Sista timmen på mässan Älska Mat & Vin i helgen så slumpades många varor ut. Jag kom hem med en hel kasse isterband samt en bok med isterbandsrecept. Där saknades förstås mitt recept på brännvinspasta. Lämpligt tillfälle att reprisera med andra ord.  Lova att prova!

Hur man än försöker göra en ”äkta” ragú bolognese så är det alltid någon som med ett besserwisserpekfinger påpekar att ”så där gör man inte i Bologna” eller ”med råvarorna vi har blir det aldrig riktigt”. Lika bra då att komponera en pastasås som blir lika genuin från de skånska pilalléerna via de småländska stengärdsgårdarna upp till trädgränsen och österut till den ryska taigan.

Skala två isterband, skär ner dem i mindre bitar och fräs i smör. Hacka en gul lök inte allt för fint och häll ner i korvfräset. Löken ska inte ta färg eller mjukna. Häll av spadet från en burk hela konserverade tomater, hacka dem grovt och rör ner i fräset tillsammans med 6 cl akvavit. Koka upp. Rör ned 1 dl smetana, 1/2 tsk salt och rejält med svartpeppar. Låt puttra några minuter.
Strax innan servering river du ner pepparrot. Smaka av. En del pepparrot är ganska mild. Annan inte.
Snygga till såsen med hackad persilja innan du serverar den med pappardelle eller annan bandpasta.

Såsen blir matig, mustig och smakrik med en frisk syrlighet från smetana, tomaterna och isterbanden. Jag gillar den riktigt syrliga sorten från Lammhult. Akvaviten med sin dill- och kumminkaraktär kan säkert uteslutas, men det är så himla kul när man kan inkludera vår egen kulturdryck i matlagningen.

Denna rätt kan med fördel serveras till dem som inte tror att de gillar isterband.

Dricka till? Ja vad tror du? Öl och brännvin och inget vinfjönteri.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Lagom till uppesittarkvällen kom storasyster med en ny snaps. Alltid kul att prova nytt kryddat brännvin. Haga Julsnaps Special skulle nog kunna passera som akvavit då den har mer karaktär av kummin och dill än den rom som anges på etiketten. Den här kommer att sitta som en smäck till kvällens janssons frestelse. Edit: När jag drack snapsen till janssons frestelsen så blev karaktären av rom/arrak plötsligt mycket påtaglig.

Stor, ren fint distinkt kryddig doft av kummin, dill, kryddpeppar och tydlig pomeranston. Smakrik, rund och kryddig smak där kryddpepparn slår igenom. Lång, fin, pepprig eftersmak med viss beska

Inget julbord utan snaps. Flera olika sorter ska det vara och helst något välbekant och gärna något nytt. Kryddar själv gör jag sällan. Det finns så många bra och balanserade sorter att välja på.

Ny för i år är Lysholm Julaquavit. Som nästan all norsk akvavit så är den lagrad på gamla sherryfat vilket märks på den komplexa, balanserade och avrundade smaken. De tydliga tonerna av stjärnanis, kummin, vanilj och dill samsas med en liten läderton och en fin fatstruktur. En akvavit att smutta på liksom min personliga favorit Lysholms Linie.

Ett måste på bordet är Rånäs Brännvin som är Kära Hustruns favorit. Lite snällare med någon sötma och tydlig karaktär av pomerans.

Det finns några flaskor kvar av Spirit of Hven Organic Winter Schnapps. Bör passa perfekt till risgrynsgröten med sin stora doft av pepparkaksdeg, hasselnöt, kanel, pomerans, vanilj, citrus och apelsin. Smakrik, kryddig och rund med en aning sötma och en lång eftersmak med liten ekstruktur och bitterhet.

Har du inte provat Porsbrännvin så har den en lite annorlunda örtig och nästan fet karaktär som bryter av mot övriga snapsar. En av våra allra äldsta bröd-. öl- och brännvinskryddor.

Tänk på att dagens kryddade sprit är ren, nyanserad och mild i smaken. Därför räcker det att servera den kylskåpskall och den ska smuttas inte svepas. Då räcker både du och spriten längre.

De udda snapsglasen kan du läsa mer om hos precis en sån retroblogg.

Hur man än försöker göra en ”äkta” ragú bolognese så är det alltid någon som med ett besserwisserpekfinger påpekar att ”så där gör man inte i Bologna” eller ”med råvarorna vi har blir det aldrig riktigt”. Lika bra då att komponera en pastasås som blir lika genuin från de skånska pilalléerna via de småländska stengärdsgårdarna upp till trädgränsen och österut till den ryska taigan.

Skala 2 isterband, skär ner dem i mindre bitar och fräs i smör. Hacka en gul lök inte allt för fint och häll ner i korvfräset. Löken ska inte ta färg eller mjukna. Häll av spadet från en burk hela konserverade tomater, hacka dem grovt och rör ner i fräset tillsammans med 6 cl akvavit. Koka upp. Rör ned 1 dl smetana (du hittar den i det laktosfria sortimentet), 1/2 tsk salt och rejält med svartpeppar. Låt puttra några minuter.
Strax innan servering river du ner pepparrot. Smaka av. En del pepparrot är ganska mild. Annan inte.
Snygga till såsen med hackad persilja innan du serverar den med pappardelle eller annan bandpasta.

Såsen blir matig, mustig och smakrik med en frisk syrlighet från smetana, tomaterna och isterbanden. Jag gillar den riktigt syrliga sorten från Lammhult. Akvaviten med sin dill- och kumminkaraktär kan säkert uteslutas, men det är så himla kul när man kan inkludera vår egen kulturdryck i matlagningen.

Denna rätt kan med fördel serveras till dem som inte tror att de gillar isterband.

Dricka till? Ja vad tror du? Öl och brännvin och inget vinfjönteri.