I morgon bitti ska ni vara snabba med beställningar till Systembolaget. Importören Amka sänker då nämligen priset på en vit côtes-du-rhône från 119 kr till 59 kr! Visserligen måste du beställa ett kolli om sex buteljer men det är det definitivt värt.

Vinet är nämligen ett samarbete mellan den levande legenden Michel Chapoutier från firman M. Chapoutier och Anne-Sophie Pic som tilldelats tre michelinstjärnor för sin restaurant Pic i Valance.

Det är en ganska typisk vit côtes-du-rhône. Fyllig, lite fet och något eldig med pigg syra och kryddiga toner och rik gul frukt. Snyggt balanserad, smakrik och lång lite stram eftersmak. Enda minuset är att den är lite tillknäppt i doften. Helt klart ok för 119 kr. För 59 kr är det ett tokfynd! Finns endast 700 flaskor kvar och kan bara beställas från och med i morgon bitti. Gå via denna länk.

Vad är ett bistrovin? Frågar du mig så är det ett enkelt, mjukt och rättframt vin som man gärna dricker i stora klunkar men som har ryggrad nog att stå emot massor av olika sorters mat. Det är helt enkelt den ärliga typ av vin som serveras ur karaff på var och varannan fransk bistro. Beroende på var man befinner sig geografiskt så varierar vinets ursprung efter vad som produceras lokalt. Eller så borde det vara.

Själv älskar jag den typen av vin. De ger nöjsam njutning, spelar andrafiolen till bordets upplevelser och slinker lätt  ner som socialt smörjmedel. No more. No less.

Plockade upp två sådana viner på det lokala Systembolaget i Simrishamn härom dagen. 2012 Antonin Rodet Coteaux Bourguignons har ett ursprung som jag tidigare inte provat. ”Coteaux Bourguignons” är en beteckning som sedan 2011 ersatt den märkliga benämning ”Bourgogne Grand Ordinaire”. Vi pratar om enkla vita, röda eller rosa viner som kan framställas av samtliga tillåtna druvorter och kan komma från samtliga vingårdar i regionen. Just detta vin består huvudsakligen av druvan gamay och levererar just inte mer än förväntat. Det är ett lätt, något syrligt och kort vin som inte vet om det ska stå på sitt grönstjälkiga eller rödbäriga ben. Men serverat svalt till lite charkuterier eller till vardags till en coq au vin fungerar den alldeles utmärkt.

Det andra vinet köpte jag enbart på grund av etiketten (jo, jag gör så ibland). Precis så ska ett klassiskt franskt vin på bistro se ut i den ultimata världen av rödrutiga dukar, arroganta kypare, ljuvlig mat, ljusblå gauloiserök och känslosamma chansoner.  2012 Les Dauphins Côtes du Rhône Reserve lever tack och lov upp till utanverket och smakar också som det ska med generös bärig doft, typisk sydfransk kryddighet. Riktigt saftig, charmig och med en rustik karaktär, som gjort för enkla, smakrika rätter och långa kvällar vid matbordet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att ha besökt Châteuneuf-du-Pape och La Nerthe körde jag den korta biten till Tavel för att besöka kooperativet Les Vignerons de Tavel. Både producent och vinerna kände jag till sedan tidigare sedan de besökt sommelierutbildningen och hållit en intressant provning där.

Kooperativen ligger tätt i södra Frankrike och de flesta startade på 1930-talet och Les Vignerons de Tavel likaså när appellationen (ursprungsområdet) Tavel blev officiell 1936. Närheten till Châteaunef-du-Pape märks bland annat på att man här hittar de stora, släta flodstenarna (galetes) i vingårdararna men Tavel med sina 900 ha är bara en tredjedel så stort som sin mer kända granne. Tavel är unikt på så sätt att det är den enda appellationen som är helt dedicerad åt roséviner. De blekröda vinerna härifrån skiljer sig från de flesta andra roséviner genom att de är lite mörkare, har en lite fet fyllighet, mer struktur och ibland tjänar på ett par års flasklagring. Tavel är också en av de få områdena i Frankrike där odlingen enligt lag måste ske enligt hållbara och miljövänliga principer.

Kooperativet står för hälften av Tavels totala produktion och man lägger stor vikt vid att lyfta fram de tre specifika terroir man har; sand, kalksten och galetes. De nio olika druvsorterna från de olika jordmånerna vinifieras och buteljeras därför separat. Provade även både rött och vitt  från Côtes du Rhône samt några trevliga viner från grannbyn Lirac. Välgjord och snygga viner allihop.

