Provning nummer 6 under 2-dagars masterclass om Sydafrika med Lynne Sherriff MW på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Mycket intressant provning där Lynne bland annat visade prov på hur man provar och analyserar viner som en Master of Wine. Uppställningen av sju olika syrah/shiraz visade på potentialen för druvan i Sydafrikas varierande klimat och jordmåner. Kanske den mest intressanta blå druvan att hålla ögonen på. Ett vin som jag definitivt ska köpa hem är 2009 Bernard Series Basket Press Syrah. Intressant var också att få prova ikonvinet Colummella som fått över ett decenniums lagring. Flaskan hade tagits med av en av deltagrna på masterclassen.

2008 Lomond Conebush Syrah / Cape Agulhas (Lomond Vineyards) 159 kr. Djupt rubinröd med dragning åt brunt i kanten. Stor, eldig, något utvecklad doft med mogna mörka bär, svartpeppar, sötlakrits och ett rökigt inslag (medwurst). Fyllig, mycket frisk och fruktig smak dominerad av mogna mörka bär, lakrits, ett uns tjära, rökig, pepprig och med en förnimmelse av sötma. Bra längd där ekstrukturen tittar fram och ett avslut med lite syltiga bär och örter.

2009 Bernard Series Basket Press Syrah / Coastal Region (Bellingham) 149 kr. Djup blåröd färg. Stor rik doft av mogn, söta, mörka bär, björnbär, vanilj, grädde och aromatisk kryddighet. Fyllig, mycket frisk med fokuserad mörk fruktighet som upplevs slank, strama och rika och tuggiga tanniner, massor röda saftiga bär. Mycket lång och snygg eftersmak med luftighet och tydliga men fint avrundade tanniner. Väldigt bra och skönt drickbar.

2007 Rijk’s Estate Syrah / Tulbagh (Rijk’s) 359 kr. Djupt röd färg med blå kant. Stor, generös och aromatisk doft med viol, apelsin, röda och blå bär, fatkryddor, liten vaniljton och lite piptobak. Fyllig och smakrik med fokuserad och slank rödfruktighet, tydlig vanilj,  fint polerade och mogna tanniner, friska syror, diskret ekstruktur. Lång eftersmak med röda saftiga bär och ”luftighet”. 

2007 Stark Condé Three Pines Syrah / Jonkershoek Valley (Stark-Condé)  279 kr. Tät blåröd färg. Medelstor, dov och kryddig doft med syltiga mörka bär, rökighet, lera, läder och sötlakrits. Fyllig, mycket stor och koncentrerad mörk fruktighet, massor med lakrits och salmiak, massor med sammetslena tanniner och frisk syra. Lång, balanserad eftersmak där frukten håller hela vägen. Snyggt!

2010 Ernie Els Proprietor’s Syrah / Stellenbosch (Ernie Els) 230 kr. Mörk blåröd färg. Stor, öppen doft med lite parfymerad blommig ton, örter, kryddor, mogna röda bär, tomatblad och blod. Fyllig, koncentrerad och rik fruktighet av röda och blå bär, fin struktur och fingradiga tanniner inbäddad i mjuk fruktighet, lakrits, kaffe, läder och tobak samt en lite rökighet. Mycket lång och elegant eftersmak som klär in hela gommen.  

2010 Rust en Vrede Shiraz / Stellenbosch (Rust en Vrede) 209 kr. Tät blåröd färg. Medelstor, lite knuten doft med mörka bär, tydlig vanilj och lite örter. Fyllig, mycket friska syror, röd saftig frukt, massor av salmiak, tuggiga tanniner. Fin eftersmak där den tydliga strukturen lättas upp av friska röda bär men salmiakkaraktären dominerar. 

2002 Columella / Swartland (Sadie Family) aktuell årgång 560 kr. Djup rubinröd färg där kanten börjar dra mot brunt. Stor doft med mognad, röda syltiga bär, läder, lite stall. Medelfyllig, elegant, friska syror, nedslipade men närvarande tanniner, lakrits, kryddor, lite uttorkad fatstruktur och en rökighet som lämnar en liten beska. Bra längd som dock slutar lite tunt.

