Nyligen rekommenderade jag ett vin på PET-flaska för första gången. Nu är det dags för den sista bastionen att falla. Jag släpper principen att inte rekommendera bag-in-box. Ja jag vet att jag till och med skrev ett manifest, men efter femton år har man väl reätt att ändra sig. Ni vet principer är som mockaskor – tjusiga men opraktiska.

Vinet som fick mig att släppa min egen regel är 2023 Piemonte Barbera Valle di Nebbia som ligger på beställningssortimentet. Detta är ett vin från Piemonte på druvan barbera. Läser man informationen så verkar vinet vara helt genuint och komma från en lokal familjefirma, inte ett hitte-på-vin som ofta är fallet med viner i det lägre prissegmentet.

Det här är ett riktigt njut-i-stora-klunkar-vin! Härligt bärig och distinkt doft av blåbär, körsbär, röda vinbär och en liten örtighet. Smaken är medlefyllig, likaledes bärig och lutar sig mer mot friska fruktsyror än tanniner. Riktigt fräscht och charmigt och dominerat av vad engelsmännen skulle kallar ”bright fruit”. Jag gillar inte begreppet, men eftersom jag redan svikit min principer så drar jag till med ”josigt”. Ingen påklistrad druvsötma och inte ett spår av russin. Snyggt och rent. Detta är ett vin jag gärna skulle druckit lite svalt i repiga duralex-glas på en italiensk uteservering till en sallad, mustig pastarätt och ett gott bröd. Det här exakt vad man förväntar sig och vill ha av en enkel men välgjord barbera från Piemonte.

Sådär. Nu har jag tipsat om ett FYND på bag-in-box. Alla spärrar borta. Nu kan vad som helst hända.

DISCLAIMER: Denna box fick jag som varuprov. Jag har alltså inte betalat för den själv. Däremot ska jag beställa och betala några på direkten.

Som läsare av denna blogg vet så är jag ingen vän av boxviner och inte heller ett fan av röda viner från Sydafrika. Trots det har jag testat lådvinet Umbala, en blandning av cabernet sauvignon, shiraz och pinotage för 139 kr. Det motsvarar ett buteljpris om knappt 35 kronor. Billigare än så kan det knappast bli.

Hur smakar det då? Doften är ganska liten med en lite bränd, gummiaktig ton och en svag, saftig karaktär av mörka bär. Smaken är lätt, bärig, mjuk men med en lite kärv, torr karaktär av ek (nejnej, vinet har inte legat på fat). Vinet har en distinkt, nästan aggressiv syra och en lite bränd/rökig ton i den korta eftersmaken. Vinet saknar den lätt kväljande, påklistrade sötma som viner i denna prisklass brukar vara behäftade med. Med prislappen i åtanke är det inte mycket att säga om vinet. Man får precis vad man betalar för. Inget mer. Inget mindre. Ett enkelt vin för en liten peng.

Jag brukar säga att varje vin har ett syfte och ett användningsområde. För mig hade detta vin ett uttalat syfte som det fyllde med den äran; bas till glögg.

I dagens Sydsvenskan och Göteborgs-Posten rapporteras om ett test av vin på plastpåse (bag-in-box) som gjorts av Testfakta. Det är så skönt när man kan säga ”vad var det jag sa.”

Röda låd-/påsviner innehåller mer svaveldioxid, socker och konserveringsmedlet sorbinsyra än vin på butelj. Svaveldioxid är ett ämne som är naturligt förekommande i små mängder i vin men ämnet används också under hela produktionen av vin från odling till buteljering. Svaveldioxid är ett ämne som är nödvändigt vid vinproduktion men det finns gränsvärden som i vissa fall överskrids i lådvinerna. För att vinet ska klara förvaringen i plastpåse krävs högre nivåer av svavel. I vita viner är dessutom nivåerna i regel ännu högre. Problemet med svavel är att många människor är överkänsliga. Sockernivåerna visade sig, som väntat, också vara högre i dessa viner. Tillsatsen av socker i form av koncentrerad och renad druvmust (rectified grapemust/RGM) görs för att ge en illusion av större fruktighet och fyllighet, en form av smakförfalskning med andra ord. Genom tillsatsen av sötma ökar risken för efterjäsning och sorbinsyra måste därför tillsättas.

