Den här soppan slängde jag ihop till lunch idag. Hade inget planerat eller något särskilt i kylskåpet. Det blev till att leta i skafferiet och receptgoogla.
Hacka och fräs en gul lök och ett par vitlöksklyftor i olivolja en gryta tills de mjuknat. Slå på 2 burkar/tetror med vita bönor, 0,5 dl grovhackade marconamandlar (vanliga mandlar som rostas i en torr panna funkar också), en knapp deciliter riven parmesan (eller liknande), 3 dl vatten och en buljongtärning (kyckling eller grönsak). Koka upp, dra ett par rejäla tag med pepparkvarnen. Mixa slät. Toppa med med lite av mandlarna och osten som du sparat och ringla över olivolja. Klart.
Smakrik, krämig, mättande och mycket god! Smakade bra med ett litet glas av den vita riojan.
Ett av mina mest lästa recept är detta om Dödligt goda saffransskorpor. Det brukar toppa tiden före jul. Ett riktigt bra recept. Eftersom jag köpte helt fantastisk saffran hos Matgeek så tänkte jag att jag ville uppgradera receptet. Jag hade salta och friterade marconamandlar hemma, fin och fruktig spansk olivolja och saffran både odlas i Spanien och är viktig i det lokala köket. Lite spansk brandy på det och vips blev receptet andalusiskt.
Sätt ugnen på 200 grader. Finhacka 1 dl russin och blöt upp dem en stund i 0,75 dl brandy (eller likanande) i en kastrull. Sjud sedan försiktigt tills huvuddelen av spriten kokat in. Låt svalna något. Mortla 1 kuvert saffran tillsammans med lite strösocker och blanda sedan ner i russinröran. Grovhacka 50 g marconamandlar och blanda även dessa med russinen tillsammans med 0,5 tsk flingsalt. Smält 50 g smör i 50 g olivolja och blanda med russinen. Vispa 2 ägg och 1,5 dl socker riktigt fluffigt. Blanda 5 dl vetemjöl och 1,5 tsk bakpulver och rör ner i det blöta i omgångar. Det blir en ganska lös och smetig deg och jag adderade ytterligare drygt 1 dl mjöl för att få den hanterlig.
Dela degen i tre lika stora bitar och forma till tre längder. Lägg på plåt med bakplåtspapper och platta till lite. Grädda ca 20 min. Ta ut och skär genast längderna i smala sneda bitar, rosta med snittytan uppåt i 175 grader i 10 minuter. Stäng av ugnen, låt rosta ytterligare med ugnsluckan på glänt.
Mycket lyckat! Spröda, distinkt mandelsmak och med en lite vuxnare smak. Underbara till glöggen!
Att använda salsicciafärs till pastasåsen är ett fantastisk kökshack! Det är så mycket smak i den så man inte behöver göra så mycket mer med smaksättningen. Om man inte vill förstås. Numera kan man ju köpa färsen i plastkorv, men skulle inte det finnas så köra man bara med ett vanligt paket korv och drar av fjälstret.
Börja med att grovriva eller finhacka en stor gul lök och en stor morot. Krossa och grovhacka vitlöksklyftor efter tycke och smak. Fräs alltihop på medelvärme i olivolja tills morötterna mjuknat och löken blivit genomskinlig. Ner med 500 g salsicciafärs och fördela ganska fint. Här kommer köttfärshacken väl till pass. Bra till vanlig färs men oumbärlig för den fasta salsicciafärsen. Bryn så den får lite färg. Om du vill adderar du nu fänkålsfrön som du mortlat. I med 3-4 matskedar tomatpuré och låt fräsa en stund. Häll i 1,5 dl vitt vin och låt koka in under några minuter. Slå på 400 g passata, 1 msk vardera av oregano och basilika, rejäla drag med pepparkvarnen. Låt puttra minst en halvtimme. Smaka av med mer peppar, eventuellt lite salt och/eller soja. Nu skulle det kunna vara klart…och det är det. Men jag tycker det blir ännu bättre med 0,5 dl grädde…eller mer. Servera med valfri pasta och dräll hyvlad parmesan över härligheten.
Detta är Kära Hustruns nya favoriträtt. Inte utan att jag är med på tåget.
(Reklam för egen verksamhet.) Vi har separerat Vinet&Glaset från Precis en sån och lagt butiken på Shopify! Den är LIVE nu! Problemet är att den är långt ifrån klar. Mycket smått och stort som måste fixas. Ömsom pysslar jag och ömsom får jag psykbryt. Jag behöver testpiloter och vill du ge dig ut i det okända så får du 25% på allt du handlar om du använder kod testpilot de närmaste dagarna. Lämna gärna rapport här i kommentarerna eller till info@vinetoglaset.se. Kolla in den nya kategorin med köksprylar – massor av riktigt bra grejer som är testade och utvalda av mig!