Nästa söndag åker jag till Rust i Österrike för en veckas internat som en del av mina MW-studier. Det känns inte så lite nervöst eftersom en stor del av utbildningen handlar om att identifiera sina svagheter och att hänsynslöst bli bedömd och kritiserad. Jag förväntar mig ett tufft boot camp efter att ha studerat det späckade schemat. Det blir givetvis också lärorikt och intressant med mycket provningar, studiebesök i österrikiska vingårdar och möten med spännande människor.

Eftersom resan mot de två bokstäverna innebär att blotta sig själv, ta kritik och lära sig av det så tänkte jag att det är lika bra att börja här och nu. Här nedanför lägger jag därför ut min ”MW Theory Assignment” som var en del av min ansökan till utbildningsprogrammet. Ämnet för uppsatsen var ”The Next Big Thing in Wine”, en väldigt öppen rubrik som skulle ge möjlighet att visa att man kan argumentera kring en åsikt på ett strukturerat sätt och ge exempel. Det finns inget rätt svar på en sådan uppgift så det var bara att hitta på något.

Varsågoda! Här följer Öhmans spådom om framtiden för vinindustrin på knappt 900 ord. 😉

The Next Big Thing in Wine

During the four last decades we have seen two major forces or trends leading the wine business in the commercial segment; varietal wines and branded wines.

The emerge of varietal wines in the 1970s helped consumers new to wine to identify what styles of wine they liked in a world full of confusing appellations, unknown origins and new wine countries. The growth of branded wines further helped the winelovers to find reliable sources of quality to a reasonable price of these varietals wines under an easily identified name on the supermarket shelves.

Many brands, like Lindeman’s and Blue Nun, has now developed into multi-country-brands, and are delivering increasingly streamlined products behind the familiar labels. With all the different brands, small to multinational giants, the concepts, as the wines and the varietal character, has become increasingly diluted, anonymous, distanced and separated from the consumer.

With the increase of consumtion of better wines many wine consumers today are becoming more educated and demanding and wants to look further than the simple variety. This also reflects in a move towards more awareness of the consumer regarding the quality and origin of food and beverages. Still very important on the market simple brands and varietals doesn’t succeed to fulfill the new and more complex needs and demands of the consumer.

Modern consumers are becoming increasingly aware of the quality of food as seen in the rising numbers of organic products, the popularity of ”farmers markets” and demand for products without unnecessary additives. The marginal trend for ”natural wines” is another side of the same coin; the need to know the content, the origin and the people behind the things you eat and drink.

In other departments of the supermarkets we can see a development as an answer to this. As an example we can find products from large suppliers of dairy and poultry where the individual farmers are identified on the products with labels stating name and address of the farmer and sometimes even with a photo. Bigger coffee brands also diversify their range to include coffee from specific and named plantations. To have a face and a name of the person that produced your breakfast egg or to know where your morning coffee comes from feels safe and secure in a time when you don’t know what is put in the food. For most people the personal connection is more important than any offical seal of quality or brand. The simple rule applies that people trust people (in most cases anyway).

With this development the traceability, identity and personality of the wine will become more important than brand or grape. Four questions should be answered; Who made the wine. Where precisely is it grown. Why is it made. What is, or is not, added.

Some may argue that most of these questions are covered by local wine regulations. But simply to rely on traditional appellations is no solution as most of them can be regarded as mere generic wines (ex AC Bordeaux), or even a kind of brand, and the understanding of the concept is still difficult to grasp for most consumers. The system of appellations is also under revision in many parts of Europe which adds to the confusion.

The solution will be to identify wines by it’s specific plot, location and the people behind it. The specifics of the vineyard and the passion and care of the family/people will be primary, the appellation secondary.