Så förutom att pås-/lådviner i allmänhet är trista, opersonliga, massproducerade produkter i en osexig familjeförpackning är de också bemängda med mer tillsatser.

För den som vill läsa mer om min syn på vin i plastpåse så rekommenderas min drapa om djävulens påfund.

http://intressant.se/intressant

http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/mycket-svavel-i-ladvin-1.950652

Detta är en text jag publicerat på olika sätt flera gånger tidigare (bland annat som en facebookgrupp). Jag återger den en än gång i något uppdaterat skick här på bloggen då jag vill den ska följa mig. Håll tillgodo:

Jag ska börja med en bekännelse: Ja. Jag har också deltagit i den allmänna hysterin och bedyrat att jag minsann tycker att bag-in-box är en utmärkt och praktisk förpackning för vardagsvin. Det har till och med undsluppit mig att plastpåseviner gagnar vinintresset. Herregud! Man vill ju inte bli stämplad som en vinsnobb. Men bara för att man som jag gärna dricker enkla, billiga och ärliga viner* behöver man inte bejaka förfulning, förflackning och förenkling.

Men nu är det slut! Det är dags att sätta ner foten och säga sanningen:
Vin i plastpåse med tappkran är en styggelse och saknar existensberättigande. Jag ska berätta varför.

”Det är en så praktisk förpackning och bra att ha i båten” Detta argument har jag hört till och med av folk vars senaste marina upplevelse är Ålandsbåten eller sundsbussen mellan Helsingborg-Helsingör. Du kan inte ha den på bordet utan en speciell ställning. Kranen droppar undantagslöst. Att bjuda runt en papplåda på grillfesten kanske höjer stämningen runt bordet, vad vet jag. Personligen tycker jag det är lättare och trevligare att servera ur en flaska. Har ni någon gång sett de patetiska övningar som folk tvingas till för att få ut de sista tre decilitrarna ur lådan. Vicka och jucka på lådan. Trassla ur den tarmiga påsen ur hålet. Krama och pressa. Förnedring är bara förnamnet.

”Det är så bra att ha hemma, lätt att ta ett glas utan att behöva öppna en hel flaska”. Hallåååååå! Ta ett glas?! Problemet med boxvinerna är att du tappar all kontroll över hur mycket vin du har druckit ur förpackningen. Det blir ett evigt sörplande helt enkelt. Och varför i herrans namn är det bättre att öppna 300cl än 75cl om man vill ta sig ett glas? Dricker du ett glas om dagen så är en flaska urdrucken på 5 dagar. Förvara flaskan i kylen(där den tar mycket mindre plats än en box!) så håller den sig. Kartongeländet barrikaderar sig i kylen i över tre veckor med samma konsumtionstakt. Personligen hade jag tröttnat på att behöva dricka samma vin i tjugo dagar. Men jag kanske är konstig. Samma människor som dricker lådviner kanske har en femkilosförpackning av Mamma Scans köttbullar för alla veckans måltider?

”Kvaliteten på lådvinerna har ju blivit så bra”. Jo hej du. Det kanske stämmer om man gillar viner som är översvavlade, ligger på en förpackning som med automatik gör att vinet tappar fruktigheten och är odrickbart efter 12 månader. Ofelbart är samma vin på flaska bättre än om det kommer ur en plastpåse. Men sant är att kvaliteten är generellt bättre än på tetra-briken. Nu tycker jag personligen att man ska ha andra kvalitetsreferenser på det man äter och dricker. Men som sagt – jag är väl konstig.

