Vilken trevlig tillställning! På initiativ av Taffel-Lisa och Pre-Tequila-Maggie bjöds det in till Malmös (Sveriges?) största råbiff. Platsen var förstås Restaurang Brogatan – Sydsveriges råbiffsmecka.

Av inre och yttre tvång, nyfikenhet och tendenser till självspäkelse hade jag anmält mig till detta evenemang. Trevligt sällskap, nya bekantskaper och utvidgade horisonter ska man aldrig tacka nej till. Med detta sagt förstår ni att råbiff inte ligger på min gastronomiska topp-tio-lista.

På plats möttes vi av ett långbord uppdukat med en planka där sex meter fint, magert, hackad nötkött konstfärdigt lagts upp med råa äggulor som måttmarkörer på toppen. Genast försökte jag förtränga tankar på salmonella och köttfärsskandaler.

Beställde in tjeckisk pils och fatlagrad tequila för att förbereda mig för smakdrabbingen. Alla tillbehör fanns på plats; pepparrot, kapris, rödlök, dijonsenap, rödbetor, salt, peppar och äggulor i överflöd. Den första färsklumpen angreps, och mättades med agremangerna. Hmmm. Ganska gott. Det här kunde jag få ner. Ganska milt, där inte senap slog igenom, och smakrikt när inte köttmassan fick dominera. Så länge smaksättarna fick ta plats så kunde köttets platta, smetiga och oansenligt metalliska karaktär förlåtas. Tequilan satt som en måttpassad sombrero (eller smäck) till maten.

I min iver kapade ja åt mig ytterligare en portion av färsen. Geggade ner mer av allt det goda. Nu började jag dock övermannas av det enahanda i smak och konsistens. Inte ens envetet knaprande på knäckebröd hjälpte upp känslan av trist köttsmet dold i starka/syrliga/salta tillbehör. Jag beställde in en skål pommes frites till ”dessert” för att tillfredsställa mitt kolhydratbehov.

Nä. Råbiff är inget för mig. Kanske äter jag det igen som en liten förrätt men det skulle förvåna mig om jag drabbades av ett råbiffsug.

Men en fantastiskt trevlig kväll var det! Särskilt tack till Marcelo som serverade och hanterade matnördarna med elegans.