With modern technology it is possible to come closer to the consumer. Even small family estates can communicate directly from the label with the aid of modern and readily available technology such as smart phones with EAN-scanners, GPS locating the exact position of the estate and aiding the consumer finding extensive and updated information of the wine, the family, the place and history. We will also see the grouping of small producers on the internet presenting themselves and their stories. ”Australian Plus” is a good example of this that soon will have more followers. Add to this a web shop and we have a ”virtual wine farmers market”.

Even the big brands and cooperatives will benefit from this development. They will diversify their ranges of wines by identifying batches or sub-brands by plot or grower behind the wine. With the abscence of a definable origin (ex generic, branded Chilean Cabernet Sauvignon) the wine could be identified by a short bio, picture and statement of the winemaker. Big brands can offer the possibility of entering batchnumbers on the website providing detailed information of harvest, vinification and bottling. This transparancy gives traceability a new dimension.

In the near future we will se a strong development on ”wines with identity”. This trend will have a great impact on the wine trade as it will be applicable both to individual small producers and the major brands. As it is easy, and important, to combine with the still dominatingt concept of varietals and brands it will be very easy for the consumer to understand and adapt to the idea.

The next Big Thing in the wine industry is: Wines from a Place and with a Face!

Trots att jag högtidligen om och om igen sagt att ”det är inget för mig” och ”det är ett alldeles för stort projekt” så har jag nu slutligen gjort det; Jag har ansökt till studieprogrammet hos The Institute of Masters of Wine.

Det här är anledningen till att jag brottats med magsårsviner den senaste tiden.  För att ansöka måste man nämligen skriva en uppsats om upp till 1000 ord på ett givet ämne (på engelska såklart) samt lämna in analyser på fyra olika viner av givna typer. Vinerna ska inte beskrivas utan analyseras enligt devisen ”taste like a detective, argue like a bannister”. Det innebär att man baserat på vad man kan se, dofta och smaka ska sluta sig till vad man provar. Lite tricky att göra den argumentationen när man redan vet vad som är i glaset.

Förutom uppgifterna måste man ha flera år i vinbranschen, en adekvat och grundläggande vinutbildning (läs WSET Diploma) och rekommenderas av någon som redan är Master of Wine. Att bli en av de 280 högt ansedda Masters of Wines är själva målet med utbildningen.

Om jag nu skulle bli antagen (vilket bland annat kan falla på att jag inte har någon högre akademisk utbildning) så är det bara till ett introduktionsår. Efter det så utvärderas resultatet och man kan sedan ansöka om att fortsätta de två ytterligare åren. Under de totalt tre åren handlar det om intensiva självstudier, utbildningssymposier och resor. Allt summeras i en examination som sträcker sig över flera dagar. Klarar man den så är man INTE klar. Då ska man nämligen skriva en omfattande avhandling som ska godkännas.

Vad innebär det då att vara Master of Wine? Man tillhör en liten krets av mycket kunniga personer i vinbranschen som anlitas som talare, provningsledare, konsulter, utbildare och skribenter. Man får delta i provningar och evenemang som de flesta bara drömmer om. Man får sätta de skrytiga bokstäverna ”MW” efter sitt namn och man har en plikt att stödja och hjälpa dem som studerar för att själva nå fram till målet. Bland annat.

Om det bara vore för ovanstående skulle jag inte ens överväga att söka. Istället har jag blivit oerhört inspirerad av de Masters of Wines jag mött och den kunskap och insikt de besitter. De har berättat om hur oerhört lärorik processen varit. Även dem jag mött som inte klarat programmet (många är kallade, få äro utvalda) har varit entusiastiska över allt de lärt sig. Jag gör helt enkelt detta för att få möjligheten till en lång och lärorik resa.

Sedan finns det andra skäl också. Man säger ju att man bara ångrar det man inte gjort. Jag vill inte sitta och gräma mig över att jag inte försökte. Sedan måste jag ju fylla mitt liv med innehåll när nu Carl Butler-projektet lider mot sitt slut.

Nu är ansökan skickad. Jag har gjort mitt bästa. Avgörandet ligger hos andra. Blir jag inte antagen så har jag i alla fall testat.