En skakande inblick i hur en bloggarhjärna funkar.

I lördags flimrade Lotta Lundgrens senaste reklamfilm för Coop förbi på tv:n. Hon lockade med kroppkakor och tramsade till det med hasselnötter och extravaganzer. Det var evigheter sedan jag lagade kroppkakor så jag letade fram ett gammalt recept här på bloggen. Ett rent nöje. Hur lätt som helst. Insåg vid matbordet det uppenbara att kroppkakor i princip är fläskfyllda svenska gnocchi. Gnocchi måste jag ju göra en dag. Tyvärr är inte Kära Hustrun särskilt förtjust i gnocchi (hon gillade kroppkakorna dock) eftersom de blir ”lite slemmiga”. Kunde inte släppa gnocchitanken och tänkte att Kära Hustruns favoritmat är varianter på kikärtor. Skafferiet är fullt av konserverade kikärtor och jag fnulade på om man inte kunde göra gnocchi på dem. När jag tycker att jag fått en god idé slår alltid tvivlet in och jag tänker att ”det där är redan gjort”. I nio fall av tio är det så. Så också denna gång. Hittade en receptvariant som jag anpassade efter vad jag hade hemma.

Så här kommer nu kikärtsgnocchi med inspiration från Coop-reklamen. Typ.

Skölj två burkar kikärtor och mixa till en slät, tjock smet med 1 ägg, 2 msk olivolja, 2 msk citronsaft, 1 msk spiskummin, 1 msk malen ingefära, 0,5 tsk salt, en klick sriracha eller annan chili samt drygt 2 dl vetemjöl. Klicka ut smeten på mjölat underlag och dela upp i fyra delar. Pudra över lätt med mjöl och forma till korvar. Dela till köttbulle stora bitar och forma till små ”tummar”. I rikligt med sjudande saltat vatten lägger du ner gnocchisarna i omgångar. Efter några minuter flyter de upp till ytan och är klara. Ta upp upp med hålslev och låta ånga av. Fräs dem gyllene i smör. Servera genast.

Kroppkakor har jag lärt mig att uppskatta ganska sent i livet, ärrad av två saker. För det första kommer jag från en norrländsk släkt där palt är religion. Kroppkakan är att betrakta som en sydländsk, lite fjantig efterapning. För det andra blev jag svårt magsjuk av sura kroppkakor när jag var runt tio år.
Palten är fortfarande kung men kroppkakan älskar jag på grund av kryddpepparn.

Idag var det dags att ge sig på att tillaga denna lilla delikatess. Jag har dragit mig för det då jag vet hur svårt, tungt och tidskrävande det är att koka palt. Det krävs också ett särskilt handlag för att få ihop paltarna av den nästan rinniga smeten. Kroppkakekok visade sig snudd på vara snabbmat i jämförelse. Jag använde mig av Leif Mannerströms recept i ”Husmanskonst”.

Skala och koka 700 g potatis, helst King Edward. Pressa med potatispress och låt ånga av. Blanda ner 3 äggulor, 50 g brynt smör och 1,5 dl potatismjöl och blanda ihop till en smidig deg, typ en kakdeg i konsistensen. Tärna 400 g rimmat fläsk och en stor gul lök mycket smått och bryn gyllenbrunt. Blanda det frästa med 2 tsk nystött kryddpeppar (snåla inte!). I alla recept står att man ska forma en limpa och skära skivor och åbäka sig. Jag nöp bara av en klump ur degskålen och formade till en lite boll i handen. Degen blir väldigt smidig, fast och lättformad. Tryck till en liten grop mitt i den lilla bollen, tryck ner fyllningen och nyp ihop så du får en slät och fin boll.  När du format alla kakorna sänker du ner dem i sjudande lättsaltat vatten. Sjud i 5-6 minuter eller till de flyter upp till ytan.

Servera med lingon, brynt smör och eventuellt stekt rimmat fläsk eller fyllning som blivit över.

Till kroppkakorna drack vi ett moget, fylligt, mycket friskt, smakrikt vitt vin med toner av tropisk frukt och som jästs och lagrats på ekfat. Passade fantastiskt bra till denna rätt. Man behöver inte dricka pilsner eller mjölk till husmanskost.