Fick en varuprov på ett vin häromdagen. Hör inte till vanligheterna numera. ”Man ska väl vara tiktokare för att vara intressant” tänker er bloggare lite bittert.
Nåväl. Fick en flaska av 2024 Reverdy Sauvignon Blanc från familjefirman Jean-Marie Reverdy & Fils. De har också Sancerre Domaine de la Villaudière av samma årgång. Den är en riktigt trotjänare som funnits 16 år i Systembolagets sortiment. Då vi pratar samma druva, samma årgång, samma region (Loire) och samma producent tänkte jag att det kunde vara intressant att testa dem sida vid sida. Sagt och gjort gick och köpte mig en flaska Sancerre.
2024 Reverdy Sauvignon Blanc är mycket ljus och i doften hittar vi alla markörer hos sauvignon blanc; citrusfrukter, gröna äpplen, buxbom, nässslor och krusbär. Känner du till sauvignon blanc från Nya Zealand så är denna betydligt mer nyanserad och med mindre av tropiska frukter. Smaken är helt torr med fint balanserad syra och riktigt bra kropp och fyllighet. Bra längd och riktigt snygg. Hällde upp ett glas till Kära Hustrun. Hon doftade och frågade ”är det ett finvin”* och jag svarade ”inte särskilt”. Efter några klunkar utbrast hon ”det här var ett riktigt bra vin – bästa på ett tag”! För en gångs skull låter jag henne stå för det slutliga omdömet.
Hur var då 2024 Sancerre Domaine de la Villaudière jämförelsevis? Något gulare i färgen och i doften lite mer dämpad men med samma doftmarkörer som ovan. Här finns också de typiska lite rökiga mineraltonerna som är typiska från området. Smaken upplevs som torrare på grund av den mer distinkta syran och den slankare kroppen och svalare frukten. Elegant och lång eftersmak och här dyker mineraliteten upp igen med sin kalkiga, åtstramande känsla.
Kul att jämföra. Tittar man på Systembolagets smakcirklar så är de identiska för de två vinerna. Men i karaktär så skiljer de sig åt genom att Sancerren talar mer om sitt ursprung medan Sauvignon Blancen har mer fokus på druvans karaktär. Två riktigt bra viner. Sancerre för 239 kronor har ett pris och kvalitet man förväntar sig med det ursprunget. Reverdy Sauvignon Blanc för en bra bit under halva priset är ett fynd och ett riktigt bra budgetalternativ. Finns inte i så många butiker så du kanske måste beställa.
DISCLAIMER: Jag har fått den ena flaska som som varuprov. Jag har ingen vinning av eventuell försäljning och har heller inte fått någon anna ersättning. Jag skriver alltid ärligt om vinerna jag provar. Är det viner jag kan tänka mig att köpa själv så skriver jag upp dem. Är de bara ointressanta skriver jag ingenting. Ibland varnar jag för riktigt dåliga viner.
*Kära Hustrun kan ingenting om vin, men hon vet när något är bra och har druckit ett och annat ”finvin”.
Min köksinspiration kommer numera mest från spinsrade inlägg på Facebook. De är många så man får scrolla mycket och sortera bort. Men detta recept som jag modifierat en del kände jag att jag måste prova.
Älskar när tillagningen kan ske i en form eller gryta. I det här fallet blev det riktigt bra med tryck i smaken och bra hetta (lite för hett tyckte Kära Hustrun). Brukar ha svårt att få till de där thailändska smakerna, men här satt de som en smäck, kycklingen blev mör, grönsakerna spänstiga och dumplingsarna samtidigt både mjuka och krispiga. I sanningens namn kändes de lite överflödiga i sammanhanget…men goda.
I en ugnsfast form blandar du ihop 2-3 msk grön chilipasta, 2 msk fisksås, 2 rivna/pressade vitlöksklyftor, riven ingefära från en tumstor bit och blandar väl med en burk (440 ml) kokosmjölk och koncentrerad hönsbuljong gjord på en buljongtärning och 2 dl vatten. Skiva ner en zucchini och ett stånd pak choi. Skiva cirka 300 g kycklingbröst eller kycklinglår ganska fint och blanda med övriga ingredienser. Toppa med ett paket frysta dumplings (kan uteslutas). In i ugnen i 30 minuter å 180°. Innan servering kan man strö över hackad koriander och/eller vårlök om man vill. Servera med ris.
Stötte nyligen för första gången på desserten posset. En lljuvligt len, krämig, frisk och fräsch dessert. Påminner mycket om pannacotta. Inte anade jag att detta förmodligen är den absolut enklaste desserten att laga till. På bara tre ingredienser dessutom.