2012 Different Tavel Bio (Ekologiskt. Blandning av alla tre terroir). Ljust hallonröd. Ganska liten doft av röda moogna bär, vispgrädde, örter, gräs och apelsinskal. Torr, medelfyllig, frisk, röda bär, citrus, örter, lite stram med frisk syra och viss mineralitet. Bra längd.

2012 Tavel Cuvée Tableau (Sandjord). Ljust hallonröd. Medelstor doft av mogna röda bär,mineral, vitpeppar, färska vita champinjoner, körsbär och mandel. Medelfyllig, torr, frisk, mogna röda bär, lite fet munkänsla, någon bitterhet och stramt avslut. Bra längd.

2012 Tavel Les Lauzeraies (Kalkjordar). Medeldjupt hallonröd. Stor, fruktig doft av hallon, körsbär, jordgubbar, blodapelsin, vispgrädde och örter. Medelfyllig, torr, mycket frisk, fet munkänsla, röda bär, blodapelsin, välstrukturerad och med tydlig mineralitet. Bra längd.

2010 Tavel Cuvée Royal (Släta, stora flodstenar). Den varmare jordmånen och en högre andel av druvan syrah slog igenom i en ton av björnbärsmarmelad, mynta och charkuterier samt i en betydligt mörkare färg. Slutligen provades tre årgångar av

Igår kväll höll Claes Lindqvist från Vinunic en fantastiskt trevlig provning på skolan som en första del i en masterclass om Guigal.

Claes har arbetat med firman E. Guigal i 20 år och är väl bekant med både firman, vinerna och familjen och är mer än väl skickad att att kommunicera vinernas kvalitet. Han har följt utvecklingen och årgångarna på nära håll och sett hur de gått från en liten hantverksproduktion på  50 000 till enorma 8 000 000 buteljer. Trots denna utveckling är det familjen som in i minsta detalj styr arbetet från vingård til buteljering. Det är imponerande att man med denna stora produktion lyckas hålla en så konsekvent jämn, snygg och hög kvalitet hela vägen från vinerna för knappa hundralappen till de som ligger och slåss i den absoluta världstoppen.

Femton viner provades med fokus på årgång 2007 samt några referensviner med lite ålder. Givetvis hördes många gutturala och njutningsfulla läten när vi kom fram till de riktiga topparna men den ”enkla” crozes-hermitagen tog nog priset när det gällde förhållandet pris och ren njutning.

2007 Côtes du Rhône Rouge. Hallonröd med liten orange ton. Medeslstor, eldig doft av mogna röda bär, liten kryddighet. Medelfyllig, mycket frisk med rik, rödbärig frukt, slank kropp, avrindade tanniner, snyggt balanserad och bra längd.

2007 Gigondas. Djupt rubinröd. Stor, något eldig, aromatisk, apelsin, kryddighet, liten läderton. Medelfyllig, frisk, strama  men fina tanniner. Röd, yppig bärighet, fina kryddtoner, balanserad med viss mognad och bra längd med massor av örtighet.

2007 Châteauneuf du Pape. Djupt hallonröd. Medelstor, röda solmogna bär, ciggar, läder, lagerblad och liten eldighet. Fyllig, välstrukturerad med tuggig fruktighet, munfyllande, örter, lavendel och rosmarin. Välbalanserad med fin ekstruktur och mycket lång smak.

1998 Châteauneuf du Pape. Medeldjup orangeröd med grusig fällning. Medelstor, rödsyltig, läder. Medelfyllig, slank, mogen smak av torkade röda frukter, liten syltighet, avrundade syror och fortfarande potenta men uttorkade tanniner.

2007 Crozes Hermitage. Djupt hallonröd. Medelstor doft, fint prfymerad med örtig intensitet, rosépeppar, eldighet med liten rökig ton av tjära, lavendel och ton av blod. Medelfyllig, slank syra och elegant röd bärighet, apelsin, pepprighet. Lång, läskande och balanserad eftersmak med lite torrt slut med tydlig karaktär av blodapelsin. Mycket läskande och läcker för ett ruggigt bra pris! 2009 ska vara ännu bättre!

