När jag och Kära Hustrun för många år sedan bilade i Frankrike var vi bland annat i Alsace. På en liten restaurang åt vi en rejäl sallad till lunch. Mitt i grönsalladen tronade ett berg av potatis gratinerad med kraftfull munsterost. Fantastiskt gott och ett matminne som har levt kvar.

Jag har sedan dess trott att detta var en typisk lantsallad, salade de campagne, från Alsace, men när jag började googla så insåg jag att så var det inte alls. Jag fick helt enkelt rekonstruera rätten ur minnet. Det blev nästan lika bra. Samspelet mellan den ampra osten, friska och söta äpplet, den mjälla potatisen och kumminkryddan blev perfekt.

Koka fyra stora potatisar med skalet på. Under tiden ugnssteker du tjocka skivor av rimmat sidfläsk i ugnen. Sprid ut skivorna på smörpapper och stek på 200°. Vänd fläsket då och då tills knaprigt. Blanda en sallad på bladspenat, machésallat, mangoldskott och finst skivad morot och rädisa. Blanda med en vinägrett och fördela salladen på 2 tallrikar. När potatisarna är färdigkokta sköljer du dem, skalar och skär i tjocka skivor. Skala och tärna ett svenskt äpple. Varva potatis, äpple, lite hyvlat smör, flingsalt och kummin i en form. Toppa med rejäla skivor munsterost. Gratinera på 175° till osten smält.  Lägg upp på tallrikarna med salladen och fläsket. Njut med en fransk öl eller ett vin från Alsace, gärna en gewurztraminer eller pinot gris.

Fick idag chansen att återknyta bekantskapen med ett vin jag arbetade med för många år sedan när jag befann mig på importsidan av branschen.

Domaine Louis Sipp är en familjeegendom i Ribeauvillé i Alsace som gör viner som visar sin bästa sida efter många år på butelj. Idag arbetar de helt ekologiskt. Vinet jag provade idag var 2001 Riesling Grand Cru Kirchberg de Ribeauvillé.

Briljant och ganska djupt gul färg. Stor, ganska intensiv doft av tropisk frukt, ananas, aprikos, honung och en typisk petroleumton typisk för mogen riesling. Torr, mycket fyllig och limefrisk smak av aprikos, jordgubbar, citrus och honung. Mycket tydlig mineralitet, fruktfetma och en struktur som nästan liknar ett lättare rött vin. Lång, balanserad, stram och frisk eftermak. Komplex och rik riesling med potential för ytterligare några år på butelj.

Gammal riesling (och ung för den delen) är magiskt. Med tanke på att detta vin kostade runt 180 kr för fem år sedan så får man betrakta det som ett fynd.

Här provade jag en pinot gris från Louis Sipp från samma grand cru.

Åh dillkött! Du klassikernas klassiker bland svensk husmanskost! Varför lagar man dig inte oftare? En enda gång tidigare för flera år sedan har jag tillrett dig. Men idag – ÄNTLIGEN – var det dags igen.

Vid mitt senaste besök på den alldeles utomordentliga livsmedelskedjan City Gross (där finns kokhöns!)hittade jag en stor bit ospecificerad kalv. ”Bra att koka” stod det men jag slöt mig ändå till att det måste varit den övre delen av kalvlägget. 65 spänn kilot. Kanon!

Hemma började jag titta igenom kokböcker för ett riktigt bra och pålitligt recept. Jag hittade 11 stycken. Alla olika. Jag bestämde mig att utgå grån Bonniers Stora Kokbok, mitt stöd i livet.

3 liter väl saltat vatten kokades upp. I med hela köttstycket som fick koka en stund så att proteinet kunde skummas av. Ner i grytan med blasten från en stooooor purjolök, en kvarts rotselleri, tre morötter och en tekula med lagerblad och svart- och vitpeppar. Allt fick sjuda i 2 timmar. Därefter plockas köttet upp, får svalna lite och därefter delas i lagom stora grytbitar och befrias från bindvävnad och annat. Kokspadet spara du givetvis, kokar ihop och fryser in till framtida soppor och såser.

Under tiden köttet kokar hackar du dill en rejäl knippa dill, kokar potatis och morötter. Du gör också en torewretmanspecialare: koka snabbt upp 5 matskedar matättika(3%) med 3 teskedar strösocker. Denna blandning ska du sen smaka av såsen med.

Såsen svänger du ihop genom att smälta smör på medelhög värme, vispa i vetemjöl som får fräsa en stund utan att ta färg. Häll på det varma kokspadet tills du får en fin konsistens och låt sjuda ihop en stund. Smaksätt med sockerättikan till önskad smak (var inte rätt för att ta i ordentligt) och smaka av med vitpeppar och salt. I många recept stod att man skulle ha pressad citron i. Jag tog en annan väg och rev ner skalet från en citron. Mycket fräscht. I med köttet och sist dillen. Servera direkt till potatisen och morötterna. Ljuvligt!

De flesta skulle säkert valt en ljus pilsner till denna rätt. Inte jag. Av två anledningar:

1. Öl inehåller maltos som är ett stort ”no-no” när man försöker undvika kolhydrater. Med tanke på potatisen till rätten så avstår jag.
2. Sötman och umamin i rätten skulle förstärka beskan och torrheten i ölen.

Istället blev det ett vin från Alsace; 2002 Louis Sipp Tokay Pinot Gris Grand Cru Kirchberg de Ribeauville. Stor, utvecklad doft av tropiska frukter och ett lätt aromatiskt inslag. Smaken var torr, mycket fyllig, lite eldig och med nästan en liten fet, oljig känsla. Mycket tropisk frukt och en avrundad syra med lång eftersmak. Fungerade utmärkt till sötman, syran och den dillaromatiska tonen i maträtten.