Pizza är något jag gör här hemma lite som en pyttipanna, det vill säga att jag slänger ihop den då jag har lämpliga rester. Jag brukar ha en latmanslösning i skafferiet i form av pizzadegsmix från Maizena. Helt okej.

Men när jag ska göra en riktigt lyxig pizza med fina råvaror så använder jag receptet från boken ”La Pizza”. För tio år sedan var denna kaffebordsbok ett måste för en matnörd och kostade en halv förmögenhet. Mitt exemplar har prislappen kvar och jag kippade lite efter andan när jag såg vad jag en gång betalat för denna återkommande titel på bokreor och pocketberg. Lite fascinerande är den med sina läckra bilder, detaljerade historieskrivning om pizzans ursprung och dess snudd på militant dogmatiska inställning till vad en ”riktig” pizza är.

Grundreceptet på pizzadegen är i vilket fall som helst hur bra som helst och ger absolut perfekt resultat även om man får ha några timmars framförhållning. Jag som är deganalfabet har aldrig misslyckats. För mig räcker nedanstående sats till en stor plåt, men jag gillar lite tjockare deg. I boken sägs den, lite luddigt, räcka till fyra pizzor.

Pizzadeg ”La Pizza”

Rör ut 25 g jäst med 1/4 dl ljummet vatten och 2 msk vetemjöl. Låt jäsa i 30 minuter under bakduk. I en stor bunke* häller du 6 dl vetemjöl och gör en grop i mitten där du häller 1 tsk salt, förjästen och 2 1/4 dl ljummet vatten. Arbeta ihop till en deg och arbeta i minst 10 minuter tills du får en fast boll. Ska du göra flera små pizzor delar du upp degen i en boll per pizza och låter jäsa under handduk i två timmar.

Värm ugnen, och plåten du ska använda, till 275°. Kavla ut degen (den är elastiskoch kräver lite kraft men kan slängas i luften), lägg den på ett bakplåtspapper, knåda till en kant runt om och fyll den med allt det goda. Ta ut den heta plåten och låt pappret med pizzan glida upp på den. Snabbt in i ugnen och grädda i cirka 12 minuter.

*I originalreceptet ska man göra en mjölhög med en krater på bakbordet i sann pizzatalibansk anda. Detta har aldrig fungerat för mig då vattnet ofelbart rinner ut åt alla håll. Stor bunke rekommenderar jag om du inte är en arketypisk italiensk matmor eller napoletansk pizzabagare i fjärde led.