Ibland blir det bara fel. Hade ändå planerat dagen så bra.

Redan igår la jag torkad frukt i blöt i PX-sherry och spansk brandy till världen bästa fruktkaka. När jag skulle veva ihop kakan så visade sig att det saknades två ägg. Fick stoppa upp i processen och till slut fick jag låna två ägg av grannen. Det blev lite rörigt så när jag slängt in kakan i den smörade och mjölade formen i ugnen så hittade jag måttet med kryddorna och smaksättningen på diskbänken. Snabbt ut med formen. Ner i vispskålen igen. Blandablanda! Smöra och mjöla igen. Ner med smeten och in ugnen på nytt.

Dags att fixa middagen. Schnitzlar och stekt potatis. Vad behöver man till paneringen? Äggen som nu var en del av kakan. Hur löser man det problemet? Drog mig till minnes ett tips om att bre på majonäs för få bra stekyta på ”grilled cheese sandwich”. Kan det funka för panering? Googlade och hittade massor av recept på panering med majonäs på kyckling som skulle tillagas i ugnen…som nu var upptagen av fruktkakan. Ingen annan råd än att testa kycklingpaneringen för ugnen men på fläskschnitzel och i stekpannan. Gick som en dans, bättre resultat än med ägg och vetemjöl och framförallt mycket enklare.

Smeta en matsked majonäs på kycklingen/fisken/schnitzeln vänd i skorpmjöl som du smaksatt om du känner för det (rev själv ner massor med parmesan). Stek i rikligt med matfett på strax över medelvärme eller i ugn på 200° tills klart. Easy peasy! Nästa gång testar jag att krydda upp majonäsen.

OBSERVERA! För att det ska funka krävs majonäs baserad på ägg. Ingen vegansk variant eller liknande.

Att laga mat utan lök är snudd på omöjligt. Bara att smörsteka löken sätter igång salivproduktionen och doften säger ”det här kommer att bli gott”. Men det finns två problem med löken. Det mindre eländet är att tårarna rinner ibland. Då är det värre med det enerverande pillandet när man ska skala bort det flisiga, spröda och helt omöjliga torra skalet.

Efter att i dryga fyrtio år kämpat med lökens prassliga fodral så har jag nu hittat lösningen. En kock nämnde nämligen att när man ska hacka eller skiva löken så ska man inte skära bort den toppiga biten utan istället den lilla rotbiten. Då ska nämligen löken hålla ihop bättre. Jag har provat detta några gånger. Vet inte om det funkar så mycket bättre. MEN! Om man skär bort rotstumpen och skala från lökens botten så är det en barnlek att få bort det enerverande fnaset. Skalet är nämligen tjockare i den änden och man får bort skalet i stora härliga sjok.

Kanske ingen revolutionernade eller stor upptäckt, men för mig var det totalt omvälvande. Aldrig behöver jag tveka att göra löksoppa igen.