För över tjugo år sedan var jag på min första vinresa. Det var inte vilken vinresa som helst utan en fördjupningsresa i norra Spanien för anställda på Systembolaget. Fantastisk välplanerad tur där vi fick se det mesta av det bästa och lite till. Rioja, Navarra, Rueda och Ribera del Duero betades av. Fortfarande är detta den resa som gjort störst intryck på mig. Det är väl som man säger att man aldrig glömmer sin första.

I Ribera del Duero besökte vi bland annat legendariske Alejandro Fernandez under ett sensationellt dåligt besök, men det var Bodegas Pérez Pascuas och deras viner som gjorde störst intryck på mig. De kombinerade elegans, kraft, generositet, kryddighet, frukt och ekfat på ett sätt jag dittills inte upplevt. Sedan dess har bodegan varit en personlig favorit.

I Systembolagets sortiment finns nu 2013 Viña Pedrosa Crianza. Jag hade en flaska av årgång 2012 i källaren som jag öppnade idag. Här fanns allt det jag beskrev ovan samt det som jag tycker är så typiskt för vinerna från Ribera; blodapelsin, en blandning av syrliga röda bär och mörka mogna, frisk syra, fina men närvarande tanniner, julkryddor och en stram mineralitet i avslutet. En god gammal bekant som verkligen levererar.

Igår kväll samlades 18 medlemmar från södra sektionen av Svenska Sommelierföreningen på traditionstyngda Hotell Kramer för en speciell provning. Ur källaren hade plockats gamla pärlor som i princip legat bortglömda under de senaste decenniernas ägarbyten.

Jag hade fått välja ut ett antal flaskor (två av varje) till provningen och hittade riktiga toppviner. Det absolut bästa från Spanien, Australien, Kalifornien, Tyskland och Bordeaux. Fyra årgångar från 1970-talet och två från tidigt åttiotal respektive nittiotal. Fantastiskt trevlig provning där den stora överraskningen var 1993 Philip Togni Cabernet Sauvignon från Napa Valley; fortfarande ungt och hade kunnat utvecklas många år till i flaskan. Absolut bästa vin var 1977 Penfolds Grange Hermitage som var en total njutning med elegans och en rik frukt som fyllde ut varenda del av strukturen. Spanska klassikern 1976 Vega Sicilia ”Unico” kom in som god tvåa med sina fina nyanser och en eftersmak som liksom inte ville ta slut. Största besvikelserna var de två giganterna från Bordeaux; Cheval Blanc från de svåra året 1975 hade totalt packat ihop och 1983 Mouton-Rothschild var på väg utför men ännu njutbar trots sin klena frukt.

Riktigt trevlig kväll på hotellets klassiska veranda!

1976 Vega Sicilia ”Unico” / Ribera del Duero. Medeldjupt rödbrun. Stor, utvecklad doft av mosiga jordgubbar, läder, kryddor, apelsin, mynta, lite vanilj och en nypa dill. Fyllig, mycket frisk, mycket mjuka och silkiga tanniner, röda bär, fin fatstruktur, blodapelsin, läder, tobak. Mycket, mycket lång, fokuserad och komplex eftersmak. Utvecklas i glaset och avslöjar nya lager. 

1975 Château Cheval Blanc / St Emilion. Medeldjupt tegelbrun. Gammal, lite instängd doft, tulpanstjälk och hyacint, jordkällare, torkad frukt och en fatkrydda som slår igenom. Stram, fruktfattig, gröna stälkiga inslag, pepparkakskryddor, läder och lite stallbakcke. Viss längd men stramt och snålt avslut med lite slapp torkad frukt. För gammal. Tyvärr.

1983 Mouton-Rothschild / Pauillac. Djupt rödbrun. Stor, utvecklad och komplex doft av häst, läder, kryddor, torkad frukt, choklad, kaffe/espresso. Fyllig, mogen, mjuka tanniner och snälla fruktsyror, torkad och något klen frukt, tobak, choklad, jordgubbsmarmelad och kaffe. Lång smak dominerad av läder, torkad frukt och sötlakrits. Lite trött och raskt på väg utför.

1993 Philip Togni Vineyard Cabernet Sauvignon (magnum)/ Napa Valley.  Djupt röd med kant som drar åt orange. Medelstor dov och ännu lite outvecklad doft av syltiga svarta vinbär, tobak, läder, mynta och inslag av grön paprika. Fyllig, mycket fruktig, svarta vinbär, mörk frukt, körsbär, silkiga men stadiga tanniner, friska och läskande syror. Lång, välbalanserad och fortfarande med ungdomlighet.

1977 Penfolds Grange Hermitage / Australien. Tät, djup rubinröd färg med något orange kant. Stor, mörk, dov doft av mörka bär, björnbär, eukalyptus, nytt läder, peppar, rök och kaffe. Mycket fyllig, rikt mörkfruktig, täta och sammetslena tanniner, fet frukt, plommon, björnbärsmarmelad,. Mycket lång, elegant och rik eftersmak i perfekt balans. Komplett.

1976 Schloss Johannisberger Rosalack Auslese Riesling / Rheingau. Djupt gyllengul och briljant. Stor, rik och mogen doft av honung, torkad frukt, gummi, apelsinmarmelad. Fyllig och brett anlagd smak med avrundade syror och en liten sötma, torkade aprikoser, honung. Lång eftersmak men vinet har tappat lite spänst.

