Äntligen hemma från Spanien och bjuds på nybakat.
Långjäst (dock ej surdeg) och bakad på låg temperatur (37,5°) i 36 veckor. Lite smådegig men det har man överseende med för inget doftar som nybakat.
Bullen heter Liam och är två dagar gammal och är mitt första barnbarn.
Som någon kanske förstått är jag på en kortare vinresa till Ribera del Duero i Spanien. Tänkte komma med en lite längre reseberättelse när jag ”landat” och smält intrycken.
Tillsvidare vill jag bara förmedla intrycket av dagens spanska ”andra frukost” eller ”förlunch” som intogs i den lilla byhålan Roa.
I en livlig bar beställdes några små öl – ”cañas” – och ett urval tapas. Förutom ljuvliga varianter av tortillas fick vi smaka friterade grisöron.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; grisen är guds bästa uppfinning. Allt går att äta och allt smakar gott.
Grisöron kanske inte är för alla. Lite för broskigt i vissa bitar, kanske lite sladdrigt fett i någon. Men om man glömmer vad man äter så är det smakrikt, frasigt på ytan och spännande i varje tugga. Lite som ett gastronomiskt kinderägg
Åt en trevlig middag på hotell och restaurang Raiz i Roa igår.
Här hade de lyckats kombinera två livets goda ting; jamon iberico och anklevermousse! Det är inte ofta som sådana kombinationer fungerar men det blev en riktig hit.
Serverad i små rullar av ugnstorkad skinka fyllda med moussen, enkelt upplagt på sallad. Fina smak. och konsistenskontraster.
Mest speciellt på restaurangen var att vid vinserveringen presenterades korken. Inget konstigt med det, förutom att den var ”trancherad”, det vill säga uppskuren i tre delar för att verkligen visa korkens tillstånd. Mycket annorlunda. Men kul.
Efter en dag med flygplansmat, nödstopp vid en spansk Burger King (ursäkta en matsnobb men hamburgare på såna ställen är inte värdig människoföda. Jag kände mig smutsig och utnyttjade efteråt) och provning av 32 röda viner så är en halvliters tysk öl med krämigt skum det bästa man kan få.
Kantarellerna jag fyndade på loppis igår fick bidra till dagens middag.
Grunden fick bli en ugnsomelett, en klassiker jag knappt kan påminna mig att jag lagat någon gång. Konsulterade ”Matboken”, KF:s eminenta blåvita kokbok från sent 1970-tal. Fick där några handfasta råd; ett ägg binder en deciliter mjölk och för att undvika en blåsig omelett ska mjölken först kokas. Följde dessa råd och fick en pösig, fin och gyllene omelett efter cirka en halvtimme på 200°.
Fyra hekto(till två personer!) färska kantareller stektes på låg värme i torr panna länge. Lika delar ankfett och smör klickades i tillsammans med strimlat bacon och finhackad schalottenlök. En skvätt amontilladosherry och till slut grädde som fick puttra en stund. Klart!
Den lena, milda ugnsomeletten är underskattad, särskilt när den får bilda grund till något smakrikt och mustigt.
Hoppet är det sista som överger människan sägs det. Det är väl därför vi svenskar fåfängt väntar in vackert sommarväder.
I hopp om sol, regnuppehåll och stiltje bokade vi picknickkorg av Pim för lördagkvällen. Korgleveransen kunde vi lita på, vädergudarna däremot serverade kyliga vindar. Det blev uppdukning i lä på altanen istället. Mig gjorde det inget då jag har lättare att uppskatta mat när jag sitter bekvämt och slipper balansera papptallrikar.
Ur folieformarna packade vi upp
Inga konstigheter, men mycket välsmakande. Otippad storhet var rostbiffen. Brukar välja bort denna som seg och torr. Rostbiffen ramlade nästan sönder så mör den var. Brien och päronet var en annan höjdare och kladdkakan en dröm.
Om jag saknade något så var det kanske något med lite hetta i alla de finstämda, lena smakerna. Men det är en petitess.
Ska du ha picknick i malmötrakten eller rent av i Västra Hamnen så kan jag rekommendera Pims picknickkorg.
Bakning och pajer är inte riktigt min grej. Däremot kan bakverk med digestivebotten funka. Svårt att misslyckas där.
Jag föll för detta recept från Allt om Mat. Framförallt var det bilden som lockade mig. Det såg så snyggt ut. Detta skulle provas.
Här följer det snodda receptet med kommentarer och modifieringar:
Sätt ugnen på 175°. Smula sönder 300 g (ca 20 st) digestivekex. Jag använde fullkornsvarianten och använde mortelstöten istället för mixer. Smält 150 g smör och rör ihop.
Ta en springform med diametern 24 cm och tryck ut smeten i ett jämnt lager i botten. Förgrädda i 10 minuter.
Här kommer dagens husmorstips: Digestivebottnar har en tendens att suga sig fast när de kallnar. Det hjälper inte att smörja formen. Spänn istället fast smörpapper över botten i springformen. Inga problem längre.
Till smeten vispar du 600 g philadelphiaost och 2,5 dl kesella 10% pösigt. Rör sedan ner 1 dl strösocker och 1 dl majsstärkelse(inte majsmjöl! Ska kunna ersättas med potatismjöl). I originalreceptet står 2 tsk vaniljsocker men jag skrapade ner äkta vaniljstång i strösockret istället. Inga halvmesyrer här. Rör sedan ned 3 st ägg ett i taget och sist 1 dl vispgrädde.