2007 Côte-Rôtie. Djupt röd med liten dragning åt orange i kanten. Medelstor, frisk doft av mogna röda bär, jordgubbsmarmelad, svartpeppar, torkad skinka och lite läder. Medelfyllig till fyllig med hög, frisk syra, välstrukturerade tanniner, bra fokus i frukten, massor av öreter och kryddighet och långt snyggt avslut med nästan litet parfymerat avslut med någon bitterhet.

2007 Hermitage Rouge. Medeldjup hallonröd. Medelstor, öppen, generös rödfruktighet, blodapelsin, svartpeppar. Fyllig, tuggig fruktighet, mjuka tanniner, avrundade men friska syror, något kort eftersmak men rent avslut. 

1997 Côte-Rôtie.  Medeldjup orangeröd. Stor, mogen och ”gammelfunkig” med liten tulpanton, läder, och uttalad kryddighet och någon violton. Fyllig, läskande syror, polerade och mjuka tanniner, läcker rödbärig fruktighet. Fin mognad, balanserat, komplext men med ett aningen kort och ortt avslut.

2007 St Joseph Vignes de l’Hospice. Djupt röd färg med blå anstrykning. Medelstor, fokuserat fruktig och eldig med rökig, tjärig ton, kött, kryddpeppar och en doft av kryddnejlika. Fyllig, mycket frisk med läskande blodapelsinsyra, snyggt strukturerade, mjuka och täta tanniner, mörkfruktig, fokuserad fruktighet, massor med kryddighet, lång och ganska kraftfull eftersmak med mjukt och lite parfymerat avslut.

2007 Côte Rotie Château d’Ampuis. Djupt rubinröd. Stor, öppen doft med rostade toner, apelsinblomma, grillat kött, rosépeppar och lavendel och massor med friska röda bär. Fyllig, mycket friska och slanka syror, fina, tätta och mjuka tanniner, mörka bär, apelsinblomma, peppar och viss köttighet, lång och fokuserad smak med läskande avslut.

2007 Côte Rotie La Mouline. Djupt rubinröd. Stor, dovt parfymerad doft av rök, viol, svartpeppar, salami, ”söt” ekkrydda och någon eldighet. Fyllig, smakrik, välstrukturerad med nästan osynliga sömmar mellan frukt, syror, tannin och ek. Ännu mycket ung men helt njutbar och en mycket lång, komplex eftersmak med stor kryddighet och rik frukt som svans.

2007 Côte Rotie La Turque. Mycket tät blåröd färg. Stor, intensivt kryddig och ekaromatisk doft, björnbärssylt, kött, blod och lite sot. Tät, mjuk, kompakt, fyllig, fokuserad mörk frukt, tätknutna och mogna tanniner, mycket lång och rik eftersmak. Mycket maffigt men samtidigt elegant

2007 Côte Rotie La Landonne. Tät blodröd färg. Stor, kryddigt parfymerad av kryddnejlika, ny ek, vitpeppar, medwurst, Fyllig, sammetslen mörk mogen frukt, extremt mjuka och täta tanniner, mycket väl sammansatt och fint polerad med hemliga aromer som lurar under ytan. Ungt och farligt njutbart med mycket lång eftersmak med liten beska.

2007 Ermitage Ex Voto Rouge. Djupt rubinröd men lätt violett kant. Medelstor, outvecklad doft av mörka mogna bär, kummin, svamp och nytt läder. Fyllig, mycket friska men polerade syror, mogna röda bär, hallon, kryddig, charkuterier, fint infogad ek, viol, syrén, lång, parfymerad eftersmak med liten beska som stör något.

1997 Côte Rotie Château d’Ampuis. Djupt rödbrun med rubinröd kärna med grusig fällning. Stor, utvecklad lätt animalisk doft av salami, lufttorkad skinka, läder, mossa, lite sura fat och piptobak. Fyllig, mogen, avrundade syror, mjuka taniner, torkad frukt, syltiga röda bär, peppar, lång och balanserad eftersmak med tydlig ek och lite torrt avslut med ekbeska.

Rhôneproducenten M.Chapoutier var en av mina första favoriter när jag började min bana inom vinets värld. Personliga viner med mycket uttryck. Inte alltid på topp men ständigt med en känsla av plats – terroir. Firman är speciell av flera orsaker, bland annat är alla deras etiketter försedda med brailleskrift. Man är också en av de producenter som dras fram när biodynamisk odling diskuteras.

