Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag tog ett affärsmöte och en liten intressant vinmässa som förevändning för att göra Stockholm den här helgen. Kände att jag behövde uppdatera mig på några av de nya vattenhålen det talas om samt att möta lite människor i köttrymden.

Efter att mitt möte var avklarat begav jag mig till Konstakademiens fantastiska lokaler på Fredsgatan där projektet Atelier Food håller after work på fredagar. Minglade med lite kända och okända mat- och vinmänniskor, åt strålande korv med bröd, drack hipsteröl och vitt ciderdoftande ”naturvin” som var grumligt (även om ”vissa” envisades med att det bara vara ofiltrerat). Därefter en kort promenad till vinbarsgettot Gamla Stan och nyöppnade baren Tweed som liger gömt bakom restaurang Djuret. En fantastisk, fönsterlös bar i kolonial herrklubbsstil. Gediget med redan inbodd känsla och hög trivselfaktor. Här kan man verkligen gömma sig frän omvärlden, nedsjunken i en chesterfieldfåtölj bläddra i den utmärkta dryckeslistan och skrocka åt lustigheterna samt serveras gnistrande österrikisk riesling av en av Sveriges bästa sommelierer.

Sugen på mer vin styrde jag stegen på gamla favoriten 19 glas, men där var så fullt att jag fick vända i dörren. Testade i stället Frantzén/Lindebergs gastropub The Flying Elk som var likaledes fullt men lyckades få plats i baren. Eftersom jag var hungrig beställde jag in deras ”umamismörgås” med konfiterad kyckling, kycklingsky och soya, örtsallad med sherry- & tryffeldressing samt stekt ostronskivling och parmesan. En riktigt fettdrypande och tryffelosande smakbomb som sköljdes ned med beaujolais. Tyvärr serverades vinet ur Riedels vattenglas vilket kändes väldigt märkligt. Betalar man 130 kronor för ett glas vin vill åtminstone jag få det serverat i ett riktigt vinglas för att få hela upplevelsen och valuta för pengarna.

Rejält mätt och flottig i ansiktet gjorde jag ett nytt försök med 19 Glas. Nu var trycket mindre och glade Peter Bennysson tog glatt emot och hällde upp en utmärkt Chablis 1er Cru.  I matsalen jobbade nyanställde ”Monsieur Kent” som kom fram och hälsade trots stressen och svetten i pannan. Kul att ses i verkligheten. Kökschefen Olle Tagesson fick nys om jag satt i baren och kom upp med ett par smårätter som tack för att jag för länge sedan skickade lite torkad lime han behövde till någon rätt. Bara en så’n sak kan ju rädda en hel kväll. Den fina salamin och sparrisrätten fick sällskap med Kung Fu Girl Riesling och till sist ett litet glas av den fantastiskt fina piscon Kappa.

Vandrade sedan nöjd och glad genom det vårnattsfagra Stockholm upp till Hotel Rival på Söder. Har du råd och möjlighet ska du definitivt bo här. Ett fantastiskt trevligt och läckert hotell som är uttänkt i varje detalj och överlevererar på varje punkt. Sov som en prins och njöt av frukosten i en och en halv timme. Då ska sägas att jag brukar tycka att hotellfrukostar i allmänhet är en plåga. Den här var nästan värd ett besök bara den.

Lördagsförmiddagen bjöd på klarblå himmel och strålande vårsol. Stockholm visade sig från sin allra mest inbjudande sida och de många turisterna såg nyvaket hänförda ut. Det var omöjligt att motstå en överprisad kaffe och muffins för att få sitta en stund i solen i Kungsträdgården. Mycket motvilligt lämnade jag vårljuset och steg ner i Grappes källare där killarna bakom forumet finewines.se ordnat en liten vinmässa fokuserad på kvalitetsviner från mindre importörer. Sällan besöker man en vinmässa där lägstanivån är så hög. Inte en bag-in-box eller något stort, slätstruket varumärke så långt ögat nådde. Mycket var bra men de där riktig topparna var det mer glest mellan. Det gjorde nu inte så mycket för alla var glada att dela med sig om information och passion och dessutom fick jag träffa gamla och nya vänner.

