Det har blivit en hel del vinfynd den senaste tiden. Inget man ska klaga över. Regnar det manna är det bara att sträcka skålen mot himlen.

Det finns faktiskt fortfarande kvar i lager av det sagolika fyndet Frankland Estate Chardonnay. Beställ nu så har du leverans lagom till gröt- och blodpuddingmånaden januari.

Önskar du ett rött vin efter nyår så kommer här ett nytt fynd i form av ekologiska 2017 Gabriel Meffre Côtes-du-Rhône Villages Grande Reserve. Också detta finns det rejäla mängder av (någonstans i Sverige står det 30 helpallar och väntar). Här har vi ett rhônevin i den lite elegantare och svalare stilen (trots att den taxar in på 14,5%) med fin rödfruktig karaktär, kryddor och örter, diskreta fat och fina tanniner. Den medelfylliga smaken har bra längd med liten trevlig mineralitet och en stramhet som tillsammans med den fräscha rödbärigheten gör detta till ett litet läckert vin.

Ska du ha en större fest, fylla frysen med coq-au-vin eller boeuf bourguignon eller bara fylla upp förrådet med ett vardagsvin så finns det knappast ett bättre alternativ. Kan utvecklas positivt ett par år till. Prissänkt 40 kronor och kostar nu bara 69 kronor. Ett riktigt FYND!

Jag köper vinerna själv och har ingen ekonomisk vinning av att tipsa om dessa viner.

För lite drygt två år sedan skrev jag om ett riktigt fyndvin från toppproducenten Guigal i Rhône. Sedan dess har två årgångsbyten skett och priset höjts från 99 till 109 kr.

Jag fick i dagarna ett varuprov på årgång 2012 som visar samma aromatiska, rika och fylliga karaktär men kanske med ännu mer friskhet och stringens. Att man dessutom nu pressat priset till 89 kronor för att från beställningssortimentet utmana konkurrenterna i ordinarie sortiment är bara att tacka för. Det är sällan man får så mycket karaktär för en så lite peng. Gillar du den sydfranska stilen så är det inget att tveka på; beställ en låda och ha på lut hemma.

Ett litet tema hittade jag i dessa viner. De kommer från områden eller druvor som är mest kända för sina röda viner.

Rhône är just ett område som främst uppmärksammas för sin röda viner. Det varma medelhavsklimatet är inte idealiskt för att producera friska, eleganta, istället blir de ofta alkolrika, slappa, tunga och ofta lite parfymerade.  Men när de vita vinerna är lyckade blir de ofta intressanta, smakrika, fylliga och i en stil man inte hittar på många andra ställen. Har en  svaghet för dessa viner, särskilt när de är så välgjorda som detta från Château Mont-Redon.

2012 Mont-Redon Reserve. Ganska ljust gul med grönt inslag. Medelstor och något eldig doft av tropisk frukt, aprikos, gråpäron, galiamelon och kryddighet. Torr, fyllig, fet smak med stor fruktighet och en liten pigg syra bakom den mogna frukten, aprikos, örter och en liten åtstramande beska. Lång, balanserad och rik eftersmak.

Det är nog en och annan som lyfter på ögonbrynen över att det finns vita viner från Priorat. Detta karga distrikt med sitt extrema klimat levererar kraftfulla, fylliga, koncentrerade och alkoholrika röda viner som imponerat mycket de senaste åren. När jag besökte området för några år sedan provade jag en hel del vita viner och personligen tyckte jag att de var mer intressanta och personliga än de röda som alla verkade plöja i samma stilfåra. Kul att det letat sig hit ett vitt prioratvin med karaktär som lyckas balansera en alkoholhalt på 15%. Blunda och smaka och det är inte helt olikt ett friskt rött vin.

2009 Grand Clos Blanco. Medeldjup gul färg med drag åt halm. Stor, uttrycksfull doft av ek, nötter, läder, mogen citrus och ett tydligt drag av oxidation. Torrt, fylligt, smakrikt, tydligt ekpräglat,välstrukturerat, mogen citrus, honung, kryddor, läder och nötter. Mycket lång, komplex och välbalanserad eftersmak.

Det sista vinet är lite udda. Det kommer från en producent i Veneto som bland annat gör amarone. En av de blå druvorna i amarone är rondinella och detta vin består till 60% av en grön naturlig mutation som producenten kultiverat. Att en vinstock som bär blå druvor plötsligt kan utveckla gröna druvor är inget ovanligt, det är faktiskt så alla gröna sorter en gång uppkommit. Lite ovanligare är att idag ta tillvara denna mutation. Resultatet i detta fall mer intressant än bra. För halva prislappen hade det varit helt ok.

2012 From Black to White. Ljust gröngul färg. Ganska liten, enkel, ung doft av tuttifrutti, päron, citrus. Medelfyllig, frisk, nästan spritsig, enkel fruktighet av citrus, tuttifrutti, något klen frukt. Kort, enkel eftermak.

Xavier Vignon är en ganska omskriven vinmakare med arbetsfält i Rhône. Hans viner har blivit omtyckta men jag har personligen inte riktigt köpt hans stil som är åt det modernare och lite fruktsöta hållet.