Medan du donar med ovanstående smälter du 200 g vit choklad och blandar ned i smeten. Jag krånglar inte med vattenbad. Har man en pålitlig spis låter man chokladen smälta sakta på lägsta temperatur.
Häll smeten över digestivebottnen och toppa sedan med 1,5 dl blåbär (färska eller frysta). Grädda i 40 minuter. Täck med folie om kakan börjar bli gör mörk. Låt den stå kvar i 30 minuter på eftervärmen.
Servera gärna kylskåpskall.
Resultatet. Mycket god, inte särskilt söt, milda smaker som bryter fint mot den lilla sältan i bottnen. Ganska mäktig och jag skulle nog byta ut blåbären mot hallon för att få lite mer smakkontrast och syra.
Blev den snygg? Inte som på förlagans foto. Min kaka fick till och med en sorgkant runt om av blåbärssaften.
Jag är svårt loppisberoende. Inte en helg går utan att jag står upp i ottan för loppisrundor. Inte en handtextad skylt utmed landsvägarna får köras förbi. Loppisar är bäst!
För den som är matintresserad är loppmarknader riktiga guldgruvor. För den som söker fritöser eller riskokare, bak- eller glassmaskiner, elektrisk korkskruv eller romargryta så kan här sparas pengar. Nämnda prylar är typiska presentprylar som raskt hamnar på loppisborden efter att blivit använda en eller ett par gånger. Ofta hittar jag dem ouppackade till och med. Priserna? En spottstyver.
Själv har jag hittat flera gjutjärnsgrytor från Le Creuset i toppskick och betalat mellan 40 och 100 kronor istället för över tusenlappen! Typiska bröllopsgåvor som mottagaren inte förstått sig på.
Morgonens fynd blev en pepparkvarn från Peugeot för en tia (kostar runt 400 kr ny och har livstidsgaranti på kvarndelen), ett sprillans nytt knivblock till mina kringskramlande knivar och träslev samt ouppackade ”snapasgafflar” för 45 kr. Dessutom en ny tekula för en femma som ska användas för kryddor.
Oväntat på loppisen var en korg med nyplockade kantareller, ett halvkilo för en femtilapp. Summasummarum 110 kronor utan att pruta.
Ett besök i London är inte komplett om jag inte fått njuta en ale och fish & chips. Alen måste vara ”real” och den friterade fisken ska serveras med maltvinäger och ”mushy peas”. Annars kan det vara. Jag älskar verkligen det mintdoftande ärtmoset som är ett traditionellt tillbehör på pubarna. (Edit: Världens bästa fish & chips, enligt mig, hittar du på Green Lion Inn i Malmö. Tyvärr har de inte ärtmos.)
Har aldrig tidigare prövat på att göra det själv, men eftersom jag går på kolhydratfattig kost för tillfället (inga pommes eller potatis) och stekt torsk stod på menyn tyckte jag att det var dags.
Torsken, dragen ur Öresund och inhandlad på morgonen, fick min ”isvattengravning” och dubbelpanerades. Kunde inte motstå frestelsen så den stektes delvis i ankfettet som blev över när jag confiterade. Gav den bara en fin stekyta(resultatet alltid perfekt med ankfettet) och lät den sedan gå färdigt i ugnen på cirka 70° medan ärtorna fixades.
Det mintiga ärtmoset (Minty Mushy Peas) gjorde jag så här:
En bunte hackad salladslök, en näve färska myntablad och cirka ett halvt kilo frysta gröna ärter slängs ned i en gryta med upphettat smör och olivolja. Locket på och värm tills ärtorna är tinade och allt är varmt. Mosa eller kör med mixerstav till en slät röra. Tillsätt mer smör och smaka av med salt och svartpeppar.
Mild, lite söt och ”klorofyllig” med fräsch ton av myntan. Barnmat-de-luxe. Stod mycket fint mot den saltare fisken med frasig panering. Maltvinägern bidrog med en mild, fin syra.
Nu är magen glad! Jätteglad!
Eftersom det är en typisk brittisk rätt så kör vi också en ”gordon-ramsay-f-word-style” som repetition(du får själv nynna lite funkigt):
Het gryta. Smör. Olja.
Hacka salladslök. Mynta. Frysta gröna ärter. Värm.
Mixa. Smör. Salt & peppar.
Done!
Idag på morgonen blev det en promenad till de fantastiska hoddorna för inköp av fisk.
Hade redan bestämt mig för en filé av öresundstorsk, men i disken låg en driva med skrubbor nyuppdragna ur sundet. Skrubban(kallas också skrubbskädda eller flundra) ser ut som en liten rödspätta och har något grövre men, i min mening, smakrikare kött. Perfekt pannstorlek. Det blev ett vackert exemplar till min sololunch.
Skrubban vändes hel i vetemjöl och stektes på medelhög värme i lika delar rapsolja och smör. Nypotatis och sallad till.
Jag har just läst Lisa Förare Winbladhs artikel om sardeller och erkänner villigt att jag vandrat okunnig om denna delikatess. Så för att göra bättring svängde jag ihop ett sardellsmör* som fick smälta på den varma fisken.
Firren kostade väl typ femton spänn men smakade lyx.
*En rejäl klatt rumsvarmt smör(NEJ! Det går inte lika bra med margarin!), 3 sardeller och några droppar citron rörs ihop och får stå i kylen för att bli lite fast igen. Klart.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Utsedd till Sveriges bästa vin- & dryckesblogg 2012 av matbloggspriset.se. Skriver lika mycket om mat.
Okänt webbflöde
Öhmans Mat & Vin 
Senaste kommentarer