Bland importörerna stod englandsbaserade Roberson Wine ut. Ur sitt enorma sortiment hade de plockat några pärlor och bland dessa gillade jag 2001 Château Barde-Haut från Saint-Emilion som visade begynnande mognad och rik cassisfrukt. De hade också med mässans kanske bästa vin; 2011 Arnot-Roberts North Coast Syrah. Rikt, elegant, nyanserat och bara jävligt GOTT!

Franska Vinlistan hade trevliga champagner varav NV Champagne Marguet Père & Fils Blanc de Noirs 1:er Cru inte bara charmade mig utan de flesta jag pratade med. Rik, frisk, balanserad med komplexitet och samtidigt en sån där champagne man lätt dricker för mycket av. Kostar dessutom bara 249 kronor! Wine Market hade också trevliga champagner varav NV Champagne Serge Mathieu Brut Prestige stack ut. Kul också att de representerar min bourgognefavorit Domaine Vougeraie.

Trevlig bekantskap var också Gullberg by Stockwine som hade med sig ett riktigt bra vin från Ribera del Duero till ett, i sammanhanget, budgetpris.  De hade också ett riktigt intressant vin från Minervois bakom vilket bourgogneproducenterna Anne Gros och Jean-Paul Tollot står bakom. Mycket intressant med en karaktär som ligger någonstans mellan en syrah och en pinot noir trots att inte en droppe av det sistnämnda ingår. Spännande leverantör är också Caviste som med stor passion väljer ut blandlådor som levereras direkt från producenten. Något att hålla ögonen på.

Efter provningen drog jag Magnus Reuterdahl, viniferalover och Lotta Siwertz från Foglia tillbaka till Gamla Stan där vi hamnade på lilla och intima franska bistron Pastis vid Köpmanstorget precis vid statyn av Sant Göran och draken. Fantastisk ambience, imponerande vinlista och förvånande låga priser med det läget. Riktigt bra, sen lunch med en flaska vit bourgogne och härliga garv. Knappt var lammkorven svald förrän jag twitterkommenderades av Anna Thorndahl och jensjacob74 till Eriks Vinbar där en jereboam Champagne Heidsieck ”mis en cave 1987” lockade. Det blev visst ett glas Vosne-Romanée på rekommendation av superproffsiga Beatrice innan jag hastade iväg till ett studiebesök på vinbaren Gaston som också var representerade på mässan med sin vinimport. Fullt, stimmigt i skön miljö med ett glas 1991 Zind-Humbrecht Riesling ”Brand” och lite vinsnack.

Sedan blev det eftersits på restaurang Formosa med arrangörerna av mässan och en del av utställarna. Repris av den fantastiska szechuan-hot-pot-upplevelsen men upphöjd till två. Galet, söligt, hett, rörigt, gott, otroligt kul och sköna människor. Den mer än lovligt blaskiga ölen Tsingtao skapade dock ett sug efter något mer karaktärsfullt så det blev ett stopp till på Eriks Vinbar med ett glas 1995 Veuve Cliquot innan jag styrde stegen mot hotellet.

En intensiv och mycket rolig stockholmhelg! Tror det eller ej men jag hann faktiskt också med att gå igenom sista korrekturet på översättningen av boken VIN samt översätta indexet. Inte illa va?

Så var det dags för första mässdagen på Vinexpo. Mycket söndagslugnt och stilla mellan montrarna och en behaglig utetemperatur med milda fläktar, långt ifrån den dallrande hetta som brukar råda. Mesta tiden idag har gått åt till att rekognisera, vandra i de kilometerlånga gångarna och hälsa på hos producenter jag känner. Lite provningar hanns dock med.