När det nu släpptes en côtes du rhône för endast 85 kronor som dessutom blivit uppskriven av både vinskribenter och bloggare så blev jag nyfiken. Tyvärr kan jag inte falla in i hyllningskören. Ytligt sätt bjuds det en rik fruktighet med en inledande ”attack” men smaken är kort och lite tunn med ett lite sötaktigt och metalliskt avslut. Det finns också en överdriven eldighet som får vinet att tippa över. Men jag tror ändå att det här är en stil som går hem hos dem som gillar amarone och ripasso och för den blygsamma pengen kan man inte begära så mycket mer heller. Själv föredrar jag 2010 Terre de Mistral som faktiskt är betydligt billigare och som jag skrivit om här. Men det är bara jag.

2010 Xavier Grenache Vielles Vignes. Ganska djup blåröd färg. Stor, varm, eldig och varmfruktigt, syltig doft av mörka bär och lite pepparkakskryddighet. Medelfyllig, fruktig och lite kryddig smak med något spretig syra, tydlig eldighet, sötlakrits. Ganska kort och lite tunn eftersmak med en något efterhängsen fruktsötma, obalanserad eldighet och liten beska/metallisk ton.

En seglivad uppfattning jag ofta möter när jag håller provningar är att franska viner antingen är ”fina men jättedyra” eller ”billiga och dåliga”. Min egen uppfattning är att vill man ha bra och intressanta viner men inte betala för mycket så är Frankrike en skattkista. Om man som Frankrike producerar ungefär 20% av allt vin i världen så bör det rent matematiskt finnas en hel del godbitar i alla prisklasser.

Även om man har en snäv budget behöver man inte nöja sig med bords- eller lantviner då det även i de klassiska distrikten finns välgjorda och trevliga viner att hitta. Bland vita viner under hundralappen har jag några stående rekommendationer. 2011 Château Bonnet från Bordeaux som alltid leverar krispigt friska, ganska lätta, grönfruktiga och avmätt aromatiska viner i jämn kvalitet. Lite mer fyllighet och gul fruktighet hittar man i 2011 Mâcon-Villages Chardonnay som levererar vit bourgogne till budgetpris.

Nu har jag dessutom hittat två röda viner som kan rekommenderas. 2010 Mâcon Rouge Rochebin är en röd bourgogne och kommer från samma region som det sistnämnda vita ovan. Området är inte särskilt känt för sina röda viner då de oftast inte framställs pinot noir men av druvan gamay liksom vinerna från det sydliga granndistriktet Beaujolais. Likheterna är också uppenbara.

Ljus röd färg. Ganska liten bärig doft av sommarbär. Lätt, mjukt och mycket friskt vin som är förföriskt lättdrucket. Bara enkelt och charmigt med massor av röda bär som knappt mogna jordgubbar, hallon, röda vinbär och röda körsbär. Inte tillstymmelse till komplexitet men perfekt till kallskuret och serverat svalt på picknicken.

Ett helt annat temperament har 2010 Terre de Mistral från Côtes du Rhône längre söderut. Det är inte mer än två veckor sedan jag rekommenderade ett annat vin från samma område. Det här är en ganska tuff utmanare.

Färgen är mörkare och redan på den lite eldiga doften känner man det varmare klimatet och de typiskt örtiga tonerna med inslag av lavendel, kryddpeppar och mörka bär. Smaken är mjuk även här, syran frisk men mer kropp och fyllighet och en fruktighet som här är sötaktigt mogen och massor av kryddighet som ger lite dimension. Vinet är ofiltrerat (förbluffande för ett vin för 67 kronor!) och kan därför ha lite fällning vilket bara är ett ”problem” i sista glaset. Glöm alla tråkiga bag-in-box-viner! Här är sommarens grillvin!

Två välgjorda, enkla och ärliga viner till riktigt bra pris. Skruvkork på båda dessutom.

Jag gillar verkligen de röda vinerna från Côtes du Rhône. Enkla, generösa, örtiga, smakrika och som gjorda för rustik mat, grillat och att drickas utan eftertanke i stora klunkar i trevligt sällskap. Stilen beskrivs bäst av den den främste av svenska vinskribenter, den sorgligt bortglömde* stilisten Per Wrigstad:

Ett obesvärat rustikt bordsvin utan anspråk på att briljera. Ett vin med svulstig frodighet och yvigt gemyt, nästan lite överdådigt och påfluget med en knusselfri korpulens. Grovväxt, undersätigt, knubbigt och mustigt i smaken men helt respektabelt och alldeles prestigefritt. De unga safterna eggar, och ungt vin skall drickas utan bestyr och konster.

Sådana vintexter skrivs inte idag. Här kommer i alla fall min torra, sakliga smakbeskrivning av ekologiska 2010 Mas Louise. Ett riktigt bra vin i sin stil och prisklass.

Ganska djup blåröd färg. Generös, varm doft av mogna, mörka bär, typiskt kryddig och örtig ton av lavendel, peppar, rosamarin och en liten eldighet. Medelfylligt, friskt och smakrikt med bra fruktighet, mjuka tanniner, mörka, syltiga bär och massor av lakrits och örtig kryddighet. Mjukt, bärigt och charmigt men ändå med bra struktur.

Stor tack till Olle Nordahl som samlat Wrigstads pårlor i boken ”Snacka om vin”.

Följ bloggen på Facebook!