kokar man snabbt ihop den. Om den är för tjock kan man späda med några skedar buljong. Häll såsen över kött och grönsaker.
Om grytan skall serveras genast: Lägg på lock, sjud upp det hela och låt det sjuda några minuter. Rör försiktigt då och då från botten. Servera ur grytan eller lägg upp köttet på ett fat omgivet av potatis, nudlar eller ris. Dekorera med persiljekvistar.
Om rätten skall serveras senare: Lägg på locket när grytan kallnat och ställ den i kylen. Sjud upp den igen ungefär 15-20 minuter innan maten skall serveras och låt den sjuda sakta i ca 10 minuter. Ös sås över köttet då och då.
Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?
När man tänker på ärtsoppa och dryck så är det väl varm punsch som först kommer upp. I andra hand är det väl en sval, ljus lager som kommer för en. Men vin då?
När jag för många år sedan arbetade bakom disken på Systembolaget hade jag en kund som varje torsdag kom och köpte en butelj Val de Loire till ärtorna. I deras familj hade de för vana att skvätta lite vitt vin i soppan och sedan dricka resten till. Lät inte så dumt, men jag har faktiskt aldrig testat. Syran kan nog göra underverk.
Däremot testade jag idag att röra ned några matskedar finosherry i den färdigköpta ärtsoppan (Jag tycker att ärtsoppa på ”plastkorv” är en av de färdigrätter som ofta är lika bra som hemkokt). Med sherryn lyfte rätten flera snäpp och den skånska senapen kompletterade bra. Ett litet glas fino vid sidan av var en ren njutning.
Det finns egentligen inget som säger att vitt vin inte skulle passa till denna klassiska torsdagsrätt. En rustik cava eller en halvtorr riesling borde vara utmärkta. Kan man dricka varm punsch till bör även en sval sauternes fungera. Läge för nya smakexperiment.
Fortfarande hämmad av förkylning lever vi på rester, skafferirens och panodil. Inga spännande kulinariska upplevelser vid horisonten och orken och inspirationen att att ta itu med textuppslag saknas. Därför blir det en liten tillbakablick på favoriter från de gångna månaderna. Håll tillgodo!
Sen får du inte missa den lilla slogantävlingen och webbutiken.
Ibland undrar jag varifrån inspirationen kommer ifrån. Särskilt sådana här dagar då jag är trött och sjuk. En sak är jag säker på; inspirationen kom inte från Italien i alla fall.
Fräs ett kilo nötfärs (jag tror lammfärs blir ännu bättre) tills vätskan kokat bort. Tillsätt 2 tsk salt, 3 muskotblommor samt 2 burkar passerade tomater i omgångar så att det reducerar ihop och blir en ganska tjock sås. Smaksätt med 1 tsk tamarindpasta, 1 tsk spiskummin, 2 tsk kanel, 1 tsk worchestershiresås (kan ersättas med fisksås), 2 msk harissa/chilipasta och låt puttra en stund så smakerna gifter sig. Smaka av. Innan servering tillsätter du det finsrivna skalet av en citron.
Smaken blev fyllig, rund och aromatisk där ingen av kryddorna stack ut eller dominerade. En mycket lyckad köttfärssås. På bilden har jag dekorerat med en muskotblomma, den ska inte ätas.
Glöm inte slogantävlingen.
När det är extra synd om en behöver man något extra gott. Det finns visst en tvingande lag på det.
För två stora muggar värmde jag 0,5 dl vispgrädde och smälte 200 g (en kaka) 70%-choklad och 0,5 dl råsocker. Fyllde upp med mjölk och lät det hela få ett uppkok. Vispade grädde och blandade ner minimarshmallows. Hällde 3 cl brandy i vardera muggen, fyllde upp med varm choklad, toppade med grädden och toppade med mer marmallows.
Ojoj! Nästan som meducin! Fast bättre.
Idag är det synd om Eder matbloggare. En synnerligen ondsint förkylning har slagit klorna i både mig och kära hustrun. I varsin soffhörna snörvlar och kvider vi. Jag har brottats med huvudvärken från helvetet och hustrun har ont i skinnet. Att matlusten tryckts ner av ett lätt illamående är ju inte kul heller. Men man kan ju inte leva på Panodil allena.
Till slut övermannades vi dock av hunger och efter en omänsklig kraftansträngning lyckades jag samla mig till att göra en inventering av kök och skafferi. Det fick bli stuvade makaroner och knaperstekt falukorv. Om jag skulle upprätta en lista över comfort food så skulle den tveklöst toppas av denna barndomsdoftande rätt. Så mild, så snäll, så god. Precis den typ av mat man kräver och behöver när man är lite uschlig.
Tack vare en outnyttjad kraftreserv blev det också rivna morötter med filéad blodapelsin. Så gott det är! Och c-vitaminerna behövdes idag kan jag garantera.
Nu känns det litelite bättre. Men det är fortfarande synd om mig.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Utsedd till Sveriges bästa vin- & dryckesblogg 2012 av matbloggspriset.se. Skriver lika mycket om mat.
Okänt webbflöde
Öhmans Mat & Vin 
Senaste kommentarer