Bland annat provade vi ett tjugotal röda bordeauxviner från 2008 klassificerade som cru bourgeois. Stor variation i karaktärer bland de välgjorda fint strukturerade vinerna. Mest imponerade prisbilden då nästan alla låg i klassen 150-200 kr butikspris. Rikrigt mycket vin för pengarna speciellt med tanke på de hysteriskt galopperande priserna på de högst klassificerade vinerna. Cru bourgeois-vinerna påverkas nästan ingenting av prisstegringen, eller som en vinmakare sa; När du köper en cru bourgeois betalar du för vinet och inte för en dröm. Högst märkligt att så få av dessa viner når den svenska marknaden (läs ”Systembolaget”). Bäst av de som jag han prova var 2008 Château Lilian Ladouys från Saint-Estèphe. Här doftade det klassisk bordeaux med blod, jord, sot och rostigt järn, som ett medeltida slagfält helt enkelt. Smaken var dock mer modernt fruktig och mjuk i stilen utan att för ett ögonblick tappa i fokus, stringens och struktur. När vi frågade om priset hörde vi fel och tyckte att de sa 60€ och vi lyfte inte på ögonbrynen. Rätt pris var 16€!

Det är mycket sprit på denna vinmässa också. Massor med konjak, armagnac och whisky men också lite mer udda produkter. Vi träffade en mycket färgstarka man från destilleriet Liquoristerie de Provence som presenterade en vodka gjord på vindruvor. Sedan några år tillbaka är det tillåtet att producera vodka av vin men detta var första gången jag stötte på det. Vodka de Vigne destilleras av druvmust som inte är helt utjäst och resultatet var en mycket ren, men framförallt fruktig, vodka med mycket rondör och en hel del karaktär bland annat ett svagt drag av anis. Billigt är det inte, runt 600 kr i butik i Frankrike. Vi fick också prova deras pastis och jag nämnde oförsiktigt nog min favorit Henri Bardouin. Genast fick jag veta att ”den var alldeles för kryddig och därför inte en riktig pastis”. Rejält utspädd med vatten, 10 delar till en del sprit, provade vi två sorter som båda var enastående uppfriskande och fräscha. Särskilt Aqualanca föll mig i smaken med sin sin karaktär av pepparmint och verbena som gav ett ett friskt citrusinslag. Ny favorit. Vi provade även utmärkt absinth och fick lära oss att den klart gröna färgen är en bluff. Riktig absinth ska vara vattenklar om den är destillerad eller möjligtvis vara halmfärgad med en blekt grön nyans.

Det börjar se ut som en trend. I går skrev jag om lättöl och idag blir det helt alkoholfritt. Men lugn. Det är bara tillfälligt.

Eftersom Gustibus skulle ha terminsavslutning med bouleturnering passade jag på att testa och servera alkoholfria alternativ till pastis och rosévin. Jo, du läste rätt! Det finns alkoholfri ”pastis”. Jag skojar inte.

Girard Anisé Sans Alcool kommer i en flaska om en liter, ser ut som färdigblandad pastis och kostar 59 kronor. Trots stor skepsis både doftade och smakade den som den skulle. Med en isbit var den inte helt olik en rejält vattnad pastis och hade mer komplexitet och balans än många alkoholstinna lågprisvarianter man kan hitta på franska supermarkets. Måste säga att jag är helt chockad och kan tänka mig att i sommar sitta och sippa på en Girard när jag behöver köra bil lite senare.Fast när jag kört färdig för dagen så blir det förstås Henri Bardouin.

Med denna oväntat positiva upplevelse i ryggen gav jag mig i kast med 2010 Arc-En-Ciel Grenache som är ett avalkoholiserat vin från södra Frankrike. Helt kort kan jag säga att det hade en diskret doft av fis och en spritsig, spretig smak med en eftersmak som inte på långa vägar var tillräckligt kort. AVSTÅ! Köp smaksatt vatten eller vad som helst annat. Hurv!