”Det finns så många olika viner på box att välja på” Bland de hundratalet påsviner som finns i Systembolagets sortiment är merparten viner med tydlig frukt, en slatt ek, mjuka syror och en liten påklistrad druvsötma. Vita viner med ”lagom” frisk syra, tydlig frukt, antingen lite blommig eller ”smörigt ekig” och på slutet återigen en liten påklistrad druvsötma. Jippi! Jag hjular runt av entusiasm. Det stora problemet är dock inte det magra urvalet på plastpåse. Boxarnas totala dominans av volymen utarmar sortimentet på flaska. Förutsättningarna för ett varierat intressant utbud av flaskviner minskar.

”Det är mycket billigare att köpa vin på box än på flaska” Obestridligen så. Men du får vad du betalar för. Ett vin som Umbala från Syadfrika för 128 kr kan aldrig vara bra, jag är ledsen. Ett tips är att kolla Systembolagets beskrivning; ju ordfattiggare beskrivning desto sämre vin, jämför med skräckvinet Diamant.  För att citera en känd svensk vinmakare; ”Betalar man för skit så får man skit”. Oavsett om det är vin, fläskkött eller grönsaker det handlar om så får man försöka se till kvaliteten. Liksom med den billiga skinkan får du mer vatten med dig hem när du försöker spara någon tia. Hellre då ”lite mindre, mycket bättre”. Jag tycker som sagt att man ska vara noga med vad man äter och dricker. Se även punkt 3.

”Till och med kvalitetsproducenterna tappar på plastpåse numera” Det stämmer. Men samma kvalitetsproducenter vägrade att tappa på påse från början. De ville inte fördärva sina viner och sänka sitt anseende. När de förlorade nästan all sin försäljning på butelj ändrade de sig. ”Omvändelse under galgen” kallas det. En personlig hjälte är Miguel Torres som hårdnackat vägrar påsa sina viner. Heja Miguel!

”Man slipper korkskruv och korkdefekta viner” Någon som hört talas om skruvkork? Inte det? Tar hand om bägge problemen och är ljuvligt återförslutningsbar.

”Boxvinerna har avdramatiserat vindrickandet” Avdramatiserat? Snarare gjort vindrickandet tristare. Varför bära hem en familjepack vin med tre liter av en och samma smak när du istället kan prova fyra olika smaker. Tänk om du hittar ett nytt vin du gillar.

”Boxvinerna sprider vinintresset genom att göra prisvärd kvalitet lättilgänglig” McDonalds har också bedrivit kampanjer där de hävdar att de står för kvalitet och matkultur. Det enda som hände var väl att Erik Lallerstedts anseende fick sig en knäck.

”Vinjournalisterna skriver ju upp boxvinerna. Då måste de ju vara bra” Snälla. Lova att höra av er till mig när ni ser någon av Sveriges vinjournalister köa för en bag-in-box på Systembolaget. Jag lovar er att vinskribenterna inte själva dricker det de vill pracka på läsarna. Det finns ett ord för sådant agerande. Hmmm…jag har det på tungan.

Nästa gång någon säger till dig ”Bag-in-box är ju så praktiskt och vinerna är riktigt bra, eller hur?”, ta ditt ansvar och svara ”Nej!”

Våga vägra plastpåse! Gör det idag!

Edit 2: En intressant följd av denna bloggpost är att Magdalena Ribbing fått ta ställning till ”påsvinsvägran” på grund av en av kommentarerna nedan. Håller helt med etikettsexperten. Antingen dricker man vinet eller håller käft och nöjer sig med vatten med någon medicinsk ursäkt. Själv dricker jag alltid om jag blir bjuden. 😉

Edit 1: Den rackarns Miguel Torres har gjort den mest skamlösa helomvändning jag upplevt. För lite drygt ett år sedan svor han i medierna att aldrig någonsin tappa sina viner på box. Nu finns hans storsäljande viner i 3-literspåsar. Svagt och ynkligt.

*Gudarna ska veta att jag dricker snordyra och exklusiva viner också. Men inte varje gång jag vill dricka vin. Det har jag verkligen inte råd med. Vin ska kunna drickas i djupa klunkar också.

Pusha gärna denna bloggpost så fler läser den.

Om du gillade denna post om påsviner så kommer du nog att uppskatta denna.

http://intressant.se/intressant