För sex portioner kokar du upp 1,5 dl socker med 5 dl vispgrädde. När det kokat i en minut drar du kastrulle från plattasn och vispar i 0,75 dl citronsaft samt eventuellt lite zest från skalen. Häll i portionsformar, låt svalna och ställ i kylen i 3-4 timmar. Klart.
Toppa med färska bär eller riv lite över lite vit choklad. En moscato d’asti passar fint till.
Det är något speciellt med chablis. Något lite ogripbart som skiljer vinerna från Chablis från andra viner av druvan chardonnay. Kanske kombinationen av den eleganta syran, den tillbakahållna men samtidigt fokuserade frukten, det lite strama avslutet och den nästan rökiga mineraltonen. Allt det där kan man hitta hos andra torra chardonnayviner från olika delar av världen. Men vinerna från Chablis har något…je ne sais quoi.
Att det inte bara är jag som känner så har jag fått erfara när jag under våren rest runt i landet och hållit femton vinprovningar med viner från Chablis och producenten La Chablisienne för munskänkar. Kärleken till Chablis är verkligen stor hos vinälskarna.
Kooperativet La Chablisienne är minst sagt en storspelare i området. Man samlar runt 300 odlare och producerar var tredje flaska chablis! Tack vare alla sina odlare har man ett stort urval av druvor från alla typer av lägen och kvaliteter att jonglera med. MAn är inte bara stor, man är kvalitetsledande också.
Vinet jag tipsar om denna gång är en chablis på tetraförpackning. Jag är personligen inget fan av denna förpackning, men jag inser att den har sin plats och funktion och dessutom bra ur miljösynpunkt. Men jag kan inte komma undan att det känns fel med ett klassist vin på pappkartong. Men det är jag. Det viktiga är trots allt vad som är i förpackningen och det är det inget fel på. Tvärtom.
2023 La Chablisenne Chablis är i varje stycke en klassisk chablis, ett skolboksexempel helt enkelt. Som en diskret, grå, lätt dimma ligger den rökiga mineraliteten över den friskt fruktiga doften, Torrt, klingande friskt, gröna äpplen, mogen citrus, drag av aprikos och med fint koncentrerad frukt och bra kropp. Bra längd på eftersmaken där mineraliteten kommer tillbaka och stramar till. Stil och kvalitetsmässigt är vinet helt jämförbart med Chablis Le Finage som kostar 189 kr. Vinet på kartong lanserades i höstas till 179 kr och är nu prissänkt med 30 kronor till 149 kr. Det är med andra ord 20 kr billigare än La Chablisiennes Petit Chablis. Faktiskt så är detta den billigaste chablisen på Systembolaget idag. Ett klockrent fynd med andra ord. Finns i ganska stora volymer i många butiker.
Har du som jag lite aversioner mot förpackningen så finns det en enkel lösning – häll upp vinet på karaff.
Ja. Bilden är såklart AI-genererad.
Disclaimer: Jag gör provningsuppdrag för importören men jag tjänar ingenting på försäljningen av detta vin. Får heller inte betalt för att skriva om vinet. Har i detta fall inte ens fått ett prov.
Plötsligt är han tillbaka efter nästan ett halvår! Comeback med en alkoholfri dryck?
Av anledningar har jag för tillfället en vit period. Saknaden efter något med vuxen smak att smutta på gör sig påmind och efter ett tag vill man kanske ha något annat än indian tonic.
Lazy Estate Sparkling Tea Lemongrass & Mint från Spendrups verkade spännande när jag botaniserade på Systembolaget. Detta är ingen dealkoholiserad dryck utan baserad på vatten, citron- och vindruvsjuice koncentrat av te och äppple, naturliga aromer samt socker förstås.
Detta var riktigt bra! Fin fruktig, frisk och lite blommig – snudd på lätt parfymerad – doft. Frisk smak med lätt ciderkaraktär men med en bra struktur med lite strävhet och någon bitterhet som balanserar fruktigheten och den knappt märkbara sötman (trots 40 g/l). Friska citrustoner, en hint av rosor och en fräsch touch av mynta. Detta är en dryck som inte försöker vara något annat men samtidigt känns det som ett fullgott alkoholfritt alternativ till exempelvis en cava. Perfekt att smutta på men funkar säkert med många olika maträtter. Kan tänka mig att prova till sushi eller sommarsallader exempelvis.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Vinet & Glaset – Verktyg för livets goda
Perfekt present -”Ring för champagne”
KLassiska kartor över Bourgogne!
Wine Tower – när dekantering blir en show!
AROMASTER – största samlingen av vin- & spritaromer
Senaste kommentarer