Har för tillfället en liten förälskelse i Kung Fu Girl Riesling från Charles Smith Wines. Därför var det kul att på mässan Älska Mat & Vin få prova två andra vita viner från samma producent.

I stora vida världen utanför monopolsverige så är lättsamma, fruktiga, okomplicerade och lättdruckna viner av druvan pinot gris en stor framgång. Den som har beställt ett glas vin på en pub i England får med största sannolikhet ett sådant vin och i Kalifornien ökar odlingarna för att möta efterfrågan.  Nu finns ju tyvärr 2011 ViNO Pinot Grigio bara i beställningssortimentet men blir det en framgång där kanske chansen finns att det får berika det skrala sortimentet på Systembolaget.

Myckett ljust gul. Medelstor frisk och fruktig doft av gula och gröna päron, mandarin och mogen citrus. Medelfyllig, torr, läskande frisk syra, mycket fruktig med toner av päron, melon, citrus. Okomplicerad men med bra längd som uppvisar en liten mineralitet och ett lite stramt avslut.

Nu saknas det kanske inte viner av typen som 2011 Eve Chardonnay representerar, men tillsammans med rieslingen och ViNO så bildar de en liten trevlig trio av användbara och sorglösa viner att ha på lut hemma.

Medeldjup citrongul. Medelstor gulfruktig doft av gula äpplen, ananas, lime och med ett litet intressant aromatiskt och blommigt inslag. Medelfyllig, torr och mycket frisk smak med bra koncentration i frukten, fint balanserad med bra längd och en liten aptitretande beska i avslutet.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Åh dillkött! Du klassikernas klassiker bland svensk husmanskost! Varför lagar man dig inte oftare? En enda gång tidigare för flera år sedan har jag tillrett dig. Men idag – ÄNTLIGEN – var det dags igen.

Vid mitt senaste besök på den alldeles utomordentliga livsmedelskedjan City Gross (där finns kokhöns!)hittade jag en stor bit ospecificerad kalv. ”Bra att koka” stod det men jag slöt mig ändå till att det måste varit den övre delen av kalvlägget. 65 spänn kilot. Kanon!

Hemma började jag titta igenom kokböcker för ett riktigt bra och pålitligt recept. Jag hittade 11 stycken. Alla olika. Jag bestämde mig att utgå grån Bonniers Stora Kokbok, mitt stöd i livet.

3 liter väl saltat vatten kokades upp. I med hela köttstycket som fick koka en stund så att proteinet kunde skummas av. Ner i grytan med blasten från en stooooor purjolök, en kvarts rotselleri, tre morötter och en tekula med lagerblad och svart- och vitpeppar. Allt fick sjuda i 2 timmar. Därefter plockas köttet upp, får svalna lite och därefter delas i lagom stora grytbitar och befrias från bindvävnad och annat. Kokspadet spara du givetvis, kokar ihop och fryser in till framtida soppor och såser.

Under tiden köttet kokar hackar du dill en rejäl knippa dill, kokar potatis och morötter. Du gör också en torewretmanspecialare: koka snabbt upp 5 matskedar matättika(3%) med 3 teskedar strösocker. Denna blandning ska du sen smaka av såsen med.

Såsen svänger du ihop genom att smälta smör på medelhög värme, vispa i vetemjöl som får fräsa en stund utan att ta färg. Häll på det varma kokspadet tills du får en fin konsistens och låt sjuda ihop en stund. Smaksätt med sockerättikan till önskad smak (var inte rätt för att ta i ordentligt) och smaka av med vitpeppar och salt. I många recept stod att man skulle ha pressad citron i. Jag tog en annan väg och rev ner skalet från en citron. Mycket fräscht. I med köttet och sist dillen. Servera direkt till potatisen och morötterna. Ljuvligt!

De flesta skulle säkert valt en ljus pilsner till denna rätt. Inte jag. Av två anledningar:

1. Öl inehåller maltos som är ett stort ”no-no” när man försöker undvika kolhydrater. Med tanke på potatisen till rätten så avstår jag.
2. Sötman och umamin i rätten skulle förstärka beskan och torrheten i ölen.

Istället blev det ett vin från Alsace; 2002 Louis Sipp Tokay Pinot Gris Grand Cru Kirchberg de Ribeauville. Stor, utvecklad doft av tropiska frukter och ett lätt aromatiskt inslag. Smaken var torr, mycket fyllig, lite eldig och med nästan en liten fet, oljig känsla. Mycket tropisk frukt och en avrundad syra med lång eftersmak. Fungerade utmärkt till sötman, syran och den dillaromatiska tonen i maträtten.