Kroppkakor har jag lärt mig att uppskatta ganska sent i livet, ärrad av två saker. För det första kommer jag från en norrländsk släkt där palt är religion. Kroppkakan är att betrakta som en sydländsk, lite fjantig efterapning. För det andra blev jag svårt magsjuk av sura kroppkakor när jag var runt tio år.
Palten är fortfarande kung men kroppkakan älskar jag på grund av kryddpepparn.
Idag var det dags att ge sig på att tillaga denna lilla delikatess. Jag har dragit mig för det då jag vet hur svårt, tungt och tidskrävande det är att koka palt. Det krävs också ett särskilt handlag för att få ihop paltarna av den nästan rinniga smeten. Kroppkakekok visade sig snudd på vara snabbmat i jämförelse. Jag använde mig av Leif Mannerströms recept i ”Husmanskonst”.
Skala och koka 700 g potatis, helst King Edward. Pressa med potatispress och låt ånga av. Blanda ner 3 äggulor, 50 g brynt smör och 1,5 dl potatismjöl och blanda ihop till en smidig deg, typ en kakdeg i konsistensen. Tärna 400 g rimmat fläsk och en stor gul lök mycket smått och bryn gyllenbrunt. Blanda det frästa med 2 tsk nystött kryddpeppar (snåla inte!). I alla recept står att man ska forma en limpa och skära skivor och åbäka sig. Jag nöp bara av en klump ur degskålen och formade till en lite boll i handen. Degen blir väldigt smidig, fast och lättformad. Tryck till en liten grop mitt i den lilla bollen, tryck ner fyllningen och nyp ihop så du får en slät och fin boll. När du format alla kakorna sänker du ner dem i sjudande lättsaltat vatten. Sjud i 5-6 minuter eller till de flyter upp till ytan.
Servera med lingon, brynt smör och eventuellt stekt rimmat fläsk eller fyllning som blivit över.
Till kroppkakorna drack vi ett moget, fylligt, mycket friskt, smakrikt vitt vin med toner av tropisk frukt och som jästs och lagrats på ekfat. Passade fantastiskt bra till denna rätt. Man behöver inte dricka pilsner eller mjölk till husmanskost.
Jamenvisst! Palten är KUNG! Valet är självklart! Men jag är TROTS en uppväxt i paltgrytan alltid serverad vita kroppkakor av farmor då det ”blivit kokpären över”. Så vita kroppkakor är inte att förakta, dom är till och med godare än öländska TYCKER JAG! 😉
Öländska har jag aldrig provat.
Jag tycker bättre om palten även jag, men kroppkakor som jag ätit under min uppväxt är goda även dom. Jag vet inte om ditt recept stämmer med det vi brukade göra, måste forska lite i det först…men vi hade ingen lök i alla fall, det var ingen som ville ha i.
Har du bra förslag på viner till kroppkakor, men framför allt till palt skulle jag uppskatta det, har svårt att släppa mjölken just till den 🙂
Som jag skrev i inlägget funkade ett moget, fylligt och fatlagrat vin till kroppkakorna.
Till palt funkar faktiskt en enklare, fruktig champagne, tro det eller ej. Verkliga kontraster, men kanske just därför det klickar.
trevligt med kroppk. Så det blev något ur Mannerstöms endå:-)
Vad hette vinet du sköljde ner kakorna med?
Hu! Potatismjöl i smeten? Nänänä Anders. Leif Mannerström vet inte vad han talar om.
Någon gång ska jag bjuda dig på äkta öländska kroppkakor. De ska serveras med grädde och lingon och är alldeles ljuvligt!
Såg att Tore Wretman och andra har vetemjöl i sina, men beslöt att för en gångs skull följa ett recept till punkt och pricka. Med tanke på resultatet är jag mycket nöjd.
Jag ska testa champagnen så får vi se om det funkar!
Grejen med champagne till mat är att om det inte funkar så får man ju i alla fall dricka champagne. Och det kan ju aldrig vara fel?
Jag tillbringade några uppväxtår i Karlskronas skärgård där kroppkakan var religon. Ålakroppkakor var det bästa och människor som använde kokt potatis i smeten blev socialt utstötta och sågs som degenererade.
Själv älskar jag kroppkakor i alla former, utom möjligtvis ålfyllda, och dricker hemskt gärna ett fatlagrat vitt från Friulien till.
Trevligt m regionala varianter på temat, kan inte vara fel. Vad är rätt och fel ?
Man måste vara som ”olästa blad” i matsvängen hur skulle det annars se ut ?