För ganska precis två veckor sedan dödförklarade jag vinägermodern i mitt andra försök att göra min egen vinäger. När jag häromdagen kikade in i skrubben där jag dolt kulturen från ljus så hade det hänt saker. Vinägermodern levde och hade bildat ett tjockt, manetliknande lock över vinet! Äntligen hade jag lyckats!

Hur långvarig glädjen nu blir är en annan femma. Idag har jag nämligen tagit upp den härliga geléklumpem som nästan var separerad i två lager och fördelat små bitar av den tillsammans med en skvätt av vinägern i två nya kulturer – en med vitt vin och en med rött samt en skvätt PX-sherry för lite sötma. Det mesta av vinägermodern fick slinka tillbaka i ursprungsburken i vilken jag tillsatte lite nytt vin. Förmodligen kommer urmamman att dö en sorglig drunkningsdöd men min förhoppning är att det nu finns så mycket levande kultur att den snart tar fart igen.

Nu måste jag bara ha fatt i ett vinägerkrus. Trodde jag hade ett men kan för mitt liv inte hitta det.

Att göra vin handlar om att så länge som möjligt bevara tillståndet mellan druvmust och vinäger. Det stora problemet är att just förhindra den mikrobiologiska process som transformerar vinet till en salladsförhöjare. Vissa människor kan knappt öppna en flaska utan att det strax börjar lukta skarpt om den.

Jag däremot vill inget hellre än att göra en härlig vinäger av alla vinslattar som är restprodukterna av mitt yrkesliv. Men hur jag än försöker så vill inte förvandlingen inträffa. Inför mitt andra försök var jag ganska säger på ett fint resultat. En fet och fin vinägermoder släpptes ner i vinet och såg ut att gona sig väl. Ganska snart sjönk den dock som en deprimerad manet ner mot botten. Där har den legat nu i snart en månad. Ingen spännande hinna har bildas på ytan och det doftar bara svagt av gammalt vin.

Vad gör jag för fel? Varför dör vinägermammorna för mig? HJÄLP!

Mitt första försök att göra egen vinäger gick åt skogen. Den vinägermoder (eller ”vinägerförälder” om vi ska vara genusneutrala) jag fick tag på lyckades inte omvandla ett uns av vin till vinäger. Dessutom gick vinägerkruset i bitar när det av okänd anledning mötte golvet.

Nu, nästan två år senare, ger jag mig på det igen. Jag fick tag på en färsk vinägermoder när jag besökte Camilla Plums Fuglebjeregaard häromdagen. Förutom att den var ekologisk och behandlad som färskvara i en kyl så fanns det väldigt enkla och handfasta instruktioner på förpackningen (klicka på bilden till höger).

Istället för att helt sonika släppa ner geléklumpen (inte helt aptitlig, se nedan) i ett krus med vin som sist så tar jag det lite lugnare denna gång. Jag löste upp 1 dl socker i 3 dl vatten och hällde på en halv flaska vitt vin och 1,5 dl ekologisk äppelmust i en stor glasburk och täckte med ett tunt tyg. Förutom att vinägermodern behöver syre så tycker inte om ljus och ska helst stå svalt. Burken får därför tillfälligt flytta in i min vinkyl. När/om svampkulturen vuxit till sig ska den flyttas över till ett större vinägerkrus och matas med mer vin.

Vi får se hur det går. Edit: En uppdatering.

För ett tag sedan efterlyste jag en vinägermoder för att kunna göra min egen vinäger. Jag fick ett svar men då hade jag redan luskat reda på en dansk hemsida där man kunde beställa levande ”eddikemoder”. Intressant sida förövrigt där man kan hitta många spännande grejer.

Den manetliknande ”mamman” anlände för två veckor sedan simmande i rött vin i en liten plastburk. Då jag vill göra vitvinsvinäger sköljde jag av och lade ner den i cirka en liter vitt vin av bra kvalitet. Jag är i den lyckliga positionen att jag har god tillgång på vinslattar att använda till matlagning. En riktig fransk vinägerkruka hade jag sedan tidigare, fyndad på loppis för 40 spänn!

Geléklumpen som bland annat består av ättikssyrebakterier ska med tiden omvandla alkoholen till ättika. Tillgång till syra, temperatur mellan 15-30° och mörker är förutsättningar jag uppfyllt. Varje dag lyfter jag på locket och sniffar. Det verkar gå långsamt. Lilla mamman ligger i sitt vin. Jag vet inte hur hon mår.

Jag lovar återkomma med rapport om utvecklingen. Om och när det blir lite fart ska jag dela på bakteriekulturen och sätta igång en rödvinsvinäger.

Det här försöket misslyckades. Läs om mitt nya försök här.

Jag söker en mor. Närmare bestämt en vinägermoder. Jag vill nämligen prova att göra egen vinäger på överblivna vinslattar och har förstått att det går lättare om man har en sådan slemklump.

Om någon som läser denna blogg har en vinägermoder och vill dela med sig – hör av dig!