Pesquera är en spansk klassiker av rang! Det var med detta vin som Alejandro Fernandez på 1970-talet kan sägas ha startat Ribera del Dueros moderna historia. Jag har haft förmånen att få besöka området ett flertal gånger och Alejandro Fernandez två gånger, senast för tre år sedan, och både mannen och området går från klarhet till klarhet. Det finns enligt min åsikt inget annat område som visar upp en sådan hög och jämn kvalitet och samtidigt en så tydlig ursprungstypicitet.

2007 Pesquera Tinto Reserva som släpptes i en liten volym på Systembolaget nu i maj är ett rent fynd! Med lite tur fylls det på med fler buteljer. Passa på då för här är ett vin som är ren och skär njutning. Snygg balans mellan mogen, mörk och rik frukt, frisk rödfräsch bärighet, mjukt polerade och täta frukttanniner och nyanserad fatkaraktär. Här finns även en antydan till mognad bakom kryddighet och apelsintoner och smaken är lång, komplex, len och fokuserad. Kära hustrun gick totalt i spinn och jag fick ransonera ut vinet i småportioner för att hon inte bara skulle suga i sig allt på en gång. ”Kostar det 249 kronor!? Det är ju billigt!” utbrast hon mellan klunkarna och det är väl en köprekommendation om något.

Dags för tapas och lite seriöst rödtjut. Öppnade 2005 Felix Callejo ”Seleccion de Viñedos de la Familia” från Ribera del Duero som jag fick med mig från bodegan vid mitt besök där för två år sedan.

Djup, nästan tät röd färg som slår mot purpur. Stor, generös, kryddig och fruktig doft med karaktär av björnbärssylt, solvarma hallon, rotfrukter, svart mylla, eukalyptus, vanilj och ett stråk av nytt läder och piptobak. Fyllig, mycket fruktigt vin med frisk syra, massor med täta, fina och mjuka frukttanniner och fatstruktur med fint grepp, tydlig mineralitet, massor med mörka bär, sötlakrits, salmiak, tobak, kryddnejlika, apelsinzest och eukalyptus. Lång, balanserad och rik eftersmak med viss eldighet. Makalöst njutbart nu men kan utvecklas ytterligare några år.

Det har hänt lite med vinet sedan jag provade samma årgång under en stor spansk provning 2009 och beskrev det så här:

Helt opak och blåröd. Något sluten men mycket fruktig doft av mörk frukt och bär, eucalyptus (igen!). Fyllig, mycket fruktig med mörk, mogen frukt. Välstrukturerad och balanserad med fin balans mellan syror, fat- och frukttanniner. Lång eftersmak med tydlig mineralton. Ungt!

På nyårsafton öppnade jag en butelj 2004 Felix Callejo ”Seleccion de Viñedos de la Familia” från Ribera del Duero. Det var en av de flaskor jag fick vid mitt besök på bodegan hos familjen Callejo förra sommaren. En mycket bra producent som gör eleganta, mjuka och koncentrerade viner som ligger i distriktets toppliga.

Helt opak och blåröd. Stor, fruktig doft av mörk frukt och bär, påtaglig aromatisk ton av kryddpeppar, lagerblad, eucalyptus och lite tjärig rök. Fyllig, mycket fruktig med mörk, koncentrerad, nästan köttig mogen frukt och solmogna mörka bär. Välstrukturerad och balanserad med massor av mogna, täta och mjuka tanniner, som en silkig och tätknuten matta. Diskreta fat, lång eftersmak med tydlig och något åtstramande mineralton.

Ibland får man omvärdera saker och ting. Vissa saker är lättare än andra. Särskilt när det är njutningsfullt som denna gång.

Vid besöket i Ribera del Duero i somras besökte jag bland annat Bodegas Comenge. En ny bodega med modern och ambitiös inriktning. Besöket låg sist på resan och dessutom efter en lång, fantastisk lunch med vinlegenden Alejandro Fernandez. Jag var väl varken på topp eller särskilt hungrig på upplevelser. Besöket var sådär. Ett fåtal viner provades som jag dissade ganska hårt. Beskrev dem slentrianmässigt som välgjorda, fruktdrivna, moderna men ganska tråkiga och opersonliga. Jag skämdes nästan när de generösa värdarna trugade oss att välja vars två viner att ta med oss hem.

Igår offrades en av flaskorna – 2004 Don Miguel. Till en kryddig lammgryta en söndageftermiddag kunde väl en fådd Ribera del Duero duga. Hur bortskämd får man vara?

Vinet hade en mycket djup purpurfärg. Doften var stor, dov med massor av mogna, mörka bär, eucalyptus, kryddor, ton av kanel och apelsin. Smaken fyllde ut hela munhålan med massor av solvarma, mörka bär som björnbär och skogshallon backade av mängder med fina, mjuka tanniner, fin syra och en nästan hettande känsla av eukalyptus. Kryddigheten låg kvar i den mycket långa eftersmaken där aromatisk citrus gav ett friskt avslut. Vinet kändes komplett, balanserat och helt färdigt att njuta.

Jag ger mig och reviderar. Comenge ska man hålla ögonen på.

Vid mitt besök i Ribera del Duero i juli blev jag bjuden på en fantastiskt god ost. Den såg ut som en manchegoost men var krämigare och mjukare i konsistensen (manchego kan bli lite torr) och med en lite skarpare, fylligare smak.

Jag kunde inte glömma osten så jag tipsade Peter Mårtensson på Möllans Ost. Han lovade att kolla upp den. Till min stora glädje fanns osten där vid mitt senaste besök. Peter hade beställt 50 kilo direkt eftersom han tyckte den var så bra! Det känns härligt med lite positiv konsumentmakt.

Spring och köp fårosten pico melero. Missa inte denna godbit!

(Den mörkorangea osten på bilden är en red leicester. Varför är engelska ostar alltid så märkliga?)