Nu har man producerat en 20 minuter lång film om sig själva. Det är en svindlande vacker, men ganska innehållslös, film som bara bitvis punkteras av självförhärligande pladder och allmänt nonsens från Michel Chapoutier. Kolla in filmen och prova deras Côtes-du-Rhône-Village för knappa hundralappen.

Rösta gärna på min blogg till Matbloggspriset 2011 om du gillar den.

Rosésäsongen är över, om den ens hann börja denna ömkliga sommar som ligger bakom oss. Men det finns några av dessa blekröda viner som har ett liv även under resten av året.

En del av dessa kommer från appellationen Tavel i södra Rhône. Tavel är helt unikt då det är det enda vindistrikt som enbart är specialiserat på roséviner. Området är också unikt i det att man här blandar blå (85%) och gröna druvor (15%) för att göra rosé. Druvorna krossas och blandas tillsammans och får kallmacerera i upp till fyra dagar innan alkoholjäsning.

Igår fick jag och elever från sommelierutbildningen möjlighet att prova tavelviner från olika terroir samt med flaskmognad. En ganska ovanlig provning för denna typ av vin presenterad av Laure Michel Poisson från Les Vignerons de Tavel vars mission är att visa något annat än ”swimmingpoolrosé”.

Provningen inleddes med 2010 Different Tavel Bio, ett ekologiskt vin med mycket karaktär av lime, apelsinskal, blodapelsin och örter. Torr och stram med frisk syra och tydlig mineralitet, karaktäristika som var genomgående för samtliga viner. Därefter följde 2010 Tavel Cuvée Tableau från sandjordar som ger en elegantare och lättare stil. Detta var min favorit bland de provade vinerna då jag tilltalades av den markanta mineraltonen i smaken och tydlig vitpeppar i doften. 2010 Tavel Cuvée Royal kom från vingårdar dominerade av samma släta, stora flodstenar som hittas i det mer berömda granndistriktet Châteuneuf-du-Pape. Den varmare jordmånen och en högre andel av druvan syrah slog igenom i en ton av björnbärsmarmelad, mynta och charkuterier samt i en betydligt mörkare färg. Slutligen provades tre årgångar av Tavel Les Lauzeraies som kommer från kalkrika vingårdar. Årgång 2010 var lättare i stilen än de föregående vinerna men hade en distinkt mineralton i doften parad med lime, mynta och basilika. Mycket trevlig. Färgen på årgång 2009 antydde med sin mer orangea färgton en tydlig mognad som också bekräftades i doften där lätt oxiderad jordgubbsylt camperade ihop med lite svamp och läser. Smaken var dock frisk och fruktig även om syran var något mer avrundad. 2008 var den stora överraskningen som först uppvisade toner av blodgrape, anis, fin fruktighet och en lång härligt läskande syra. Vinet utvecklades mycket bra i glaset och fram kom kantareller, fruktmarmelad och komplexa toner utan att vinet tappade i fräschör.

Sammantaget en mycket intressant provning som gav flera av deltagarna en helt ny syn på vad rosévin kan vara. Prova en tavelrosé och upptäck ett matorienterat vin med struktur, karaktär och potential för flaskmognad.

Äntligen hemma! Det var intensiva och roliga dagar i Bordeaux, men att få vakna i sin egen säng, dricka gott kaffe och slippa franskt kaos är underbart. Nu är hur som helst Vinexpo över för denna gång och jag funderar redan på planeringen inför nästa gång som infaller 2013.

Jag vågar knappt räkna provningsanteckningarna men har i alla fall bläddrat lite i dem för att friska upp minnet över vad jag smakade där nere. Mycket var fantastiskt bra och väldigt få ointressanta viner. Trots att jag bloggat varje dag noterar jag dock att jag glömt att skriva om ett ett riktig fyndvin för sommaren som dessutom finns tillgängligt (i beställningssortimentet) i Sverige: 2010 Guigal Côtes du Rhône Blanc.

Stor, mycket fruktig och lätt aromatisk doft av aprikos, apelsin och vita blommor. Nästan fyllig, rik och mycket frisk smak som balanserar en nästan fet fruktighet av tropisk frukt, apelsin/pomerans. Lång eftersmak med liten kryddighet, viss komplexitet och avslutande mineralitet.

Riktigt läckert och smakrikt vin som passar till mycket av sommarens grillade, matiga sallader och fullproppade picknickkorgar. Kostar 99 kronor och är i min mening betydligt intressantare och bättre än den klassiska, röda storsäljaren.