Äntligen surströmming ingen! Sveriges mest unika och missförstådda delikatess. Inget slår kombinationen av mjällt tunnbröd, rumsvarmt smör, nötig mandelpotatis, skarp rödlök och umamistinn surströmming. Den stora frågan brukar vara vad man ska dricka till. Jag har utrett frågan förut och kommit fram till att finosherry är den perfekta kombon. Men den som slutar vara nyfiken är död. Efter mitt japanska äventyr tänkte jag därför se om inte sake eller shochu (japansk sprit) kunde passa.

En burk Röda Ulven öppnades, en sake med någon sötma från Izumibashi samt en 30% shochu baserad på korn och med kortare fatlagring. Jag hade också en flaska Tio Pepe fino som referens. Sakens milda, fett fylliga och lite söta umamiakaraktär spelade andrafiolen och liksom slingrade sig runt smakerna från tunnbrödsklämman med surströmming. Den understödde och samtidigt mildrade smakerna och lyft fram en blommighet ur surströmmingen. Riktigt, riktigt bra! Shochun som på egen hand var ren, elegant och mild med en liten mjölkchokladton blev överdrivet parfymerad och spritig tillsamman med maten. Kanske skulle testat den med massor av is i en sejdel som mann gärna dricker den i Japan?

Passade sake bättre än fino? Jag drog fram Tio Pepen för jämförelse. Där saken var understödjande spelade finon som en jämnbördig. Den levererar samma smakrikedom och har en skarp, torr eftersmak som rensar upp snarare än lindar in. Väldigt svårt avgörande. Finon är fortfarande en stark kandidat till bästa dryck till surströmmingen men saken (i alla fall denna sort) framhävde smaker och karaktär och rundade av. Baserat på målfoto går segern till…SAKE!

Surströmming! Denna älskade och orättvist skydda delikatess! Den genuint matintresserade som inte åtminstone en gång provat denna specialitet saknar allmänbildning.

Jag har tidigare tipsat om hur man kan äta surströmming och provat olika öl till. Nu ville jag testa en dryck som jag misstänkt skulle passa fantastiskt till den jästa fisken: finosherry! Rent teoretiskt borde det knastertorra, uppfriskande vinet med sina jäsningsaromer, högre alkohol och väl kända affinitet till umamistinn mat sitta som en smäck. Men teorier kan falla platt som med veteölet i det förra testet. Oron var dock obefogad för detta var verkligen en kombination som fick det att sjunga i gommen! Jag avstod till och med de öl jag hade som reserv uti fall att.