Viner från Bergerac är inte ofta sedda på det svenska monopolet. Det är synd för vinerna härifrån är charmiga, klassiskt franska och levererar mycket vin för liten peng. Bergerac ligger och trycker precis öster om Bordeaux och vinerna är snarlika i stil och har i princip samma druvsammansättning. Det är väl förmodligen bara en historiens nyck att området inte räknas in med sin betydligt mer namnkunniga granne.

2011 Château Moulin Caresse som nu finns tillgänglig är precis vad man kan förvänta sig av en röd bergerac. Massor av mörka mogna bär, sura körsbär, röda vinbär, kakao och ett drag av tobak och lakrits. Förvånansvärt silkig, slank rödfruktighet som balanseras av friska syror och tanniner som är ovanligt fina och polerade för ett vin i denna prisklass. Klassiskt franskt bistrovin som faktiskt är ett fynd för 91 kronor! Bara att svänga ihop en bouef bourguignonne eller vända en ryggbiff i stekpannan och njuta!

En seglivad uppfattning jag ofta möter när jag håller provningar är att franska viner antingen är ”fina men jättedyra” eller ”billiga och dåliga”. Min egen uppfattning är att vill man ha bra och intressanta viner men inte betala för mycket så är Frankrike en skattkista. Om man som Frankrike producerar ungefär 20% av allt vin i världen så bör det rent matematiskt finnas en hel del godbitar i alla prisklasser.

Även om man har en snäv budget behöver man inte nöja sig med bords- eller lantviner då det även i de klassiska distrikten finns välgjorda och trevliga viner att hitta. Bland vita viner under hundralappen har jag några stående rekommendationer. 2011 Château Bonnet från Bordeaux som alltid leverar krispigt friska, ganska lätta, grönfruktiga och avmätt aromatiska viner i jämn kvalitet. Lite mer fyllighet och gul fruktighet hittar man i 2011 Mâcon-Villages Chardonnay som levererar vit bourgogne till budgetpris.

Nu har jag dessutom hittat två röda viner som kan rekommenderas. 2010 Mâcon Rouge Rochebin är en röd bourgogne och kommer från samma region som det sistnämnda vita ovan. Området är inte särskilt känt för sina röda viner då de oftast inte framställs pinot noir men av druvan gamay liksom vinerna från det sydliga granndistriktet Beaujolais. Likheterna är också uppenbara.

Ljus röd färg. Ganska liten bärig doft av sommarbär. Lätt, mjukt och mycket friskt vin som är förföriskt lättdrucket. Bara enkelt och charmigt med massor av röda bär som knappt mogna jordgubbar, hallon, röda vinbär och röda körsbär. Inte tillstymmelse till komplexitet men perfekt till kallskuret och serverat svalt på picknicken.

Ett helt annat temperament har 2010 Terre de Mistral från Côtes du Rhône längre söderut. Det är inte mer än två veckor sedan jag rekommenderade ett annat vin från samma område. Det här är en ganska tuff utmanare.

Färgen är mörkare och redan på den lite eldiga doften känner man det varmare klimatet och de typiskt örtiga tonerna med inslag av lavendel, kryddpeppar och mörka bär. Smaken är mjuk även här, syran frisk men mer kropp och fyllighet och en fruktighet som här är sötaktigt mogen och massor av kryddighet som ger lite dimension. Vinet är ofiltrerat (förbluffande för ett vin för 67 kronor!) och kan därför ha lite fällning vilket bara är ett ”problem” i sista glaset. Glöm alla tråkiga bag-in-box-viner! Här är sommarens grillvin!

Två välgjorda, enkla och ärliga viner till riktigt bra pris. Skruvkork på båda dessutom.