Det är knappast någon statshemlighet att jag gillar mat i form av grytor, lådor och gratänger. Allt-i-ett-mat med andra ord. Med rörformad canelloni gör man en lite elegantare form av pastagratäng. Det här receptet blev ovanligt lyckat. Matig och smakrik spenatfyllning, pasta med tuggmotstånd och den syrliga tomaten och svampens möte med det krämiga ost- och såstäcket. Passar bra en köttfri måndag.

Tina 400 g fryst, hackad spenat och låt rinna av i en trådsil tills det är formbart. Blanda med 250 gr ricotta, 2 ägg, 25 g riven parmesanost, knappt 1 tsk salt, rikligt med svartpeppar och det finrivna skalet av en citron.

Klyfta 2 hg små champinjoner och stek i torr panna tills det mesta av vätskan dunstat bort och svampen fått fin färg. Klicka i smör och fräs ytterligare.

Fräs 50 g smör och 3 msk vetemjöl några minuter. Vispa i omgångar ner 3 dl mjölk och låt sjuda sakta på svag värme tills det hela tjocknar. Vispa ned 25 gr riven parmesanost, lite pressad citron och smaka av med salt och vitpeppar. Späd med en skvätt mjölk om såsen är för tjock.

Fyll 12-14 pastarör med spenatfyllningen (använd gärna en sprits) och lägg tätt i en ugnsform. Strö över svampen och fördela 1 burk hela konserverade tomater (utan spad) grovt skurna över pastan. Ringla över såsen så det täcker och riv över rikligt med parmesanost. Gratinera i 180° i cirka 45 minuter. Servera med sallad.

Den grekiska linssoppan faki som dagligen serveras ”Hemma hos Greken” är smått legendarisk. Som jag tidigare skrivit så räddade den praktiskt taget livet på mig. Men även om man inte är så desperat så kan en skål av denna soppa göra världen vackrare, sinnet mildare och magen mätt hela dagen.

Den är bedrägligt enkel till sin karaktär men ändå verkar den omöjlig att återskapa. Jag har försökt analysera vad som ingår och tror att jag kommit fram till en del av hemligheten; citron. I de flesta recept jag kollat ingår rödvinsvinäger men syran i Grekens soppa har en tydlig, fruktig citruskaraktär. När jag lagade nedanstående recept så använde jag först vinägern men det var först med citronen som det hela lyfte.

För att få lite must i soppan adderade jag lite spiskummin som funkade bra men som jag inte tror är rätt. Nästa gång ska jag nog lägga till blekselleri också. Originalsoppan är så mustig, fyllig och härligt mosig att jag misstänker att det någonstans står en gryta som ständigt puttrar och som bara fylls på med nya ingredienser efter hand. Det kan inte finnas någon annan förklaring.

Soppan nedan blev inte som Grekens faki men hyfsat nära. Prova gärna min snabbare och snarlika linssoppa på röda linser.

Skär 2 gula lökar, 1 stor morot och 2 potatisar smått samt skiva 2-5 vitlöksklyftor efter smak. Hetta upp rejält med olivolja i en stor gryta på medelhög värme och fräs löken tills den mjuknar något men inte tar färg. Ner med vitlöken och låt den fräsa med ett par minuter. I med grönsakerna samt 1 tsk vardera av oregano, rosmarin, timjan, 2 lagerblad, blanda och låt fräsa några minuter. Slå på 500 g passerade tomater, 2 msk tomatpuré, 2 msk rödvinsvinäger, 3 grönsaksbuljontärniner/poddar, 2 tsk salt samt rejält med nymald svartpeppar. Låt koka upp. Slå på 1,5 liter vatten och 500 g gröna linser och låt sedan sjuda i 45-60 minuter. När det nästan kokat klart rör du ned saften från 1 citron. Precis innan servering rör du ned det finrivna skalet från citronen.