Jag har drabbats av pajhybris! Från att ha varit hämmad av en mild pajfobi känner jag nu att jag vill skapa ändlösa, dignande bufféer med fotogeniska och läckra bakverk.

Tack Carl Butler!

(6 personer)

En sats pajdeg
1 1/2 hg champinjoner
1 burk hela tomater
2 dl vitt vin
salt & svartpeppar
175 gram fint riven parmesanost
7,5 dl matlagningsgrädde
1 tsk italiensk salladskrydd
2 vitöksklyftor (orginalreceptet föreskrev 1 tsk vitlökspulver)
7 ägg

Börja med pajdegen som du gärna kan göra redan dagen innan. Jag använde hela satsen till denna paj.

Gör en tomatröra genom att först fräsa de skivade champinjonerna i en torr panna för att bli av med en del av vätskan. Klicka sedan i smör och fräs tills svampen får lite färg. Hacka tomaterna grovt (juicen ska inte vara med) och släng ner i pannan tillsammans med vinet och salt och peppar. Låt puttra tills det mesta av vätska kokat bort, cirka en halvtimme.

Klä en springform med höga kanter med den utkavlade degen genom att skära ut en botten samt en kantremsa. Se till att degen kan vikas något över formens kant. Klä degen med aluminiumfolie och fyll formen med gula ärtor, bönor eller likanande som tyngd. Grädda cirka en kvart på 225°.

Under tiden vispar du upp äggen. Därefter rör du i grädden, osten, vitlöken och salladskryddan (eller annan örtkrydda). Ta ut det förgräddade pajskalet, fördela tomatröran över botten, häll äggstanningen över och rör om försiktigt så det blandar sig något. Grädda i 225° i 50-60 minuter. Grädda inte för länge, pajfyllningen ska vara krämig. Kolla med en sticka.

Den här pajen blev sanslöst bra!!! Åt den varm till en krispig sallad. Krämigt härlig fyllning med bra skjuts i ostsmaken (använd smakrik parmesan…eller pecorino) och fin liten brytning med tomatröran. Spontant hade jag velat ha något rökt till eller helt enkelt byta ut tomatröran mot strimlad, väl rökt skinka. Idag åt jag den kall och den var faktiskt ännu bättre! Parmesansmaken framträdde ännu bättre och konsistensen var fast och fin och bara skrek efter experiment med nya fyllningar. Snygg blev den också. Betydligt snyggare ään orginalet. Min hybris tvingar mig därför att komplettera den sedvanliga rakt-på-bilden med några fler som visar underverket ur fler vinklar.

Edit: Testa även denna fetaostvariant.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.