Äntligen surströmming!

Jag älskar surströmming! Ändå blir det ganska sällan som jag faktiskt äter denna delikatess. Faktiskt är det nästan tre år sedan sist. Skandal! Tack vare att jag nu åkte och hälsade på Storasyster blev det av.

Det finns många sätt att njuta surströmming på. Så här gör vi: Först och främst så öppnar jag burken i en hink under vatten. Eftersom det är ett visst tryck i burken på grund av den sakta pågående jäsningen så undviker man att spadet sprutar ut när den öppnas i vatten. Sedan häller jag av spadet och sköljer av strömmingen lite lätt. Till suströmmingen behöver man kokt mandelpotatis, hackad rödlök, smör och spänstigt tunnbröd. Surströmmingen rensas enkelt genom att man sticker in matkniven i buken, sprättar upp den och pillar ut innandömet (rom eller mjölke). Stick sedan gaffeln genom ryggbenet och skrapa loss köttet med kninven. Det är bara ryggbenet som ska avlägsnas. Oroa dig inte för skin och småben, de är helt mjuka av jäsningen. Skär köttet i mindre bitar. Bred smör på en skiva hårt men spänstigt tunnbröd, skala och skiva den varma potatisen och fördela över brödskivan, sprid ut fiskbitarna, strö över lite rödlök och lägg över ytterligare en tunnbrödskiva. Nu har du gjort en tunnbrödklämma. Hugg in och njut.

Den första tuggan på en tunnbrödsklämma är snudd på orgiastisk. Kombinationen av det milda brödet med lite tuggmotstånd, det smältande smöret och den matigt, mjöliga och lätt nötiga potatisen mot den lite skarpa rödlöken är ljuvlig. Men sensationen är den ampra, salta och rika surströmmingen med sin syrlighet och svårdefinerade arom som ligger någonstans mellan sardeller, dansk ost och stallbacke. Helt oslagbart!

Vad dricker man då till surströmming? En del säger att mineralvatten är bäst och en klassisk rekommendation är ”mjölk…om man inte blir bjuden på något annat”. Funderade faktiskt på om inte en druvig, bubblig prosecco skulle kunna passa men avstod från det experimentet denna gång. Jag föredrar så klart öl men undviker gärna snapsen. Ville prova ett par olika öl denna gång. Ett val som jag trodde starkt på var en veteöl som med sin lilla sötma, återhållna beska, fina fyllighet och frukt borde kunna harmoniera väl. Det gjorde det inte. Det blev en riktig smakkollision av det mindre behagliga slaget. En klassisk lager i form av favoriten Nils Oscar God Lager blev den klara vinnaren över den tjeckiska pilsnern som förvånansvärt nog blev riktigt mesig.

Här kan du läsa om den allra bästa dryckeskombinationen till surströmming.