Det här är väldigt, väldigt basic idag. Man ska då betänka att på 1970-talet så hade vi ingen salladskultur i Sverige. Det var på sin höjd isbergssallad eller strimlad kinakål. Man tuggade pliktskyldigt i sig de beska bladen ovetandes om de syrliga såsernas dämpande effekt. Jag minns själv starkt första gången jag upplevde en äkta fransk, dijonberikad vinägrett under en lunch på legendariska Le Coeur i Malmö. Det var tidigt 80-tal, ungefär samtidigt som jag första gången stiftade bekantskap med olivolja.

Vinägrettsås

1 del vinäger
3 delar olja
salt (ungefär 1/4 tsk till 1 dl färdig dressing)
svartpeppar
vitlök, dijonsenap, salladskrydda om du vill

Carl är väldigt tydlig i sina instruktioner om vinägretten; alltid 1 del vinäger och 3 delar olja. Salt och peppar ska alltid ingå i smaksättningen men sedan är det valfritt med dijonsenap, vitlök eller andra örtkryddor. Men det är ”absolut förbjudet” med socker i en vinägrett. Vi gör bäst i att lyda honom.

Mina råd om en vinägrett är att alltid blanda smaksättningen i vinägern först för att lättare blanda ut dem och lösa ut smakämnen. Först därefter slår du på oljan. Jag blandar den alltid i en glasburk med skruvlock och använder den som en shaker.

Butlers salladsdressing

1 1/2 dl majonäs
1 dl lättfil (eller yoghurt)
2 tsk chilisås
1/2 tsk italiensk salladskrydda
1 pressad vitlöksklyfta (orginalreceptet föreskriver vitlökspulver)

Vispa bara ihop alla ingredienser. Kan det bli enklare?

Vinägretten är inget att snacka om. Så ska den vara. Salladsdressingen känns kanske lite tam idag men är en bra grund om man vill göra sin egen variant av de färdiga flaskdressingarna. Barnvänlig och perfekt att dränka salladen i.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.